America, fuck yeah!

Nu sitter jag i gamla goda Tupelo och njuter av familjariteten av det hela. Färden hit gick bra, även om det blev en lång dag av buss- och flygresor. Tyvärr har jag mått lite si sådär sedan jag kom hit. Den där magsjukan jag trodde jag hade innan jag åkte visade sig vara en mer långvarig åkomma som för det mesta inte plågar mig alls… men symptomen kommer tillbaka varje gång jag äter. Jag har provat leva på fralla och yoghurt ett par dagar, och då är allt bra. Men så fort jag äter ”riktig” mat så gör magen uppror. Har mailat utbyteskontoret i Umeå för att försöka ta reda på om min försäkring gäller här i USA, för går de inte över snart måste jag nog kolla upp vad det är. Det finns ju ett ganska stort utbud av främmande bakterier i Mexico. Och man kan inte leva på rostat bröd i all evighet.

Förutom min sviktande hälsa känns allt jättebra. Det är skönt att vara tillbaka i bekvämligheternas förlovade land, där spisen är elektrisk (om än gradangivelserna är i farenheit), man slipper vänta 20 minuter på att duschvattnet ska värmas upp och det finns en dörr till toan… :p Vi har bott hos Camerons pappa och Charlotte de här första två dagarna, men planen är att även hinna med att besöka hans mamma och Randy och min gamla värdfamilj under de här två veckorna. Och så fort vi vet att Cam inte behöver jobba på fredag ska vi boka biljetter till Chevelle och Three Days Grace. I’m so excited. :)

När vi åkte hem från Memphis hade Cam förresten letat fram en kopia av den gamla godingen LLS, dvs. den skiva han hade bränt när vi först började date:a och som vi lyssnade på jämtjämtjämt på bilfärden mellan Ripley och Blue Mountain. Snacka om nostalgi!


I open up my arms and fall
Losing all control
Every dream inside my soul
When you kiss me
On that midnight street
Sweep me off my feet
Singing 'Ain't this life so sweet?'
This year's love had better last
This year's love had better last

- This Year's Love, David Gray


Linn and Cameron. Rocking your world since 2005.