Nu är det jul igen

Vilken härlig dag! Den började stillsamt, som alltid i det Derrickska residenset. Men nu på senare hälften har det varit en del action. Min väska dök ju sent omsider upp igår kväll, och med den alla julklappar. Jag och Cam hade alltså vår jul idag. Han blev glad över sina sockar (nåja, har bara hunnit sticka en halv… men det är på gång!) och sin skinkost… haha. Plus att han sedan tidigare visste att han får en resa till Mexico. Och sen var vi ute och julshoppade till mig, och jag fick välja ut ett par örhängen för att ersätta det numera försvunna paret som jag fick i födelsedagspresent 2005. Och så blev det också And Another Thing, en bok som ska fungera som nån slags fortsättning på Liftarens Guide till Galaxen (en av de bästa böckerna i världshistorien, enligt mig). And to top it off: ”julmiddag” på Taco Bell. Mums.

Imorgon bär det av till Booneville igen för en sprakande nyårsfest. Festerna i Booneville har legat av sig lite på senaste tiden, men jag har stora förhoppningar på morgondagens tillställning. Verkar som om många gamla godingar ska dit, liksom en hel del spännande nya stjärnor. Och med min väska kom ju också min vaniljvodka och äppellikör. ;) Känner mig riktigt taggad.

Nu ska jag leta rätt på tjocksockar, fleecetröja och underställ för hurvas vad kallt det är här i huset. Amerikaner har inte vett att frysa, kanske för att de är så vana vid air conditioning. Iofs kan det ju ha med mängden underhudsfett att göra också, om jag ska vara lite elak. Cams pappa sitter i shorts här bredvid… hoppas för övrigt att han tänker gå i säng snart, så vi kan ha lite film- och myskväll.

Framme

Sitter hemma hos Camerons pappa i Saltillo och ska alldeles strax aka ivag mot Booneville pa festligheter. Detta iford mina allra vackraste... mjukisbyxor. Min vaska ar namligen fortfarande ute pa vift. Jag hoppas, hoppas, hoppas att den dyker upp snart, for aven om jag trivs bra i mysklader borjar det kannas lite enformigt efter typ 5 dagar i samma outfit... har fatt tvatta pa natterna for att halla mig nagorlunda frasch!

Min resa var allt annat an underbar. Det borjade trevligt med att jag traffade Sara och Marlene i Lycksele. Och bussresan ner till Stockholm gick bra aven den. Jag sov inte mycket, men jag hann sticka en hel del pa Camerons sockar. Sedan borjade det kora ihop sig. Planet fran Arlanda var forsenat eftersom det skulle avisas. Cirka en och en halv timme efter utsatt tid kom vi ivag. Sedan, nar vi kom fram till Chicago, fick vi veta att de stangt ner hela den flygplatsen for att spola bort is och sno fran landningsbanorna. Sa vi fick vackert vanta i luften i ca 1 timme.

Val pa marken blev gubben i immigration misstanktsam nar jag sa att jag inte skulle hem till Sverige utan direkt till Mexico... sa han skickade mig vidare for extra sakerhetskontroll. Nar jag tagit mig igenom den fick jag veta att mitt plan till Memphis var installt. Blev omplacerad och skulle istallet aka kl 21. Det planet blev ocksa installt. Gubben i ombokningsdisken sa att nasta plan var forst dagen dar pa och att jag ju kunde boka ett hotellrum. Tror de jag ar gjord av pengar? Eftersom jag inte ville sova en natt till pa flygplatsen fick jag snilleblixten att ta en standbybiljett till Birmingham, Alabama som avgick fran gaten bredvid. Tva minuter senare satt jag pa planet.

Det tog Cam ca 3 h att kora till Alabama, men vi var aterigen forsenade pga avisningen (lar de sig aldrig att borja i tid?) sa vi kom ungefar samtidigt. Efter att ha vantat en timme pa att nagon skulle komma som jag kunde anmala min saknade vaska till begav vi oss hemat. Ca kl 4 var vi i Booneville... lang resa!

Tiden har har jag hittills mest spenderat med Cams mamma och hela tjocka slakten i Dumas. Mysigt! Nu ar det dags att bege sig mot Booneville igen sa jag maste avsluta. Aterkommer snart - forhoppningsvis med andra klader pa mig. ;)

God jul

Tomten, tomten, kom nu snart
Men vänta tills pappa bajsat klart
- Vilma, (snart) 4 år



Julafton är i det närmaste över och det blev en riktigt bra en, bristen på julstämning till trots. När det är barn med blir det alltid mysigt, tycker jag. Vi var ute och gick en sväng och gjorde uppdrag för att hjälpa tomten. I övrigt var det det vanliga: Kalle, julmat, julklappar... och en ny version av Dirty Santa där jag kammade hem alla tre saker jag ville ha. Nice. Fick ingen imponerande mängd julklappar idag (kvaliteten klagar jag dock inte på), men så väntar ju ganska många i USA, plus att jag hade fått en del i förväg. Bland annat igår, av Eve som kom förbi och åt middag hos mig. Igår var jag också förbi hos mormor och sa hejdå till henne, samt träffade Ida och Craig medan de var hemma. Plus att jag tog avsked av gymmet genom att springa en mil... ville bara se om jag orkade. Det gjorde jag. :)

Nu ska jag förhoppningsvis få prata med Cameron en stund, om han har hunnit med sitt julfirande... fast för honom är det ju inte riktig jul förrän imorgon. Själv påbörjar jag min resa söderut imorgon... ska svänga förbi i Lycksele först, sedan blir det nattbuss Umeå-Stockholm följt av flyg till Amerikat. Är inte så peppad på själva resan... men målet är ju trevligt. :) Dock har det inte riktigt gått in än i mitt tröga huvud att när jag åker den här gånger är det bye bye Sverige till i juli. Helt sjukt vad tiden har gått fort. Men nerverna kanske kommer när jag tar nästa steg och lämnar USA för Mexico? Hur som helst är jag nog frånvarande nu till tidigast mitt i natten den 26e. God jul. :)

Jag, Vilma, Nora, Älva, Ville och Tyra på väg ut på tomtens uppdrag.

Säg det i bilder

Jenny och Erik är djupt koncentrerade.

Resten av kvällens deltagare: Olov, jag och Ullis.

Här har de flippat ut lite. Kanske för att de fick spö i Så det kan låta.

Storasyster. :)

Eriks sanna ansikte börjar komma fram... strax efteråt brast han ut i sång och avverkade Thåströms samlade verk.

Marlene häller knäck i formar. Duktig flicka. :)

Jag skalar mandlar till den franska chokladkolan. Delish.

Mitt första par egenhändigt stickade tjocksockar blev klara i söndags. YES!

Sista dagen

Idag är det sista skoldagen före jul, och därmed min sista dag på jobbet någonsin. Mina känslor är blandade. Samtidigt som det ska bli skönt med ledighet så känns det vemodigt. Jag har ändå trivts väldigt bra med det jag har gjort senaste terminen. Och alla mina barn... ¡os extrañaré!

Egentligen vet jag inte om man kan kalla vad jag har gjort de senaste två dagarna för jobb. Igår bakade jag pepparkakor, spelade spel, var på sagostund och pysslade. Idag har jag varit på julavslutning i kyrkan, och inte heller efter lunch lär det bli någon överdrivet betungande aktivitet. Skolan är en rätt härlig arbetsplats såhär i juletider! :) Tyvärr hann jag inte vara med på högstadiets innebandyturnering igår. Lärarlaget kom inte ens till final. Det måste ha berott på att jag saknades. ;) Jag gick iaf iväg till gymmet istället, och sprang några kilometer extra av pur glädje över att äntligen få röra på mig igen. Helgen var alldeles för lat.

På tal om helgen tänkte jag fixa upp lite bilder nu. Dels sen syskonmyset i lördags, och dels sen Marlenes besök i söndags då vi bakade julgodis. Det är för mig helt ofattbart att det snart är jul! Imorgon ska jag jobba ett par timmar på dagis, sedan blir det till att tokpacka och städa ur lägenheten, hänga med Eve och förhoppningsvis lyckas hitta någon slags julstämning. Men den kanske kommer när jag väl är hemma hos mamma och pappa och klär granen? Hoppas det.

Viva la weekend

Kom just hem från Ullis och är gode trött i huvudet. Måste bara få säga några saker.

1) Min förkylning har förflyttat sig från bihålorna till näsan och jag har inte längre en sprängande huvudvärk. Jag har aldrig varit så tacksam över nästäppa.

2) Jag tycker väldigt bra om mina fina mys-syskon. De är faktiskt ganska underbara! :)

Nu borde jag verkligen hoppa i säng. Marlene kommer imorgon. Visserligen inte förrän vid 13-14 nån gång, men jag borde hinna jobba lite innan dess också. Och på måndag är det ju vardag igen. Men det kan man ju inte tänka på jämt heller. Länge leve helgen! :)

Stockholmsbilderna

Ugh. Jag har en mindre trevlig huvudvärk idag, som har gjort mig i stort sett handlingsförlamad. Jag orkade inte gå på apoteket. Jag orkar inte gå på gymmet. Jag orkar absolut inte plugga engelsk språkhistoria... Fördelen är att en av punkterna på listan över saker jag faktiskt orkade med var att göra i ordning bilderna från Stockholm. Sen tror jag min sysselsättning för resten av kvällen får bli att komma ikapp med julkalendern... och kanske äta lite pepparkaksdeg. Det är ju faktiskt synd om mig.


Mitt första besök någonsin på Dramaten. Inte bästa platsen för att se scenen, men för att vara gratis var det mer än godkänt!

Satt och funderade på hur mycket allt guld från hela Dramaten kan vara värt...

En något vinglig isprinsessa fick ta stöd av en stolpe för att få till posen.

Det var mysig och fint att åka skridskor i Kungsträdgården, men tyvärr stod våra veka fötter inte ut så länge.

Väl hemma hos Marlene och Alexander igen hjälpte jag aktivt till att klä granen... genom goda råd och uppmuntrande tillrop.

Efter att ha tankats med choklad och lussebullar spöade min brillianta hjärna Marlenes i Alfapet.

¡México!

Inga bilder idag heller, för jag är en procrastinator. Eller en "rocrastinator", om min dator får bestämma. Bokstaven P har nämligen fastnat och kräver en del muskelstyrka att åstadkomma.

Dagens enda viktiga nyhet: biljetterna till Mexiko är bokade! 14/1-20/6 för mig, 14-20/1 för Cameron. Yaaaay!

Imorgon SKA jag lägga upp bilder.

Linns återkomst

Vad ni än gör, skaffa inte telia mobilt bredband om ni inte är absolut utan alternativ. Rappligare anordning får man leta efter. Mitt trasiga modem byttes i fredags in mot ett nytt i Skellefteå. Det funkade sedan i hela två dagar. Gick in på Telia i Stockholm i söndags, men de behövde prata med Skellefteå för att kunna hjälpa mig. Och eftersom den butiken inte var öppen på söndagen bad de mig komma tillbaka. Det gjorde jag dock inte, för den kvällen funkade internet igen. Men den glädjen var kortvarig. När jag kom hem till Malå igår kväll var det helt kört. Nu kom mamma med ett nytt från Umeå, förhoppningsvis kan det hålla så länge jag är hemma... vilket bara är 11 dagar till!

Har börjat känna lite stress inför resan nu när visumet är klart. Hade inte tid att oroa mig över packning och dyl tidigare, men nu börjar det smyga sig på. Att fixa visumet var förresten smidigt. När jag kom till ambassaden möttes jag visserligen av ett "vi har skrivit att du skulle komma imorgon"... men tack och lov följdes det snabbt upp av "men gå och ta en kopp kaffe och kom tillbaka om en halvtimme så ska allt vara klart". Och det var det också. Nu sitter mitt snygga visum på sidan 14 i passet och glittrar. :)

Har haft det jättemysigt i Stockholm förresten. Var hos Sara även i lördags, och då gjorde vi stan (nästan alla julklappar klara!) och sedan blev det pizza och tequilaafton. Fast vi hade inte så mycket tequila, och det var baja... men dock. En mysig tjejkväll! Dagen efter åkte jag vidare till Marlene, och vi var också inne på stan ett bra tag och åkte bland annat skridskor i Kungsträdgården. Och på kvällen blev det mys med lussebullar och varm choklad, för det var ju självaste Lucia. Har även kommit underfund med att jag troligtvis är allergisk mot julgranar, för hujeda mig vad jag blev täppt i näsan!

Idag är jag tillbaka i gamla goda Malåträsk och har jobbat som vanligt. Och ett besök hos syster hanns också med. Pepp för syskonträff på lördag! Och så har jag som sagt äntligen fungerande internet igen, vilket innebar en efterlängtad msn-session med lover boy. Den drog ut på tiden också. Hade egentligen tänkt att jag skulle lägga upp bilder från helgen, men det närmar sig läggdags med stormsteg. Måste ju orka jobba imorgon också. Men det kommer, det kommer.

Hufvudstaden

Stockholm i mitt hjärta. Sitter hemma hos Sara, bekvämt bakåtlutad i en fåtölj. Det har varit en produktiv dag, som började i Näsliden och slutar här i Bergshamra. Däremellan har det varit julklappsshopping i Skellefteå, både till andra och till mig (tack pappa!), kapplöpning mot tiden för att hinna ta mig från en stad till en annan och sedan lämna väskorna hos Sara innan sju och slutligen Bergmans Höstsonaten på Dramaten. What a day. :)

Svinsprutan har inte varit allt för grym emot mig. Har fortfarande ganska ont i armen och att lyfta den är en mycket dålig idé, och igår kände jag mig lite skum också men det hölls i schack med lite alvedon. I övrigt har jag inte haft några problem. Vilket var tur, för igår var det dags för julbord med jobbet. Inte för att jag egentligen uppskattar julbord. Jag tycker knappt om någon maträtt som traditionellt ingår. Men det bjöds kladdkaka till efterrätt, så även jag rullade ut från hotellet... ;)

Nu ska jag fortsätta njuta av min Stockholmsvistelse och vara lite social!

Svinvaccin

Idag har jag äntligen lyckats få mig en spruta mot svininfluensan. Själva sprutan kändes inte alls, men nu väntar jag med spänning på eventuella bieffekter. ;) Har inte känt något alls hittills, men det har ju bara gått 8 timmar. Kände mig tvärtom nästan speedad på innebandyn. Tyvärr var det årets sista träning idag... och för min del att det kommer dröja bra länge innan jag får spela igen. :(

Förresten hade musikskolan julkonsert idag också, så det blev även ett litet besök där. Mysigt! Fast jag kan inte påstå att någon vidare julstämning har infunnit sig. Kanske blir det bättre efter helgens julshopping, då jag vågar börja tänka på att det snart är jul utan att riskera att drabbas av panik och stressrelaterade sjukdomar. Men faktiskt blir det inte så många julklappar i år. Kanske... 6-10 st. Beroende på hur givmild jag känner mig. :D

Nu ska jag sätta mig och känna efter om jag inte har lite feber och huvudvärk ändå. ;)

Stockholm, baby!

Idag har det ordnat sig med allt som har med visumet att göra. Har skickat iväg passet och fått tag på brevet jag väntade på från Umeå. Och så lyckades jag producera fingeravtryck på ansökan med hjälp av en stämpeldyna jag lånade på skolan... fick sedan gå runt med svarta pekfingrar hela dagen, men det var det värt! ;) Jag har nu även bokat biljetter till Estocolmo. Åker dit på fredag och hinner hälsa på både Sara och Marlene innan det är dags för besök på ambassaden på måndag. Flyger hem sen på kvällen den fjortonde. Blir en härlig liten weekend-tripp. Och bara en tre dagars arbetsdag nästa vecka. :D

Idag åkte Emma hem till Värmland, så hon, jag och Frida hade ett litet avskedsfika på Dungers. Det satt fint med en liten Malåbit. Sen blev det ett besök på gymmet också, inte av dåligt samvete utan det var faktiskt planerat sedan tidigare, haha.

Finflickor. :) I ovanligt mörkhårig version.

Byråkrati

Har spenderat the good part av min dag med att organisera, organisera och organisera papper till min visumansökan. FRAMFÖRHÅLLNING. Look it up. Inga mexikaner verkar ha hört det ordet. För det första tog det evigheter att ens få mitt antagningsbesked så jag kunde börja med alla förberedelser, och för det andra så är det ambassaden i ett nötskal att (efter dagar av complete radio silence) skicka ett mail med det ungefärliga innehållet "förresten behöver vi det här och det här och det här också, senast igår." GAAAH! Jag hade ett smärre nervöst sammanbrott tidigare ikväll, men nu hoppas jag att allt är i sin ordning. Imorgon borde jag få veta säkert. Planen är att åka till Stockholm på fredag och hämta visumet på måndag.

Annars har dagen varit ganska normal. Har jobbat, sprungit, sett julkalendern och spelat Doodle Jump. Haha. The exciting life of me. :)

Tjuvstart

Jag såg årets första Luciatåg imorse. Lite tidigt, men det var mysigt ändå! Och dagens höjdpunkt måste ju ha varit när tanten bredvid mig tackade för att hon fick den äran att sjunga med mig. Haha.

Efter en effektiv jobbar-/pluggarstund hemma blev det sedan film hemma hos Marcus. Och inte att förglömma, Simon fyller år idag. Det firades (igår) traditionsenligt med fika följt av privat screening av Princess Bride på Forum. Och så blev jag tipsad om en massa bra apps till min iphone, så nu är jag smått beroende av Taptap Revenge och, framför allt, Doodle Jump. :D

Nu ska jag sticka vidare på mina tjocksockar (fast jag hittade faktiskt mina borttappade nu, mellan dynorna i soffan) tills det är dags att säga nattinatti.

Nostalgi

Ring ut det gamla... och ring in det nya!
Ny design. Tanken var att den skulle vara lite julig, men den blev mer... gulig. Bilden är faktiskt från påsken -07 så projektet var väl dömt att misslyckas. ;) Men lite vintrigt blev det iaf! Och så fick jag ha lite roligt med photoshop. Tyvärr blir det inte så ofta nu för tiden, jag kände mig ganska rostig! Men det är som att cykla, man glömmer aldrig riktigt hur man gör.

Mitt internet är on the fritz idag. Verkar som att USB-modemet är helt utbränt. Sitter med mammas och pappas nu. Att mitt internet krackelerar är faktiskt inget mindre än katastrof. Jag är beroende av internet för mitt jobb, mina studier och mitt privatliv. Sorgligt men sant, mitt liv förfaller utan fungerande uppkoppling.

Nu sitter jag och nynnar på Westlife-sånger. De var (som bekant?) med på idol ikväll. Och pinsamt nog satt jag och trallade med i alla sångerna i deras medley... Får försvara mig med att de spelades överallt "när jag var ung". ;)

Ode till Svenssonlivet

Ok, någon hyllningsdikt blir det faktiskt inte. Men när man jobbar med flyktingar blir man ibland påmind om de hemskheter som faktiskt finns där ute i världen. Och även om det är psykiskt jobbigt att höra om deras öden, så tror jag också att det är nyttigt. Då lär man sig verkligen att uppskatta det naiva svenssonliv man har den äran att få leva.

Atrocities aside... Idag är det torsdag, och därmed börjar helgen för min del. Har varit duktig och gjort bort en del skolarbete, så bortsett från lite översättning ska jag vara alldeles ledig. Hade en rätt trevlig dag på jobbet idag faktiskt. T.ex. så skulle jag hjälpa Rosa att skriva en saga. Den blev helt fantastiskt bra. Ett utdrag: "Prins Cameron har en prinsessa som heter Linn. Hon är snyggast i hela världen." Her words, not mine. Trevligt med elever som uppskattar ens jobb... och utseende. Haha.

Hade även tänkt att jag skulle ta svinvaccinet idag, Camerons varningar om stumhet och baklängesgång till trots... men när jag väl kom mig iväg till sjukan efter jobb och middag hade alla doser redan gått åt. Så det blir till att vackert vänta till nästa onsdag.

...men vad är väl lite svennig svininfluensa jämfört med våldsbrott, integritetskränkning och korruption?

Lite vaktis

Min nacke mår lite sådär idag. Men jag tror att det är självförvållat, för jag skippade stretchingen efter träningen igår och skyndade iväg på julcafé istället. Det var mysigt! Gofika, trevligt sällskap, en tävling där man skulle titta på bilder av olika dörrar och gissa vilka byggnader de hörde till... what more can you ask for? Efteråt var vi ett gäng som gick hem till Frida och spelade Absolut Överrens. Riktigt kul spel!

Men the greatness of Tuesday slutar inte där. Tidigare på dagen lyckades jag nämligen äntligen med bedriften att komma i kontakt med Mexikanska ambassaden. De har en telefonsvarare som är helt omöjlig att komma förbi, men tillslut hittade jag en fungerande mailadress (sjunde gången gillt) och fick då svar inom en kvart. Så nu ska jag bara fullborda och maila in min ansökan, sedan ska jag få en tid där och så bär det av till hufvudstaden för att hämta visumet personligen.

Dessutom så har jag ju lite frystömning på gång. Känns ju inte så smart att åka ifrån en frys fylld med godbitar. Så igår var det ugnsstekt fläskfilé och potatisgratäng som stod på menyn. Inte illa för en vanlig tisdag!

Nu ska jag snart gå tillbaka på jobbet, är hemma på lunch för tillfället. Måste bara tillägga att även idag finns det potential för att det ska bli en riktigt bra dag. För det första så är det ju innebandy. 'Nuff said. För det andra så ska jag se julkalendern ikväll. Det missade jag igår, och jag tror faktiskt inte jag har sett en julkalender sedan Håkan Bråkan när vi bodde i Hedlunda (2003?). Borde nog dra på Ica en sväng också och köpa en chokladkalender... Man kan inte kompromissa på julen. ;)

Christmas lovins

Måndag är måndag, och därför inte värd att slösa så mycket blog space på. Däremot kom jag på att jag inte har skrivit här att jag faktiskt beställt min biljett till USA nu. 26/12 bär det av! Och hemresan bokade jag till 8/7. Däremot har jag inte fixat biljetten vidare till Mexiko än, tänkte avvakta med det tills jag pratat med ambassaden. Still... yay!

Skyltsöndag

Julen har flyttat in. :)
Vilken härlig dag! :) Visserligen är råder arktiskt klimat, efter nästan två veckor av plusgrader. Men är det inte minst -15 så är det ingen riktig skyltsöndag! Jag började min dag med att sjunga i Missionskyrkan. Jag är ingen flitig (eller direkt entusiastisk) kyrkobesökare precis, men adventssånger måste ju otvivelaktigt vara det bästa sättet att hitta julstämningen. Efteråt attackerades jag av kyrkfolk modell äldre som ville tala om hur duktiga vi varit, och som också sa till mig att jag bär min ålder "med den äran". Vet inte om det är en komplimang när man bara är 22. Det låter mer som en fin omskrivning av "jaså, du säger att du har passerat tonåren?" :p

Nu har det pyntats i lägenheten också. Och när det var julfint och klart gick jag ett varv runt byn med pappa, Ullis, Agnes och Alvin och tittade på julskyltningen. Och så bjöds det på fika hos Emma. Sen var jag på gymmet och tränade också, och insåg att jag är rent utav Hulkenstark i benen, för jag kan benpressa max på maskinen (135 kg om jag minns rätt). Oh yes. Kom till mig när ni är i behov av superhjältetjänster! Haha. Nu på kvällskvisten har jag gjort mig lite kebab och tittat på Bones. Lägg till det det faktum att jag är på god väg att lära mig sticka egna tjocksockar (en välbehövlig talang när man saknar blodcirkulation i fossingarna), paltmiddag i Näsliden igår och dessutom ett besök på julmarknaden... och helgen är fulländad!


Så kom då advent,
kom in i mitt hus
Sprid värme och glädje,
förvandla i ljus
en värld som i mörker
förtvinar

Thanksgiving

Idag är det glufsardagen nummer ett i USA, och det närmaste jag har kommit en kalkon är kasslergryta. Men det var inte fy skam det heller. Mest avundsjuk är jag egentligen på ledigheten, Cam har t.ex. varit hemma från skolan hela veckan. Men nu är det ju torsdag, så även min helg har officiellt börjat! :)

Eftersom mitt utvecklingssamtal i eftermiddag blev inställt, jag kände mig för lat för att träna och Cameron övergav mig för att hinna äta mer Thanksgivingmat så har min kväll varit nästan enerverande lugn och stillsam. Fast det var bra också, för nu har jag fyllt i CSN-papper och mailat en kille vid universitetet angående visumansökan, så allt börjar klarna lite.

Nu blir det mitt sista(!) nedladdade avsnitt av Dexter och lite chokladpudding, sedan ska jag njuta av lugnet och krypa ner i sängen med en god bok.

Universidad de Guanajuato. För att det alltid är härligt med lite vardagsmotion innan man börjar skoldagen. ;)

Bra att veta

Har glömt att nämna här på bloggen att mitt antagningsbesked från Universidad de Guanajuato äntligen är på ingång. Nu känns det faktiskt som att jag så smått kan börja se fram emot resan och planera. Än är det en bit kvar dock, måste fixa studiestöd och visum. Det senare innebär inte bara pappersarbete utan också en resa till Estocolmo. I alla fall så är jag peppad. Jag har också börjat snappa upp en hel del slangord på spanska på senaste tiden, vilket är kul även om de knappast har exakt samma betydelse i Mexiko som i Colombia. En hel del av orden kommer alltså från mina små adepter, och de kan ibland ha alternativa betydelser som är lite vulgära. Andra kommer från Dexter. De är alltid vulgära. ;)

(Vulgär) Urban Dictionary i miniformat:
# pendejo - allt från dumskalle till fucking idiot... möjligtvis "dick head"
# coño - fuck/damn (alternativt kvinnliga könsdelar)
# chimbo - lame, fake (alternativt manliga könsdelar)
# vacano - coolt (men ryktas ha myntats av en man som hade ofrivilliga... hrm, "relationer" med sin ko. Vaca = ko, no = nej... Att det ligger någon som helst sanning i det kan jag däremot inte garantera.)

Ah, the joy of second (5th?) language aquisition. Jag kan ju alltid hoppas att jag inte får användning av orden själv... men jag har i alla fall större chans att hänga med om någon skulle få för sig att förolämpa mig! Haha.

I övrigt måste jag bara sjunga innebandyns lov. Finns det någon roligare sport? Jag tror inte det. Dansade ut ur sporthallen idag. In i slasket. Men inte ens det kunde påverka mitt goda humör. Synd att de inte lär ha något innebandylag i Guanajuato. ;)

Bilder från Tallinn

Vy över gamla stan från en utsiktsplats.

Marlene och gamla stan.

Jag och gamla stan.

Jag posar i ett hål i muren. Och känner mig nöjd med valet av snygga skor istället för bekväma.

Maja och Josse på cafét där vi värmde oss.

Hela gänget i hytten på hemvägen. Kortet togs en hundradels sekund innan en full litau trillade in... det är honom Marlene har fått syn på.

Konsten att klä sig

Söndag, härliga söndag. Jag har tillåtit mig själv att vara precis hur slapp som helst, och ÄNDÅ känns det som att jag faktiskt åstadkommit en hel del. Stötte på lite problem med tvättandet imorse då jag insåg att jag inte har något tvättmedel... men det löste sig med lite hjälp från mor min och nu har doften av sköljmedel spritt sig i min garderob. Iluvit! Dessutom hann jag ligga och läsa tills jag blev så hungrig att jag var tvungen att stiga upp, titta på ett par avsnitt av Dexter, hälsa på mormor OCH gymma. Och då slogs jag av en tanke.

Varför tycker människor det är ok att komma till gymmet i kläder de aldrig skulle visa sig i offentligt annars? Självklart ska man ha bekväma kläder på sig, och det är inte så att man måste snygga till sig innan. Man är ju där för att träna, inget annat. Men seriöst... om man inte har en mycket snygg och vältränad rumpa bör man bespara omvärlden synen av den, enbart iförd tajta och ofta halvt genomskinliga leggings. Speciellt när troskanten syns igenom också, och kanske till och med skapar ett "dubbelrumpa"-fenomen... yisch. Långa tröjor är the key, people. Help avoid visual abuse.

På gång

Mm... tänk att få komma hem till den här sötnosen varje dag!

Igår höll jag pappa sällskap eftersom mamma fortfarande var i Sundsvall. Fläskfilé och rotfruktsgratäng tackar man ju inte nej till heller.

Idag har det första steget tagits: Cameron har skickat in sin ansökan för uppehållstillstånd i Sverige. Äntligen börjar det hända saker. Nu återstår bara att vänta. I 6-8 månader. Yay. Men ändå, det känns jättebra. :)

Ikväll har jag haft eminent främmande i form av Frida, Simon och Simon. Gjorde en experimentell paj i ett försök att tömma frysen, och blandningen rabarber, svarta vinbär och röda vinbär var faktiskt inte helt fel. Nu när glassen är slut har jag kanske plats för mat också. ;)

Imorgon ska det tvättas kläder. Heeela dagen.

Cykelturken

Var på Bonden idag och fick gofika hos systra min, och blev då informerad om att Cykelturken is back in town. Gissa om jag var paranoid när jag promenerade hem. Visst, han verkar inte göra så mycket mer än förfölja folk. Men det är ändå rätt obehagligt. Man borde nog fräscha upp de där karatekunskaperna. ;)

Glömde...

Medan jag väntade på att utveckingssamtalet idag skulle börja fick jag ett hjärta av piprensare och pärlor av ett av dagisbarnen. Det är kärlek det.

México

Efter månader av total tystnad fick jag inte mindre än sex mail från Universidad de Guanajuato igår. Kruxet var att min status i fyra av mailen beskrevs som "candidado", medan jag i de övriga två var "aceptado". Utan inbördes ordning. Make up your frickin' minds! Länder med bristfällig byråkrati gör mig galen. Nästan lika galen som jag blir av att ha att göra med länder (läs: USA) med överdrivet välutvecklad byråkrati.

Två av veckans fyra utvecklingssamtal är härmed avklarade. Fett klirr i kassan. Därmed inte sagt att det inte ska bli skönt med helg igen imorgon. Till min stora glädje har dessutom min kurslitteratur (som jag beställde i måndags) dykt upp, precis i lagom tid för provet i helgen. ;)

I övrigt funderar jag över min mentala hälsa. Jag ska springa på fredag. Och jag längtar. Vart är världen på väg?

Torsk på Tallinn

Har som vanligt haft en rätt hård måndag på jobbet, men tack vare helgens förströelser kändes det inte lika drygt som vanligt. Dessutom var resten av dagen riktigt trevlig. Sprang lite på gymmet så fort jag slutat, och kom sedan hem och åt och fick finbesök av syster Ullis. Måndagsmys!

Helgen var iaf mycket lyckad. Åkte ju till Umeå i torsdags och spenderade kvällen hos Hanna och Lasse och söta lilla Jana. Sen på fredag hann jag med ett besök hos Sara i Stockholm och var en stund i gamla stan med Marlene innan det var dags att hoppa på båten. Fast vi kom med andan i halsen också. Tur att Maja och Josse var där i god tid och kunde checka in oss allihopa. ;)

Första kvällen tog vi det bara lugnt och såg Idol. Tack och lov funkade tv:n och de svenska kanalerna ända tills programmet var slut. Sen på lördag morgon blev vi bryskt uppväckta av en röst i högtalarna som uppmanade oss att handla julklappar till nära och kära i taxfreen... kl. 07.30. Inte uppskattat!

Tallinn var ok, vi gick runt i gamla stan och den såg väl ut som de flesta gamla städer. Dock var det kallt som bara den, vi var tvungna att gå in och fika och äta i omgångar för att inte frysa ihjäl. Sedan blev det förstås lite alkoholshopping också innan vi gick på båten igen. Ingen galen shopping som en del andra... hur mycket kan man egentligen konsumera? Men jag fyndade en del smaskiga och ljuvligt billiga likörer.

Kvällen påbörjades i hytten, och sedan gick vi ner två våningar till discoavdelningen och svängde våra lurviga. För det mesta skulle jag svara nej på frågan om jag tycker det är kul att dansa, men när jag väl kommer igång är jag riktigt entusiastisk. En trevlig kväll blev det!

Väl tillbaka i Stockholm dagen därpå påbörjades den långa resan hem. Tunnelbana, flygbuss, flyg, bil till Skelleftehamn, middag hos Josses pappa, en sväng på Ica Maxi och en extremt långsam bilfärd hem i halkan... sen var jag äntligen hemma. Hann i stort sett bara packa upp och prata med Cam, sedan var det dags att sova. Och det var skönt vill jag lova. Faktiskt är det en av mina favoritaktiviteter. Lite tragiskt kanske. Haha.

Mysteriet är löst

Det är tidningsbudet som väcker mig så ogudaktigt tidigt på morgonen. Om den som delar ut tidningen i mitt hus mot förmodan skulle läsa detta... SNÄLLA, SLUTA KLAMPA SÅ FÖRFÄRLIGT I TRAPPUPPGÅNGEN! 04.30 är ingen rolig tid att vakna. You ought to know.

En lektion kvar nu innan jag drar vidare mot Umeå-Stockholm-Tallinn. I <3 helg!

Rough Night

Imorse kl. 04.30 vaknade jag av någon outgrundlig anledning och upptäckte att min ring var borta. Jag fick den i julklapp av Cam för tre år sedan och har haft på mig den i stort sett konstant sen dess, så det var inte en upptäckt jag blev direkt glad över. När man är nyvaken har man ju dessutom en tendens att överdriva allt, så jag blev i stort sett hysterisk och hade inga möjligheter att somna om. Alltså steg jag upp för att leta. Den var inte i sängen. Inte på rumsbordet. Inte i soffan. Inte på golvet. Inte på köksbordet. Inte på toan. Och i min lilla lägenhet innebar det att alternativen var slut. När jag precis bestämt mig för att ge upp och fortsätta sökandet på morgonen istället trillade ringen ut ur mina pyjamasbyxor... som jag hade på mig. Hm. Har ingen aning om hur den hamnade där, men jag är glad att den dök upp i alla fall. Tyvärr var jag redan ganska vaken vid det laget, så det blev inte den bästa sömnen resten av morgonen.



Nu borde jag ta mig i kragen och packa lite. Tar bussen till Umeå direkt efter jobbet imorgon, och på fredag bär det av mot Stockholm och sedan vidare mot Tallinn. Pepp, pepp, pepp. Men ändå jobbigt att packa. Och troligtvis är jag väl tämligen internetlös till på söndag.

Överlevnadsstrategier

Idag har jag sprungit, drygt en halvmil. Känner mig förstås överdrivet nöjd med mig själv, men that's beside the point. Det är nämligen så att jag filosoferar en hel del där på löpbandet (dvs. nu när jag är i tillräckligt bra form för att kunna tänka annat än "det här är så jobbigt, jag tror jag dör"). Idag rörde sig mina tankar mest kring morgondagen.

Jag har haft en fruktansvärd måndagsångest den här helgen, har verkligen gruvat mig för att måsta börja om att jobba. Och där på gymmet insåg jag plötsligt nyckeln till ett ångestbefriat avslut på helgen. Jag måste helt enkelt applicera samma filosofi på måndagens jobb som jag gör på löpturen. Om jag ser 5 km framför mig på en gång, då orkar jag inte springa en meter. Men om jag tar det en minut i taget, då kan det faktiskt vara rätt trevligt. Samma sak gäller måndag. Om jag, som jag har gjort, ser framför mig hela måndagen med massvis av lektioner med griniga barn och en timmes läxhjälp med inte mindre än 7 vilda colombianer... då kan jag lika gärna gå och lägga mig och gråta. Men om jag fokuserar på en sak i taget blir det... tja, inte trevligt kanske. Men i alla fall uthärdligt.

Så länge jag kan minnas har min mormor haft en väggbonad uppsatt med det upplyftande budskapet "Varen icke bekymrade för morgondagen. Ty morgondagen skall ha sina egna bekymmer. Var dag har nog av sin plåga". Cyniskt, javisst. Men för den skull inte mindre sant. ;)

Firade pappa idag också. Hade tiggt skjuts med Erik, men han hade inte återhämtat sig än från gårdagens trevligheter så det blev jag som fick köra honom istället. När jag hörde hans stönanden kändes mitt val av lördagsaktivitet lite extra bra. ;)

Min lördag

Halva Malå verkar vara på hotellet ikväll. Not me. Tända ljus, hempoppade popcorn och säsong 1 av Bones, det är mer min melodi. Om inte annat är det ju en fördel om jag har några kronor kvar till Tallinn.

Senaste nytt

Hälsade på hos mormor idag och fick höra lite skvaller från ålderdomshemmet.

Tant: Åh, vad jag fryser.
Farbror: Du ska då jämt klaga. Klaga, klaga, klaga. Sluta klaga!
Tant: Nu håller du käften!

Det går hett till på Änglagård.

Livet, universum och allting

Sitter hemma hos mor och far i mitt älskade Näsliden. Har käkat en delikat grillad måltid, sett Idol och vunnit 20 kronor genom att klå pappa i Femhundra. Good times, good times.

Resten av veckan har inte varit direkt stimulerande. Jobba, äta, träna, sova. Repeat until dead. Ska bli skönt med en liten tripp nästa helg som ett avbrott från vardagen. Vardagen som jag kom tillbaka till i tisdags... jag blir snabbt uttråkad. ;) Pratade även med moder idag om vad det egentligen ska bli av mig, karriärmässigt. Själv har jag ingen aning. Jag kan inte komma på ett enda jobb jag skulle vilja gå till varje dag under en längre period... Det måste vara skönt att vara en sån människa som bestämmer sig tidigt för ett yrke och som sedan har vägen utstakad för sig. En annan vet inte vad hon ska hitta på till hösten ens. Fast förhoppningsvis har Cameron fått uppehållstillstånd då, så då har jag en fast punkt i mitt privatliv i alla fall. Då kan resten kvitta. Men det är minsann inte så lätt det här med att hitta något meningsfullt och roligt att göra.

Mörker

Idag var det tillbaka till verkligheten som gällde. Det gick över förväntan faktiskt, jag klarade mig igenom hela dagen på jobbet. Fast så fort jag slutat gick jag hem och sov 2,5 timme... Detta trots 10 timmar av djup sömn under natten. Och jag har en känsla av att det blir en tidig kväll ikväll också. Men sen måste väl jetlagen snart ge med sig..?

Det kändes lite tungt att släpa sig iväg till gymmet när väckaren ringde kl. 17, speciellt som det var alldeles kolandes svart ute. Men nu såhär i efterhand är jag grymt nöjd med mig själv. Better to light a candle than to curse the damn darkness. Nu ska jag titta på Bones och se om det är något att ha. Sen funderar jag på om det finns ett nytt avsnitt av House kanske..? Och så står ju förstås Cameron-prat på menyn. Good deal.

Några bilder

Här skulle jag vilja vara precis just nu.

Fint höstträd.

I Tupelo kan man köpa lite av varje... ;)

Äntligen hemma

Phew. Det var en resa som hette duga. Efter ca 44 timmars färd med bil, flygplan, och buss, samt en hel del väntande, kom jag äntligen hem för ungefär två timmar sedan. Det kändes rätt så skönt vill jag lova. Och det är inte illa att välkomnas av ett påfyllt kylskåp. Tack mamma. :) Nu är jag så trött så trött att jag skulle kunna somna vilken sekund som helst. Men jag måste nog försöka hålla mig vaken till 22 iaf, så jag inte vaknar typ 3 inatt. Måste jobba igen imorgon...

På planet från Memphis lyckades jag inte sova en enda minut, för jag fick en plats i mitten i mitten, med vårtmannen (seriöst, säkert tusentals vårtor över hela kroppen… ugh) på ena sidan och en synnerligen underlig dam på den andra. Kom efter ett tag underfund med att hon troligtvis var hög, för hon käkade Xanax (antidepressiva piller) som om det vore godis. Hur som helst var hon ganska underhållande att lyssna på, speciellt när hennes kommentarer (Are we in the air yet? Are you sure we’re in the air yet? What’s that big continent? I never knew Africa was right there!) drev hennes man till att brista ut sång: "You drive me crazy..."

Eftersom jag inte kunde sova fördrev jag tiden med att titta på film. Adventureland, Ghosts of Girlfriends Past och Sin Nombre. Min personliga favorit var den sistnämnda. Mina skumma stolsgrannar visade sig vara rätt trevliga ändå, och vi pratade lite under frukosten. Minde trevligt var att den höga damen lyckades spilla sin kaffekopp över hela sig själv och min fot. Det blev inte så farligt, men jag undrar i mitt stilla sinne om inte en spilld kaffekopp i kombination med de tre timmar vi var försenade på nedresan kan vara värt lite rabatt från flygbolaget nästa gång det bär av?

Allt som hände innan jag for känns väldigt avlägset nu. I fredags var ju planen att jag och Cam skulle ha lite av en date night, men så visade det sig att Mamaw och Pop var på besök från Arkansas. Så vi åt med dem, Carla, Randy och Cruz istället. Sedan åkte vi hem och såg The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. Filmen levde knappast upp till bokens storhet, men så tokig var den ändå inte.

Lördagen handlade mest om att få allt klart, dvs. packa och en snabb sväng förbi the mall. Sedan åkte vi till Blue Mountain för att hälsa på Cissy. Där var det full rulle, Hayes fyllde tydligen år och det var ett Halloween Party på G. Både jag och Cameron tycker det är lite jobbigt med röriga Hillbilly-tillställningar av det slaget, så vi pratade bara med Cissy och Kristen en stund innan vi drog vidare. Det faktum att min f.d. stalker Ralph var ute i trädgården och blåste bort löv fick mig inte att vilja stanna längre. ;)

En bilfärd fylld med allsång och ett alltid lika psykiskt påfrestande avsked på flygplatsen senare var jag så på väg hemåt. Hade 11 timmars layover i Amsterdam, men eftersom jag inte sovit något på planet försvann de timmarna ganska fort. Jag hittade en skön bänk, tog en insomningstablett och helt plötsligt var det inte alls så lång tid kvar att vänta. Väl tillbaka i Svea tog jag flygbussen följt av tunnelbanan hem till Sara. Tanken var att jag skulle få mig en natts ordentlig sömn, men istället blev det så att vi pratade till halv 3. Sedan var det dags att stiga upp igen vid 7-tiden... oh well, man lever bara en gång.

Idag har jag alltså flugit inrikes. Träffade mamsen i Umeå och hon bjöd på Subway, sedan var det bara att hoppa på bussen hem. Sen jag kom fram har jag hunnit packa upp, planera morgondagens svenska som andraspråkslektion och ätit kycklingsallad. Nu tänker jag minsann inte göra mer ikväll, utom att prata med Cameron och titta på Dollhouse. Ja, så ska jag lägga upp lite bilder här också.

Snart slut på det roliga...

Sitter i Booneville och lyssnar på regnet som fullkomligt öser ner utanför fönstret. Trist! Det började regna igår, och det ska tydligen inte sluta förrän på söndag. Och då är jag inte här längre. :( Har känt en välbekant liten depression smyga sig på de senaste dagarna, och jag vet att den har precis allt att göra med att det snart är dags att åka hem. Den här gången blir det i alla fall bara två månader innan vi ses igen... alltid något att glädjas åt.

Svenska konsulatet i Atlanta har nu svarat på ett mail jag skickade till dem, och det visar sig att man inte alls behöver åka dit för att lämna in ansökan. Den kan man istället skicka med posten direkt till New York. Däremot måste man dit på intervju sen. Men det innebär i alla fall att det blir betydligt lättare att komma igång. Dessutom har jag fått mail från Mexiko också, och de sa att mitt antagningsbesked borde komma någon gång under nästa vecka. Yay!

Mitt minne sviker mig, jag kan inte minnas vad som hänt de senaste dagarna... igår kväll var vi i alla fall i Dumas och satt och pratade och umgicks med Camerons mamma till sent. Randy jobbade natt, vilket inte gjorde mig direkt ledsen. Planen var att även besöka Cissy, men hon var ute och rallade. Gjorde ett nytt försök idag, men då skulle hon tydligen till Oxford. Det får bli imorgon, innan det bär av mot flygplatsen. Tur att mitt plan går först 19.30! Ikväll blir det istället att säga hejdå till alla och äta ute med Cammy Poo.

Nu ska jag skynda mig att boka Tallinn-kryssningen innan vi drar vidare mot Ripley och sedan Saltillo/Tupelo.

¤"@&#/)%!

Ett ord - migrationsverket. Jag sliter mitt hår. Nu är det iofs svenska konsulatet vi har att göra med, men bristen på organisation är densamma. Idag fick vi veta att även om det står på internet att de har öppet på torsdagar så är det egentligen tisdagar som gäller. Och eftersom Atlanta är flera timmars bilresa bort hade vi inte en chans att hinna dit, trots att vi nu äntligen fått alla papper i ordning. GAAAAH. Cam måste väl åka själv nästa tisdag.

I övrigt så har jag fått lön, vilket alltid är uppskattat. Var på Walmart idag och förnyade hela mina förråd av smink och tuggummi. Eyeliner, mascara, ögonbrynspenna, nagellack och tuggummi som räcker fram till jul för under hundringen. Gotta love Walmart. Synd att Sverige bryr sig för mycket om de anställdas rättigheter för att det ska vara lönsamt för dem att etablera sig där. ;) Ett annat önskemål vore ju Taco Bell. Vi åt oss båda spymätta idag, för sammanlagt typ 6o spänn. Och det är sååå gott.

Och grattis på födelsedagen papsen. :)

Chocolate Chip Paradise Pie

Chili's ikväll..?

Blå, blå är kärleken

Let's pick up where we left off, nämligen i fredags. Det blev typ fest i Booneville... men en ganska lame sådan. Och inte förrän efter att vi hade varit på den sena visningen av Saw VI, en film jag lovat mig själv att jag inte skulle gå och se. Det gick iofs an eftersom jag blundade ca 70% av tiden. Jag gillar the twist i Saw-filmerna, men slasher movies är egentligen inte alls my cup of tea. Huvvaligen.

Gårdagens aktiviteter var mer i min stil. Då åkte vi nämligen och hälsade på Cams farmor och farfar i Ashland. Farfar Dale hade lovat mig en ridtur (han föder upp och säljer hästar) och det löftet höll han! Så otroligt härligt att vara ute i skogen i strålande solsken med Cameron och Cowboy som enda sällskap. Efter det satt vi ute på the porch ett tag och konverserade, och sedan blev vi bjudna på middag på Mi Pueblo. Chicken Fajita Taco Salad... yum.

Idag var tanken att vi skulle åka till Blue Mountain och hälsa på Cissy och Kristen. Men Cam verkar ha ballat ur lite. Om tre timmar ska vi dessutom gå ut och äta med Cams pappa och Charlotte, så jag vet inte om det är värt att åka iväg när vi ändå inte hinner vara där så länge. Vi får väl se vad det blir. Jag är sugen på en promenad också... vädret är fortfarande gudomligt!

Ang. rubriken förresten... Cowboys sadel hade en utstickande del, som misshandlade mitt ben varje gång det guppade (dvs. varje steg Cowboy tog). AJ. Idag pryds min ljumske av ett fett blåmärke. Men det var lätt värt det. :)

Sova, sova, sova...

Evigt snark. Jag blev förpassad till soffan inatt (vi får som vanligt inte sova tillsammans hemma hos Cams föräldrar, ogifta som vi är...) och det är verkligen inte bra för sömnen. Låter som bilarna som kör förbi är INNE i rummet. Jag slapp visserligen nattliga besök från Suzy den här gången, men lyckades ändå inte sova längre än till 07.50. Alldeles för tidigt för min smak. Hade iaf gott om tid att fixa mitt ostyriga hår, som varje natt transformeras till ett trollrufs, innan det var dags att åka till Booneville. Cam är på skolan och jag är hos Brent m.fl. och latar mig. Ska strax prata med mamma. Och ikväll blir det nog partaj. :)

Det blev inget Atlanta igår, för det visade sig att man måste ha ett "extract from the population registry, no older than one month". Det jag hade med mig var sen i juli, så det var bara att vackert knappa in på skatteverkets hemsida och beställa ett nytt. Hoppas det hinner komma i tid så att vi kan åka nästa torsdag. Annars får Cam åka själv. Nu har vi iaf gjort i ordning en mapp, fullspäckad med formulär, bilder av oss, gamla biljetter och gamla mail.

Istället för roadtrip till svenska konsulatet blev det roadtrip modell mindre till the mall i Tupelo. Det var inte fy skam det heller. Köpte en ny bok (blev en Jodi Picoult, fast jag var sugen på Las crónicas de Narnia...), ett par tröjor till mig, en tröja till Cameron och en present till papsen. Inte illa pinkat. Sen åt vi på Taco Bell också. Stake gordita... I'm in heaven.

Nej, nu måste jag nog ta en tupplur.

To each his own

En skillnad mellan USA och Sverige är att här hälsar alla på en om man är ute och går. Så fort man möter en bil är det bara att vinka glatt, för ALLA hälsar verkligen. Trots att ingen är bekant. Kanske är det för att de blir så överraskade över att se någon som är ute och promenerar? Skönt var det i alla fall att jag på min promenad i Booneville igår klarade mig med enbart hälsningar. Jag minns en gång när jag var ute och gick i Mantachie, där jag och Cam bodde våren 2008. Inte mindre än tre bilar stannade inom loppet av 20 minuter och frågade om jag hade problem med bilen och om jag ville ha skjuts någonstans. Vänligt av dem, iofs, men lite störande i längden att behöva förklara begreppet "motion" och sedan bli stirrad på som om man vore en galning.

Förutom Booneville var vi även förbi Dumas igår. Där bor Cams mamma och styvpappa. De sålde sitt hus i Ripley för nästan tre år sedan, köpte en massa mark ute på landet och flyttade in i en trailer i väntan på att ett nytt hus skulle byggas på marken de köpt. Sedan byggde de en pool. Randy byggde en "shop", dvs. ett garage där han kan leka bilmekaniker. De köpte en four wheeler, etc. Men sen blev det ju inte så mycket pengar kvar till att komma igång med själva huset... Sist jag var här, i juli, påbörjades äntligen byggnationerna. Och nu är det nästan klart! I helgen hoppas de på att få flytta in. Jag har inte sett hur det ser ut än dock, för det var alldeles för mörkt när vi kom dit igår. Hur som helst så är min tanke denna: om man kan bygga ett hus från grunden på 3-4 månader... varför då inte prioritera det? Varför inte flytta ut ur trailern så fort som möjligt, och avvakta med poolen istället? Jag vet inte hur många svenskar som har koll på vad en trailer egentligen är, men i can tell you this much; det är inget lyxboende. Och knappast ett säkert alternativ i ett område med så pass mycket tornadostormar som detta. Men alla prioriterar vi väl olika.

Nu ska jag begrava mig i pappersarbete ett tag. Tanken är att jag och Cam ska bege oss mot Atlanta imorgon för ett besök på svenska konsulatet. För att få uppehållstillstånd baserat på familjeanknytning måste man kunna bevisa att man har ett seriöst förhållande med en svensk medborgare, och att man har för avsikt att bo tillsammans i Sverige. Så nu blir det till att fylla i frågeformulär, rota fram gamla bilder och flygbiljetter, kopiera passet och fixa passfoton. Cam är på skolan till 14 ungefär, så innan dess hoppas jag ha fått det mesta gjort. Sen gäller det bara att lista ut hur man tar sig till konsulatet också. De rackarna har bara öppet två timmar i veckan, så vi får absolut inte åka vilse och missa tiden. Hepp.

How it's done

Cams pappas hus i Saltillo, badandes i solsken.
Sol, sol, strålande sol! Idag har vädret varit helt ljuvligt. Nästan 20 grader varmt ute, och självklart kom shortsen fram. Lite extra skönt kändes det ju förstås när jag läste på facebook att det snöar hemma. Jag får passa på att njuta av semestern, för sen är det midvinterkylan som väntar i ett par månader. Hur som helst så har jag varit ute nästan hela dagen idag. Cam hade skola till två, och medan han var borta gjorde jag ett halvhjärtat försök att plugga själv. Motivationen infann sig inte, så jag tog en promenad istället. Vågar inte gå så långt ifrån huset av rädsla för att bli överkörd. Amerikaner är ju inte så vana vid folk som promenerar för att motionera... eller av någon annan anledning. Alltså travade jag upp och ner för gatan fyra gånger (vilket är ungefär lika många kilometer) innan min sociala fobi tog överhanden och jag övergick till att läsa i trädgården istället. Finns det något läskigare än att träffa på en granne som frågar "And how are you today, sweetie?"? I think not.


Ett. Två. Tre. Så kastas en football. It's as easy as that.

Från en annan vinkel.

När Cam kom hem fortsatte friluftslivet. Vi kastade lite football på bakgården. Självklart var jag en naturbegåvning. Skåda min teknik. Den är fulländad. ;) Charlotte hade gjort någon slags pasta till middag som vi avnjöt för ett tag sedan. Och nu följs Football Sunday av... tadam! Monday Night Football. Jag orkar inte med mer football idag efter min Hulk-prestation i trädgården tidigare, så det blir nog lite mer läsande för min del. Tyvärr har jag snart gjort slut på boken, och eftersom jag läste ut den första av de två böcker jag hade med mig redan igår blir det lite kris. Det får nog bli en sväng till Books-a-Million. Jag trodde jag skulle klara mig på två böcker, men det visade sig att jag gravt underskattat min förmåga att procrastinate:a. Stundar det en tenta slukar jag böcker som aldrig förr. Med undantag för kurslitteratur, förstås.


Cameron och Suzy var omåttligt imponerade av mina skills.

Amerikatt

Det är Football Sunday, en dag så amerikansk som den kan bli (med allt vad det innebär av soffsittande). Jag som egentligen inte alls är så intresserad av om The Giants eller The Saints vinner har tittat lite förstrött samtidigt som jag spelat Mario på Cams dator och läst ut min bok.

Mitt plan från Amsterdam i förrgår blev tre timmar försenat. Detta pga ett tekniskt fel, vars existens flygplanspersonalen förstås inte behagade meddela förrän EFTER vi hade boardat. Istället för 10 timmar hopkrupen i en mindre bekväm ställning blev det alltså 13 timmar... det känns i min rygg nu i efterhand vill jag lova. Men resan gick faktiskt riktigt bra när vi väl kom iväg, jag lyckades sova en hel del. Vi landade 19.30 lokal tid, och en timme senare hade jag även tagit mig igenom immigration och fick äntligen krama lite på Cameron.

Igår var också en lugn dag. Vi tog en liten promenad här i Saltillo (där Cams pappa bor) och det var faktiskt rätt kyligt. Det är inte mer än kanske 10 grader ute. Och jag har packat med mig ett par shorts, kan jag ju nämna. Men vädret är ganska upp och ner, härom dagen hade det varit 26 grader. Så har jag tur så...

På kvällen igår såg vi Wolverine och I Love You Man. Nu ikväll hoppas jag det kan bli ytterligare en promenad. Jag blir ganska rastlös av att bara vara inne och stilla hela dagarna... Dessutom måste jag ta mig iväg till affären och köpa lite mörk choklad. Faktiskt inte bara för att jag tycker att det är gott, utan för att det är nödvändigt till en uppgift jag ska skriva till engelskkursen... Sådana uppgifter gillas.

I'll be gone till November

Sitter på Arlanda och fördriver lite tid med att facebooka. Äntligen en fördel med telias übersega mobila bredband; man kan ta med sig det på flygplatsen! Det är inte fullt en timme kvar innan planet går mot Amsterdam. Sen har jag drygt två timmar att vänta där innan nästa etapp börjar. Är framme i Memphis strax före midnatt svensk tid.

Tågresan till Stockholm gick finemang. Sov bort massvis med timmar och slapp dela kupé med sådana där sura människor som jag råkade ut för förra gången. Nu ska jag ägna mig åt sådana där typiska flygplatsaktiviteter som att läsa, lösa sodoku, äta godis osv... hade tänkt virka lite också, men så kom jag på att en virknål troligtvis anses vara ett livsfarligt vapen i sådana här sammanhang. Med tanke på att jag oftast blir tagen för terrorist i USA (måste vara mitt skräckinjagande yttre) och får min väska genomsökt även utan att ha med mig redskap som potentiellt kan användas till att döda så tänkte jag att det är säkrast att jag inte chansar...

Fick förresten fönsterplats på långflygningen. :)

Dan före dan

Luleå, påsken -07. På fredag blir det favorit i repris. :)

Imorgon kväll ska jag sätta (eller lägga) mig på tåget mot hufvudstaden, och på fredag fortsätter resan mot staterna. Min hjärna har ännu inte fattat att jag ska åka, men nånstans undermedvetet har jag ändå en känsla av att det ska bli himla trevligt det här. ;) Har inte träffat Cam sen i slutet av juli, så jag är seriously snuggle deprived. Men de närmaste dygnen blir rätt påfrestande... trots att det mest handlar om att sitta alldeles stilla.

De senaste dagarna har jag haft en hel massa jobb. Dels ett utvecklingssamtal per dag efter jobbet på måndag och tisdag, och sen idag när jag tänkte att det skulle bli lugnt så visade det sig att många av lärarna först nu kom på att jag försvinner två veckor framöver. Och de hade förstås en massa brådskande översättningsarbete... oh well, jag tog itu med det viktigaste idag och resten går ju att maila. Cam har trots allt lektioner att gå på. Iofs hade jag tänkt använda den tiden till att själv plugga lite, men det finns ingen ursäkt som inte är god nog till att undvika lingvistik. ;)

Trots jobbet som hopat sig har jag både hunnit en sväng på gymmet (USA är INTE bra för figuren) och varit hos mormor en stund och hälsat på. Och så har jag äntligen tagit itu med packningen. Är lite imponerad av mig själv som klarade mig med den lilla väskan den här gången. Nu börjar det vara dags att bege sig mot Malåborg och hämta mamma som är på pilates. Sen känns det nästan som jag har förtjänat en liten slapparkväll. :)

Helg i Holmsund

I torsdags hoppade jag på bussen mot Umeå direkt efter jobbet, vilket effektivt slukade hela min dag. Gaaah, det är verkligen en evighetslång resa. Och inte blev det bättre av att bussen körde fast i snön redan i Ytterberg...



I fredags fick jag i alla fall gott om tid att umgås med Alfonius. Han har något av en skofetisch redan pajken, och springer oavbrutet ut i hallen och hämtar nåt par som han antingen ska ha själv eller som han vill att någon annan ska ta på sig. Och så kan ju skor vara bra att stoppa saker i också... Sen åkte jag och Henka in till stan också och köpte både en present till mig (yay) och en från oss båda till mamsen. Lite i efterskott men det kändes som det blev något bra i alla fall!



Idag sa jag farväl till denna gulleplutt och hoppade på bussen mot Skellet ganska tidigt. Där mötte jag mamma och Åsa som var där och shoppade, och fick åka bil sista biten till Malå. Det serverades gomiddag i stugan en sista gång innan the parentals flyttar hem för vintern. Snön ligger fortfarande kvar här hemma, det känns väldigt deppigt efter att ha varit i ett snöfritt Umeå. Samma sak i Skellefteå... varför måste Malå vara ett sånt kallhål?

Long December

"They say that winter makes you laugh a little lower, makes you talk a little slower..."



Idag vaknade jag till den här utsikten. Snö. Massor av snö! Till skillnad från de flesta andra morgonpigga facebookarna (att döma av deras statusuppdateringar) uppgav jag inga spontana glädjerop. Inget ont mot snö i sig, det kan tvärtom vara ganska mysigt med lite vitt här och där. Men jag är bara inte mentalt förberedd på vinter riktigt än. 7/10 känns väl tidigt. Men fint var det i alla fall! Synd bara att min iphone inte är lika bra på att ta bilder med ultimat skärpa som den är på... well, allt annat!

Inte heller sommarstugan vid Lilla Skeppträsket stod emot vintern. Ett dopp kanske..?

Boxen blev inställd ikväll, så jag styrketränade lite istället. Och så började innebandyn äntligen om idag, det var riktigt kul! Och igår var jag och sprang... i veckan har det varit hurtigt värre hos fru Lindholm. Men imorgon hoppar jag på bussen till Umeå direkt efter jobbet och ska hälsa på broder i Holmsund i ett par dagar. Då blir det nog mer tv-tittande, godisätande och soffliggande som står på menyn. Och så ska jag passa på att umgås med lille Alfons förstås!

Igår var jag och hälsade på hos Jenny också. Blev bjuden på lite kladdkaka och pratade med Tyra om hennes nya sminkgrejer som hon fått. Hon hade sminkat sig hela dagen, och det syntes också... ännu färggrannare var dock lillebror, som fått tag på det gröna läppstiftet. ;) Vilka sötnosar!

Più bella cosa non c'è

Mm... upptäckte just en ny "funktion" på min dusch, nämligen att det går att fortsätta vrida den en bra bit till efter 42-gradersmarkeringen. För mig som njuter av att skålla mig var det rena himmelriket att tvätta håret idag. ;)

Var inte sugen på att jobba i morse, men när jag väl kommit igång rullade dagen på. Var på ett box-pass, enligt min måndagstradition, och travade sedan iväg till Missionskyrkan på körövning. Iluvit. Träffade några av mina adepter på vägen, men de kände inte igen mig förrän jag pratade spanska med dem. Kan ha berott på träningskläderna, det uppsatta håret och den nya jackan som kom med posten idag. (Tradera ftw! En härlig vinterjacka som ser helt ny ut för 193 kr.) Kände mig ganska skabbig som stod och sjöng sen i mitt ännu mycket oduschade tillstånd, men Ulla tyckte jag såg "fräsch" ut. Det kan jag leva på länge. Haha.

Jag önskix jag vorix i pixisparkix

Idag har jag haft den stora glädjen att få titta på Lady Lovely Locks. Mer nostalgiframkallande film får man leta efter! Jag, Frida och Emma hade laddat upp med Ben & Jerry's Half Baked (som inte är riktigt lika god som i USA) och hade barnfilmsmarathon modell mindre i Näsliden. Förutom LLL såg vi också på Resan till Amerika; även den en klassiker. Nu när jag kom hem och skulle leta efter en bra bild att lägga upp i bloggen insåg jag också att det finns massvis med Lady Lovely Locks-avsnitt som jag aldrig tidigare sett på youtube. Vilken guldgruva. ;)

Raven Waves och Hårtuss. Ah, the memories!

I övrigt har dagen inte varit så spännande. Var på gymmet en snabbis nu på kvällen, men det blev bara en snabb runda eftersom de stänger kl. 20 på söndagar.

Igår var det släktmiddag för att fira mammas födelsedag och alla födelsedagar som inträffar senare i oktober. Det var trevligt och väldans god mat. Så fanns det ju inte bara en, utan två mysiga småtjejer att gosa med. Dock hade moster Linda fått magsjuka tidigare på dagen och kunde inte komma, och medan vi var på middagen insjuknade även moster Lena... mitt mål var att hålla mig frisk över helgen i alla fall. Insjuknar jag imorgon är det fortfarande otrevligt eftersom magsjuka sällan är något annat, men då får jag i alla fall vara ledig från jobbet. ;) Blev även inbjuden till Per och Olas 30-årsfest i Stockstugan efteråt, men när jag ringde Sofie för att höra vad de gjorde så hade hon åkt hem till Irma. Det var ju annars magsjukedrabbade mostern som skulle vara barnvakt...

Övriga mindre trevliga nyheter är att Ralph, min stalker sedan fyra år tillbaka, har hittat åt mig på facebook... Efter att jag inte hört av honom på flera år har han nu försökt lägga till mig som vän. Jag ignorerade honom men impervious som han är för rejection så försökte han förstås genast igen. Nu har jag blockerat honom, det borde göra susen. Vill inte riskera att han får reda på när jag är i USA t.ex. Jag skulle gladeligen lägga ut en bild på honom här, men jag misstänker att det är aningen illegalt. Tänk er i alla fall en 45-årig mississippiansk hippie med långt, stripigt hår och ölmage. För fyra år sedan var han beredd att skilja sig från sin fru om jag skulle gå på en enda date med honom... underligt nog var jag inte intresserad. Y sigue siendo así. Huvvaligen.

TGIF

Idag har jag varit ledig hela dagen, och det är ju alltid trevligt. Tog sovmorgon, var på gymmet och sprang lite, jobbade med att översätta geografipapper till 6an och tittade på lingvistikövningarna. Längre än till att titta sträckte sig dock inte mitt tålamod med lingvistiken. Snacka om tråkiga uppgifter. Jag fattar inte hur jag någonsin ska orka sätta mig in i det tillräckligt mycket för att klara tentan...

Mamma kom hem idag efter att ha varit i Umeå hela veckan, så jag följde med till stugan och åt fredagsmiddag med henne och pappa. Sedan blev det Settlers hos Frida, och jag vann som vanligt... inte. Men det var kul ändå. :) Sen tog jag Tom och spruttade hem. Kommer bli lite jobbigt att skiljas från honom imorgon, har blivit ganska van vid att vid hans "sällskap" efter en vecka som bilvakt.

Igår var jag förresten på födelsedagsmiddag hos Amanda, det var också riktigt trevligt. Hon bjöd på såväl mat som fika. Som Cameron sa sen; det är lite konstigt här i Sverige. När man fyller år bjuder man in folk. I USA är det så att på sin födelsedag åker man oftast istället hem till någon annan och blir riktigt bortskämd. Kanske något att ta efter..? ;)

Nu ska jag sätta mig in i vad som hände i kvällens idol innan jag kryper i säng. Och kanske byta några ord med min bättre hälft, som dock verkar vara strängt upptagen på annat håll. "Just a few more minutes"... Jaja.

SMÄRTA!

Mina vadmuskler måste vara de kortaste i världshistorien. Jag har stretchat och stretchat, men det gör fortfarande ont varje gång jag masar mig upp från soffan. Det är det där krövlarns step-passet i måndags som spökar. Och eftersom jag är masochist var jag där igen idag... det gick bättre den här gången, hade mer koll på stegen. Men imorgon får jag nog sjukskriva mig. ;)

Glömde hämta ut min kurslitteratur på biblioteket igår, och nu har de stängt i två veckor. I could kick myself. Får tokläsa på mina mastodontflighter sen, tentan är medan jag är i USA. Lingvistik. Woop, woop.

Ska på morgonmöte med 6ans lärare imorgon, så det blir till att stiga upp några minuter tidigare.

Det ljuva livet

Ännu en tisdag har kommit och gått och här sitter jag och kopplar av med lite Idol. Har känt mig helt sjukt seg idag, det blir nog en tidig kväll. Men det har ändå varit rätt trevligt, måste jag säga. En bra dag på jobbet, och sedan bjöd jag papsen på skinkpaj här i lägenheten. Han är gräsänkling hela veckan eftersom mamma är i Umeå på kurs.

Hade tänkt spendera min lediga kväll från gymmet med att hälsa på Jenny, men hon var bortbjuden på annat håll så jag hörde av mig till syster número dos som meddelade att hon skulle på föreläsning. Eftersom en av hennes arbetskompisar lämnat återbud följde jag med istället. Tror egentligen det var menat för fackmedlemmar, men jag är ju rätt tjenis med alla. ;) Hur som helst var det en riktigt bra föreläsning. Minns inte vad han som pratade hette, men det handlade i alla fall om stress och missförstånd som kan uppstå på jobbet och hemma. En hel del var riktigt träffande. T.ex. pratade han om hur kvinnor vill ta hand om disken först för att kunna slappna av, medan män hellre vill börja med "det roliga". :p Detta följdes av igenkännande skratt från både mig och Ullis.

Nu ska jag vända uppmärksamheten mot Idol en stund. Håller på att ladda ner Epitaph One också (Dollhouse 1x13), det ska bli spännande att se. Men det går ju allt annat än snabbt med mitt internet. Fast ny månad innebär ny 5GB-pott. Som räcker i en vecka. ;) Peace out.

Bokat och klart

Imorse avbröt väckarskrället en mycket behaglig dröm jag hade som mest gick ut på att kramas med Cameron. Det uppskattades inte. Dessutom kändes jobbet inte alls speciellt lockande. Jag har en hel del timmar med de yngre barnen på måndagar och tisdagar och vi är inte alltid så såta vänner. Idag skedde följande meningsutbyte, fritt översatt till svenska:

A: Vet du varför vi inte tycker om dig?
L: Eh... näe.
A: För min kusin såg dig och din pojkvän pussas i kyrkan härom dan. Det är äckligt.

Hm. Min pojkvän har inte varit på den här sidan av Atlanten på ett antal månader. Jag kan inte minnas att vi någonsin pussats i kyrkan. Och hur kan man bli äcklad av något ens kusin sett? Bara några av de funderingar jag har. Men oh well. Förhoppningsvis passerar morgondagen någorlunda smärtfritt, sen är det lugnt resten av veckan.

Det snöade i Malå idag. Helt out of the blue. Det regnade när min rastvakt just skulle börja, så jag gick 30-sekunderspromenaden hem till mig för att hämta regnjackan. När jag letat fram den och kastade en blick genom fönstret var det en riktig snöstorm på gång. Marken blev täckt, men det låg knappast kvar en timme ens. Men skolbarnen var glada så länge det varade.


Inga bisarra mängder kanske, men ändå SNÖ. Deprimerande.












Idag har jag förresten bokat den sista etappen på min resa till Amerikatt, nämligen inrikesbiljetterna. Najs. Det blir nattåg ena vägen, flyg den andra. Och två glorious weeks i Mississippi med baby, följt av en dag i Amsterdam med Eve och en snabbvisit hos Sara i Estocolmo. Ska bli ett härligt avbrott från vardagen. Bara två och en halv vecka kvar till avresa nu.

Nu börjar det bli dags för mig att schlafen gehen, är både trött på ett sömnigt sätt och härligt trött i kroppen efter både box och step på gymmet. Godnatt.