Spretigt värre

Nu var det ett tag sedan jag kom mig för att skriva senast, så nu blir det troligtvis kortfattat om mycket. Idag, till att börja med, har vi varit på "utflykt" hela familjen. Först bar det av till Lernia för möte med Cs nya jobbcoach. Han verkade väldigt driven och vettig, så fingers crossed! Sedan fortsatte vi till polisen och ansökte om pass till lilleman. Han hade precis somnat när vi kom dit så det var inte det lättaste att knäppa en bild där han inte var varken groggy eller ledsen... Men det gick tillslut och passet är klart för avhämtning om ca fem arbetsdagar.

Vår lille globetrotter kommer att inleda sitt reseliv med en tripp till USA i maj. Sedan blir det ytterligare en sådan i juli, då vi också ska åka på kryssning till Bahamas! Weeeoooo! Svärmor bjuder, och då tackar man knappast nej.

För att fortsätta på resetemat så har jag bokat en annan liten sväng nu också. Det var tänkt att bli utlandet även då, men så ändrades planerna. Det är nämligen så att Sanna och Linnéa var här i helgen och hälsade på, till viss del för att styra upp planeringen av ovan nämnda resa. Vi började i Schweiz och Lichtenstein och rörde oss via Sylt till - trumvirvel - Gotland! Det blir premiär för min del och det ska bli så roligt. Dessutom åker vi precis på rätt datum för att samtidigt kunna passa på att fira att det är tio år sedan vi lärde känna varandra. :)

På tal om något helt annat så har jag varit på vårdcentralen en sväng för att kolla upp min mage som har krånglat ett tag. Det blev en hel massa prover beställda, men läkaren misstänkte (precis som jag) att det är ibs. Än har jag inte fått svar på något, men däremot har jag fått avstå laktos nu i några dagar inför en laktosbelastning jag ska göra imorgon. Jag tror inte alls själv på den teorin, så det har varit ganska tråkigt att behöva skippa mjölkprodukterna. Men imorgon kl 8 ska jag upp och dricka nån häxbrygd och testa blodsockret en gång i kvarten i en och en halv timme, och då får jag förhoppningsvis klartecken att börja om med mjölksockret igen!

Och för att relatera till hälsosnacket... okej, jag ger upp. Det blir ett spretigt inlägg det här. ;) Men det sista jag kan komma på att skriva om är att jag nu har införskaffat det efterlängtade gymkortet. Det blev ett ja från chefen angående friskvårdsbidraget, och då var jag inte sen att sätta sprätt på de pengarna. Jag var dit igår och sprang lite. Det blev fem kilometer i ganska måttligt tempo, men man måste ju börja nånstans! Imorgon blir det skivstångspass och på fredag power hour (medicinboll), båda gångerna med trevligt träningssällskap i form av Fia.

Nu orkar jag inte skriva mer utan de senaste två veckornas bildskörd får duga som avslutning.

Sanna och Linnéa, lille herr Snork och ett hörn av ett av otaliga sällskapsspel som avverkades under helgen. :)

Min egenhändigt ihopknåpade tavla till Eliahs framtida rum.

Uppsnoffsad på alla hjärtans. :D

Camerons heta kärleksförklaring till mig. Fajitas och guacamole.

Min söta ömhetsbetygelse till honom. Paleomorotskaka. Hehe. Mat säger mer än tusen ord(?).

Samsovning

Lättaste sättet att få bebben att somna om när han vaknar på natten är att låta honom äta sig till sömns i vår säng. Nackdelen med den metoden är att då ligger han där han ligger sen, för det går inte att flytta honom utan att han vaknar. Och visst är det ganska mysigt med samsovning! Men det är knappast bra för sömnkvaliteten. Av de 160 cm som finns disponibla skulle jag gissa att C tar upp 65, E 65 och så får jag breda ut mig på resterande 30. Lägg till det att unge herrn är ytterst livlig i sömnen och viftar med både armar och ben, samt att han makar efter under natten för att försäkra sig om att ha huvudet tryggt instoppat i min armhåla... då har ni förklaringen till varför jag är one sleepy mama för det mesta.

Så här kan det se ut:

C är turkos, jag är grön och E är röd.

Natten som var testade vi den här varianten... det funkade inte värst mycket bättre, haha.

Idag ska jag testa cirkelfys/HIT på gymmet. Jag skriver det här nu, så måste jag pallra mig iväg sen. :p Min träningskompis har nämligen gått och dragit på sig en förkylning och vilar bort sitt halsont, och tanken på att gå på pass själv ger mig alltid en släng av social fobi. Men ack så skönt det vore att få svettas lite. Sedan sist har det bara blivit promenader, dels av praktiska skäl, dels för att det har varit så fint och vårigt ute. Men nu borde jag gå dit, för jag behöver även fråga dem i receptionen om det finns någon möjlighet att få öppet köp på kortet, så kan jag vänta och se om chefen godkänner min friskvård innan jag bestämmer mig helt. ;)

Nä, nu ska jag passa på att plugga lite medan barnet sover. Det har gått liiite framåt med uppsatsen, på så vis att jag troligen har valt ut en barnbok som jag ska översätta och ha till grund för min analys. Syftet är fortfarande väldigt luddigt dock, och jag är tveksam till om min utvalda teori egentligen är helt klockren. Tyvärr har jag inte så mycket tid och ork till att läsa in mig på olika alternativ i och med att det samtidigt är så mycket med översättningsvetenskapen. Men det viktigaste är att jag får iväg en grundläggande plan nu till veckan, sedan kan uppsatsarbetet få gå på sparlåga till dess att den andra kursen är slut om cirka en månad. Däremot borde jag verkligen ta itu med att skriva nästa inlämningsuppgift till den... stånk och stön.

Mysmorgon

Vilken ljuvlig söndag! Solen skiner utanför, kaffebryggaren knäpper till ibland för att påminna om påtåren som väntar på mig, och båda mina pojkar sover sött i rummet intill. Eliah har gjort en jättelång natt, självklart med matpauser men han har somnat om igen på en gång. Han somnade redan före mellon igår och sover fortfarande. Själv har jag varit mer eller mindre vaken sedan sex och uppstigen sedan åtta, och under dessa bebisfira timmar har jag hunnit med att göra klart och skicka in både jobb (boken) och skolarbete (uppgift 1). Det känns verkligen underbart att kunna bocka av ett par punkter från min lista! Nu tror jag bestämt att jag ska göra lite efterforskningar inför uppsatsen också, så långt jag hinner.

Annars har det inte varit så mycket out of the norm under veckan. Ett par kompisar från Stockholm är här i helgen och igår åt vi ute med dem och såg sedan melodifestivalen här hemma. Den var väl inte direkt ett under av kvalitet men i alla fall måttligt underhållande. Ungefär som vanligt! Det bästa var väl att det lät som att Erik Saade sjöng en trudelutt om sina äckliga, brännande pruttar ("It's gonna stinK so bad", "this is gonna hurt tomorrow" osv). Hoppas dock att det dyker upp något som jag kan uppskatta på ett mer traditionellt sätt senare i tävlingen. :D

Frisk och svettig

...var jag ett tag, men nu har jag duschat så bara det förstnämnda är fortsatt sant. Idag har jag, som kanske framgick ovan, varit på gymmet för första gången på väldigt, väldigt länge. Jag skaffade ett prova på-kort på Friskis och svettis (de har ett helt nytt och otroligt fräscht gym i Kville) och gick och tränade i sällskap med Fia. Planen är att köpa halvårskort om jag kan hitta motivationen att träna igen - och får friskvårdbidrag från jobbet även under föräldraledigheten. Hittills känns det ganska lovande med den första biten, för det var ruskigt kul idag. Det gick dessutom mycket lättare än jag hade väntat mig, men det kanske var nybörjartur? ;) Visserligen tog jag inte direkt i för kung och fosterland, men det blev iaf 5 km på löpbandet (varav jag sprang 3), 10 min på nån slags cykelhybrid och 5 min rodd. Sen kändes det som att benen skulle ge vika när jag gick ner för trapporna på hemvägen, och magmusklerna är redan ömma som bara den. Om det känns så redan nu är frågan om peppen kommer att hålla i sig när träningsvärken kommer på allvar, hehe... Men än så länge är jag hög på endorfinkicken. Jag mailade även till han som är ekonomiansvarig på jobbet, så jag borde få svar snart om hur det är med bidraget.

Annars har jag mest stressat över hur mycket plugg jag har att göra. I torsdags drog monsterkursen Översättningsvetenskap 15 hp igång, och självklart åkte jag på att vara en av dem som ska hålla i första seminariet på tisdag. Jag skulle aldrig ha gift mig, det var mycket bekvämare med ett efternamn som placerade mig tryggt i mitten av alla klasslistor. ;) Nu är läsningen och frågorna i alla fall klara, så nu fattas bara att träffa min partner in crime (vars efternamn börjar på B) före lektionen på tisdag så att vi kan prata ihop oss lite. Egentligen har vi lektion imorgon också, för att kompensera för en som ställdes in förra veckan. Den tänker jag dock skolka från, eftersom jag har först mammagrupp och sedan tid på BVC med Eliah. Enligt planeringen ska han få en spruta den stackaren, men jag tror att BVC-tanten har tänkt fel för den vaccinationen ska enligt all info jag har sett ske vid fem månaders ålder. E blir ju fyra månader imorgon, den lille gofisen. Oavsett sprutans vara eller icke vara ska det bli mycket spännande att se vad han väger nu, en hel månad sedan sist! Jag tippar på sex kilo.

Förresten vände sig lilla underverket alldeles själv för första gången igår. Han låg på mage och tränade som bäst nacken när han plötsligt kom på att han kunde lägga sig på sidan. Sedan såg jag hur han kämpade och kämpade, och vips så var han runt! Dock har det inte gått att få honom att upprepa sin bragd, för när jag lägger ner honom för att han ska få försöka blir han extremt irriterad när det inte går på en gång. :p

Så här kan man också plugga.

Snårig byråkrati och Bert Karlsson

Man (jag) får en smärre huvudvärk av all byråkrati som finns här i världen. Jag tänker då främst på allt relaterat till att starta eget företag, vilket är något jag allvarligt överväger att göra. Men det är mycket att tänka på. Det vore definitivt en god idé med tanke på att jag då kan göra avdrag vid inköp av en ny, välbehövlig jobbdator. Lite mindre god idé är det med tanke på att jag måste lära mig bokföra. :p Dessutom är det annat som spelar in, som till exempel hur det går ihop med den sjukpenningsgrundande inkomsten och uttag av föräldrapenning. Jag ringde precis försäkringskassans kundtjänst, och om jag förstod dem rätt kan jag om jag vill få min SGI omräknad - fast jag i praktiken har samma inkomst som bara faktureras på ett annat sätt - enligt ett schablonbelopp så länge mitt företag anses vara i uppstartsfasen. Jag ska bespara er detaljerna, men i stora drag skulle det innebära en omräkning enligt vad en genomsnittlig översättare tjänar. Vilket verkar vara ganska mycket, om man får tro SCB. Det jobbigaste är att ännu en omräkning innebär ännu mer fördröjning innan jag får ut pengar. Suck.

En annan jobbig byråkratisk process är det här med att fixa dubbelt medborgarskap till Eliah. Vill vi att han ska bli amerikan måste vi dels avlägga personligt besök vid ambassaden i Stockholm, dels punga ut med en rätt saftig avgift för att rapportera hans födsel, ansöka om pass och ansöka om social security number. Urg. Vi har planer på att åka till USA i maj, och jag vet att OM han har ett amerikanskt pass så måste han visa det vid inresan. Vad jag däremot inte vet är vad som händer om han INTE har det. Det borde väl inte vara några problem att åka dit som en vanlig hederlig svensk bebis? Amerikanskt medborgarskap kan han ju få senare, för än är det knappast aktuellt att vara borta mer än 90 dagar ändå. Tyvärr vet jag inte vem jag ska vända mig till för att kolla så att mina antaganden är riktiga. Jag vill helst slippa få höra att så inte är fallet av en surmulen tulltjänsteman i immigrationsbåset på Newark.

Över till något helt annat och betydligt mer trivialt, som dock var mycket omvälvande för undertecknad! I hela mitt liv har jag levt under villfarelsen att vaggvisan "Oppa Olle" var ett mästerverk egenhändigt komponerat av min far. Han sjöng den för mig om och om igen under otaliga sömnlösa nätter, och vi sjunger den nu för Eliah. Döm om min förvåning när min ömma moder härom kvällen lät undslippa att "Oppa Olle" inte alls är An Anders Original, utan en gammal svensktoppsdänga signerad Bert Karlsson. Jag kunde knappt tro det först, men youtube bekräftade historien och levererade samtidigt nästa chock - texten är inte alls "Oppa Olle" utan "Hoppa Hulle". Be that as it may, i det här hushållet kommer vi att fortsätta sjunga "Oppa Olle(OlleOlle)". Och oavsett om Anders eller Bert står som upphovsman så är det något magiskt i det monotona, för den vaggvisan har kraften att lugna och söva bebisar nästan oavsett utgångstillståndet. Tummen upp för det!

På tal om det så ska jag gå och lägga mig nu. Ifall det blir morgon redan klockan fem eller så...

4 x kärlek i en (trasig) säng.

Sova, sova, sova, säng, säng, säng

Vår säng har krackelerat. :/ Stommen sprack på ena sidan redan när flyttlasset gick till Göteborg, men bortsett från att den sedan dess har knakat alldeles förfärligt har det inte varit så farligt. Tills igår, då Cameron tydligen låg fel på något vis och den gav upp helt och hållet. Vår tillfälliga lösning blev att ta ut ribborna så att bäddmadrassen nu ligger direkt på golvet. Tanken är att försöka leva med det så länge vi bor kvar här nere och köpa ny, större säng när vi flyttar norrut. Så slipper vi ta med nästa säng i nästa flyttlass - och riskera att spräcka även den.

Jag sov i alla fall hur gott som helst på bara madrassen. Tio hela timmar blev det, tack vare att Cameron tog det mesta av nattjobbet med lillfisen. Så skönt, efter två jobbiga nätter med sex respektive fyra uppackade sömntimmar! Man blir verkligen en helt annan människa när man får sova ut ordentligt.

I övrigt kan jag rapportera att det är snö och is här just nu, att jag har börjat om skolan (bara introduktion än så länge),  att mammagruppen har kört igång och verkar vara helt ok och att vi har haft en trevligt helg med spel både fredag och lördag i olika sällskap. Det känns jätteskönt att ha lite rutiner igen och än så länge är det inte stressigt. Jag är till och med försiktigt peppad på att komma igång med uppsatsen nu, men vis av erfarenhet vet jag att det kommer att vara lite upp och ner med den känslan. Oftast direkt relaterat till hur bra jag ligger till i förhållande till deadline. :D På torsdag ska vi träffa handledarna för första gången, så då får jag förhoppningsvis lite klarhet i om mitt tänkta ämne kan funka. Och just ja, en sak till! Jag har bokat den traditionella Malå-resan nu till påsk. Vi åker hem alla tre i en dryg vecka. :) Dessutom har jag ett flertal trevliga besök att se fram emot här i Götet, och troligen en resa till USA i maj, så det artar sig till en riktigt bra vår!

Urk i burk

I mitt huvud författade jag igår ett inlägg om hur jag inte hade så mycket att skriva om eftersom livet som föräldraledig mest handlar om samma rutiner dag ut och dag in. Men be careful what you wish for! Vår fredagkväll, som började mysigt framför Big Hero 6, avslutades med ett frenetiskt skrubbande av skafferiets alla vinklar och vrår. Vi hade fått MJÖLBAGGAR!

Efter att ha kastat bort allt som inte med hundra procent säkerhet var tätt förslutet, städat ur hela skåpet med mindre miljövänliga medel och diskat alla burkar etc. så har vi förhoppningsvis "tagit hand" om de små liven på tillfredsställande sätt. Men jag kan inte låta bli att rysa vid tanken på att vi möjligen har hunnit sätta i oss några av rackarna innan vi upptäckte deras intrång. Jag får försöka trösta mig med att 1) de är inte precis osynliga så vi borde ha sett dem under matlagning och 2) insekter är ju en bra källa till protein... som knappast kan frodas i magsyra... eller..? Huvvaligen.

Men om jag då ska försöka släppa tankarna på uschlen en stund och återgå till det ursprungligen tänkta ämnet så ser dagarna numera allt som oftast ut så att Cameron stannar uppe sent för att jag ska få sova ostört ett tag, vilket då innebär att jag och Eliah är på tu man hand på morgonkvisten. Han är inte riktigt stabil i sitt sovmönster - har jag tur sover han mycket och jag hinner jobba en stund (Harlequin, baby!)  och har jag ännu mer tur är han vaken och stålande glad och överöser mig med kramar och leenden. :D Oftast blir det något mellanting, och lille herrn sover såklart allra helst på mig så att jag inte kan göra så mycket vettigt alls. On a related note så är detta en mobilbloggning. ;) Lite senare vaknar fadern i huset, jag tar en promenad och så äter vi ett antal gånger under dagen, tills det är dags för sömn igen. Och så går det runt, runt. Men till veckan börjar terminen, då blir det iaf skola, med tillhörande social stimulans två gånger i veckan för min del. Tyvärr ingår också den obligatoriska stressen över D-uppsatsen som ska skrivas...

Läget just nu... 

Örebro

Efter mitt första besök någonsin i Örebro kan jag konstatera att det kanske inte är någon metropol... men dock en ganska mysig stad. Helgen bjöd tyvärr på först blötsnö och slask och sedan ishalka dagen därpå, men vår- och sommartid kan jag tänka mig att det är riktigt fint i centrum. Vi var nu som tur var inte i stan främst för att turista, utan mer för att umgås och återuppleva gamla Balkan-minnen. På lördagen gick vi ut och åt på en grekisk restaurang och drog oss sedan tillbaka till vårt rum på Hotell Hjalmar (gammaldags charm men lyhört och dragigt) för att vår vana trogen spela Uno tills ögonen stod i kors. Morgonen därpå inleddes med hotellfrukost, följt av en promenad genom Örebro City (hehe) och lunch på det innan vi alla vände hemåt igen. Trevligt var det!

Fast det var riktigt skönt att komma hem också. Saknade minsann mina pojkar en hel del. :)

Örebro by night.

Kyckling- och nötspett med grekisk sallad.

Eve och Marlene myser på Hotell Hjalmar.

En av många Uno-omgångar. Det är på blodigt allvar!

Hotellfrukost. Inte den bästa men helt ok.

Örebro slott.

Marlene kramas med Fredrik. Oklart riktigt vem Fredrik är.

Lunch innan hemresan: Emelie, moi och Eve.

Hemma igen hos gofisen.

Babysittern uppskattas mer och mer.

Detsamma gäller inte pappas skäggiga kramar. :D

Surprise

Lusten att skriva kom plötsligt över mig, hör och häpna. Vi får se om det blir något återkommande inslag i vardagen. ;) Att det har varit dött här så länge beror förstås till stor del på att en viss liten bebis bestämde sig för att titta ut onödigt tidigt. Men med tanke på mina få läsare (om några tappra ens fortfarande finns kvar efter den långa tystnaden?) så tror jag att de flesta som är in här redan vet detaljerna från annat håll. Med andra ord hoppar vi framåt i handlingen till nutid. :)

Igår var vi iväg till Östra sjukhuset och fick klartecken från läkaren att ta av frejkakudden. Så skönt! Vilken skillnad att byta blöjor med och utan frejka. Och vilken skillnad på Eliahs humör. ;) Han passade förresten på att kissa lite på farbror doktor som tack för ok-stämpeln. Han har en viss talang för det, min käre son. Visst att han har kissat på mig också ett par gånger, men just läkare verkar vara extra roliga att sikta in sig på. :D

Det här får bli lite kortfattat, för nu ska jag fixa frunch och sedan väcka maken (som tog nattmatningen, den fine karln). Sedan bär det av med tåget mot Örebro för tjejweekend och återträff med Balkan-gänget. Vi som reste till Balkan tillsammans alltså, inte ett gäng med serbiskor. ;) Det blir första natten borta från lilla pyret, men det ska nog gå bra. Pappa hans är ju en kompetent barnvakt (observera sarkasmen i ordvalet).

Lilla snarkfarbrorn sover som bäst när han får ligga och sparka på sin mamma.

Detsamma kan tyvärr inte sägas för mamman. ;)