Jag har en plan med mitt liv! Nåja, jag har iaf en tanke om hur de närmaste 3 åren skulle kunna se ut. Vilket känns jätteskönt, med tanke på att jag har varit akademiskt förvirrad… så länge jag kan minnas, egentligen.
Jag anmälde mig till kurser inför nästa läsår häromdagen, det blev inte helt oväntat spanska c och engelska c. Iaf så tittade jag runt lite och hittade då en mastersutbildning i språk som jag tror jag ska läsa. Den kräver att man redan har avverkat 180p, men till skillnad från översättar- och tolkutbildningar behöver inte 60 av de poängen vara i svenska. Alltså kan jag tillgodoräkna mig alla mina tidigare lästa kurser och börja direkt. Detta innebär att jag om tre år kan ha gått från att bara läsa strökurser till att ha en masters degree i språk.
Vad blir man med en sådan då, kanske du frågar dig. Ja, det är en mycket bra fråga. Så långt har jag inte riktigt kommit i mina tankegångar. Det jag vet med säkerhet är att man kan fortsätta att forska efter avslutad utbildning. Och eftersom jag har haft en tanke på att kanske doktorera och undervisa på universitet så vore det ju ett steg i rätt riktning. Sedan kan man alltid upptäcka nya spännande alternativ under resans gång.
Utbildningen jag har hittat är i Lund. Det är en stad jag aldrig har varit i, men som känns bra rent instinktivt. Jag är lite sugen på att bo söderöver ett tag, och den är lagom stor (ca 76 000 pers). Synd att skåningar pratar så lustigt bara. :p Vad gäller närmaste året nu så tror jag att jag och Cam kommer att bosätta oss i Umeå när jag kommer hem från Mexico. Jag tänker plugga mina kurser på distans och försöka få jobba samtidigt, och han ska gå SFI och om vi har tur kanske även han kan få sig något deltidsjobb. Även om det är mycket att fixa med bostadsköer och jobbintervjuer hit och dit innan allt är klart så känns det otroligt mycket bättre nu bara för att jag åtminstone har en grundläggande plan. :)
En liten rapport från the present också, innan jag ger mig för dagen. Igår var vi i Dumas och hälsade på där. Vi spelade basket med Cruz och körde go-cart, sedan åkte vi till Ripley och handlade och så bjöd vi på mat. Det blev kycklingpasta. Min mage känns för tillfället bättre. Jag vill inte ropa hej för tidigt, men jag hoppas verkligen att det är en varaktig förbättring för jag har tydligen ingen försäkring som täcker sjukvård i USA. So here’s to hoping! Cam ska jobba idag, men de har fortfarande inte ringt honom och sagt vilken tid de vill att han ska börja. När han åker är min plan iaf att sätta mig och börja beta av den inte allt för mysiga hög med skolarbete jag har nu under påsklovet. Jag minns en gång i tiden när lov betydde ledighet… those were the days.
tisdag 30 mars 2010
måndag 29 mars 2010
America, fuck yeah!
Nu sitter jag i gamla goda Tupelo och njuter av familjariteten av det hela. Färden hit gick bra, även om det blev en lång dag av buss- och flygresor. Tyvärr har jag mått lite si sådär sedan jag kom hit. Den där magsjukan jag trodde jag hade innan jag åkte visade sig vara en mer långvarig åkomma som för det mesta inte plågar mig alls… men symptomen kommer tillbaka varje gång jag äter. Jag har provat leva på fralla och yoghurt ett par dagar, och då är allt bra. Men så fort jag äter ”riktig” mat så gör magen uppror. Har mailat utbyteskontoret i Umeå för att försöka ta reda på om min försäkring gäller här i USA, för går de inte över snart måste jag nog kolla upp vad det är. Det finns ju ett ganska stort utbud av främmande bakterier i Mexico. Och man kan inte leva på rostat bröd i all evighet.
Förutom min sviktande hälsa känns allt jättebra. Det är skönt att vara tillbaka i bekvämligheternas förlovade land, där spisen är elektrisk (om än gradangivelserna är i farenheit), man slipper vänta 20 minuter på att duschvattnet ska värmas upp och det finns en dörr till toan… :p Vi har bott hos Camerons pappa och Charlotte de här första två dagarna, men planen är att även hinna med att besöka hans mamma och Randy och min gamla värdfamilj under de här två veckorna. Och så fort vi vet att Cam inte behöver jobba på fredag ska vi boka biljetter till Chevelle och Three Days Grace. I’m so excited. :)
När vi åkte hem från Memphis hade Cam förresten letat fram en kopia av den gamla godingen LLS, dvs. den skiva han hade bränt när vi först började date:a och som vi lyssnade på jämtjämtjämt på bilfärden mellan Ripley och Blue Mountain. Snacka om nostalgi!
I open up my arms and fall
Losing all control
Every dream inside my soul
When you kiss me
On that midnight street
Sweep me off my feet
Singing 'Ain't this life so sweet?'
This year's love had better last
This year's love had better last
- This Year's Love, David Gray
Linn and Cameron. Rocking your world since 2005.
Förutom min sviktande hälsa känns allt jättebra. Det är skönt att vara tillbaka i bekvämligheternas förlovade land, där spisen är elektrisk (om än gradangivelserna är i farenheit), man slipper vänta 20 minuter på att duschvattnet ska värmas upp och det finns en dörr till toan… :p Vi har bott hos Camerons pappa och Charlotte de här första två dagarna, men planen är att även hinna med att besöka hans mamma och Randy och min gamla värdfamilj under de här två veckorna. Och så fort vi vet att Cam inte behöver jobba på fredag ska vi boka biljetter till Chevelle och Three Days Grace. I’m so excited. :)
När vi åkte hem från Memphis hade Cam förresten letat fram en kopia av den gamla godingen LLS, dvs. den skiva han hade bränt när vi först började date:a och som vi lyssnade på jämtjämtjämt på bilfärden mellan Ripley och Blue Mountain. Snacka om nostalgi!
Losing all control
Every dream inside my soul
When you kiss me
On that midnight street
Sweep me off my feet
Singing 'Ain't this life so sweet?'
This year's love had better last
This year's love had better last
- This Year's Love, David Gray
Linn and Cameron. Rocking your world since 2005.torsdag 25 mars 2010
Ljuvliga ledighet!
Nu, mina vänner, är det påsklov! Och det känns välbehövligt med ett litet uppehåll från skolan. Och kanske tom ett litet uppehåll från Mexico, även om jag trivs väldigt bra här. Men att få komma till USA, det är lite som att komma hem. Jag kan prata språket utan att behöva ägna mig åt någon större tankeverksamhet, jag känner igen maten, jag har en hel in-law-familj runt om mig, och framför allt så får jag ju krama på min älskade. I 18 dagar. :)
Sedan jag kom hem från kusten har mitt liv inte varit så trevligt. Det har bestått av tentaplugg och illamående. I tisdags gjorde jag en tenta (som var helt sjukt dumt konstruerad). Igår stannade jag hemma hela dagen och låg på soffan. Jag trodde att jag hade fått magsjuka, men enda symptomet var att jag trodde att jag skulle spy så fort jag rörde mig och att jag inte kunde äta något på hela dagen… Idag var det dags för tenta igen. Först en på morgonen, sedan väntade jag två timmar på att göra en till och fick sent omsider veta att den var flyttad till efter lovet. Bra i och för sig, men jag hade gärna vetat det INNAN jag väntade de där två timmarna.
Nu är jag inne på min sista dag i lägenheten vilket inte känns det minsta upprörande. Jag har tyvärr packat ihop alla mina prylar och pinaler och skickat dem till Jorge, så det blir lite svårt att laga mat ikväll… det får bli utemiddag. Annars är det enda som återstår att packa ihop grejerna jag ska ha med mig och att prata med hyresvärdinnan om när jag ska få tillbaka min deposit. I natt, eller tidigt imorgon bitti kanske, tar jag bussen mot huvudstaden varifrån jag sedan flyger vidare mot good ole Mis’sippi. Weeehooo. :)
Sedan jag kom hem från kusten har mitt liv inte varit så trevligt. Det har bestått av tentaplugg och illamående. I tisdags gjorde jag en tenta (som var helt sjukt dumt konstruerad). Igår stannade jag hemma hela dagen och låg på soffan. Jag trodde att jag hade fått magsjuka, men enda symptomet var att jag trodde att jag skulle spy så fort jag rörde mig och att jag inte kunde äta något på hela dagen… Idag var det dags för tenta igen. Först en på morgonen, sedan väntade jag två timmar på att göra en till och fick sent omsider veta att den var flyttad till efter lovet. Bra i och för sig, men jag hade gärna vetat det INNAN jag väntade de där två timmarna.
Nu är jag inne på min sista dag i lägenheten vilket inte känns det minsta upprörande. Jag har tyvärr packat ihop alla mina prylar och pinaler och skickat dem till Jorge, så det blir lite svårt att laga mat ikväll… det får bli utemiddag. Annars är det enda som återstår att packa ihop grejerna jag ska ha med mig och att prata med hyresvärdinnan om när jag ska få tillbaka min deposit. I natt, eller tidigt imorgon bitti kanske, tar jag bussen mot huvudstaden varifrån jag sedan flyger vidare mot good ole Mis’sippi. Weeehooo. :)
tisdag 23 mars 2010
Back from the beach
Vilken helg! En av de allra bästa här i Mexico, faktiskt. Det började lite skakigt med att bussen jag och Sanna tänkt ta var full. Detta fick vi reda på när vi kom till busstationen mitt i natten… ibland är det alltså en bra idé att förboka. På vinst och förlust tog vi en annan buss till Irapuato, och därifrån flöt det som tur var på helt perfekt. När vi var 20 minuter från Guadalajara stannade bussen och plockade upp folk från en annan buss som havererat. När vi kom fram upptäckte Sanna att hennes pengar var borta, men korten och allt var kvar. Busschauffören sa att han trodde att det var ”los cabrones” som hoppat på bussen som krupit på golvet, dragit upp dragkedjan, stuckit in handen och tagit vad de kommit åt. Vilket var 700 pesos, bagagekvittot och lappen med adressen till vårt hostal…
Vi anmälde stölden på stationen, och Sanna har som tur var en bra försäkring. Sen fortsatte vi mot Manzanillo och väl där var det inte värre än att vi fick leta rätt på ett internetcafé för att kolla upp hur vi skulle ta oss till hostalet. Det första vi gjorde var att bekanta oss lite med ägarna; en kanadensisk hippie och hans fru. Vandrarhemmet var jättefint med pool och härligt stora sängar, och ägarna var jättetrevliga och väldigt avslappnade. Det fanns ingen utcheckningstid till exempel.
Vi var ganska mycket på stranden båda dagarna. Vi hade tänkt snorkla och surfa, men inget av det blev av för den sjunkna båten vi skulle snorkla vid var för långt från stranden, och innan vi gått hela vägen till surfingstället var vi för trötta för att orka mera… men det var härligt ändå!
Natten mellan lördag och söndag tog vi ytterligare en nattbuss men stannade denna gång halvvägs, dvs. i Guadalajara. Där bodde vi hos Sannas kompis Viridiana som tog med oss ut till sjön Chapala där vi provade glass i alla möjliga smaker. Kokos, cajeta, mango, tequila, majs, chongos… alla var väldigt goda faktiskt, även om en del kändes väldigt oortodoxa! Sedan åkte vi till Sannas andra kompis Cristians släktkalas och blev bjudna på både tacos och tårta. Där blev vi kvar hela kvällen, och sedan sov vi gott i Viris dubbelsäng. Efter en natt på bussen är vilken säng som helst rena himmelriket… Fick en massa förmaningar av Viris mamma som är läkare. Hon tyckte att jag skulle ta diverse vitaminer för att stärka mitt immunförsvar efter 2 månader i mögelhålet. Idag hann jag bara vakna och äta frukost, sedan var det dags att bege sig tillbaka till Guanajuato för en vecka fylld av exámenes parciales. Huvva. Blev inte mycket pluggande på stranden och det får jag lida för nu…
Nu sedan jag kom hem har jag förresten packat ihop hela lägenheten, för imorgon ska jag skicka väskorna med Jorge så får han förvara dem över påsklovet. Det är helt sjukt hur snabbt tiden har gått! Om jag bara tar mig igenom de här tre skoldagarna är det dags för USA-resa sen. :)
Uppe vid Pípila på inspelningsdagen... i väntan på skådespelarna.
Mera väntan, denna gång med Sanna.
Turistbussen alla vi utländska statister skulle komma ut ifrån.
Huvudpersonerna. Tydligen rätt kända i Mexico. Folk flockades och fotograferade.
Ett par trevliga normänn som också var statister. Tjejen hade tidigare på morgonen räddat mig från en envis rethostattack genom att ge mig en halstablett på litteraturlektionen. Det gillar vi!
Det regnade lite på oss, men som belöning fick vi se detta.
Hostalet vi bodde på i Manzanillo. I bakgrunden yogar Sanna.
Stranden. Rent, fint, inte så fullt med folk och vackert med bergen i bakgrunden.
Ren och skär lycka! :)
Viri, Sanna och jag vid Lago Chapala utanför Guadalajara.
Rummet vi sov i hemma hos Viri.
Vi anmälde stölden på stationen, och Sanna har som tur var en bra försäkring. Sen fortsatte vi mot Manzanillo och väl där var det inte värre än att vi fick leta rätt på ett internetcafé för att kolla upp hur vi skulle ta oss till hostalet. Det första vi gjorde var att bekanta oss lite med ägarna; en kanadensisk hippie och hans fru. Vandrarhemmet var jättefint med pool och härligt stora sängar, och ägarna var jättetrevliga och väldigt avslappnade. Det fanns ingen utcheckningstid till exempel.
Vi var ganska mycket på stranden båda dagarna. Vi hade tänkt snorkla och surfa, men inget av det blev av för den sjunkna båten vi skulle snorkla vid var för långt från stranden, och innan vi gått hela vägen till surfingstället var vi för trötta för att orka mera… men det var härligt ändå!
Natten mellan lördag och söndag tog vi ytterligare en nattbuss men stannade denna gång halvvägs, dvs. i Guadalajara. Där bodde vi hos Sannas kompis Viridiana som tog med oss ut till sjön Chapala där vi provade glass i alla möjliga smaker. Kokos, cajeta, mango, tequila, majs, chongos… alla var väldigt goda faktiskt, även om en del kändes väldigt oortodoxa! Sedan åkte vi till Sannas andra kompis Cristians släktkalas och blev bjudna på både tacos och tårta. Där blev vi kvar hela kvällen, och sedan sov vi gott i Viris dubbelsäng. Efter en natt på bussen är vilken säng som helst rena himmelriket… Fick en massa förmaningar av Viris mamma som är läkare. Hon tyckte att jag skulle ta diverse vitaminer för att stärka mitt immunförsvar efter 2 månader i mögelhålet. Idag hann jag bara vakna och äta frukost, sedan var det dags att bege sig tillbaka till Guanajuato för en vecka fylld av exámenes parciales. Huvva. Blev inte mycket pluggande på stranden och det får jag lida för nu…
Nu sedan jag kom hem har jag förresten packat ihop hela lägenheten, för imorgon ska jag skicka väskorna med Jorge så får han förvara dem över påsklovet. Det är helt sjukt hur snabbt tiden har gått! Om jag bara tar mig igenom de här tre skoldagarna är det dags för USA-resa sen. :)
Uppe vid Pípila på inspelningsdagen... i väntan på skådespelarna.
Mera väntan, denna gång med Sanna.
Turistbussen alla vi utländska statister skulle komma ut ifrån.
Huvudpersonerna. Tydligen rätt kända i Mexico. Folk flockades och fotograferade.
Ett par trevliga normänn som också var statister. Tjejen hade tidigare på morgonen räddat mig från en envis rethostattack genom att ge mig en halstablett på litteraturlektionen. Det gillar vi!
Det regnade lite på oss, men som belöning fick vi se detta.
Hostalet vi bodde på i Manzanillo. I bakgrunden yogar Sanna.
Stranden. Rent, fint, inte så fullt med folk och vackert med bergen i bakgrunden.
Ren och skär lycka! :)
Viri, Sanna och jag vid Lago Chapala utanför Guadalajara.
Rummet vi sov i hemma hos Viri.fredag 19 mars 2010
¡Quiéreme tonto!
Nu ska ni få höra. Det är inte bara fru Lindholm som är med i mexikansk tv, nu har även fröken Linn gått och blivit kändis. Idag när jag och Sanna kom till Valenciana för att gå på min lektion i mexikansk litteratur blev vi stoppade i dörren och tillfrågade om vi kunde tänka oss att vara statister i en telenovela (= en riktigt dålig såpa). "Yes, vi vill bli kändisar!" tänkte vi, och blev ännu gladare när vi fick veta att man fick 300 pesos för besväret.
Sagt och gjort, kl. 15 befann vi oss uppe vid Pípila redo för inspelning. Filmteamet dök upp en halvtimme senare och informerade oss om att skådespelarna skulle dröja en halvtimme till. När de tillslut kom var klockan inte fyra utan snarare fem... och sedan filmade vi samma scen massvis med gånger. Det gick ut på att vi skulle gå av en turistbuss, följa en fransktalande guide, säga ett besviket "aaaah" när huvudpersonerna blev avbrutna mitt i en kyss och beundra utsikten över stan på ett trovärdigt sätt. Timlönen hamnade i slutändan, efter 4 timmars jobb, på ca 40 svenska kronor... ungefär vad jag hade på mitt första sommarjobb i 8:an. :p Men det här var ju en härlig upplevelse. Och vi fick träffa mexikanska kändisar som vi inte hade någon aning om vilka de var!
Telenovelan heter "¡Quiéreme tonto!" (ungefär "Älska mig din fåne!") och kommer att sändas i hela Mexico om ca 2 månader. Vi lämnade ut våra mailadresser till produktionsteamet och de lovade att skicka klippet till oss. På lördag är vi bjudna på fest med skådespelarna men tyvärr är vi inte här då... vi ska ta bussen till kusten om 2 timmar. Men lite sol och bad känns nästan mer lockande ändå. :)
Igår hände inte lika mycket spännande, men då var vi i alla fall ute och åt och fikade sedan med Jorge. Och ryskan bestämde sig för att vi ska ha lingvistikprov nästa vecka UTANFÖR normal lektionstid så vi inte förlorar några av våra precious fyra timmar... hujedamig. Det blir nog till att plugga på stranden i helgen. Men jag är glad ändå. För jag är en stjärna. ;)
Sagt och gjort, kl. 15 befann vi oss uppe vid Pípila redo för inspelning. Filmteamet dök upp en halvtimme senare och informerade oss om att skådespelarna skulle dröja en halvtimme till. När de tillslut kom var klockan inte fyra utan snarare fem... och sedan filmade vi samma scen massvis med gånger. Det gick ut på att vi skulle gå av en turistbuss, följa en fransktalande guide, säga ett besviket "aaaah" när huvudpersonerna blev avbrutna mitt i en kyss och beundra utsikten över stan på ett trovärdigt sätt. Timlönen hamnade i slutändan, efter 4 timmars jobb, på ca 40 svenska kronor... ungefär vad jag hade på mitt första sommarjobb i 8:an. :p Men det här var ju en härlig upplevelse. Och vi fick träffa mexikanska kändisar som vi inte hade någon aning om vilka de var!
Telenovelan heter "¡Quiéreme tonto!" (ungefär "Älska mig din fåne!") och kommer att sändas i hela Mexico om ca 2 månader. Vi lämnade ut våra mailadresser till produktionsteamet och de lovade att skicka klippet till oss. På lördag är vi bjudna på fest med skådespelarna men tyvärr är vi inte här då... vi ska ta bussen till kusten om 2 timmar. Men lite sol och bad känns nästan mer lockande ändå. :)
Igår hände inte lika mycket spännande, men då var vi i alla fall ute och åt och fikade sedan med Jorge. Och ryskan bestämde sig för att vi ska ha lingvistikprov nästa vecka UTANFÖR normal lektionstid så vi inte förlorar några av våra precious fyra timmar... hujedamig. Det blir nog till att plugga på stranden i helgen. Men jag är glad ändå. För jag är en stjärna. ;)
onsdag 17 mars 2010
¡Órale!
Jag är tillbaka i min lägenhet, och genast är min förkylning tillbaka i mig. Jag hostar och rosslar som en mångårig kedjerökare. Jag vet att jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen: jag längtar tills jag får flytta ifrån det här mögelhålet! Jag var förbi vandrarhemmet idag för att se när de vill ha in min betalning (på måndag), och de är verkligen så otroligt gulliga och mysiga. Det känns jättekul att flytta dit. :)
Jag kom just tillbaka från en svensklektion med Jorge. Språknörden i mig blir så lycklig av att spendera ett par timmar med att diskutera väsentligheter som grammatik och idiom! Persikosmoothien jag drack satt inte heller helt fel. Mums!
Annars var dagen inte fullt så lysande med Lectura Crítica y Redacción på schemat. Jag kände mig lite sjuk igår (utöver hostan och slemmet) så jag tänkte att kanske, kanske skulle jag med gott samvete kunna stanna hemma… men det visade sig att yrseln och ringandet i öronen (?!) troligtvis bara berodde på att jag var hög på ångorna från hyresvärdens färgborttagningsmedel. Så efter en lång stunds överläggande med mig själv i den arla morgonstunden kom jag fram till att sista lektionen före ett prov inte är den bästa att missa. Istället kompromissade jag med mig själv och nöjde mig med att komma en halvtimme sent. De återstående 2,5 timmarna var dock fullspäckade med prestationsångest. Hemska lärare… hon gör verkligen allt hon kan för att put people on the spot.
Nu ska jag snart schlafen gehen för att vara vid god vigör inför morgondagens lingvistik. Sedan ska jag hämta Sanna på busstationen kl. 17. Hinner förhoppningsvis med ett inlägg till innan vi drar till västkusten på torsdagkväll. :) Godnatt Linn, god morgon Sverige.
Jag kom just tillbaka från en svensklektion med Jorge. Språknörden i mig blir så lycklig av att spendera ett par timmar med att diskutera väsentligheter som grammatik och idiom! Persikosmoothien jag drack satt inte heller helt fel. Mums!
Annars var dagen inte fullt så lysande med Lectura Crítica y Redacción på schemat. Jag kände mig lite sjuk igår (utöver hostan och slemmet) så jag tänkte att kanske, kanske skulle jag med gott samvete kunna stanna hemma… men det visade sig att yrseln och ringandet i öronen (?!) troligtvis bara berodde på att jag var hög på ångorna från hyresvärdens färgborttagningsmedel. Så efter en lång stunds överläggande med mig själv i den arla morgonstunden kom jag fram till att sista lektionen före ett prov inte är den bästa att missa. Istället kompromissade jag med mig själv och nöjde mig med att komma en halvtimme sent. De återstående 2,5 timmarna var dock fullspäckade med prestationsångest. Hemska lärare… hon gör verkligen allt hon kan för att put people on the spot.
Nu ska jag snart schlafen gehen för att vara vid god vigör inför morgondagens lingvistik. Sedan ska jag hämta Sanna på busstationen kl. 17. Hinner förhoppningsvis med ett inlägg till innan vi drar till västkusten på torsdagkväll. :) Godnatt Linn, god morgon Sverige.
måndag 15 mars 2010
Expertkommentatorn har anlänt
Nu överraskar jag mig själv och världen (för hela världen läser nog detta) med att uppdatera två dagar i rad. Gasp! Men jag har ju sååå mycket att säga. ;)
SVT fick äntligen ändan ur idag och la upp mellisfinalen. Har suttit och sett den nu (två timmar programtid men tre timmars tittande... dock bättre att det fryser var 5e minut än var 5e sekund som i livesändningen!) och känner äntligen att jag har lite bättre koll på mina åsikter. :p Vann rätt låt? Ja, mycket möjligt. Jag är i alla fall inte upprörd över resultatet, även om jag gillade Salem också. Hans låt var ganska tjatig, men det är nog bra i Eurovision då man bara får höra den en gång. Men let's face it, melodifestivalen handlar om så mycket mer än musiken. Eftersom jag inte hade någon att dela mina kommentarer med när jag såg programmet tänkte jag skriva dem här istället.
Största modefloppen: Olas hår. Aj, mina ögon! Byt frisör, snälla. För din egen skull... och för Sveriges.
Runner up: Annas vilda stilblandning. Converse och tights matchat med spetsklänning och tiara? Nejnejnej.
Största skammen för Sverige: Manboy. Hallå? Är det bristande engelskkunskaper hos svenskarna som gör att en så banal låt släpps vidare till final?
Runner up: Tricky... men kanske blir det Ola igen, för att återigen sjunga en låt om Natalie. Get over yourself.
Artist jag helst vill ta med mig hem: Peter Jöback. Glitteröga! Jag smälter.
Runner up: Salem Al Fakir. Jag har a thing för ögon. Stora blå funkar också. ;)
Sådärja, då var väl alla de viktiga bedömningskategorierna avklarade? ;)
Sen för att byta samtalsämne totalt så måste jag berätta historien om min dusch. Första dagen när mamma och Åsa kom hit och jag skulle duscha så kom det bara några fjuttiga droppar ur duschen, och vattnet i handfatet var alldeles brunt. Inte så kul, men jag antog att det berodde på att vattenransonen var slut (det är väldigt torrt här) och att det skulle fixa sig självt inom några dagar. Så jag duschade på vandrarhemmet istället, och fortsatte med det hela tiden m och Å var här. När de sedan åkte och jag skulle prova duscha hemma igen var läget oförändrat, så det blev till att tvätta kroppen så gott jag kunde i de två strålarna som fanns och tvätta håret i handfatet (det vattnet var iaf tillbaka till normalfärg!). Nu när det var dags att duscha igen kände jag att det måste bli ändring, så jag pratade med hyresvärdinnan och hon kom med den briljanta idén att sticka en nål genom vartenda litet hål i duschhuvudet. Tydligen hade arbetarna som var här för ca två veckor sedan sparkat ner jord i systemet eller nåt, och det hade täppt igen hålen i duschen och färgat kranvattnet brunt... så nu efter nålbehandlingen har jag en dusch som sprutar mer än någonsin! Vilken lycka! Måste bara låta den stå och spola ett tag innan jag duschar, så den kvarvarande jorden hamnar i avloppet och inte i mitt hår.
Ikväll ska jag mumsa på lite svensk mörk choklad som Åsa var vänlig nog att ta med till mig. Och så ska jag och Cam ha date night och se de två nyaste avsnitten av How I Met Your Mother så synkat vi kan medan vi pratar (och skrattar) med varann på Skype. Så romantiskt som det kan bli på distans. ;) Men nu är det mindre än två veckor kvar tills vi ses! Då blir det snuggles. :)
SVT fick äntligen ändan ur idag och la upp mellisfinalen. Har suttit och sett den nu (två timmar programtid men tre timmars tittande... dock bättre att det fryser var 5e minut än var 5e sekund som i livesändningen!) och känner äntligen att jag har lite bättre koll på mina åsikter. :p Vann rätt låt? Ja, mycket möjligt. Jag är i alla fall inte upprörd över resultatet, även om jag gillade Salem också. Hans låt var ganska tjatig, men det är nog bra i Eurovision då man bara får höra den en gång. Men let's face it, melodifestivalen handlar om så mycket mer än musiken. Eftersom jag inte hade någon att dela mina kommentarer med när jag såg programmet tänkte jag skriva dem här istället.
Största modefloppen: Olas hår. Aj, mina ögon! Byt frisör, snälla. För din egen skull... och för Sveriges.
Runner up: Annas vilda stilblandning. Converse och tights matchat med spetsklänning och tiara? Nejnejnej.
Största skammen för Sverige: Manboy. Hallå? Är det bristande engelskkunskaper hos svenskarna som gör att en så banal låt släpps vidare till final?
Runner up: Tricky... men kanske blir det Ola igen, för att återigen sjunga en låt om Natalie. Get over yourself.
Artist jag helst vill ta med mig hem: Peter Jöback. Glitteröga! Jag smälter.
Runner up: Salem Al Fakir. Jag har a thing för ögon. Stora blå funkar också. ;)
Sådärja, då var väl alla de viktiga bedömningskategorierna avklarade? ;)
Sen för att byta samtalsämne totalt så måste jag berätta historien om min dusch. Första dagen när mamma och Åsa kom hit och jag skulle duscha så kom det bara några fjuttiga droppar ur duschen, och vattnet i handfatet var alldeles brunt. Inte så kul, men jag antog att det berodde på att vattenransonen var slut (det är väldigt torrt här) och att det skulle fixa sig självt inom några dagar. Så jag duschade på vandrarhemmet istället, och fortsatte med det hela tiden m och Å var här. När de sedan åkte och jag skulle prova duscha hemma igen var läget oförändrat, så det blev till att tvätta kroppen så gott jag kunde i de två strålarna som fanns och tvätta håret i handfatet (det vattnet var iaf tillbaka till normalfärg!). Nu när det var dags att duscha igen kände jag att det måste bli ändring, så jag pratade med hyresvärdinnan och hon kom med den briljanta idén att sticka en nål genom vartenda litet hål i duschhuvudet. Tydligen hade arbetarna som var här för ca två veckor sedan sparkat ner jord i systemet eller nåt, och det hade täppt igen hålen i duschen och färgat kranvattnet brunt... så nu efter nålbehandlingen har jag en dusch som sprutar mer än någonsin! Vilken lycka! Måste bara låta den stå och spola ett tag innan jag duschar, så den kvarvarande jorden hamnar i avloppet och inte i mitt hår.
Ikväll ska jag mumsa på lite svensk mörk choklad som Åsa var vänlig nog att ta med till mig. Och så ska jag och Cam ha date night och se de två nyaste avsnitten av How I Met Your Mother så synkat vi kan medan vi pratar (och skrattar) med varann på Skype. Så romantiskt som det kan bli på distans. ;) Men nu är det mindre än två veckor kvar tills vi ses! Då blir det snuggles. :)
lördag 13 mars 2010
Produktivitet
En stillsam liten helg, denna. Jag har haft en halvtråkig men mycket produktiv lördag, och det var faktiskt behövligt. Dels spenderade jag några timmar med översättningsjobb från Sverige, och dels satte jag mig i solen i parken och läste en urtrist uppsats som handlade om just uppsatsskrivande... ni kan ju gissa hur upplyftande det var. Men nu har jag gjort bort det i alla fall, fattas bara lingvistiken och resten av översättningen så är jag helt klar sen.
Tanken var att fira min duktighet med att se Melodifestivalen ikväll. Tyvärr har SVT inte lagt upp finalprogrammet i sin helhet än. Så tji fick jag. Inte heller lyckades jag hålla mig ovetande om utgången, som jag annars hade en fåfäng förhoppning om att lyckas med... det första jag såg när svt.se laddades var en stor bild på en leende Anna Bergendahl. Oh well, jag kan nog få någon behållning av att se det i alla fall. T.ex. har jag inte än hunnit bestämma mig för vem som är min personliga favorit. Jag kan nog heja fram den låten ganska entusiastisk ändå. :p
Hade planer på att åka till León i helgen, nu när mamma och Åsa har åkt hem igen. Jag är i desperat behov av ett par nya jeans. Likaså blev jag inbjuden att åka till Puerto Vallarta som ligger på kusten. Men jag bestämde mig för att strunta i båda, av lathet och av snålhet. Jag var ju i Mexico City förra helgen och ska till Gudalajara och Manzanillo med Sanna nästa... så även om det är ganska tomt i stan den här helgen eftersom alla åkt bort så var det nog ett bra drag att stanna, så fick jag lite gjort.
Sen har jag faktiskt inte varit enbart duktig. I torsdags var jag ute och dansade en sväng. Meningen var att alla skulle träffas hos Casey strax före 10... men när jag kom dit var hon inte där. Det visade sig senare att det berodde på att hon tappat bort sin mobil och fått leta den över hela Valenciana. Hur som helst så gick det ingen nöd på mig, Caseys rumskompisar är från Frankrike och de är jättetrevliga. Så efter att ha umgåtts på taket en stund drog hela gänget vidare till Bar Fly och sedan Why Not. Jag tyckte jag höll ut länge som var ute till strax före 3 men jag var ändå den första som gick hem. Amerikanerna är outtröttliga. Som tur var sprang jag på Alma som också var less och fick promenadsällskap av henne.
Igår hade jag turen att stöta på Eve på Skype och pratade med henne i två timmar. :) Vi har bokat flyget till Cancún nu också, för vår lilla upptäcktsfärd i södra Mexico. Sköna maj, kom snart! Det kommer bli fantabulous. :) Fast innan dess finns det mycket annat att se fram emot också. Kusten till helgen som sagt, och så närmar sig ju USA-resan. Men innan dess... exámenes parciales. Huvva.
Tanken var att fira min duktighet med att se Melodifestivalen ikväll. Tyvärr har SVT inte lagt upp finalprogrammet i sin helhet än. Så tji fick jag. Inte heller lyckades jag hålla mig ovetande om utgången, som jag annars hade en fåfäng förhoppning om att lyckas med... det första jag såg när svt.se laddades var en stor bild på en leende Anna Bergendahl. Oh well, jag kan nog få någon behållning av att se det i alla fall. T.ex. har jag inte än hunnit bestämma mig för vem som är min personliga favorit. Jag kan nog heja fram den låten ganska entusiastisk ändå. :p
Hade planer på att åka till León i helgen, nu när mamma och Åsa har åkt hem igen. Jag är i desperat behov av ett par nya jeans. Likaså blev jag inbjuden att åka till Puerto Vallarta som ligger på kusten. Men jag bestämde mig för att strunta i båda, av lathet och av snålhet. Jag var ju i Mexico City förra helgen och ska till Gudalajara och Manzanillo med Sanna nästa... så även om det är ganska tomt i stan den här helgen eftersom alla åkt bort så var det nog ett bra drag att stanna, så fick jag lite gjort.
Sen har jag faktiskt inte varit enbart duktig. I torsdags var jag ute och dansade en sväng. Meningen var att alla skulle träffas hos Casey strax före 10... men när jag kom dit var hon inte där. Det visade sig senare att det berodde på att hon tappat bort sin mobil och fått leta den över hela Valenciana. Hur som helst så gick det ingen nöd på mig, Caseys rumskompisar är från Frankrike och de är jättetrevliga. Så efter att ha umgåtts på taket en stund drog hela gänget vidare till Bar Fly och sedan Why Not. Jag tyckte jag höll ut länge som var ute till strax före 3 men jag var ändå den första som gick hem. Amerikanerna är outtröttliga. Som tur var sprang jag på Alma som också var less och fick promenadsällskap av henne.
Igår hade jag turen att stöta på Eve på Skype och pratade med henne i två timmar. :) Vi har bokat flyget till Cancún nu också, för vår lilla upptäcktsfärd i södra Mexico. Sköna maj, kom snart! Det kommer bli fantabulous. :) Fast innan dess finns det mycket annat att se fram emot också. Kusten till helgen som sagt, och så närmar sig ju USA-resan. Men innan dess... exámenes parciales. Huvva.
onsdag 10 mars 2010
Flytt och kändisskap
Phew! Det här med att ladda upp bilder tar sin lilla tid. Det är alldeles strax läggdags för min del, men jag tänkte försöka mig på en liten uppdatering först. Det har hänt en del spännade saker:
1. Mamma och Åsa har blivit tv-kändisar. När de skulle gå hem en dag träffade de en kvinna med en barnvagn. Hon vände sig till mamma och frågade vad klockan var. Medan mamma var högst upptagen med att ta reda på detta såg Åsa plötsligt hur barnvagnen började rulla ner för backen. "Åh herregud!", utropade hon och började springa efter vagnen. När hon fick tag på den visade det sig att den var tom. Först då insåg de att det stod ett kamerateam i närheten... de var med i den mexikanska versionen av dolda kameran. ;) Jag missade tyvärr allt detta, men fick mig ett gott skratt när jag fick höra historien.
2. Jag har bestämt mig för att flytta. Vandrarhemmet mamma och Åsa bor på nu är jättefräscht, har trevlig personal och ett tillhörande café som är helt fantastiskt. Det är mycket dyrare än den hyran jag har nu, men de har gett mig ett specialerbjudande eftersom jag stannar två hela månader. Droppen blev när en del av taket i badrummet ramlade in i min nuvarande lägenhet...
3. Idag när jag satt ute och stickade i parken kom det fram en massa folk och frågade vad jag gjorde. En medelålders man från Kanada, en liten mexikansk farmor och några universitetselever. Jag fick både förklara tekniken med flera stickor och så blev jag faktiskt fotad. :p
Tja, det var bara tre saker men jag tror det är allt riktigt viktigt som hänt. Dessutom är jag lite för trött för att tänka just nu. Kanske får återkomma med en flashback sen om jag kommer på något. Buenas noches for now.
1. Mamma och Åsa har blivit tv-kändisar. När de skulle gå hem en dag träffade de en kvinna med en barnvagn. Hon vände sig till mamma och frågade vad klockan var. Medan mamma var högst upptagen med att ta reda på detta såg Åsa plötsligt hur barnvagnen började rulla ner för backen. "Åh herregud!", utropade hon och började springa efter vagnen. När hon fick tag på den visade det sig att den var tom. Först då insåg de att det stod ett kamerateam i närheten... de var med i den mexikanska versionen av dolda kameran. ;) Jag missade tyvärr allt detta, men fick mig ett gott skratt när jag fick höra historien.
2. Jag har bestämt mig för att flytta. Vandrarhemmet mamma och Åsa bor på nu är jättefräscht, har trevlig personal och ett tillhörande café som är helt fantastiskt. Det är mycket dyrare än den hyran jag har nu, men de har gett mig ett specialerbjudande eftersom jag stannar två hela månader. Droppen blev när en del av taket i badrummet ramlade in i min nuvarande lägenhet...
3. Idag när jag satt ute och stickade i parken kom det fram en massa folk och frågade vad jag gjorde. En medelålders man från Kanada, en liten mexikansk farmor och några universitetselever. Jag fick både förklara tekniken med flera stickor och så blev jag faktiskt fotad. :p
Tja, det var bara tre saker men jag tror det är allt riktigt viktigt som hänt. Dessutom är jag lite för trött för att tänka just nu. Kanske får återkomma med en flashback sen om jag kommer på något. Buenas noches for now.
Las fotos
Jag och moder halvvägs upp till Pípila.
Framme i Mexico City. Vårt något spartanska rum på Hostal Amigo.
Den fruktade metron i DF som inte alls var speciellt läskig.
Det första vi såg när vi gick in i Teotihuacán.
Jag och Åsa poserar. Åsa var annars ofta bakom kameran.
Pirámide del sol, solpyramiden. Dock stod det på en skylt att man nu tror att den kanske tillägnats en vattengud...
211 mycket jobbiga trappsteg.
Uppe!
Att gå ner var betydligt lättare.
Det är svårt att få med på kort, men här ser man någorlunda väl hur brant pyramiden faktiskt är.
Typiska turistfoton. ;)
Vy över staden taget från Pirámide de la luna (månpyramiden).
Månpyramiden var jättebrant men man fick bara gå upp för halva.
Posen stal vi av killen som står till höger i bild och ser lite förnärmad ut. :p
Moi blickar ut över solpyramiden.
Dag två, inne i själva stan. Detta är det stora torget, även kallat El Zócalo.
Regeringsbyggnaden, Palacio Nacional.
Templo Mayor, en indianruin mitt i centrum.
Min sexiga solbränna efter en heldag i Teotihuacán. Och nej, den har inte bleknat efter 4 dagar...söndag 7 mars 2010
Ciudad de México och Teotihuacán
Två nätter i samma rum som mamma och Åsa har rubbat mina cirklar. De släcker lampan vid 22 och stiger upp senast 8, vilket är en helt annan dygnsrytm än vad jag är van vid. Så igår när jag äntligen skulle få styra över mitt eget liv igen gick jag och la mig först klockan 1. Men tror ni inte att jag slog upp ögonen 07.50 ändå! Gissa om jag kommer att vara trött idag… men det var helt omöjligt att somna om. Jag hoppas minns sömnförmåga återgår till det normala av sig självt. Helst innan jag slår upp ögonen kl. 8 imorgon…
Mexico City var i alla fall helt fantastiskt. Med tanke på allt negativt jag hört om stan var jag nästan inställd på att bli rånad i vartenda gathörn och bli brutalt nedslagen och mördad minst en gång. ;) Så var det inte alls. Ingen av oss upplevde staden som det minsta skrämmande. Nu påstår jag inte att det inte finns brottslighet, men så länge man håller sig i centrum och inte är ute ensam på nätterna så är det faktiskt inte värre än någon annan storstad.
Den läskigaste upplevelsen på hela resan var faktiskt taxifärden från busstationen till vandrarhemmet. Det gick FORT; 110 km/h, mitt i en tätbefolkad och väldigt vältrafikerad stad. Inga säkerhetsbälten fanns det heller. Dagen därpå valde vi att ta tunnelbanan istället, och det var mycket klokare. Åker ni någon gång till Mexico City rekommenderar jag tunnelbanan. Bara man har lite erfarenhet av hur en sådan är uppbyggd så är det jättelätt att ta sig fram. Vid rusningstiden kl. 18 riskerar man dock att klämma sönder diverse inre organ… men annars är metron absolut att föredra.
Vandrarhemmet vi bodde på var också till belåtenhet. Rummet bestod bara av väggar och sängar, men vi var ju mest där för att sova så det gjorde inget. Det var rent, billigt och frukost och middag ingick. Och duscharna var de bästa jag har provat i Mexico hittills. Varmt vatten och bra tryck. Lovely.
Själva utflykterna vi gjorde var dels till pyramiderna i Teotihuacán, och dels en liten rundtur i stan. Pyramiderna ligger några mil utanför centrum. Vi kom dit vid lunchtid med buss och vandrade runt i flera timmar och tittade. Häftigast var förstås Pirámide del Sol och Pirámide de la Luna (Sol- resp. Månpyramiden) som var de största pyramiderna. Vi gick upp på båda. Solpyramiden var 211 trappsteg. På den här höga höjden innebar det en hel del flåsande… men jag tycker ändå att vi gjorde det rätt bra. En maffig utsikt var det också! Och längst upp träffade vi på en mexikansk kvinna som satt och utförde någon slags ritual med sina två barn. När vi frågade varför berättade hon att hon ansåg det vara en helig plats och att hon offrade salvia, tobak och copal (rökelse) för att tacka krafterna där för sitt liv.
Enda nackdelen med Teotihuacán är att det är översållat med enträgna försäljare. De har en del fina grejer också, men det blir lite jobbigt i längden i och med att åtminstone en del av dem är väldigt påflugna. Det kan också påpekas att det är en bra idé att smörja in sig ordentligt. Jag brukar aldrig bränna mig, men mina axlar och min nacke är rätt knaperstekta efter så många timmar i solen. Gränsen mellan den del av kroppen som var täckt av linnet och den del som inte var det ser inte bara lite lustig ut. :p I övrigt finns det dock bara fördelar, jag rekommenderar alla som har chansen att åka och titta.
Dag två höll vi oss alltså inne i stan och gick en liten runda i centrum. Zócalo, Palacio Nacional, Templo Mayor osv. Det var inte lika häftigt, men ändå kul att ha sett. Lite shopping på Zara hann vi med också, innan vi vände hemåt. På bussen hem träffade vi på en blond kille som visade sig vara norrman och som skulle till Guanajuato för att gå på en språkkurs i 3 veckor. Åsa frågade skämtsamt om han hade väntat sig att hamna på en buss bredvid en sockstickande svenska när han kom till Mexico… :p
Idag är det söndag och Mexico sover. Jag ska göra mig i ordning nu och gå och möta mamma och Åsa på vandrarhemmet och äta frukost med dem. Jag har inte hunnit få en riktig uppfattning än om vilka av alla bilder från resan som bör hamna på bloggen, men jag ska sätta mig och gå igenom dem så snart som möjligt så ni får se lite av hur det såg ut. Men nu är det dags att göra ett ryck av ett annat slag. Hasta luego.
Mexico City var i alla fall helt fantastiskt. Med tanke på allt negativt jag hört om stan var jag nästan inställd på att bli rånad i vartenda gathörn och bli brutalt nedslagen och mördad minst en gång. ;) Så var det inte alls. Ingen av oss upplevde staden som det minsta skrämmande. Nu påstår jag inte att det inte finns brottslighet, men så länge man håller sig i centrum och inte är ute ensam på nätterna så är det faktiskt inte värre än någon annan storstad.
Den läskigaste upplevelsen på hela resan var faktiskt taxifärden från busstationen till vandrarhemmet. Det gick FORT; 110 km/h, mitt i en tätbefolkad och väldigt vältrafikerad stad. Inga säkerhetsbälten fanns det heller. Dagen därpå valde vi att ta tunnelbanan istället, och det var mycket klokare. Åker ni någon gång till Mexico City rekommenderar jag tunnelbanan. Bara man har lite erfarenhet av hur en sådan är uppbyggd så är det jättelätt att ta sig fram. Vid rusningstiden kl. 18 riskerar man dock att klämma sönder diverse inre organ… men annars är metron absolut att föredra.
Vandrarhemmet vi bodde på var också till belåtenhet. Rummet bestod bara av väggar och sängar, men vi var ju mest där för att sova så det gjorde inget. Det var rent, billigt och frukost och middag ingick. Och duscharna var de bästa jag har provat i Mexico hittills. Varmt vatten och bra tryck. Lovely.
Själva utflykterna vi gjorde var dels till pyramiderna i Teotihuacán, och dels en liten rundtur i stan. Pyramiderna ligger några mil utanför centrum. Vi kom dit vid lunchtid med buss och vandrade runt i flera timmar och tittade. Häftigast var förstås Pirámide del Sol och Pirámide de la Luna (Sol- resp. Månpyramiden) som var de största pyramiderna. Vi gick upp på båda. Solpyramiden var 211 trappsteg. På den här höga höjden innebar det en hel del flåsande… men jag tycker ändå att vi gjorde det rätt bra. En maffig utsikt var det också! Och längst upp träffade vi på en mexikansk kvinna som satt och utförde någon slags ritual med sina två barn. När vi frågade varför berättade hon att hon ansåg det vara en helig plats och att hon offrade salvia, tobak och copal (rökelse) för att tacka krafterna där för sitt liv.
Enda nackdelen med Teotihuacán är att det är översållat med enträgna försäljare. De har en del fina grejer också, men det blir lite jobbigt i längden i och med att åtminstone en del av dem är väldigt påflugna. Det kan också påpekas att det är en bra idé att smörja in sig ordentligt. Jag brukar aldrig bränna mig, men mina axlar och min nacke är rätt knaperstekta efter så många timmar i solen. Gränsen mellan den del av kroppen som var täckt av linnet och den del som inte var det ser inte bara lite lustig ut. :p I övrigt finns det dock bara fördelar, jag rekommenderar alla som har chansen att åka och titta.
Dag två höll vi oss alltså inne i stan och gick en liten runda i centrum. Zócalo, Palacio Nacional, Templo Mayor osv. Det var inte lika häftigt, men ändå kul att ha sett. Lite shopping på Zara hann vi med också, innan vi vände hemåt. På bussen hem träffade vi på en blond kille som visade sig vara norrman och som skulle till Guanajuato för att gå på en språkkurs i 3 veckor. Åsa frågade skämtsamt om han hade väntat sig att hamna på en buss bredvid en sockstickande svenska när han kom till Mexico… :p
Idag är det söndag och Mexico sover. Jag ska göra mig i ordning nu och gå och möta mamma och Åsa på vandrarhemmet och äta frukost med dem. Jag har inte hunnit få en riktig uppfattning än om vilka av alla bilder från resan som bör hamna på bloggen, men jag ska sätta mig och gå igenom dem så snart som möjligt så ni får se lite av hur det såg ut. Men nu är det dags att göra ett ryck av ett annat slag. Hasta luego.
torsdag 4 mars 2010
Para que lo sepan
Jag hade egentligen inte tänkt skriva idag, för det har inte hänt så himla mycket. Men nu får det bli ett litet kvällsinlägg ändå, för imorgon åker jag, mamma och Åsa till Mexico City för att turista lite och det innebär troligtvis att jag inte kommer att ha Internet på några dagar.
För att sammanfatta så har jag, sedan mina besökare kom hit, spenderat all tid då jag inte varit på skolan med att strosa runt stan. Idag började vi med frukost på Bagel cafetín. Mumsigt! Efter mina 4 timmar lingvistik gick vi upp till Pípila en sväng och njöt av utsikten. Sen inhandlade jag ytterligare 2 par skor, vilket ju innebär automatisk lycka. Speciellt när de kostar 75-80 kr styck. Jag ligger nog i riskzonen för att bli sko-oman i det här landet. Slutligen åt vi en delikat pasta på Antik innan det var dags att gå hem och planera för resan och kolla upp busstider och sånt.
Nu ska jag alldeles strax krypa till kojs, för imorgon blir det till att stiga upp före 9. Gasp! Så ohemult tidigt. ;) Åh, jag glömde förresten nämna att jag vaknade tidigt för att tvätta håret imorse, men när jag vred på vattnet så kom det bara några droppar ur duschen och ur kranen var det visserligen mer sprutt, men det var alldeles brunt… tur att jag kunde trava iväg till mammas och Åsas vandrarhem och låna duschen där. Mamma vill förresten att jag ska flytta eftersom den här lägenheten luktar skumt och ger mig konstant snuva och gammgubbshosta. Jag har precis betalat hyran och köpt en ny gastank så det känns lite drygt att flytta precis nu… men samtidigt vill jag inte dö av en mögelboll i tarmarna, och det vore ju smartare att flytta medan jag har bärhjälp. Fast jag tror att det kommer att bli svårt att hitta en lägenhet med högre standard som inte är delad, bredvid en motorväg eller uppe på ett berg… men jag ska ändå leta. Det här med mögel är inte kul. Plus att det är så kallt inne att jag använder fleecetröja 24/7. Miljöombyte kanske inte vore så tokigt ändå.
I’ll be back on Saturday med en rapport om hufvudstaden och dess ruiner.
För att sammanfatta så har jag, sedan mina besökare kom hit, spenderat all tid då jag inte varit på skolan med att strosa runt stan. Idag började vi med frukost på Bagel cafetín. Mumsigt! Efter mina 4 timmar lingvistik gick vi upp till Pípila en sväng och njöt av utsikten. Sen inhandlade jag ytterligare 2 par skor, vilket ju innebär automatisk lycka. Speciellt när de kostar 75-80 kr styck. Jag ligger nog i riskzonen för att bli sko-oman i det här landet. Slutligen åt vi en delikat pasta på Antik innan det var dags att gå hem och planera för resan och kolla upp busstider och sånt.
Nu ska jag alldeles strax krypa till kojs, för imorgon blir det till att stiga upp före 9. Gasp! Så ohemult tidigt. ;) Åh, jag glömde förresten nämna att jag vaknade tidigt för att tvätta håret imorse, men när jag vred på vattnet så kom det bara några droppar ur duschen och ur kranen var det visserligen mer sprutt, men det var alldeles brunt… tur att jag kunde trava iväg till mammas och Åsas vandrarhem och låna duschen där. Mamma vill förresten att jag ska flytta eftersom den här lägenheten luktar skumt och ger mig konstant snuva och gammgubbshosta. Jag har precis betalat hyran och köpt en ny gastank så det känns lite drygt att flytta precis nu… men samtidigt vill jag inte dö av en mögelboll i tarmarna, och det vore ju smartare att flytta medan jag har bärhjälp. Fast jag tror att det kommer att bli svårt att hitta en lägenhet med högre standard som inte är delad, bredvid en motorväg eller uppe på ett berg… men jag ska ändå leta. Det här med mögel är inte kul. Plus att det är så kallt inne att jag använder fleecetröja 24/7. Miljöombyte kanske inte vore så tokigt ändå.
I’ll be back on Saturday med en rapport om hufvudstaden och dess ruiner.
tisdag 2 mars 2010
Virrhjärnor
Till att börja med så har jag nu varit i San Miguel de Allende ytterligare en gång, och fick faktiskt äntligen tag på mitt efterlängtade visum. När jag klev in i migrationskontoret hann jag faktiskt bli lite orolig att det skulle misslyckas en gång till, för det var fullsmockat med arga, skrikande mexikaner och militärer om vartannat. Varför har jag fortfarande inte lyckats lista ut, men jag blev i alla fall skickad till övervåningen där jag inte alls behövde vänta speciellt länge innan en vänlig själ letade rätt på mina papper och skickade hem mig igen. ;)
Helgen har varit jättehärlig vädermässigt. Jag har suttit ute och läst i parken här utanför i flera, flera timmar och bara njutit. Fick en rätt lustig solbränna också i lördags, då jag hade på mig capris, eller trekvartsbyxor som det kanske heter på svenska..? Det är snyggt värre med en skarp linje mellan brun/röd och knallvit mitt på vaden.
Nu har jag besök från Sverige också, mamma och Åsa kom hit imorse med bussen från Mexico City. Egentligen trodde jag att de skulle komma först nu natten mot onsdag, men i sista sekunden fick jag ett mail från pappa där han sa att ”virrhjärnorna” hade tagit fel på dag och att det vore bra om jag kunde ordna boende åt dem ytterligare en natt. Haha.
Virrhjärneäpplet faller dock inte långt från trädet. Jag skulle möta dem på busstationen kl. 04.30 hade jag tänkt, så jag ställde väckaren på 4 för att hinna klä mig och hitta en taxi. Sagt och gjort, väckaren ringde och jag släpade mig ur sängen, urtrött och alldeles skakis, för att ge mig iväg. Det var bara det att när jag hade klätt på mig och var på väg ut tittade jag på klockan… och den var 00.12. Hm, hur gick detta till? Jo, eftersom min hjärna tydligen var kortsluten redan när jag gick i säng hade jag lyckats ställa väckaren på 00.04 istället för 04.00. ;) Alltså fick jag krypa ner i sängen igen och sova några timmar till, och sen upprepa proceduren. Tack och lov var det lite mindre plågsamt att ta sig upp andra gången! Men det blev en upphackad natt, för sen fick jag ju sova ett skift till mellan 06.00 och 10.00 när jag hade hämtat virrtanterna.
Idag var min morgonlektion inställd, och när jag kom till Valenciana vid 12 för att gå på Literatura Española såg jag inte skymten av vare sig läraren eller de andra eleverna, så jag åkte glatt hem igen. Nu sitter jag på min soffa och skjuter upp det oundvikliga – lingvistikläxan – genom att blogga. Jag har dock avtalat med moder och Åsa att träffa dem om ungefär en timme, så det är nog bäst att jag tar mig i kragen nu. Ryskans vrede om man dyker upp utan att ha läst det hon sagt att man ska läsa, den är inte att leka med!
Ps. Jag har blivit faster igen, till en liten pojke! Tyvärr vet jag inte så mycket detaljer än, men jag hoppas på att snart få se bilder på facebook om inte annat. :)
Helgen har varit jättehärlig vädermässigt. Jag har suttit ute och läst i parken här utanför i flera, flera timmar och bara njutit. Fick en rätt lustig solbränna också i lördags, då jag hade på mig capris, eller trekvartsbyxor som det kanske heter på svenska..? Det är snyggt värre med en skarp linje mellan brun/röd och knallvit mitt på vaden.
Nu har jag besök från Sverige också, mamma och Åsa kom hit imorse med bussen från Mexico City. Egentligen trodde jag att de skulle komma först nu natten mot onsdag, men i sista sekunden fick jag ett mail från pappa där han sa att ”virrhjärnorna” hade tagit fel på dag och att det vore bra om jag kunde ordna boende åt dem ytterligare en natt. Haha.
Virrhjärneäpplet faller dock inte långt från trädet. Jag skulle möta dem på busstationen kl. 04.30 hade jag tänkt, så jag ställde väckaren på 4 för att hinna klä mig och hitta en taxi. Sagt och gjort, väckaren ringde och jag släpade mig ur sängen, urtrött och alldeles skakis, för att ge mig iväg. Det var bara det att när jag hade klätt på mig och var på väg ut tittade jag på klockan… och den var 00.12. Hm, hur gick detta till? Jo, eftersom min hjärna tydligen var kortsluten redan när jag gick i säng hade jag lyckats ställa väckaren på 00.04 istället för 04.00. ;) Alltså fick jag krypa ner i sängen igen och sova några timmar till, och sen upprepa proceduren. Tack och lov var det lite mindre plågsamt att ta sig upp andra gången! Men det blev en upphackad natt, för sen fick jag ju sova ett skift till mellan 06.00 och 10.00 när jag hade hämtat virrtanterna.
Idag var min morgonlektion inställd, och när jag kom till Valenciana vid 12 för att gå på Literatura Española såg jag inte skymten av vare sig läraren eller de andra eleverna, så jag åkte glatt hem igen. Nu sitter jag på min soffa och skjuter upp det oundvikliga – lingvistikläxan – genom att blogga. Jag har dock avtalat med moder och Åsa att träffa dem om ungefär en timme, så det är nog bäst att jag tar mig i kragen nu. Ryskans vrede om man dyker upp utan att ha läst det hon sagt att man ska läsa, den är inte att leka med!
Ps. Jag har blivit faster igen, till en liten pojke! Tyvärr vet jag inte så mycket detaljer än, men jag hoppas på att snart få se bilder på facebook om inte annat. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)