onsdag 3 september 2014

All is well that ends well

Joho, då hade man hunnit med en sväng som inlagd på sjukhus också. Åkte in i måndags morse och tänkte mest själv att det var för säkerhets skull... men när jag väl var där tyckte de att jag skulle stanna ett tag. Några timmar, tänkte jag. Några dagar, tänkte barnmorskan. Jag fick i alla fall ett rum och genomgick diverse tester i form av bland annat ultraljud och ctg. Farhågan var att en liten bebis kanske hade tänkt sig att komma ut väl tidigt... men det visade sig inte vara någon fara utan allt såg bra ut. Sköterskorna kommenterade till och med på att det verkade vara en riktig vildbasare till bebis. ;)

När det väl var konstaterat att allt var lugnt och jag fick tillåtelse att äta igen (fick ingenting mellan frukosten kl 7 och middagen kl 17... inte ens vatten!) så var det värsta med sjukhusvistelsen att jag hade väldigt, väldigt tråkigt. Med C i USA hade jag ingen självklar kandidat att hämta grejer åt mig, och eftersom jag knappast hade väntat mig att bli inlagd hade jag inget med mig. Som tur var kom min snälla granne förbi på kvällen för att hämta nyckeln så han kunde mata katterna. Då hade han också med sig en mobilladdare, vilket underlättade mitt liv betydligt.

Efter en natt på specialförlossningen fick jag veta att de ville att jag skulle röra lite mer på mig, och om allt såg fortsatt bra ut då kunde jag få åka hem mot eftermiddagen. Dag två var alltså lite mer uthärdlig, då jag åtminstone kunde vara ute i solen en stund. Så efter lunch kom läkarna förbi och skrev ut mig, och sa att jag kunde sjukskriva mig själv veckan ut och ta den tiden till att känna efter lite. De berättade också att om man blir inlagd en tredje gång så släpper de aldrig hem en igen... huga! Men jag hade inte ens tänkt hamna där en andra gång, så det ska vi väl inte behöva oroa oss för.

Ärligt talat känner jag mig inte i toppform just nu, men det är inte nödvändigtvis nåt som ska skyllas på lilla bebben. Snarare har det med min monsterförkylning att göra, och den kommer nog från jobbet. Jag har i alla fall tagit det mestadels lugnt sen jag kom hem, bortsett från en fikatillställning med klasskompisarna igår och introduktion på masteråret idag. Det var lite överväldigande att se all litteratur och alla uppgifter framför sig på en gång... men det brukar bli mer överkomligt om man tar saker som de kommer och inte blickar framåt allt för mycket. Imorgon är det ytterligare en kort introduktion för en delkurs som står på mitt dagsschema. Om jag inte har feber, dvs, för då tror jag att jag håller mig på hemmaplan. Snörvel. Tyvärr ligger jag lite efter med mitt undertextningsarbete också, eftersom jag trots all min dötid på sjukhuset inte kunde jobba alls i brist på dator...

"Du kanske måste få dropp om du inte får äta på ett tag" är inte det trevligaste man kan få höra när man precis börjat känna suget efter lite lunch.

Ett av många CTG:n.

Till och med sjukhusmat är en enastående kulinarisk upplevelse när man inte har ätit på tio timmar.

2 kommentarer:

  1. vad skönt att du fått komma hem igen och att allt såg bra ut! du får säga åt bebbe att han allt får vänta några veckor till ;) när är du beräknad? vad har ni för adress? ;)

    SvaraRadera