Slottskogen

Jag och Marlene åkte till Slottsskogen tidigare idag och kombinerade vår söndagspromenad med ett besök på djurparken som finns där. Det är inte jättestort, men det finns ändå en hel del djur och det är dessutom alldeles gratis. Och så är det ju trevligt att få gå i skogsmiljö som lite omväxling från asfalt och byggnader! Vi strosade runt i en dryg timme och avslutade sedan med lunch på Villa Belparc. Mysigt!

Sälarna var inga linslusar direkt.

Älgar. Eller... vänta nu?!

Pingvinerna verkade vara i nån form av dvala, för de stod som förstenade och stirrade.

Det här är väl en gås då?

Höna-Pöna och Tuppeli-Buppeli.

Marlene och dreglig men fin pållehäst.

Stora bocken Bruse med familj.

Hängbukssvin. :D

Bambi.

Väldigt dyr men också väldigt god cesarsallad. 

Cowboy Boots

Enligt önskemål från mor (your wish is my command):

Eliahs framtida party-pjucks. ;)

Min vecka har bestått av ett par besök på universitetet och en riktig pluggardag även idag (dock på hemmaplan). Har översatt en STÖRT svår spanskatext om radikala motståndsrörelser i Katalonien och ordbajsat ihop en jämförelse av två olika modeller för textanalys. Så kul kan man ha det. ;) Nu tänker jag dock ta lite ledigt ett tag. Marlene är på intåg från Stockholm och blir här över helgen. Hon ska dock iväg på bokmässan imorgon, vilket jag inte vågar mig på eftersom jag tyckte det var trångt och jobbigt att gå runt en hel dag redan förra året... utan stor-magen. Jag och C är istället bjudna till Fia och Marcus på spel och dylikt imorgon kväll, så det blir nog en trevligt även för oss. :)

Birfday osv

Så var man ännu ett år äldre. Utan att det märks nån större skillnad. Födelsedagen var bra, även om det mesta firandet skedde dagen efter. Men en sak i taget. Det började med ett besök hos barnmorskan där alla prover och allt var i sin ordning. SF-måttet hade sjunkit lite och låg nu på normalkurvan, vilket hon tyckte kändes mer vettigt än den tidigare toppnoteringen. Efter det kom Eve förbi och jag, hon och Cameron åkte in till stan för en födelsedagsmiddag på Jensens. Där är det nämligen så finurligt att man får gratis glass när man fyller år. :D Efter det var jag och C kvar på stan ett tag och strosade runt och shoppade lite.

På lördagen var det dags för kalas, vilket skedde i form av drop in för alla vänner som kunde och ville. Bortsett från en timmes middagsuppehåll hade vi folk här oavbrutet från kl 13 till strax efter 22, och det var på det hela taget en väldigt trevlig dag med fint sällskap och fina presenter. Och fika som underligt nog smakade riktigt bra trots att det, för att passa alla gästerna, var mjölk-, gluten- och sockerfritt. ;)

Senaste dagarna har jag undertextat och pluggat, så det har inte hänt nåt överdrivet spännande. Annat nämntvärt sen sist är väl framför allt Camerons hemkomst i torsdags kväll. Han åkte från Sverige med en väska och ett handbagage, och kom tillbaka med dubbla uppsättningar av båda. Den ena resväskan innehöll bara bebissaker, så nu har vi både kläder och prylar i parti och minut. ;) (Bland annat ett par cowboy-stövlar i bebisstorlek... det ni!) Jag hade tänkt tvätta en snabb tvätt på fredagsförmiddagen, men den mängden ökade rätt dramatiskt med alla nytillskott. Och dagen till ära var den ena av de två tvättmaskinerna såklart ur funktion. Nåja, det är ingen direkt brådska med vissa av grejerna...

Den färdiga pippi-tröjan.

C och all hans packning.

På födelsedagsmiddagen får man såklart också en flott svensk flagga för att fira.

I Think I Should Have Loved You Presently

I veckan var det dags för de första riktiga universitetsdagarna, och jag måste säga att det har varit riktigt roligt att få komma igång igen! Den här terminen har vi fått välja inriktning för kursen i engelska. Valet stod mellan fack- och skönlitteratur, och jag klämde självklart till med det senare. Och vilket bra val det visade sig vara! Dels är läraren väldigt inspirerande och faktiskt rolig, och dels är uppgifterna så mycket trevligare än tidigare. Förra terminens lagtexter i all ära, men nu har vi istället fått i uppgift att översätta en sonett. Vi väljer själva hur vi vill prioritera mellan att bevara rytm, rim och andra stilfigurer eller att istället lägga fokus på att bevara innehållet så gott som möjligt. Jag går igång på utmaningen och försöker bevara precis allt. :p Det viktigaste är dock tydligen inte att vi faktiskt lyckas med en bra översättning, utan rätt och slätt att vi kan försvara våra val.

På jobbfronten (undertextningen såklart, är ju sjukskriven från lärarjobbet än) har det varit lite mindre finkultur. Jag gjorde precis klart ett avsnitt av Star Trek, och vad sägs tex om mitt egenhändigt komponerade uttryck "det gravimetriska fältersättningsförgreningsröret"? ;) Jag får väl ursäkta mig med att just rymdskeppsmekanik inte är ett av mina expertområden.

Eftersom jag har varit så duktig med både jobb och plugg idag ska jag nu unna mig att sjunka ner i soffan framför en film. Sista ärmen på Eliahs pippitröja kallar på mig. ;) Det vore ju trevligt att få den klar (bild utlovas framöver) innan imorgon, FÖR DÅ KOMMER CAMERON HEM! Då står kramkalas på schemat, och det blir alltså ingen tid över för stickning. Och i övermorgon fyller jag visst år och befäster därmed min status som tant ännu mer. Fast på lördag ska jag ha kalas, och det tar ju udden av det hela. ;)

Valvaka

Min söndagkväll tillbringas med tröjstickning och valvaka. Vilka vuxenpoäng som trillar in, alltså. ;) Jag tror aldrig att jag har varit så engagerad i valet som i år. Det känns väldigt spännande och väldigt viktigt! Tänk om alla var lika kloka som jag i sitt röstande... höhö.

EU-prov och läkarkontakter

Jag har varit iväg en snabb sväng till Stockholm. Det huvudsakliga syftet med resan var att göra antagningsprovet till EUs översättarjobb, men jag hann även träffa en del kompisar och fika/äta middag/båda delarna tillsammans med dem. Med andra ord var det ett trevligt dygn i hufvudstaden. ;) Provet kändes gå ganska bra, men man fick inte veta resultatet på en gång utan det kommer via internet... tja, när vet jag inte riktigt. I alla fall så gjorde jag det med inställningen "det får gå som det går (och det går knappast bra)". Men sen när det väl var avklarat så kändes det ganska hoppfullt. Jag var mest orolig över matten innan, men den var inte alls så komplicerad som jag hade fruktat. Däremot var läsförståelsen på spanska ganska klurig! Men, som sagt, jag får vänta ett tag på resultatet. Oavsett vilket så är jag glad att jag fick ändan ur och i alla fall testade. Sen var det kanske lite våghalsigt att åka iväg till Stockholm med tanke på bebissituationen just nu, men det gick ju vägen som tur var. :p

Nu sen jag kom tillbaka till Götet har livet mer eller mindre präglats av kontakter med sjukvården. Först och främst så ringde Camerons doktor (eller rättare sagt en sköterska) upp mig i morse. Hon hade försökt ringa honom, men han sov ju förstås (kl. 01.00 i MS) och var tämligen okontaktbar. Tydligen hade han fått tid på tisdag nästa vecka för återbesök och förmodligen planering av framtida åtgärder för foten, men eftersom han inte kommer tillbaka till Sverige förrän på torsdag funkade det ju inte så bra. Nu skulle han bli kallad på ny tid istället, troligen i oktober.

För egen del har jag pratat med läkare igen om min sjukskrivning, och eftersom jag fortsatt har samma problem blev den förlängd månaden ut. Utöver det hade jag dessutom inbokat ett möte på Aurora. Barnmorskan där var via min journal uppdaterad om vad som hänt senaste tiden, och föreslog med anledning av det att vi skulle skynda på processen med beslut om kejsarsnitt. Hon bokade av vårt fjärde möte, som egentligen skulle ha varit nästa vecka, och bokade istället in en tid med läkaren som faktiskt ska ta beslutet. Och så sa hon åt mig att se till att hålla bebisen inne ett tag till, gärna till minst v 34 (så lungorna hinner bli färdiga) men i första hand i alla fall till efter torsdag så att Cameron åtminstone hinner hem. :p Jag har absolut inga planer på att ploppa ut nån bebis innan dess heller, så jag tar det allmänt lugnt och hoppas på att pajken gör detsamma!

Mest på hemmaplan

Jag var upp till läkaren en sväng i torsdags och blev då sjukskriven ännu en vecka framöver. I första hand, sen får vi se. Förhållningsorderna är att ta det lite lugnt, men inte så mycket mer än så. Det har jag gjort också. Det har blivit undertextning, lite skoluppgifter och en hel del virkning här hemma. Förkylningen som har bosatt sig i min näsa verkar inte heller riktigt vilja ge med sig, men jag har ändå försökt vara ute ett tag varje dag i det fina vädret och har sett till att få lite motion också genom dagliga promenader. Jag går inte fort, men går gör jag! Och det tänker jag fortsätta med så länge jag kan, annars förlorar jag snabbt förståndet tror jag.

Nu i helgen har det dessutom blivit en del sociala tillställningar, både i stan och hemma. Fredagen bjöd på middag och fika med Julia i Linné, lördagen på middag och spel hemma hos mig med Julia igen samt med grannarna, och idag har jag shoppat och ätit ute med grannarna och gått en prommis med Vanessa. Veckans goda gärning genomfördes också denna söndag, då vi under promenaden fick syn på en duva som satt onaturligt stilla mitt i gångtrafiken. Det visade sig att den hade lyckats trampa i tuggummi med båda fossingarna och därför inte kunde röra sig. Efter att ha dividerat en stund om hur vi bäst skulle gå till väga (utan att bli bitna) löste vi det genom att Vanessa höll fast duvan medan jag utförde operation tuggummiborttagning. Och se där, när vi satte ner den igen struttade den genast iväg och såg mycket gladare ut! Sen verkade den ändå vara lite för tam för sitt eget bästa, men nu fick den en chans att överleva i alla fall... Och vi fick känna oss som goda människor, med väldiga fobier för våra egna händer (i väntan på ett ställe att tvätta oss).

Nä, nu ska jag skype:a med Kamerun och sen krypa i säng. Det behövs en tidig kväll nu, för av nån anledning har min hjärna på sistone ställt in sig på att det är lite lagom sådär att vakna kring 6 varje morgon... Då är det stört omöjligt att somna om, hur jag än försöker. Och det är absolut inte för att jag är utvilad vid den tiden, för sen går jag runt och gäspar hela dagarna. Jag känner ju bara hur vuxenpoängen (eller tantpoängen?) trillar in när jag sätter mig 06.15 med min frukosttallrik och tittar på politiska utfrågningar. Hehe. Eller ställer mig och diskar, som i morse. Men det är väl lika bra att börja vänja sig vid konstiga sovvanor, för att döma av sparkfrekvensen har lille herr Derrick i magen en allt annat än "normal" dygnsrytm även han, den lille rackaren.

All is well that ends well

Joho, då hade man hunnit med en sväng som inlagd på sjukhus också. Åkte in i måndags morse och tänkte mest själv att det var för säkerhets skull... men när jag väl var där tyckte de att jag skulle stanna ett tag. Några timmar, tänkte jag. Några dagar, tänkte barnmorskan. Jag fick i alla fall ett rum och genomgick diverse tester i form av bland annat ultraljud och ctg. Farhågan var att en liten bebis kanske hade tänkt sig att komma ut väl tidigt... men det visade sig inte vara någon fara utan allt såg bra ut. Sköterskorna kommenterade till och med på att det verkade vara en riktig vildbasare till bebis. ;)

När det väl var konstaterat att allt var lugnt och jag fick tillåtelse att äta igen (fick ingenting mellan frukosten kl 7 och middagen kl 17... inte ens vatten!) så var det värsta med sjukhusvistelsen att jag hade väldigt, väldigt tråkigt. Med C i USA hade jag ingen självklar kandidat att hämta grejer åt mig, och eftersom jag knappast hade väntat mig att bli inlagd hade jag inget med mig. Som tur var kom min snälla granne förbi på kvällen för att hämta nyckeln så han kunde mata katterna. Då hade han också med sig en mobilladdare, vilket underlättade mitt liv betydligt.

Efter en natt på specialförlossningen fick jag veta att de ville att jag skulle röra lite mer på mig, och om allt såg fortsatt bra ut då kunde jag få åka hem mot eftermiddagen. Dag två var alltså lite mer uthärdlig, då jag åtminstone kunde vara ute i solen en stund. Så efter lunch kom läkarna förbi och skrev ut mig, och sa att jag kunde sjukskriva mig själv veckan ut och ta den tiden till att känna efter lite. De berättade också att om man blir inlagd en tredje gång så släpper de aldrig hem en igen... huga! Men jag hade inte ens tänkt hamna där en andra gång, så det ska vi väl inte behöva oroa oss för.

Ärligt talat känner jag mig inte i toppform just nu, men det är inte nödvändigtvis nåt som ska skyllas på lilla bebben. Snarare har det med min monsterförkylning att göra, och den kommer nog från jobbet. Jag har i alla fall tagit det mestadels lugnt sen jag kom hem, bortsett från en fikatillställning med klasskompisarna igår och introduktion på masteråret idag. Det var lite överväldigande att se all litteratur och alla uppgifter framför sig på en gång... men det brukar bli mer överkomligt om man tar saker som de kommer och inte blickar framåt allt för mycket. Imorgon är det ytterligare en kort introduktion för en delkurs som står på mitt dagsschema. Om jag inte har feber, dvs, för då tror jag att jag håller mig på hemmaplan. Snörvel. Tyvärr ligger jag lite efter med mitt undertextningsarbete också, eftersom jag trots all min dötid på sjukhuset inte kunde jobba alls i brist på dator...

"Du kanske måste få dropp om du inte får äta på ett tag" är inte det trevligaste man kan få höra när man precis börjat känna suget efter lite lunch.

Ett av många CTG:n.

Till och med sjukhusmat är en enastående kulinarisk upplevelse när man inte har ätit på tio timmar.