Fracaso

Idag blir det nog ett något kortare inlägg, för jag måste verkligen ta itu med de 3(!) uppsatser jag har att skriva i helgen. Men det kanske är uppfriskande efter de noveller jag har skrivit på senaste tiden.

Det jag egentligen har att berätta är att jag igår återigen satte mig på bussen mot San Miguel de Allende för att äntligen hämta ut mitt visum. Tyvärr hamnade jag på den 10 kr billigare bussen. Skillnaden mellan den och den andra, förutom priset, är att den stannar 2162 gånger längs vägen, blir smockfull, saknar air conditioning och tar en timme längre. När jag kom fram var jag både varm och alldeles för sen. Jag visste visserligen inte att migrationskontoret stängde klockan 13, men det blev jag informerad om när jag dök upp vid deras dörrar kl. 13.15… Inte ens mina puppy dog eyes hjälpte på de hårdkokta grindvakterna, så jag måste åka tillbaka igen på måndag (och se till att ta den snabba bussen!).

Nu var det inte en helt bortkastad resa, då jag bestämde mig för att utforska stan lite innan jag åkte hem igen. Vädret var helt fantastiskt, inte ett moln på himlen! Så när jag hade sett ett par kyrkor och kände mig kulturellt mättad satte jag mig i en park och läste en timme. Det enda som störde mitt goda humör, förutom bristen på visum i min väska, var ett par 15-åringar som förföljde mig genom stan i ca 15 minuter enträget ropandes ”Ey baby, wha’s you name?” på bruten engelska. Jag fick ta till allt mitt tålamod för att inte brinna på dem efter en kvart, och ta till fysiskt våld, skrikandes ”jag är inte intresserad av 12-åringar!”, följt av idel förolämpningar om deras mödrar. Haha, inte för att jag är för att förolämpa någons mamma, men det är bästa sättet att få en mexikan riktigt upprörd.

Nej, nu är det dags att ta sig samman. 1000 ord om klasskillnaderna i Pride and Prejudice och ett par uppsatser på spanska om vardera 2 sidor som kritiskt granskar varsin text står på schemat. Peppad? Svar nej.

Kyrka nummer 1, där jag åt min medhavda matsäck.

Samka kyrka från en annan vinkel. Den var inmurad, så det var svårt att få en bra bild.

Kyrka nummer 2. Gav lite Sagrada Familia-känsla... i parken bredvid satt jag och läste i solen.

Denna dagen, ett liv

Ohoj, vilken dag. Onsdag innebär fyra timmar lingvistik, och tro mig när jag säger att det kan göra vem som helst lite mör. Speciellt som läraren tyckte det var passande att hålla på i ytterligare 20 minuter efter att lektionen skulle ha slutat… En typisk ryska, om man ska vara lite fördomsfull. ;)

Jag kom sent omsider hem och möttes av en krånglande gastank. Vattnet var iskallt och spisen vägrade tändas, så jag gick ut och kollade och mycket riktigt hade lågan slocknat. Försökte tända den, men utan framgång. Gav upp och gick och bad hyresvärdinnan om hjälp, och hon kom efter en stunds funderande fram till att problemet låg i att gubbarna som var här och jobbade på taket härom dagen hade skruvat igen själva tanken. Så spisen kom igång till sist, men usch vilket gissel det här med gas är. Tacka vet jag elspis… och fjärrvärme.

On a happier note så är det fortsatt soligt och fint, och förkylningen fortsätter att avta. Natten till idag var min första helt utan näsdroppar, yay! Däremot hade jag lite problem med en överspeedad hjärna igår. Gick och la mig vid midnatt men lyckades inte somna förrän kl. 3. Jag hann tänka på allt från vad jag skulle äta till frukost (persikoyoghurt, mums!), till eventuellt sommarjobb i Norge, till vilka kurser jag borde registrera mig för till hösten. Nu visade det sig idag, när jag tänkte ta itu med denna registrering, att det bara är sommarkurserna som är öppna ännu. Med resten får jag vackert vänta till 15/3. Min tanke igår var i alla fall spanska c, engelska c och språkvetarprogrammet i Uppsala. För att ha lite att välja på. Och så blev jag i min trötta flummighet väldigt sugen på att ta upp italienskan igen, och låg och försökte komma ihåg böjningar av oregelbundna verb och konstruerade hela konversationer i mitt huvud… man tycker man har så vettiga tankar när man är trött, men ack vad man bedrar sig.

Kanske orsakades mina insomningsproblem delvis av kaffet jag drack vid 10-tiden. Jag träffade Jorge (eller Jörgen, som han gärna vill kallas) på Antik för middag och en liten svensklektion. Han är faktiskt riktigt duktig på att prata, men hur han tidigare klarat sig utan sådana värdefulla ord som ”flintis”, ”verkstad” och ”sågspån”, det kan man ju fundera över. En trevlig kväll blev det i alla fall. :)

Slutligen så har jag äntligen kommit mig för att boka min biljett till USA över påsk. Jag velade länge och kollade runt på olika sidor, för jag tyckte det var onödigt dyrt. Jag menar, Mexico är ju så mycket närmare än Sverige, och ändå var priserna nästan desamma. Har man ett par dygn till övers kan man till och med åka buss! ;) Slutnotan för flygresan hamnade på drygt 5000. Fortfarande dyrt, men bättre än första gångerna jag kollade. Jag blir i alla fall borta 26/3-12/4. Om Camerons morbror, som jobbar på ett flygbolag, kan trolla fram riktigt billiga flygbiljetter blir det kanske ett par dagar i New York… Annars har vi i alla fall en tripp till Nashville inplanerad, för samme morbrors 20-åriga dotter ska gifta sig 10/4. Visserligen är hon redan gift, det hände inom 4 månader av att hon träffat killen (det går fort fram när avhållsamhet före äktenskapet förespråkas), men det var väl mer av en borgerlig ceremoni och nu vill de ha ett riktigt bröllop. Jag har aldrig varit på ett amerikanskt bröllop förut, så det ska bli spännande faktiskt!

Nu känns det som att jag har pratat av mig om lite allt möjligt som händer här i livet, så nu ska jag lämna er åt era egna tankar och istället knota vidare med Pride and Prejudice. (Det var förresten den nyare filmen jag såg, Linnéa… och boken är ok men ganska seg och mer förhärligande av stereotypa karaktärer.)

Stövlarna jag köpte i León. Jag var egentligen ute efter ett par gråa, men för 110kr a pop kan man ju nästan unna sig alla regnbågens färger.

Mina nya ballerinor. Fiiiina men ack så osköna. Någon som läser detta som kan tänka sig att gå in dem åt mig? 5 pesos i timlön. Storlek 35.

León

I fredags åkte jag som jag tidigare nämnt till León. Jag var där för att hälsa på Alma, en tjej som jag har en lektion tillsammans med. I alla fall så kom jag fram vid 17-tiden, blev mött av Alma på busstationen och vi promenerade till hennes hus. Vi såg Pride and Prejudice med lillasyster América och gick sedan ut och åt när deras mamma kom hem vid 22. Efter middagen bar det av till en fest hemma hos en kompis till tjejerna som hette Pepe. Där träffade vi även Almas äldre syster Libertad. Det var en massa mexikaner, ett par colombianer och jag. Jag stack ut en hel del med mitt blonda hår, så jag var ganska populär. En massa folk ville prata med mig, och alla mina försök att överrösta musiken i kombination med förkylningen jag redan hade tog fullständigt kol på min röst. Men mer om det senare. Festen var ungefär som vilken fest som helst i Sverige, med undantaget att folk när som helst kunde bryta ut i en spontan salsa. Senare på kvällen blev det mer disco-stuk på dansandet, och vi blev kvar till efter 5 på morgonen.

”Morgonen” därpå slog jag upp ögonen kl. 14 och travade ner till köket där de tre systrarna redan väntade. Mitt ”god morgon” lät mer som en väsning, och jag förstod ganska fort att det där med att prata inte var något alternativ för min del. Alltså åt jag min frukost (bestående av quesadillas som serverades med bönor, avokado och salsa) under tystnad. Resten av dagen spenderade jag med att lyssna på Alma prata och försökte ge så mycket respons jag kunde genom grimaser och gester. Som tur är så är hon rätt duktig på att hålla låda. Hon guidade mig genom stadsbiblioteket som är gigantiskt och hypermodernt, och sedan gick vi till Plaza del Zapato, ett köpcenter som innehåller enbart skoaffärer. Jag investerade i ett par ballerinor och ett par stövlar för den sammanlagda astronomiska summan 165 kr. Efter att ha ätit en gång till hemma hos Alma – denna gång tortas (mackor) med kyckling, grönsaker, bönor och självklart salsa – begav vi oss mot busstationen och jag åkte hem vid 19.30. Det var en jättetrevlig helg och jag tycker verkligen bra om Almas familj, de är urgulliga! De sa att jag är välkommen tillbaka när jag vill också.

Idag tar jag det allmänt lugnt. Min röst är fortfarande on the fritz, så jag stannar hellre inne än att utsätta folk för mitt kraxande. Det är ju dessutom lättare att hålla tyst och vila halsen om jag inte utsätter mig för frestelse i form av sällskap. Enda problemet med min plan är att det håller på att vara tomt i kylen… men jag vill inte gå på affären om jag inte åtminstone kan få ur mig artighetsfraser till kassörskan. Det får nog vänta tills imorgon. Nu är det istället dags att komma igång med skolarbetet. Boken Pride and Prejudice väntar. Jag måste skriva en uppsats om den till min engelskakurs, och även om jag tyckte att det var en bra idé att se filmen för att få en grunduppfattning om handlingen så tvivlar jag på att det anses ok att basera hela uppsatsen på den. Lika bra att komma igång med läsandet. ;)

Ps. Tack för alla kommentarer! Linn + kommentar = :)

Sömnproblem

Jag blev väckt av ett sms i morse och hade väldiga problem med att somna om. Medan jag låg och vred och vände på mig komponerade jag en liten sång (till melodin av Lovis vaggvisa i Ronja Rövardotter) som jag tänkte att jag skulle dela med mig av:

Liiiinn ylar i nattens skog
hon vill men kan inte sova
Hostan river i Linsans hals
och hon har snor i sin (bi)håla

Du Linn, du Linn
ge inte upp
Sova det kan väl alla?

Liiiinn ylar i nattens skog
ylar av ilska och sömnbrist
Men om nån ger henne näsdroppar
Då kanske hon får en kort frist

etc.

Lyckades jag någonsin somna om? Nope. Blev så hungrig att jag var tvungen att gå upp och koka mig lite havregrynsgröt. Sen insåg jag att jag inte hade tid att sova mer, för jag hade en del grejer att ta itu med. Packning och dyl. Jag ska nämligen åka till León och hälsa på Alma om inte allt för länge. Återkommer med en rapport om min vistelse i storstaden (den femte största i Mexico!) lite senare.

Kan ju också nämna som i förbigående att jag hade en trevlig dag igår. Var äntligen tillräckligt frisk för att lämna soffan, för det första. Så jag var på skolan som vanligt, vilket kändes riktigt kul efter 3 dagars husarrest. Sen på kvällen hade amerikangänget planerat en überfest. Jag tänkte bara vara med på förfesten hemma hos Casey eftersom jag just tillfrisknat, men de drog med mig på El Bar en stund också. Men jag tycker jag lyckades ganska bra ändå, för jag var hemma och i säng kl. 2. Tidigt för att vara Mexico. Skulle ha varit ännu tidigare om jag inte sprungit på Jorge på vägen hem. Men att sova är ju inte allt här i livet! Istället för att slösa bort kvällarna kan man ju passa på att ta en tupplur på bussen till León t.ex. :)

Ps. Cameron är en elak mobbare. Här kämpar man med halsproblem, och vad får man höra från sin supposedly loving boyfriend? "See now I can't understand what you're saying, you're just making squeeky noises into the microphone." ;)

Snorgärs

Usch vilka tråkmånsar ni har varit nu igen, inte en enda kommentar! Det är så att man får ont i lillhjärtat, som jag har för mig att Eves mamma kanske skulle ha kunnat säga. :p

Egentligen har jag inte alls mycket att komma med idag. Jag har varit sjuk sedan i måndags, och har inte lämnat soffläge mer än för att äta och gå på toa. Idag verkar febern dock ha gett med sig, och trots att jag istället har fått snyta ut cirka halva min kroppsvikt så känns det som en bra deal.

Med tanke på att de senaste 72 timmarna av mitt liv har bestått av Bones, House och nu (när jag sett alla avsnitt av de tidigare nämnda) Glee så ska jag inte tråka ut er mer. Detta får istället gå till historien som ett inlägg vars främsta uppgift var att återigen uppmana till kommentarer. Inte för att jag vill verka gnällig… men det är så kul att få lite respons. Om du läser detta är du härmed TVUNGEN att lämna en kommentar. …Pretty please? För annars så..! ;)

El fin de semana

Idag mår jag som en kronärtskocka. Eller något annat som det inte är meningen att man ska må som. Har ont i hela kroppen och fryser, så jag har krupit ihop under en filt på soffan och tänker stanna här resten av dagen och tycka synd om mig själv.

Helgen var å sin sida alldeles fantastisk. Min fina fredag följdes upp av bergsbestigning i lördags med USA-gänget (och Alex från Kanada). Vi gav oss iväg strax före två på eftermiddagen, och det tog nästan två timmar att klättra upp. Det var jobbigt, men absolut värt det! Utsikten var helt fantastisk, och dessutom behagade solen hålla sig framme nästan hela helgen faktiskt. Jag har spenderat en hel del tid ute, och lyckades trots mitt nästan obrännbara skinn faktiskt bli lite röd i nacken. Den är extra känslig eftersom jag normalt sett nästan aldrig har uppsatt hår…

På kvällen möttes ungefär samma gäng hemma hos Casey för att se film. Casey själv följde inte med upp till berget, för stackarn hade spillt soppa på sina tår samma morgon och hade riktigt läskiga brännblåsor… Istället stannade hon hemma och gjorde peanut butter cups som vi senare fick avnjuta som movie snacks.

Igår var det ju som bekant alla hjärtans dag, och då bestämde vi tjejer oss för att gå ut med varandra i brist på pojkvänner. Vi var 6 stycken som klädde upp oss till tänderna och gick ut på en lite finare restaurang (fortfarande billigare än McDonald’s hemma) och umgicks och hade det trevligt. Middagen följdes upp med efterrätt på El Café, kaféet som är en förlängning av den lika fantasifullt namngivna baren El Bar. När jag sen kom hem väntade en date med Cameron via Skype. Vi såg senaste avsnittet av How I Met Your Mother på varsitt håll, men timade det ganska bra så vi skrattade åt skämten samtidigt. :p Det var faktiskt riktigt mysigt.

Idag är det enda jag lyckats åstadkomma en tripp till mataffären. Det var när jag var där som jag började känna mig konstig. Dessutom kom det krövlarns regnet tillbaka precis lagom till att jag shoppat färdigt, så jag valde att ta bussen hem. Även den här gången ska regnet tydligen räcka i dagarna fyra… suck. Kanske är det lika bra om jag blir sjuk nu, så slipper jag släpa mig till skolan i eländet. Fast det är typ en dödssynd att missa lektioner här, så vi får väl se hur det blir.

Förresten har jag visst gjort en sak till idag, nämligen bokat boende till mamma och Åsa som kommer om ca 2 veckor. Det blir en liten tripp till Mexico City för att bland annat besöka Teotihuacán, I’m excited! Skamligt nog blir det min första riktiga kulturella utflykt. För mumiemuseet kan väl knappast räknas?

Over and out,
Kronärtskockan

Ps. Jag ville inte proppa det här inlägget fullt med bilder från berg och finmiddag, så de finnes i det föregående.

El Crucito och Día de Amor

Kossor går lösa lite här och där. Den här stötte vi på på vägen upp.

Svårt att andas uppe på berget.





Till vänster Lisa och Kelsey. Till höger jag, Aly och Alex. Fattas gör Coleman, som hoppat ner i sprickan för att fota.

Casey kunde inte komma med sina brända tår, så den här bilden var för henne.

Snart framme!



Picknick på bergskanten.

Pilen pekar på Pípila. Vi var alltså betydligt högre upp den här gången!









Finmiddag med tjejerna. Kelsey, Casey, jag, Alex, Becca och Lisa.



Efterrätt på El Café.

Viva la vida

"The sun
Let it do damage
Like they said it would
If given chance"

- Mexican Sun, Chevelle

(Lustigt nog den sista sången som kom upp på shuffle innan jag gav upp mitt solande för idag. Coincidence? :p)


La vita è bella. Idag har varit en härlig dag. För det första så tillät jag mig att sova tills jag vaknade. Kl. 12. Åt frunch i lugn och ro och begav mig sedan ut i solskenet för att promenera till busshållplatsen, iförd t-shirt. (Dock med fleecetröjan nedpackad i väskan - temperaturen inomhus är inte att leka med! Jag sover i tjocksockar och fleecetröja, under tre täcken...) Väl framme visade det sig att dagens 2-timmars lektion i lingvistik var inställd. Det visste tydligen alla utom jag och en kille till, för ingen annan dök upp. Det visade sig sen att jag hade fått ett mail om det när jag kom hem, men det hjälpte ju inte så mycket eftersom det inte fanns där när jag kollade mailen innan jag for.

Den extra resan gjorde mig dock ingenting. Det var härligt i solen och bussen kostar bara 2,50 kr roundtrip. På vägen hem gick jag på Comercial Mexicana och handlade massvis med goda frukter och grönsaker. Sen promenerade jag hem, tog på mig shortsen för första gången sedan jag kom hit och traskade upp till Pípila för att se staden från ovan i dagsljus och sola lite. Ungefär en timme senare gick jag hemåt igen, köpte lite färskt bröd på bageriet och lagade till en gomiddag. Och än har kvällen säkert mycket att erbjuda.

Valenciana, där jag läser alla mina kurser. Det ligger en 17 minuters promenad och en 15 minuters bussresa från Embajadoras, där jag bor. Bilden är tagen från busshållplatsen.

Skolgården.

Anledningen till att jag inte behagade slå upp mina ögonlock förrän kl. 12 imorse var att jag gick ut igår med bl.a. Alma. Vi var på Bar Fly och svängde våra lurviga tills de stängde, sedan fortsatte vi till Los lobos där jag fruktade för mitt liv för ”balkongen” vi stod på gungade oroväckande när dansandet blev för vilt. Hur som helst så kom jag inte hem förrän vid 3 och var inte i säng förrän kanske en timme senare… Det var kul. Pratade massvis med spanska hela kvällen.

Jag och Guiseppe (spanjoren) kom fram till en teori genom intensiva fältstudier. Det är nämligen så att mexikanerna gillar att dricka, men de gör det inte i stora mängder. När man går ut kan man ge sig sjutton på att om man ser någon aspackad människa så är det antingen en europé eller en amerikan. Vi kom fram till att det har att göra med att vi, i jämförelse med mexikanerna, är alldeles för inbundna. De dansar lika glatt i nyktert tillstånd. Och snyggare än vad de flesta av oss kan drömma om att åstadkomma, kan man väl också tillägga.

Något mexikanerna istället gör i överflöd är att röka. Mina kläder från igår stinker verkligen cigarettrök, och när jag kom hem på kvällen rosslade jag och hostade som en 80-årig farbror med lungemfysem. Tack och lov gick det över efter några timmar. Men idag när jag klättrade upp till Pípila kände jag mig återigen som en asmatiker. Det är inte nådigt vad svår luften är att andas på den här höjden! Minsta lilla ansträngning gör nästan att man börjar hyperventilera. Jag skulle tippa att det är 700-800m upp till Pípila... rakt upp. Jag fick stanna och vila tre gånger. :p

Jag höll på med diverse hårexperiment igår. Detta är det slutgiltiga resultatet.

För att totalt byta ämne så upptäckte jag förresten idag att shorts inte är något att rekommendera här. Jag har aldrig känt mig så utstirrad som nu i eftermiddag. Mexikaner är inte någonsin blygsamma med kommentarer när de uppskattar någons utseende, men dristar man sig till att visa lite hud (ja, även om det är knä-hud) så är det tydligen som att man ber om det. ”Pretty eyes”, ”wow”, ”bonita” och till och med morrningar är reaktioner man får vara beredd på. Seriöst, har en morrning någonsin varit en framgångsrik raggningsreplik? I think not. Jag önskar jag hade en takterrass så jag kunde få lite sol på min bleka hud utan att nödvändigtvis behöva visa upp den för halva stan.

Nu ska jag njuta av mitt fungerande internet så länge det bara går. Min hyresvärd hade varnat om att det skulle vara avstängt fredag-måndag, men än så länge funkar det som vanligt. Eftersom jag är en total internetnörd som är helt beroende av att få någon timmes datorande varje dag så hoppas jag att det håller i sig. Annars blir det till att besöka något mysigt café med wifi. Det är ju melodifestival igen imorgon, om inte annat.

Avslutar med bilderna jag tog idag från Pípila.

¡Qué padre!

Tisdag och det är en gladare min som gäller. Det känns fortfarande lite konstigt att inte ständigt ha tillgång till någon att prata och kramas med, men livet fortsätter ju och det gör det på ett ganska bra sätt!

Jag kom just tillbaka från Bar Fly, en av de ”trendigaste” barerna här i Guanajuato. Men för att ta det från början så var jag egentligen bjuden att komma på spelkväll hemma hos Dani, en mexikansk tjej från min litteraturkurs. Av någon anledning blev det dock inga spel, utan istället satt vi (jag, Dany, Alma, Fernando och Giuseppe) uppe på taket i några timmar och pratade och lyssnade på musik. Sen blev det en snabbsväng förbi baren vid midnatt, men jag har läxor jag måste hinna göra innan min lektion imorgon kl. 11 så jag ville inte vara ute allt för länge ikväll. Hur som helst så är det jättekul att faktiskt umgås med riktiga mexikaner… haha. (Guiseppe är iofs från Valencia i Spanien, men han är ju lika infödd spansktalare för det.) Annars är det ju lätt att utbytesstudenter ”klumpar ihop sig”.

Igår var också en aktiv dag om än med lite mindre lyckat resultat. Jag och amerikanska Lisa åkte till San Miguel de Allende för att hämta ut våra visum, men det visade sig att de inte hade kommit tillbaka från DF än. Alltså fick vi vackert vända om med en uppmaning om att komma tillbaka senare. Helt misslyckat var det dock inte, för när vi kom tillbaka till Gto (efter två timmars bussresa istället för en, för vi missade vår vanliga buss och fick ta den lantliga versionen) strosade vi på stan en stund och jag köpte både en gigantisk burk med delikata, überbilliga jordgubbar och en äkta mexikansk gordita (lite som tacos fast med tjockare bröd och i mitt fall fylld med kött och bönor). Mums!

Måste också få skryta av bussarna här i Mexico. Ja, inte just den som vi råkade ta hem från San Miguel då kanske… men långfärdsbussarna i allmänhet är extremt fräscha. Luftkonditionering, speciella fotstöd, film, gratis dricka och snacks… inte illa. Dock kan man ibland bli överraskad av ett plötsligt infall från busschauffören att vrida upp cd-spelaren på högsta volym och blasta ut 90-tals musik. Senast när jag var på väg hem från DF var det Take That med Want You Back For Good som skulle förgylla min dag. Jag tyckte det var lite nostalgikul i ungefär 2 minuter, sen ville jag att det skulle bli tyst igen så jag kunde somna om. :p

På tal om att sova så måste jag verkligen gå och lägga mig nu. Typiskt att bloggarinspirationen kommer kl. 00.57 när jag har så mycket att ta itu med imorgon… Oh well. Godnatt Mexico, godmorgon Sverige!

Ledsen i ögat

Jag på Benito Juarez Airport, Mexico City.

Cameron gjorde en "gran" av sitt sugrör.

Har varit hemma ca en halvtimme efter resan till Mexico City. Det känns väldigt skumt att vara ensam här i lägenheten... tomt. Men det brukar ju alltid vara värst första dygnet. Resan gick bra i alla fall, även om det blivit en herrans massa bussåkande idag. Var för trött för att orka göra något när jag kom hem så det blev flingor och mjölk till middag. ;) Nu blir det Bones i ett par timmar medan jag väntar på att få besked av Cam att allt gått bra och att han är hemma igen.

Sen ska jag gå och lägga mig.

Ensam. :(

Senildemens

Men glömde jag inte nämna det allra viktigaste, minsann..? (Cameron brukar kärleksfullt referera till mig som en 85-årig guldfisk med alzheimers, men i fall som detta blir jag nästan själv oroad över min tankspriddhet. :p) I förrgår kom det ett mail från svenska ambassaden som hade gått igenom Camerons ansökan och ville boka intervjutid med honom! Nu återstår det bara att se om de vill passa på att slå två flugor i en smäll när jag är där i påsk, eller om de kan lista ut något sätt att intervjua mig på distans i Mexico.

On a sadder note: bussen mot DF går kl. 05.30. :( Ska försöka få ett par timmars sömn innan dess!

Kulinariska experiment och solsken

Solen är tillbaka! Tack och lov, det kändes som jag var på gränsen till lunginflammation. Och tyfus. Minst. Det slutade regna i torsdags kväll, och det firade vi med att gå ut på Antik och spela Uno med Jorge och hans vän Juan Carlos i ca 4 timmar. Haha. Det var trevligt. Och det visade sig att Juan Carlos bor i Embajadoras han med, bara på andra sidan parken från min lägenhet. Så på vägen hem pekade han ut ett apotek dit man kan gå om man någon gång behöver ett brev från ”doktorn” för att få en godkänd frånvaro från skolan. :p

Idag är min och Camerons sista hela dag tillsammans. Imorgon flyger han hemåt, och vi måste stiga upp tidigt för att hinna med bussen till DF (= Mexico City, Districto Federal). Resan tar ungefär 5 timmar… Så idag blir det till att utnyttja tiden till max och gosa hela dagen. Jag försökte se melodifestivalen också, men det gick inget vidare. Internet är tydligen inte tillräckligt snabbt för att klara livesändningen, bilden frös ungefär var 5e sekund så jag kämpade mig igenom själva låtarna men sen gav jag upp. Trist för en inbiten mellisälskare som jag!

Glömde förresten nämna att vi försökte oss på en kladdkaka i onsdags. Jorge hjälpte ju till att hitta lägenheten, och eftersom han är en inbiten Sverige-fantast ville han gärna få smaka en äkta svensk kladdkaka. Någon sådan blev det dock inte. För det första verkar det helt omöjligt att grädda en kaka i gasugn. Den blev väldigt ojämn, bränd på vissa ställen och normal på andra. Och för det andra så blev konsistensen inte alls kladdig, utan mer… kakig. Så det var lite av ett misslyckande. Men jag vet att man ska kunna göra kladdkaka i micron också. Jag har aldrig provat det själv, så jag vet inte alls hur det blir. Men det är ju förstås värt ett försök.

På tal om godsaker så måste jag också tillägga att jag och Cam kände oss väldigt nöjda när vi äntligen hittade en god glass igår! Tidigare har vi provat på ett par sorter som var riktigt skumma… och när vi läste innehållsförteckningen visade det sig att de var gjorda av grasa vegetal, alltså ”grönsaksfett”. Igår hittade vi äntligen en vanlig, mjölkbaserad glass och den var delikat! Mexikanerna har lite skumma vanor ibland minsann… att göra glass av grönsaker… hmpf.

Con ese tiempo de mierda que tenemos...

Det regnar! Mycket. Och hela tiden.

Regnet började i söndags, och enligt väderleksrapporten får vi inte se solen igen förrän tidigast på fredag… trist! Jag förvandlades till en dränkt bäver två gånger idag, först på väg till skolan imorse (då jag fick sitta i mitt blöta tillstånd i ett kallt klassrum i tre timmar) och sedan på vägen tillbaka. Nu när jag kom hem hoppade jag dock direkt i pyjamasen, drog på tjocksockarna och kröp ihop under en filt… så det var inte lika illa. :) Och trots att det kändes jobbigt att ge sig ut i regnet imorse var det socialt lyckat. Jag tycker om de andra eleverna i Literatura Crítica y Redacción. Dagens andra lektion, Literatura Española, blev inställd på grund av ”det här skitvädret vi har”, som en klasskompis uttryckte det.

Igår var det uppehåll några timmar, och jag och Cam passade på att ta oss ut ur huset en stund för att få lite frisk luft. Egentligen hade vi tänkt åka på en liten utflykt, men vädret kändes så oberäkneligt att vi bestämde oss för att hålla oss i stan. Det blev ett museibesök istället, och inte på vilket museum som helst… Museo de las Momias!

Första rummet i Museo de las Momias... resten var ungefär likadant!

Det fanns till och med mumifierade bäbisar...

Det infördes nämligen en lag i Guanajuato 1865 som krävde att familjerna till avlidna människor skulle betala en gravskatt. I de fall där familjerna inte fanns kvar eller inte kunde betala grävdes kropparna helt sonika upp och ställdes ut på museum. På grund av speciella förutsättningar i jorden och det torra bergsklimatet här hade de blivit naturligt mumifierade… Lagen om gravskatt ändrades 1958, och sedan dess har inga nya kroppar grävts upp. Men de som redan fanns i museet blev kvar. Det var lite udda att gå runt och titta på en massa döda människor, men det är en av Guanajuatos största turistattraktioner så det var något vi kände att vi borde göra. Dessutom bjöd promenaden dit på vackra vyer!

Vy över Guanajuato... denna gång i dagsljus.

I den morbida sinnesstämning vi befann oss i efter besöket på mumiemuseumet kändes det bara allt för passande att vi passerade en kyrkogård på vägen hem.

Nu ska jag ge mig för idag, men en sista anmärkning måste jag flika in som avslutning: Vad dåliga ni är på att kommentera! Jag kräver inga långa, personliga brev, men det vore kul om ni kunde skriva en rad eller två så jag vet vilka ni är som läser... Por favor. :)