Två nätter i samma rum som mamma och Åsa har rubbat mina cirklar. De släcker lampan vid 22 och stiger upp senast 8, vilket är en helt annan dygnsrytm än vad jag är van vid. Så igår när jag äntligen skulle få styra över mitt eget liv igen gick jag och la mig först klockan 1. Men tror ni inte att jag slog upp ögonen 07.50 ändå! Gissa om jag kommer att vara trött idag… men det var helt omöjligt att somna om. Jag hoppas minns sömnförmåga återgår till det normala av sig självt. Helst innan jag slår upp ögonen kl. 8 imorgon…
Mexico City var i alla fall helt fantastiskt. Med tanke på allt negativt jag hört om stan var jag nästan inställd på att bli rånad i vartenda gathörn och bli brutalt nedslagen och mördad minst en gång. ;) Så var det inte alls. Ingen av oss upplevde staden som det minsta skrämmande. Nu påstår jag inte att det inte finns brottslighet, men så länge man håller sig i centrum och inte är ute ensam på nätterna så är det faktiskt inte värre än någon annan storstad.
Den läskigaste upplevelsen på hela resan var faktiskt taxifärden från busstationen till vandrarhemmet. Det gick FORT; 110 km/h, mitt i en tätbefolkad och väldigt vältrafikerad stad. Inga säkerhetsbälten fanns det heller. Dagen därpå valde vi att ta tunnelbanan istället, och det var mycket klokare. Åker ni någon gång till Mexico City rekommenderar jag tunnelbanan. Bara man har lite erfarenhet av hur en sådan är uppbyggd så är det jättelätt att ta sig fram. Vid rusningstiden kl. 18 riskerar man dock att klämma sönder diverse inre organ… men annars är metron absolut att föredra.
Vandrarhemmet vi bodde på var också till belåtenhet. Rummet bestod bara av väggar och sängar, men vi var ju mest där för att sova så det gjorde inget. Det var rent, billigt och frukost och middag ingick. Och duscharna var de bästa jag har provat i Mexico hittills. Varmt vatten och bra tryck. Lovely.
Själva utflykterna vi gjorde var dels till pyramiderna i Teotihuacán, och dels en liten rundtur i stan. Pyramiderna ligger några mil utanför centrum. Vi kom dit vid lunchtid med buss och vandrade runt i flera timmar och tittade. Häftigast var förstås Pirámide del Sol och Pirámide de la Luna (Sol- resp. Månpyramiden) som var de största pyramiderna. Vi gick upp på båda. Solpyramiden var 211 trappsteg. På den här höga höjden innebar det en hel del flåsande… men jag tycker ändå att vi gjorde det rätt bra. En maffig utsikt var det också! Och längst upp träffade vi på en mexikansk kvinna som satt och utförde någon slags ritual med sina två barn. När vi frågade varför berättade hon att hon ansåg det vara en helig plats och att hon offrade salvia, tobak och copal (rökelse) för att tacka krafterna där för sitt liv.
Enda nackdelen med Teotihuacán är att det är översållat med enträgna försäljare. De har en del fina grejer också, men det blir lite jobbigt i längden i och med att åtminstone en del av dem är väldigt påflugna. Det kan också påpekas att det är en bra idé att smörja in sig ordentligt. Jag brukar aldrig bränna mig, men mina axlar och min nacke är rätt knaperstekta efter så många timmar i solen. Gränsen mellan den del av kroppen som var täckt av linnet och den del som inte var det ser inte bara lite lustig ut. :p I övrigt finns det dock bara fördelar, jag rekommenderar alla som har chansen att åka och titta.
Dag två höll vi oss alltså inne i stan och gick en liten runda i centrum. Zócalo, Palacio Nacional, Templo Mayor osv. Det var inte lika häftigt, men ändå kul att ha sett. Lite shopping på Zara hann vi med också, innan vi vände hemåt. På bussen hem träffade vi på en blond kille som visade sig vara norrman och som skulle till Guanajuato för att gå på en språkkurs i 3 veckor. Åsa frågade skämtsamt om han hade väntat sig att hamna på en buss bredvid en sockstickande svenska när han kom till Mexico… :p
Idag är det söndag och Mexico sover. Jag ska göra mig i ordning nu och gå och möta mamma och Åsa på vandrarhemmet och äta frukost med dem. Jag har inte hunnit få en riktig uppfattning än om vilka av alla bilder från resan som bör hamna på bloggen, men jag ska sätta mig och gå igenom dem så snart som möjligt så ni får se lite av hur det såg ut. Men nu är det dags att göra ett ryck av ett annat slag. Hasta luego.
Och vad sa norrmannen?
SvaraRaderaLinnéa