Snart slut på det roliga...

Sitter i Booneville och lyssnar på regnet som fullkomligt öser ner utanför fönstret. Trist! Det började regna igår, och det ska tydligen inte sluta förrän på söndag. Och då är jag inte här längre. :( Har känt en välbekant liten depression smyga sig på de senaste dagarna, och jag vet att den har precis allt att göra med att det snart är dags att åka hem. Den här gången blir det i alla fall bara två månader innan vi ses igen... alltid något att glädjas åt.

Svenska konsulatet i Atlanta har nu svarat på ett mail jag skickade till dem, och det visar sig att man inte alls behöver åka dit för att lämna in ansökan. Den kan man istället skicka med posten direkt till New York. Däremot måste man dit på intervju sen. Men det innebär i alla fall att det blir betydligt lättare att komma igång. Dessutom har jag fått mail från Mexiko också, och de sa att mitt antagningsbesked borde komma någon gång under nästa vecka. Yay!

Mitt minne sviker mig, jag kan inte minnas vad som hänt de senaste dagarna... igår kväll var vi i alla fall i Dumas och satt och pratade och umgicks med Camerons mamma till sent. Randy jobbade natt, vilket inte gjorde mig direkt ledsen. Planen var att även besöka Cissy, men hon var ute och rallade. Gjorde ett nytt försök idag, men då skulle hon tydligen till Oxford. Det får bli imorgon, innan det bär av mot flygplatsen. Tur att mitt plan går först 19.30! Ikväll blir det istället att säga hejdå till alla och äta ute med Cammy Poo.

Nu ska jag skynda mig att boka Tallinn-kryssningen innan vi drar vidare mot Ripley och sedan Saltillo/Tupelo.

¤"@&#/)%!

Ett ord - migrationsverket. Jag sliter mitt hår. Nu är det iofs svenska konsulatet vi har att göra med, men bristen på organisation är densamma. Idag fick vi veta att även om det står på internet att de har öppet på torsdagar så är det egentligen tisdagar som gäller. Och eftersom Atlanta är flera timmars bilresa bort hade vi inte en chans att hinna dit, trots att vi nu äntligen fått alla papper i ordning. GAAAAH. Cam måste väl åka själv nästa tisdag.

I övrigt så har jag fått lön, vilket alltid är uppskattat. Var på Walmart idag och förnyade hela mina förråd av smink och tuggummi. Eyeliner, mascara, ögonbrynspenna, nagellack och tuggummi som räcker fram till jul för under hundringen. Gotta love Walmart. Synd att Sverige bryr sig för mycket om de anställdas rättigheter för att det ska vara lönsamt för dem att etablera sig där. ;) Ett annat önskemål vore ju Taco Bell. Vi åt oss båda spymätta idag, för sammanlagt typ 6o spänn. Och det är sååå gott.

Och grattis på födelsedagen papsen. :)

Chocolate Chip Paradise Pie

Chili's ikväll..?

Blå, blå är kärleken

Let's pick up where we left off, nämligen i fredags. Det blev typ fest i Booneville... men en ganska lame sådan. Och inte förrän efter att vi hade varit på den sena visningen av Saw VI, en film jag lovat mig själv att jag inte skulle gå och se. Det gick iofs an eftersom jag blundade ca 70% av tiden. Jag gillar the twist i Saw-filmerna, men slasher movies är egentligen inte alls my cup of tea. Huvvaligen.

Gårdagens aktiviteter var mer i min stil. Då åkte vi nämligen och hälsade på Cams farmor och farfar i Ashland. Farfar Dale hade lovat mig en ridtur (han föder upp och säljer hästar) och det löftet höll han! Så otroligt härligt att vara ute i skogen i strålande solsken med Cameron och Cowboy som enda sällskap. Efter det satt vi ute på the porch ett tag och konverserade, och sedan blev vi bjudna på middag på Mi Pueblo. Chicken Fajita Taco Salad... yum.

Idag var tanken att vi skulle åka till Blue Mountain och hälsa på Cissy och Kristen. Men Cam verkar ha ballat ur lite. Om tre timmar ska vi dessutom gå ut och äta med Cams pappa och Charlotte, så jag vet inte om det är värt att åka iväg när vi ändå inte hinner vara där så länge. Vi får väl se vad det blir. Jag är sugen på en promenad också... vädret är fortfarande gudomligt!

Ang. rubriken förresten... Cowboys sadel hade en utstickande del, som misshandlade mitt ben varje gång det guppade (dvs. varje steg Cowboy tog). AJ. Idag pryds min ljumske av ett fett blåmärke. Men det var lätt värt det. :)

Sova, sova, sova...

Evigt snark. Jag blev förpassad till soffan inatt (vi får som vanligt inte sova tillsammans hemma hos Cams föräldrar, ogifta som vi är...) och det är verkligen inte bra för sömnen. Låter som bilarna som kör förbi är INNE i rummet. Jag slapp visserligen nattliga besök från Suzy den här gången, men lyckades ändå inte sova längre än till 07.50. Alldeles för tidigt för min smak. Hade iaf gott om tid att fixa mitt ostyriga hår, som varje natt transformeras till ett trollrufs, innan det var dags att åka till Booneville. Cam är på skolan och jag är hos Brent m.fl. och latar mig. Ska strax prata med mamma. Och ikväll blir det nog partaj. :)

Det blev inget Atlanta igår, för det visade sig att man måste ha ett "extract from the population registry, no older than one month". Det jag hade med mig var sen i juli, så det var bara att vackert knappa in på skatteverkets hemsida och beställa ett nytt. Hoppas det hinner komma i tid så att vi kan åka nästa torsdag. Annars får Cam åka själv. Nu har vi iaf gjort i ordning en mapp, fullspäckad med formulär, bilder av oss, gamla biljetter och gamla mail.

Istället för roadtrip till svenska konsulatet blev det roadtrip modell mindre till the mall i Tupelo. Det var inte fy skam det heller. Köpte en ny bok (blev en Jodi Picoult, fast jag var sugen på Las crónicas de Narnia...), ett par tröjor till mig, en tröja till Cameron och en present till papsen. Inte illa pinkat. Sen åt vi på Taco Bell också. Stake gordita... I'm in heaven.

Nej, nu måste jag nog ta en tupplur.

To each his own

En skillnad mellan USA och Sverige är att här hälsar alla på en om man är ute och går. Så fort man möter en bil är det bara att vinka glatt, för ALLA hälsar verkligen. Trots att ingen är bekant. Kanske är det för att de blir så överraskade över att se någon som är ute och promenerar? Skönt var det i alla fall att jag på min promenad i Booneville igår klarade mig med enbart hälsningar. Jag minns en gång när jag var ute och gick i Mantachie, där jag och Cam bodde våren 2008. Inte mindre än tre bilar stannade inom loppet av 20 minuter och frågade om jag hade problem med bilen och om jag ville ha skjuts någonstans. Vänligt av dem, iofs, men lite störande i längden att behöva förklara begreppet "motion" och sedan bli stirrad på som om man vore en galning.

Förutom Booneville var vi även förbi Dumas igår. Där bor Cams mamma och styvpappa. De sålde sitt hus i Ripley för nästan tre år sedan, köpte en massa mark ute på landet och flyttade in i en trailer i väntan på att ett nytt hus skulle byggas på marken de köpt. Sedan byggde de en pool. Randy byggde en "shop", dvs. ett garage där han kan leka bilmekaniker. De köpte en four wheeler, etc. Men sen blev det ju inte så mycket pengar kvar till att komma igång med själva huset... Sist jag var här, i juli, påbörjades äntligen byggnationerna. Och nu är det nästan klart! I helgen hoppas de på att få flytta in. Jag har inte sett hur det ser ut än dock, för det var alldeles för mörkt när vi kom dit igår. Hur som helst så är min tanke denna: om man kan bygga ett hus från grunden på 3-4 månader... varför då inte prioritera det? Varför inte flytta ut ur trailern så fort som möjligt, och avvakta med poolen istället? Jag vet inte hur många svenskar som har koll på vad en trailer egentligen är, men i can tell you this much; det är inget lyxboende. Och knappast ett säkert alternativ i ett område med så pass mycket tornadostormar som detta. Men alla prioriterar vi väl olika.

Nu ska jag begrava mig i pappersarbete ett tag. Tanken är att jag och Cam ska bege oss mot Atlanta imorgon för ett besök på svenska konsulatet. För att få uppehållstillstånd baserat på familjeanknytning måste man kunna bevisa att man har ett seriöst förhållande med en svensk medborgare, och att man har för avsikt att bo tillsammans i Sverige. Så nu blir det till att fylla i frågeformulär, rota fram gamla bilder och flygbiljetter, kopiera passet och fixa passfoton. Cam är på skolan till 14 ungefär, så innan dess hoppas jag ha fått det mesta gjort. Sen gäller det bara att lista ut hur man tar sig till konsulatet också. De rackarna har bara öppet två timmar i veckan, så vi får absolut inte åka vilse och missa tiden. Hepp.

How it's done

Cams pappas hus i Saltillo, badandes i solsken.
Sol, sol, strålande sol! Idag har vädret varit helt ljuvligt. Nästan 20 grader varmt ute, och självklart kom shortsen fram. Lite extra skönt kändes det ju förstås när jag läste på facebook att det snöar hemma. Jag får passa på att njuta av semestern, för sen är det midvinterkylan som väntar i ett par månader. Hur som helst så har jag varit ute nästan hela dagen idag. Cam hade skola till två, och medan han var borta gjorde jag ett halvhjärtat försök att plugga själv. Motivationen infann sig inte, så jag tog en promenad istället. Vågar inte gå så långt ifrån huset av rädsla för att bli överkörd. Amerikaner är ju inte så vana vid folk som promenerar för att motionera... eller av någon annan anledning. Alltså travade jag upp och ner för gatan fyra gånger (vilket är ungefär lika många kilometer) innan min sociala fobi tog överhanden och jag övergick till att läsa i trädgården istället. Finns det något läskigare än att träffa på en granne som frågar "And how are you today, sweetie?"? I think not.


Ett. Två. Tre. Så kastas en football. It's as easy as that.

Från en annan vinkel.

När Cam kom hem fortsatte friluftslivet. Vi kastade lite football på bakgården. Självklart var jag en naturbegåvning. Skåda min teknik. Den är fulländad. ;) Charlotte hade gjort någon slags pasta till middag som vi avnjöt för ett tag sedan. Och nu följs Football Sunday av... tadam! Monday Night Football. Jag orkar inte med mer football idag efter min Hulk-prestation i trädgården tidigare, så det blir nog lite mer läsande för min del. Tyvärr har jag snart gjort slut på boken, och eftersom jag läste ut den första av de två böcker jag hade med mig redan igår blir det lite kris. Det får nog bli en sväng till Books-a-Million. Jag trodde jag skulle klara mig på två böcker, men det visade sig att jag gravt underskattat min förmåga att procrastinate:a. Stundar det en tenta slukar jag böcker som aldrig förr. Med undantag för kurslitteratur, förstås.


Cameron och Suzy var omåttligt imponerade av mina skills.

Amerikatt

Det är Football Sunday, en dag så amerikansk som den kan bli (med allt vad det innebär av soffsittande). Jag som egentligen inte alls är så intresserad av om The Giants eller The Saints vinner har tittat lite förstrött samtidigt som jag spelat Mario på Cams dator och läst ut min bok.

Mitt plan från Amsterdam i förrgår blev tre timmar försenat. Detta pga ett tekniskt fel, vars existens flygplanspersonalen förstås inte behagade meddela förrän EFTER vi hade boardat. Istället för 10 timmar hopkrupen i en mindre bekväm ställning blev det alltså 13 timmar... det känns i min rygg nu i efterhand vill jag lova. Men resan gick faktiskt riktigt bra när vi väl kom iväg, jag lyckades sova en hel del. Vi landade 19.30 lokal tid, och en timme senare hade jag även tagit mig igenom immigration och fick äntligen krama lite på Cameron.

Igår var också en lugn dag. Vi tog en liten promenad här i Saltillo (där Cams pappa bor) och det var faktiskt rätt kyligt. Det är inte mer än kanske 10 grader ute. Och jag har packat med mig ett par shorts, kan jag ju nämna. Men vädret är ganska upp och ner, härom dagen hade det varit 26 grader. Så har jag tur så...

På kvällen igår såg vi Wolverine och I Love You Man. Nu ikväll hoppas jag det kan bli ytterligare en promenad. Jag blir ganska rastlös av att bara vara inne och stilla hela dagarna... Dessutom måste jag ta mig iväg till affären och köpa lite mörk choklad. Faktiskt inte bara för att jag tycker att det är gott, utan för att det är nödvändigt till en uppgift jag ska skriva till engelskkursen... Sådana uppgifter gillas.

I'll be gone till November

Sitter på Arlanda och fördriver lite tid med att facebooka. Äntligen en fördel med telias übersega mobila bredband; man kan ta med sig det på flygplatsen! Det är inte fullt en timme kvar innan planet går mot Amsterdam. Sen har jag drygt två timmar att vänta där innan nästa etapp börjar. Är framme i Memphis strax före midnatt svensk tid.

Tågresan till Stockholm gick finemang. Sov bort massvis med timmar och slapp dela kupé med sådana där sura människor som jag råkade ut för förra gången. Nu ska jag ägna mig åt sådana där typiska flygplatsaktiviteter som att läsa, lösa sodoku, äta godis osv... hade tänkt virka lite också, men så kom jag på att en virknål troligtvis anses vara ett livsfarligt vapen i sådana här sammanhang. Med tanke på att jag oftast blir tagen för terrorist i USA (måste vara mitt skräckinjagande yttre) och får min väska genomsökt även utan att ha med mig redskap som potentiellt kan användas till att döda så tänkte jag att det är säkrast att jag inte chansar...

Fick förresten fönsterplats på långflygningen. :)

Dan före dan

Luleå, påsken -07. På fredag blir det favorit i repris. :)

Imorgon kväll ska jag sätta (eller lägga) mig på tåget mot hufvudstaden, och på fredag fortsätter resan mot staterna. Min hjärna har ännu inte fattat att jag ska åka, men nånstans undermedvetet har jag ändå en känsla av att det ska bli himla trevligt det här. ;) Har inte träffat Cam sen i slutet av juli, så jag är seriously snuggle deprived. Men de närmaste dygnen blir rätt påfrestande... trots att det mest handlar om att sitta alldeles stilla.

De senaste dagarna har jag haft en hel massa jobb. Dels ett utvecklingssamtal per dag efter jobbet på måndag och tisdag, och sen idag när jag tänkte att det skulle bli lugnt så visade det sig att många av lärarna först nu kom på att jag försvinner två veckor framöver. Och de hade förstås en massa brådskande översättningsarbete... oh well, jag tog itu med det viktigaste idag och resten går ju att maila. Cam har trots allt lektioner att gå på. Iofs hade jag tänkt använda den tiden till att själv plugga lite, men det finns ingen ursäkt som inte är god nog till att undvika lingvistik. ;)

Trots jobbet som hopat sig har jag både hunnit en sväng på gymmet (USA är INTE bra för figuren) och varit hos mormor en stund och hälsat på. Och så har jag äntligen tagit itu med packningen. Är lite imponerad av mig själv som klarade mig med den lilla väskan den här gången. Nu börjar det vara dags att bege sig mot Malåborg och hämta mamma som är på pilates. Sen känns det nästan som jag har förtjänat en liten slapparkväll. :)

Helg i Holmsund

I torsdags hoppade jag på bussen mot Umeå direkt efter jobbet, vilket effektivt slukade hela min dag. Gaaah, det är verkligen en evighetslång resa. Och inte blev det bättre av att bussen körde fast i snön redan i Ytterberg...



I fredags fick jag i alla fall gott om tid att umgås med Alfonius. Han har något av en skofetisch redan pajken, och springer oavbrutet ut i hallen och hämtar nåt par som han antingen ska ha själv eller som han vill att någon annan ska ta på sig. Och så kan ju skor vara bra att stoppa saker i också... Sen åkte jag och Henka in till stan också och köpte både en present till mig (yay) och en från oss båda till mamsen. Lite i efterskott men det kändes som det blev något bra i alla fall!



Idag sa jag farväl till denna gulleplutt och hoppade på bussen mot Skellet ganska tidigt. Där mötte jag mamma och Åsa som var där och shoppade, och fick åka bil sista biten till Malå. Det serverades gomiddag i stugan en sista gång innan the parentals flyttar hem för vintern. Snön ligger fortfarande kvar här hemma, det känns väldigt deppigt efter att ha varit i ett snöfritt Umeå. Samma sak i Skellefteå... varför måste Malå vara ett sånt kallhål?

Long December

"They say that winter makes you laugh a little lower, makes you talk a little slower..."



Idag vaknade jag till den här utsikten. Snö. Massor av snö! Till skillnad från de flesta andra morgonpigga facebookarna (att döma av deras statusuppdateringar) uppgav jag inga spontana glädjerop. Inget ont mot snö i sig, det kan tvärtom vara ganska mysigt med lite vitt här och där. Men jag är bara inte mentalt förberedd på vinter riktigt än. 7/10 känns väl tidigt. Men fint var det i alla fall! Synd bara att min iphone inte är lika bra på att ta bilder med ultimat skärpa som den är på... well, allt annat!

Inte heller sommarstugan vid Lilla Skeppträsket stod emot vintern. Ett dopp kanske..?

Boxen blev inställd ikväll, så jag styrketränade lite istället. Och så började innebandyn äntligen om idag, det var riktigt kul! Och igår var jag och sprang... i veckan har det varit hurtigt värre hos fru Lindholm. Men imorgon hoppar jag på bussen till Umeå direkt efter jobbet och ska hälsa på broder i Holmsund i ett par dagar. Då blir det nog mer tv-tittande, godisätande och soffliggande som står på menyn. Och så ska jag passa på att umgås med lille Alfons förstås!

Igår var jag och hälsade på hos Jenny också. Blev bjuden på lite kladdkaka och pratade med Tyra om hennes nya sminkgrejer som hon fått. Hon hade sminkat sig hela dagen, och det syntes också... ännu färggrannare var dock lillebror, som fått tag på det gröna läppstiftet. ;) Vilka sötnosar!

Più bella cosa non c'è

Mm... upptäckte just en ny "funktion" på min dusch, nämligen att det går att fortsätta vrida den en bra bit till efter 42-gradersmarkeringen. För mig som njuter av att skålla mig var det rena himmelriket att tvätta håret idag. ;)

Var inte sugen på att jobba i morse, men när jag väl kommit igång rullade dagen på. Var på ett box-pass, enligt min måndagstradition, och travade sedan iväg till Missionskyrkan på körövning. Iluvit. Träffade några av mina adepter på vägen, men de kände inte igen mig förrän jag pratade spanska med dem. Kan ha berott på träningskläderna, det uppsatta håret och den nya jackan som kom med posten idag. (Tradera ftw! En härlig vinterjacka som ser helt ny ut för 193 kr.) Kände mig ganska skabbig som stod och sjöng sen i mitt ännu mycket oduschade tillstånd, men Ulla tyckte jag såg "fräsch" ut. Det kan jag leva på länge. Haha.

Jag önskix jag vorix i pixisparkix

Idag har jag haft den stora glädjen att få titta på Lady Lovely Locks. Mer nostalgiframkallande film får man leta efter! Jag, Frida och Emma hade laddat upp med Ben & Jerry's Half Baked (som inte är riktigt lika god som i USA) och hade barnfilmsmarathon modell mindre i Näsliden. Förutom LLL såg vi också på Resan till Amerika; även den en klassiker. Nu när jag kom hem och skulle leta efter en bra bild att lägga upp i bloggen insåg jag också att det finns massvis med Lady Lovely Locks-avsnitt som jag aldrig tidigare sett på youtube. Vilken guldgruva. ;)

Raven Waves och Hårtuss. Ah, the memories!

I övrigt har dagen inte varit så spännande. Var på gymmet en snabbis nu på kvällen, men det blev bara en snabb runda eftersom de stänger kl. 20 på söndagar.

Igår var det släktmiddag för att fira mammas födelsedag och alla födelsedagar som inträffar senare i oktober. Det var trevligt och väldans god mat. Så fanns det ju inte bara en, utan två mysiga småtjejer att gosa med. Dock hade moster Linda fått magsjuka tidigare på dagen och kunde inte komma, och medan vi var på middagen insjuknade även moster Lena... mitt mål var att hålla mig frisk över helgen i alla fall. Insjuknar jag imorgon är det fortfarande otrevligt eftersom magsjuka sällan är något annat, men då får jag i alla fall vara ledig från jobbet. ;) Blev även inbjuden till Per och Olas 30-årsfest i Stockstugan efteråt, men när jag ringde Sofie för att höra vad de gjorde så hade hon åkt hem till Irma. Det var ju annars magsjukedrabbade mostern som skulle vara barnvakt...

Övriga mindre trevliga nyheter är att Ralph, min stalker sedan fyra år tillbaka, har hittat åt mig på facebook... Efter att jag inte hört av honom på flera år har han nu försökt lägga till mig som vän. Jag ignorerade honom men impervious som han är för rejection så försökte han förstås genast igen. Nu har jag blockerat honom, det borde göra susen. Vill inte riskera att han får reda på när jag är i USA t.ex. Jag skulle gladeligen lägga ut en bild på honom här, men jag misstänker att det är aningen illegalt. Tänk er i alla fall en 45-årig mississippiansk hippie med långt, stripigt hår och ölmage. För fyra år sedan var han beredd att skilja sig från sin fru om jag skulle gå på en enda date med honom... underligt nog var jag inte intresserad. Y sigue siendo así. Huvvaligen.

TGIF

Idag har jag varit ledig hela dagen, och det är ju alltid trevligt. Tog sovmorgon, var på gymmet och sprang lite, jobbade med att översätta geografipapper till 6an och tittade på lingvistikövningarna. Längre än till att titta sträckte sig dock inte mitt tålamod med lingvistiken. Snacka om tråkiga uppgifter. Jag fattar inte hur jag någonsin ska orka sätta mig in i det tillräckligt mycket för att klara tentan...

Mamma kom hem idag efter att ha varit i Umeå hela veckan, så jag följde med till stugan och åt fredagsmiddag med henne och pappa. Sedan blev det Settlers hos Frida, och jag vann som vanligt... inte. Men det var kul ändå. :) Sen tog jag Tom och spruttade hem. Kommer bli lite jobbigt att skiljas från honom imorgon, har blivit ganska van vid att vid hans "sällskap" efter en vecka som bilvakt.

Igår var jag förresten på födelsedagsmiddag hos Amanda, det var också riktigt trevligt. Hon bjöd på såväl mat som fika. Som Cameron sa sen; det är lite konstigt här i Sverige. När man fyller år bjuder man in folk. I USA är det så att på sin födelsedag åker man oftast istället hem till någon annan och blir riktigt bortskämd. Kanske något att ta efter..? ;)

Nu ska jag sätta mig in i vad som hände i kvällens idol innan jag kryper i säng. Och kanske byta några ord med min bättre hälft, som dock verkar vara strängt upptagen på annat håll. "Just a few more minutes"... Jaja.