Idag tycker jag synd om mig själv, med rätta. Min envisa förkylning har utökats med halsont, muskelvärk och en helt bisarrt hög feber. När jag kom hem efter jobbet (så här i efterhand kan jag ju inse att jag kanske inte borde ha plågat mig själv och stannat kvar hela dagen) så började jag knapra ipren, men när den första inte hjälpte tog jag en till några timmar senare i sällskap med en liten alvedon också. En halvtimme senare har jag fortfarande 38,6... Ugh. Tur att jag är en högtempare som ändå kan leva någorlunda. Dock har jag ingen aptit alls, men min fina mamma har lovat att komma hit vid 22-tiden med ett glasspaket. Och så har jag Cam som springer och hämtar vatten, snytpapper och medicin åt mig, och lillkisse som legat brevid mig på soffan och kurrat hela kvällen. :) Egentligen har jag ju ingenting att voj voj:a mig för!
Annars är det på västfronten intet nytt. Nu ska jag nog ta mig en tupplur igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar