En skillnad mellan USA och Sverige är att här hälsar alla på en om man är ute och går. Så fort man möter en bil är det bara att vinka glatt, för ALLA hälsar verkligen. Trots att ingen är bekant. Kanske är det för att de blir så överraskade över att se någon som är ute och promenerar? Skönt var det i alla fall att jag på min promenad i Booneville igår klarade mig med enbart hälsningar. Jag minns en gång när jag var ute och gick i Mantachie, där jag och Cam bodde våren 2008. Inte mindre än tre bilar stannade inom loppet av 20 minuter och frågade om jag hade problem med bilen och om jag ville ha skjuts någonstans. Vänligt av dem, iofs, men lite störande i längden att behöva förklara begreppet "motion" och sedan bli stirrad på som om man vore en galning.
Förutom Booneville var vi även förbi Dumas igår. Där bor Cams mamma och styvpappa. De sålde sitt hus i Ripley för nästan tre år sedan, köpte en massa mark ute på landet och flyttade in i en trailer i väntan på att ett nytt hus skulle byggas på marken de köpt. Sedan byggde de en pool. Randy byggde en "shop", dvs. ett garage där han kan leka bilmekaniker. De köpte en four wheeler, etc. Men sen blev det ju inte så mycket pengar kvar till att komma igång med själva huset... Sist jag var här, i juli, påbörjades äntligen byggnationerna. Och nu är det nästan klart! I helgen hoppas de på att få flytta in. Jag har inte sett hur det ser ut än dock, för det var alldeles för mörkt när vi kom dit igår. Hur som helst så är min tanke denna: om man kan bygga ett hus från grunden på 3-4 månader... varför då inte prioritera det? Varför inte flytta ut ur trailern så fort som möjligt, och avvakta med poolen istället? Jag vet inte hur många svenskar som har koll på vad en trailer egentligen är, men i can tell you this much; det är inget lyxboende. Och knappast ett säkert alternativ i ett område med så pass mycket tornadostormar som detta. Men alla prioriterar vi väl olika.
Nu ska jag begrava mig i pappersarbete ett tag. Tanken är att jag och Cam ska bege oss mot Atlanta imorgon för ett besök på svenska konsulatet. För att få uppehållstillstånd baserat på familjeanknytning måste man kunna bevisa att man har ett seriöst förhållande med en svensk medborgare, och att man har för avsikt att bo tillsammans i Sverige. Så nu blir det till att fylla i frågeformulär, rota fram gamla bilder och flygbiljetter, kopiera passet och fixa passfoton. Cam är på skolan till 14 ungefär, så innan dess hoppas jag ha fått det mesta gjort. Sen gäller det bara att lista ut hur man tar sig till konsulatet också. De rackarna har bara öppet två timmar i veckan, så vi får absolut inte åka vilse och missa tiden. Hepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar