Vasaloppet nästa

Vilken skön dag det har varit idag. :) Bortsett från tomatplantans tragiska öde, alltså. Jag och Cam åkte ju som sagt skidor och det var minst sagt härligt ute. Det blev inte långt och det gick inte fort, men vad gör väl det när man har trevligt? Efter maten begav jag mig dessutom till syster Ullis och fikade lite innan vi tog oss vidare till badhuset och simmade 70 raska längder. Duktigt av oss.

Ett tag trodde jag dock att dagen skulle sluta med sura miner, då jag kom hem och insåg att mina 150 kronor som jag för ovanlighetens skull hade tagit ut i kontanter var spårlöst försvunna... men Cam ryckte snabbt ut och patrullerade Storgatan med mig, och tack och lov hittade vi sedlarna liggandes orörda på trottoaren mitt i "centrala Malå" (like there's such a thing... haha).

Nu ska jag gå och lägga mig och sova som ett barn.

Skruttkatt

Det sista jag gjorde idag innan jag gick på jobbet var att ömt vattna min tomatplanta, öppna persiennerna så den skulle få ljus under dagen och viska några uppmuntrande ord till den. Ok, inte det där sista, men poängen är att jag var väldigt förtjust i min lilla växt. Och i och med det tempusvalet, var, förstår ni nog att det slutade illa för min bäbis. Skruttkatten Kira var nämligen framme någon gång under dagen och slukade hela plantan med hull och hår. Det är nu bara några gröna fjun som sticker upp över jorden. Förhoppningsvis hämtar den sig, men just nu ser den rätt bedrövlig ut. :O

Nu ska jag och Cam ut i skidspåret. Förhoppningsvis kommer vi hem till en lugn och skötsam katt som inte har orsakat mer död i växtfamiljen.

Tomatslukarmonstret.

Gotta Love Photoshop

Jag hade tänkt vara seriös i mitt bloggande ikväll, men så fick jag tassarna på Adobe CS5... jag säger bara wow. Vilka grejer. Det finns massvis med funktioner som jag inte har någon aning om hur de fungerar, jag har lite att ta igen eftersom jag suttit med 7.0 till nu. Men bara de nya markeringsverktygen... WOW. Jag är lyrisk. Och då har jag inte ens hunnit vidga mina vyer till annat än PS.

Men en snabb sammanfattning om dagen då alltså, innan jag ger mig. Jag slutade lite tidigare än vanligt eftersom jag hade flex att ta ut. Då gick jag till gymmet och körde armar med Lovisa. Sen hann vi med en promenad också, och en kort springtur på löpbandet innan det var dags för lunch. Och efter att jag ätit satte jag mig med uppsatsen och fick den tillräckligt klar för att känna att det var dags att skicka in igen för bedömning. Med andra ord är jag rätt nöjd med mig själv. Jo, och så åt jag den där salladen jag hade planerat också. Den blev både god och rätt så snygg, tycker jag!

Reinvention

Idag har jag gjort två saker som det var lääänge sedan jag gjorde sist. Och med länge menar jag alltså 8-10 år. Det första var att åka längdskidor. Cameron fick inte sina att sitta fast riktigt, så långt blev det inte. Men en 1,5 km iaf! Tekniken var inte den bästa kanske, men det var betydligt trevligare nu när det inte var påtvingat. Imorgon gör vi nog ett nytt försök, förhoppningsvis blir det längre då.

Det andra jag gjorde som jag inte gjort på jättelänge var att äta korvstroganoff. Det gick väl än, men inte vet jag om det är något jag kommer börja göra varje dag precis... Imorgon har jag i alla fall redan bestämt att jag ska göra en god sallad av något slag, för nu börjar mina groddar bli redo att förtäras. Synd bara att tomatplantan inte riktigt har hunnit med i svängarna. ;) Men även den tar sig riktigt bra.

Sommartider

Det här med att ställa om klockan. Vad ska det vara bra för egentligen? Det tjorvar mest bara till saker och ting, tycker jag. Jag hade stora ambitioner för dagen, men det blev inte så mycket av dem. Jag skyller på tidsomställningen. ;)

En punkt på min planering som faktiskt blev av var ett besök i Tjamstan med Moa och Timmy. Det snöade lite, vilket gjorde att det var svårt att se speciellt mycket i backen, men i övrigt var det ganska bra före. En bra början på dagen, med andra ord.

Sedan kom jag hem och hade tänkt mig att göra bort dagens plugg. Det gick inte riktigt lika bra. Eftersom jag var lite kall och sådär kändes det som en strålande idé att plugga liggandes i soffan under en filt. Två och en halv timme senare slog jag upp mina blå och undrade vad som hade hänt. Kanske inte det bästa upplägget att ta en tupplur modell längre under ett dygn som bara har 23 timmar...

De två andra punkterna på dagordningen var motion och mys. Igår i Näsliden grävde vi faktiskt fram min barndoms nemesis nr. 1; längdskidorna. Jag tänkte att det kanske är trevligare nu om det sker av egen fri vilja. Men skidåkningen fick skjutas upp till imorgon, återigen för att vi inte riktigt hann med när klockan tickade på. Men mys har det blivit, och än kommer det mera! Vi har precis tryckt lite kladdkaka som vi fick med oss hem igår, och nu ska vi också titta på första avsnittet av Firefly innan vi kryper till kojs. Har velat se den serien länge så det blir en bra avslutning på dagen. Hoppas den lever upp till mina förväntningar. Kraven på en Whedon-produkt kan inte vara annat än höga.

Livstecken

Mina fingrar brukar snarare vara blåskiftande (dålig blodcirkulation... hehe) än gröna, men ser ni det lilla skottet som är på väg fram? Det är min tomatplanta. Det finns hopp om liv, alltså! Annars brukar jag mest vara duktig på att snabbt och effektivt ta död på alla växter som kommer i min väg. Men nu har jag faktiskt en hel del på gång. Förutom tomatplantan har jag två krukor med avokado också, och en groddodling i skafferiet. Jag fick något infall förra helgen och kände att det där med att plantera var en passande våraktivitet, och faktiskt är det ju riktigt roligt när det börjar ge lite resultat!

Jag måste gå och göra mig iordning nu, för det är alldeles strax dags att bege sig mot Näsliden där det bjuds på middag ikväll. Tänkte bara dela med mig av min senaste fixa idé... Adobe Creative Suite CS5. Me wants it. En liten komplikation bara; den här lilla guldklimpen har en blygsam prislapp på drygt 21000 riksdaler. Hm. Nån som har en extralicens som vill dela med sig?

Linsan på Bråkmakargatan

Ojski bojski. Tiden går fort när man fastnar i photoshop. Bilderna Marlene tog i Östeuropa kom med posten idag, och jag bestämde mig för att leka lite med dem. Ett antal timmar senare har jag kommit ut ur min trans och känner nu att det är läggdags. Men en ny design bidde det. Snart på en dator nära dig!

Idag har varit en finfin dag. Trevliga elever, lyckat rektorsbesök, Stefan var här på middag och fler kom sedan på fika och film. Och så har jag genom ett besök på skatteverkets hemsida kommit fram till att återbäringen i år blir av det trevligare slaget... oh yeah, come to momma. Om nu bara mina grannar kunde HÅLLA KÄFT OCH GÅ OCH LÄGGA SIG så skulle livet vara trevligt. Volymen på musiken är sån att man börjar undra om det är de hörselskadade tanterna på Miklagård de spelar för... Samma sak var det igår kväll/natt. Imorgon är det fröken Linn Vildvittran Lindholm som ringer hyresvärden. Nån gång då och då är ok, men hela helgen och gärna nån vardag i veckan också? I think not. Här ska blodet flyta!

My feelings are intense but changeable

Åh, vad velig man kan vara ibland. Hade en jättebra och trevlig dag på jobbet idag och tänkte att här skulle det vara kul att jobba kvar. Sen tränade jag med Vanessa för första gången på jättelänge. Hon har nämligen varit i Göteborg på lite semester, och hon har som så många andra gått och förälskat sig i staden. Så blev jag plötsligt jättesugen på att flytta söderöver och bli något helt annat. Helst imorgon.

Annars har jag haft en duktig dag då jag har fått massor gjort på uppsatsen. Att vara duktig får mig att känna mig nöjd med mig själv och det blir jag glad av! Även i uppsatsskrivandet pendlar jag mellan förtvivlan och extas. Just nu känns det som snudd på ett mästervärk, medan det innan jag kom igång idag kändes dömt att misslyckas...

Människan är en lustig varelse.

Nu ska jag gå och läsa en barnbok med min fästman, för han inte prata språket särskilt bra. Men det ska det bli ändring på!

Vem vet, inte jag

Vi kom precis hem efter att ha ätit middag hos Lovisa och Emma. Trevligt! Det blev kasslergryta, det är så fantastiskt gott och så enkelt att göra. Sånt gillar vi. Jag och Lovisa gick en promenad också, i det konstiga vädret. Imorse var det strålande sol och stormvindar, när vi gick var himlen igenmulen och det snöade lapphandskar, och nu när jag och Cam gick hem var det vindstilla och uppehåll... hum. Det blir spännande att se vad vi möts av imorgon bitti. Sommar? ¡Ojalá!

Idag har jag även varit lite duktig då jag suttit med en massa referenslitteratur och plockat ut viktiga händelser ur barnbokens historiska utveckling som jag kan använda i min uppsats. Jag har också funderat en del över vad jag vill läsa till hösten. OM jag vill läsa något till hösten. Och det vill jag nog, för även om jag är spyless just nu så skulle jag sakna studerandet om jag lade ner det helt. Just nu växlar mina tankar mellan tre alternativ.

1. D-kurs i antingen spanska eller engelska
2. Fristående kurs i grafisk design + nybörjarkurs i något random språk
3. Påbyggnad på det jag redan har i form av lärar- eller översättarutbildning

Men eh. Det sista jag vill göra är att skriva mer uppsats. Och då utesluts ju egentligen allt utom alternativ nummer två. Men skulle jag välja det uppstår oundvikligen ytterligare en fråga; vilket random språk ska jag läsa? Några förslag?

Pinky but no Brain

Jag har med hjälp av google bekräftat den diagnos jag själv spontant ställde för min senaste åkomma: tangentbordslillfinger. Alltså typ som musarm eller smstumme, fast i lillfingret… det sitter i den yttersta leden på höger hand, och tydligen är jag inte ensam om att lida av det. Ett i-landsproblem, kan tyckas, men när man, som jag, är en datanörd av stora mått är det ytterst allvarligt. Det blir till att tejpa fingret imorgon så kanske jag kommer ihåg att jag inte ska använda det.

Att jag inte bloggade igår berodde dock inte på mitt lillfinger utan snarare på tidsbrist. Lasse, Lovisa, Emma och Stefan var här och fikade och så såg vi Toy Story 2. Jag och Cam hade sett ettan i lördags, och idag såg vi sista delen för att fullborda trilogin. Jag hade aldrig sett dem förut och måste säga att jag blev positivt överraskad.

Något produktivt har jag däremot inte åstadkommit idag. Det känns inte som en sån dag. Cameron var på halvkasst humör när jag kom hem, och det kändes inte som någon större uppoffring att ge upp mina planer på plugg för att göra något uppiggande med honom. Vädret har varit rätt trist också, grått och faktiskt regnigt för första gången i år! Det är ju bra iofs, så blir det vår någon gång. Men slasket lockar inte precis till utevistelse. Igår var jag däremot ute, då sprang jag till och med en bra bit. Jag är ett fan av löpband, men nog är det ändå härligare i skogen än i källaren på gymmet. :)

Bagare Bengt

Soligt och fint har det varit idag, och vi har varit ute vid stugan en sväng och druckit kaffe med mor och far. Och så har vi tvättat, och jag har bakat bröd och muffins. Produktivt, kan tyckas. Det blir lätt så när man försöker undvika skolarbete till varje pris. I helgen är det litteraturkursen som är mitt dåliga samvete. Ni vet den där überfilosofiska boken jag nämnt tidigare, Dimma? Det är dags att kommentera på den i forumet, men jag kan inte komma på något vettigt att säga. Jag hade ju lovat Linnéa en recension också, och den levereras härmed: Blääääk. Stay away från den här boken. Den är 250 sidor dravel om en man som förföljer en kvinna, blir bedragen av henne, tycker synd om sig själv, pratar med författaren om att han vill begå självmord men får höra att det går rakt inte för sig för det kan man inte göra om man är en påhittad figur... och så slutar den med en hund som beklagar sig över mänskligheten. Jag håller med hunden.

Morotsbröd med lin- och solrosfrön.

Muffins med banan- och kladdkakefyllning.

Friday, I'm In Love

Fredag är utan tvekan min bästa veckodag. Att den börjar med jobb spelar ingen roll, för när klockan äntligen är 15.30 och det är dags att gå hem infinner sig den där oslagbara känslan... äntligen helg! Just denna fredag spenderas på kanske det absolut bästa sättet, det vill säga med min lover boy som förstklassigt sällskap. Han har äntligen börjat må bättre, och det firar vi med kycklinglasagne, vin och lite karra. Mmm.

Igår hälsade jag på min syster Jenny, hennes Daniel och förstås Nora, Tyra och Ville. Det var mysigt. Men när jag nu tänkte att jag skulle lägga ut en liten bild på dem kom jag fram till att det mest up-to-date kortet jag har av dem (i samlad tropp) är från påsken 2007, då Ville fortfarande låg i magen. Det är ju skandal. Upptäckten har i alla fall fått mig att inse att det kanske är dags att bli lite bättre på att fota även i vardagen. Jag har nästan inga kort alls av mina nära och kära, för sanningen är den att nästan alla mina fotomappar heter något i stil med "Tallinn", "Italien", "Belfast, Glasgow" osv... Enda gången jag tar kort är när jag är ute och reser. Det måste det bli ändring på!

Elände

Cameron har feber även idag, och jag känner mig fortfarande skum. Och nu kan jag inte längre tänka att det bara är inbillning på bästa hypokondrikermanér. Halsontet är visserligen ett minne blott, men nästäppan är definitivt inget fantasifoster. Dessutom har även jag lite feber idag. Inte tillräckligt för att bli sängliggande, bara nog för att jag inte ska våga träna eller orka ta mig för någonting vettigt. Utom lite skrivande om Buffy, det känns i alla fall skönt. Planen är nog ändå att gå till jobbet imorgon, om läget inte försämras under natten. Om inte annat blir det ju en billigare karensdag om man går hem halvvägs igenom. ;)

Nu smäller det

Nu har den stora stunden kommit då jag ska ta mig i kragen och skriva ett ordentligt inlägg om den sista etappen på vår resa. För att börja med lite positiva minnen så inleder jag med fredag kväll då vi var på spa. Det var väl egentligen inget märkvärdigt, i alla fall inte om man inte betalade extra för thaimassage, pedikyr och allt vad de nu erbjöd... men vad som ingick i den ordinarie avgiften var i alla fall en samling pooler i varierande utförande fyllda med naturligt uppvärmt källvatten. De kallaste var runt 16 grader, de varmaste var 40. Stekare (kokare?) som jag är hade jag önskat mig ytterligare några grader, men man kan inte få allt här i världen.

Lördagen började också bra med solsken och fantastisk falafel till lunch, men sen slog det mig plötsligt att jag hade rensat ur alla kvitton ur min börs och att jag nu inte hade någon aning om var mina flygbussbiljetter befann sig. Efter det gick det bara utför.

Bakslag 1: Vi travade tillbaka till vandrarhemmet och gick igenom soporna, men trots att där fanns en uppsjö av Ica-kvitton var bussbiljetterna nowhere to be found.

Bakslag 2: Vi hade köpt upp alla våra pengar utom exakt det som behövdes till tunnelbanan, och när vi skulle köpa biljetter åt maskinen upp våra mynt och gav inget tillbaka! Vi resonderade med en kvinna i biljettluckan men hon ryckte bara på axlarna och sa att det sket väl hon i (tror jag, hon pratade bara ungerska). Så det slutade med att vi köpte de två biljetter vi fortfarande hade råd med och Marlene återanvände en gammal biljett.

Bakslag 3: När vi skulle gå av tunnelbanan vid tågstationen möttes vi av biljettkontrollanter. Ajaj. Självklart åkte vi fast. Dessa bedårande människor kunde heller ingen engelska, utom "you pay 25 euro or 6000 forint" som de upprepade desto oftare. Tillslut fick vi dem att fatta att vi inte hade mer än 20 euro i kontanter, och de gick med på att låta mig leta en bankomat medan de höll Cameron och Marlene gisslan i tunnelbanan med hot om att ringa polisen om vi försökte med något. Till saken hör att vi hade påbörjat vår resa i vad vi tyckte var god tid, en timme i förväg för ca 10 minuters resväg, men marginalen hade förstås krympt för varje gång något strulade. Jag hade alltså andan i halsen redan när jag började mitt sökande efter en bankomat, och inte blev det bättre av att de två banker jag hittade i närheten båda var stängda. Sen fick jag syn på en bankomat och väntade i en hel evighet på att kvinnan framför mig skulle bli klar. Självklart visade det sig att det tog så lång tid för henne för att bankomaten inte fungerade. Tack och lov var hon något så ovanligt som en hjälpsam ungerska, och hon listade ut att man visst kunde komma in på banken om man bara hade ett kreditkort att låsa upp dörren med. Så jag lyckades ta ut de resterande bötespengarna och kom, något hysterisk, tillbaka till the scene of the crime och löste ut mina medbrottslingar.

Bakslag 4: När vi tagit oss upp till tågstationen och hittat en biljettlucka hade vi ett par riktigt omständliga japaner framför oss i kön. Hon som satt i luckan verkade tycka att de var lika irriterande som vi tyckte, och när hon såg hur vi frustrerat hoppade upp och ner bakom dem lät hon oss gå före. Vi köpte biljetterna till Bratislava i all hast, och hade fortfarande en minut på oss innan tåget gick... wohoo. Men tragiskt nog fanns ingen på hela tågstationen som kunde tala om för oss varifrån tåget avgick, så vi sprang runt som vettvillingar och frågade kreti och pleti vart de skulle. De flesta verkade helt borta, deras svar på frågan "ska du med tåget mot Prag?" var "Jag vet inte". GAAAH, frustration! Vid ett tillfälle gick vi på ett tåg som vi trodde var rätt, men som vi är väldigt glada att vi hoppade av i tid för det visade sig vara på väg mot hjärtat av Ungern. Tillslut hittade vi en skylt (ett mycket ovanligt fenomen i Östeuropa, framförallt skyltar på engelska som är i det närmaste utrotningshotade) och tåg oss på så vis till internationella perrongen. Där fann vi stället där tåget borde vara - men det var tomt. Eftersom det vid det laget var drygt fem minuter efter utsatt avgångstid tänkte vi att det var kört. Men se, där kom tåget! Det var tack och lov försenat, och vi kom oss inte iväg från Budapest förrän en halvtimme efter tidtabellsangivelsen.

Bakslag 5: När vi kom fram till Bratislava var förseningen inte lika gullig längre, för då hade vi ju bråttom till flyget. Vi tyckte visserligen inte att vi var så sena till flygplatsen, men då hade vi inte räknat med att Slovakiens säkerhetskontroll är världens mest ineffektiva. När Cameron som siste man äntligen tog sig igenom (efter kroppsvisitering OCH skoscanning) stod Marlene och hoppade och skrek frenetiskt att gaten skulle stänga om två minuter och att personalen hälsade att de INTE tänkte vänta. Vi kom med planet, uppenbarligen, men det var verkligen med andan i halsen.

Efter det tog vi en liten paus från bakslagen och spenderade en skön natt hemma hos Sara och Philip i Bergshamra. Solen sken, Sara jobbade på min klänning och allt var frid och fröjd. Och dagen efter tog vi oss till Arlanda och på vårt flyg mot Skellefteå utan problem. Men då...

Bakslag 6: När alla boardat och planet var klart för avgång visade det sig att en person fattades. En tämligen viktig person, nämligen piloten. Han dök upp några minuter senare och ursäktade sin sena ankomst med att han blivit informerad om att han skulle flyga till Göteborg, men sedan hade det tydligen blivit schemaändringar. Sedan dröjde det bara en liten stund så plingade det till i högtalarna igen, och vi fick veta att planet inte hade tankats för att flyga till Skellefteå utan det fattades en hel del bränsle om vi skulle klara oss så långt norröver. Alltså fick vi vänta ytterligare en stund på att tankbilen skulle göra sitt. Totalt blev vi ungefär en halvtimme försenade. Kruxet med det var att det på söndagar bara går en buss från Skellefteå till Malå. På grund av förseningen missade vi den bussen - med 8 minuter.

Cameron stannade på busstationen och vaktade väskorna och jag drog en shoppingsväng (utan inköp, tyvärr) i schtaan i väntan på pappa som fick komma och hämta oss. När vi kom hem på kvällen var vi helt schlut ve och det är först nu som jag börjar känna det som att jag har tagit igen all förlorad sömn. Cameron har fortfarande feber, det har han haft sedan i lördags så det lutar åt att han har influensa. Själv börjar jag känna mig förkyld men jag håller alla tummar och tår för att slippa bli sjuk på riktigt.

Nu ska jag göra en kraftansträngning för att få in min hjärna i vardagstänket igen. Att jobba har funkat riktigt bra, men så var det ju det där med skolarbete också... bläk. När ansökan till högskoleutbildningar öppnar ska jag väl komma på nåt vettigt att söka till inför hösten... men det skulle vara väääldigt skönt att INTE plugga också. Eller i alla fall att inte plugga så mycket. Speciellt som jag inte ens vet vad jag vill bli. Eh. Jag vill aldrig bliva stur.

Mushy Brains

Hurk. Jag började med att skriva en sammanfattning av de senaste dagarna (det är en hel del som har hänt, Östeuropa är ett spännande ställe... på gott och ont) men jag känner att min hjärna är alldeles för seg för att jag ska kunna få ihop något begripligt och åtminstone måttligt underhållande. Jag nöjer mig alltså med att säga att vi är hemma nu, och utlovar istället hela slutet på reseberättelsen i nästa inlägg. Ikväll blir det till att se ett avsnitt av någon bra tv-serie och sedan direkt i säng. Jag är urtrött och Cameron är sjuk och har feber så ingen av oss känner sig riktigt i form. Och så har vi en katt som är i stort behov av någon att gosa med. Så night night peeps, I'll holla atcha l8r.

Morgonstund

Idag tänkte jag frångå mina vanor och morgonblogga. Det känns som det perfekta tillfället eftersom jag behöver en tyst aktivitet som kan sysselsätta mig tills Marlene vaknar. Dock sker detta via mobilen (Cam har lagt beslag på datorn) så förvänta er inga storverk. Det tar inte allt för lång tid innan tummen börjar krampa. :p

Igår hade vi ytterligare en av våra patenterade turistdagar till fots. Vi promenerade ner till parlamentet, tog bron över Donau som ledde oss från Pest (den moderna delen av stan) till Buda (den historiska). Där såg vi en jättefin kyrka, Buda Slott och utsikten över hela stan från Gellert Hill. Trappor, trappor och åter trappor! Det hade varit spännande med en stegräknare faktiskt. Men det är nog tur att vi går så mycket på dagarna med tanke på att vår kosthållning till stor del består av choklad. ;)

Middag åt vi också igår, på en ungersk restaurang som tyvärr var ganska turistig. För mig och C slutade kalaset på 4200 forint, dvs ca 140 kr. Detta inkluderade alkoholhaltig dryck och dricksen var inräknad. Men fortfarande var det rätt dyrt för att vara Ungern. Efter maten gick vi hem till vandrarhemmet och avslutade kvällen med Uno, vin och choklad. Som sagt, tur att vi promenerar en hel del!

Budapest faller i alla fall mig i smaken. Lite senare på våren och på sommaren måste det vara jättefint här. Nu har det varit grått och lite regnigt, men stadens charm lyser ändå igenom. Det är fullspäckat med fina byggnader och känns fräschare än Bratislava men personligare än Wien. En resa hit rekommenderas. Nu ska jag låta min tumme vila och gå och äta lite frukost. Idag blir det förhoppningsvis yoghurt (igår hade vi råkat köpa gräddfil). Jag återkommer med dagens bilder fram emot kvällen, om jag kan roffa åt mig datorn en stund. På schemat för vår sista hela dag i Ungern står endast lite lätt sightseeing och ett spabesök. Härligt! :)

För trött för att blogga, men...

...en bild säger mer än 1000 ord. Här får ni fem.

Apostlahästar och Lippizzanare

Nytt land, nytt oförståeligt språk. Tydligen är ungerska släkt med turkiska, det ser ungefär likadant ut med en massa prickar och symboler.

Vi har nu anlänt i Budapest, men vi har inte hunnit se något än eftersom vi kom hit först på kvällen. Tidigare idag gjorde jag och Marlene ett sista krafttag med sightseeingen i Wien och promenerade 4,5 km (enkel väg) till slottet Schönbrunn. Det är stort och ligger i en gigantisk park som nog är finare på sommaren, nu är den mest kal och grå. Där finns också världens äldsta djurpark, men den gick vi inte in på.

Inte Schönbrunn, men däremot skymtar Bratislava Slott i bakgrunden. Bilden är tagen vid krigsmonumentet vi klättrade upp till i måndags.

Cameron orkade inte följa med idag eftersom allt promenerande har fått hans knä att krångla. Marlene klagar på träningsvärk i vaderna och själv har jag hälsprickorna from hell. Men skam den som ger sig! På eftermiddagen mesade vi lite och köpte en tunnelbanebiljett eftersom vi hade väskorna med oss. Det enda turistiga vi gjorde då var att stanna till halvvägs till busstationen och gå ner till färgglada Hundertwasserhaus. Där skulle det inte vara helt fel att bo.

Hundertwasserhaus är ett vanligt bostadshus byggt av en man med ovanligt livlig fantasi.

Egentligen var det igår vi avverkade det mesta av Wiens turistattraktionsutbud. Vi började med att stega iväg till Spanska Ridskolan i rask takt. Där fick vi tag på biljetter till morgonträningen. Det var förstås inte som att se ett riktigt framträdande, men det var rätt häftigt ändå! Otroligt fina och väldresserade hästar. Efter det gick och gick och gick vi runt hela statskärnan och tittade på alla viktiga byggnader i hela staden, kändes det som. Bland annat var vi i Museikvarteret, såg rådhuset och parlamentet samt gick förbi operan och en hel massa kyrkor. Egentligen hade vi tänkt se operaföreställningen på kvällen, det var Don Quijote och biljetterna kostade bara 4 euro. Men det var ståplats det handlade om, och fram på kvällskvisten när det började närma sig insåg vi att våra trötta ben inte skulle palla 3 timmar opera också. Istället bestämde vi oss för att gå ut och äta, och valet föll på asiatisk mat på Naschmarkt. Gott, men lite jobb krävs fortfarande för att fixa tekniken med ätpinnarna!

Det var egentligen inte tillåtet att fotografera, så jag hoppas ni ursäktar den dåliga mobilkamerakvaliteten.

Nu ska jag sova min första natt i Ungern. Vi har inte bestämt än exakt vad vi ska hitta på imorgon, men det verkar finnas en hel del att se och göra i den här staden. Jag har försökt kurera mina fötter så gått det går också, så förhoppningsvis vaknar vi alla pigga, glada och redo att ta oss an en ny stad igen.

Wiener Schnitzel

Imorse njöt vi återigen av den fantastiska frukosten på vårt slovakiska vandrarhem, flingor och mjölk och bröd med marmelad. Ja, jag var lite sarkastisk. Men man ska inte klaga när det är gratis. Dessutom var vandrarhemmet faktiskt riktigt trevligt. De lät oss lämna våra väskor där hela förmiddagen medan vi klämde in några sista sevärdheter innan vi gav oss iväg från Bratislava. Det blev en tripp till den blå kyrkan följt av lite bergsbestigning upp till ett krigsmonument av något slag.

Bussen till Wien tog ungefär en och en halv timme. Tio minuter efter påbörjad färd korsade vi gränsen till Österrike och det märktes verkligen. Jag vill inte verka fördomsfull... men det syns fortfarande stora skillnader på öst och väst. Helt plötsligt omgavs vi av en välordnad, ren miljö, med färgglada hus och ingen graffitti så långt ögat kunde nå. Och så var skyltarna fler och dessutom på ett förståeligt språk.

Wien verkar trevligt, även om vi inte har hunnit se så mycket än. Tunnelbanan var jättelätt att förstå sig på och vandrarhemmet - WOW. Det är gigantiskt och jättefräscht. Jag måste lägga upp bilder sen, för det känns svårt att förklara så att ni verkligen förstår. Men för att göra det enkelt för mig så kan jag i alla fall säga att det känns mer som ett hotell i upplägg, fast med sovsalar förstås. Vi checkade in direkt vi kom fram, sedan tog vi en liten promenad. Vi bor vid Naschmarkt som är en marknad med massvis av små stånd med mat från hela världen. Verkar spännande! Riktigt centralt är det också. Nu ikväll har vi bara lagat mat och druckit billigt vin ur porslinskoppar (och ätit en massa choklad, mums), men imorgon ska vi turista lite mer seriöst och planerar bland annat en tripp till Spanska Ridskolan för att försöka få biljetter till deras morgonövning. Hur fantastiskt vore inte det?

Nu ska vi gå och ta vår gratisdrink (vandrarhemmet har bar och man får en drink bara för att man bor här) och sen blir det duschen och sängen. Marlene har faktiskt kläckt ur sig ett par bra citat på den här resan, varav "i Wien ska vi duscha" och "på semestern ska man vara fet och full" redan är klassiker. ;) Tyvärr har jag lämnat min mobilsladd på rummet, annars hade ni kunnat få njuta av vyn över Bratislava. Nu får ni hålla tillgodo till imorgon.

Öststatsgrått

Dagen började lite skakigt med vissa navigationsproblem. Av vad vi hade hört från hostelpersonal och andra hade vi fått intrycket att Bratislava var betydligt större än vad det egentligen är och begav oss därför till tågstationen för att därifrån ta bussen till de olika sevärdheterna. Dock fanns ingen där som alls verkade kunna hjälpa oss, folk var både otrevliga och okunniga i såväl engelska som geografi och verkade inte ha någon aning om var deras mest kända sevärdheter fanns! Så vi hoppade tillslut på första bästa buss och tänkte att nånstans hamnar vi ju... det gjorde vi, nämligen på andra sidan Donau. Det verkade inte så hot där, så vi satt kvar på bussen tills den gjorde en loop och kom tillbaka till stan. Där lyckades vi få syn på en trädgård som vi kände igen från en beskrivning vi hört, så vi hoppade av. Det visade sig att gamla stan låg typ 5 minuters gångväg från vårt vandrarhem. :p

Efter att ha laddat om med lite pizza tog vi oss sedan an staden igen, denna gång till fots. Och se det gick mycket bättre! Vi var uppe vid Bratislava slott och såg stora torget i Gamla Stan, bland annat. Och när vi tröttnade på att strosa runt (det är ganska kallt, 10 grader kanske men det blåser isvindar) gick vi till hostelet ett tag och åt sedan traditionell Slovakisk mat på en pub. En shoppingrunda på Tesco (choklad och andra förnödenheter) han vi också med, och så krossade jag allt motstånd i Uno.

Camerons mat: dumplings i fårost med bacon.

Min mat: piroger fyllda med kyckling och spenat. Marlene åt något liknande, fast i hennes var det fläskkött.

Nu ska jag alldeles strax sova, vi har rummet för oss själva ikväll, trevligt nog. Imorgon ska vi försöka hinna med någon fler sevärdhet här i stan innan vi åker vidare mot Wien. Så godnatt Svea!

Ps. Jag hittar inte min halsduk, den fina som jag fick av Sara för något år sedan. Måste ha förlagt den antingen i Stockholm eller någon gång under resan hit. Sad face.

Bratislava

För er som inte visste det så heter "logga ut" något i stil med "prilacit saa" på slovakiska. Tur ibland att man är tillräckligt mycket datanörd för att veta var länkarna borde sitta, när vissa sidor översätter sig själva! Slovakiska är verkligen inte lätt att förstå, men trots detta har vi på något vis lyckats ta oss från flygplatsen till vårt vandrarhem med hjälp av både buss och spårvagn. Go us!

Men jag har ju varit frånvarande nu ett tag, så jag ska ta det från början. I fredags föll sig allt så väl att jag blev helt lektionsfri efter klockan 10. Tyvärr är skolan en smått förvirrad arbetsplats där informationen inte alltid kommer fram som den ska, så jag fick själv inte veta detta förrän kl. 10.15. Då ringde jag till Stefan som skulle till Skellefteå och fick veta att han precis var på väg, han befann sig i startgroparna (dvs. på Statoil). Snällt nog väntade han på oss, så Cameron fick raketpacka och så fick vi skjuts till Skellet istället för att behöva ta skolbussen via Lycksele kl 15.30.

Vi kom istället fram till Umeå redan vid 16-tiden och hann alltså umgås med syskonbarnen en stund innan de skulle gå och sova. De var lite småsjuka båda två, men lika mysiga med faster för det! Sen imorse begav vi oss till flygplatsen tidigt och var i Stockholm vid 10. Dagen spenderade vi promenerandes runt stan och intog både årets första (och enda?) semla och varsin kebab. Jo, och så satte ett alarm igång på Bromma just när vi skulle gå igenom en automatisk dörr... Den stängde sig rakt framför oss och en vakt tittade argt på oss och frågade om vi försökt backa ut. Eh? sa vi, och blev turligt nog friade från misstankar då kvinnan framför oss sa att det var hon som velat gå ut och hämta något. Och vi fick komma in på flygplatsen utan vakteskort. :p

Nåväl, det var dagen i Sverige det. Två timmar på ett obekvämt Ryanairflyg senare så befann vi oss istället på Slovakisk mark, på den minsta och mest bedrövliga flygplats jag någonsin skådat. Det var så tomt också, vi fick leta hur länge som helst för att ens få tag på en bankomat! Men sen gick allt ganska smidigt, tack vare den detaljerade vägbeskrivning vi fått från vandrarhemmet. Vi delar nu rum med ett par Colombianer och en engelsktalande typ av något slag. Vi hann mest bara säga hej till dem när de var påväg ut för kvällen. Själva slog vi oss istället ner på golvet och spelade en omgång Uno under stora gäspningar. Nu har vi gett upp och knyter oss. :p Förhoppningsvis får vi sova ut imorgon så vi orkar vara uppe lite längre under resten av semestern, haha. Innan tio måste vi dock slå upp våra blå, för då stänger frukosten. Bäst jag somnar nu alltså, om jag ska hinna få sova de välbehövliga 10 timmarna. Haha. Godnatt.

Exklusiv klubb

Nu har vi äntligen fått gå med i Klubben med stort K. Den som man måste ha en platt-tv för att få vara med i, alltså. Stefan köpte en ny tv när hans gamla gick sönder, och lovade då att vi skulle få den trasiga och mixtra med den bäst vi ville. När han tog hit den ikväll visade det sig dock att den inte alls var trasig, utan att den bara hade behövt vila några månader. Så nu har vi en platt-tv, yay! Den gamla tjocka tv:n i alla ära, den har tjänat oss väl... men den här är aningen snyggare. Jag hittade tyvärr ingen bild på hur det såg ut innan, och eftersom tjockisen väger en del orkade vi inte ställa tillbaka den bara för att fota. Men jag bjuder på en före-före bild, med min lill-tv, istället. Och så en bild på hur det ser ut nu, förstås.



Friluftsdagen idag var lite av ett misslyckande vad gällde snowboardåkande. Det blåste stormvindar. Dvs. jag upplevde det som orkan, men smhi definierade det som styv kuling. Oavsett vilken term man föredrar så rörde det sig i alla fall om vindar som var tillräckligt starka för att reducera min störtloppshastighet till ca 0,5km/h. På eftermiddagen lugnade det sig lite, men jag gav ändå upp efter tre åk. Dels blev det kallt, och dels så grät jag stora mascaratårar. Men det var inte alls så tokigt nere i vindskyddet. Det var plusgrader och solen sken, så jag mådde ganska gott ändå!

Nu ska jag gå ner och hämta den sista tvätten och sen avsluta packningen. Eller rättare sagt påbörja den. Jag har den klar, men bara på ett mentalt plan. Men hur lång tid kan det ta att packa en ynka liten ryggsäck? Alla viktiga papper är redan utskriva och klara, så nu handlar det bara om att välja ut några klädombyten och se till att allt nödvändigt smink och elektronik och sånt kommer med. Det verkar också som det blir filmvisning sista stunden på jobbet imorgon, så då kan jag flexa ut och gå hem och hämta väskan då istället för att släpa med den redan på morgonen. Sweet. Just ja, tvätten.

World Wide Linn

Att skriva c-uppsats om Buffy är den bästa idén som någonsin har fallit mig in. Det är en ren fröjd ju! Men idag har jag faktiskt inte varit så duktig. (Mest för din skull, Moa! :p) Jobbade gjorde jag förstås, men efter att jag slutade vid lunchtid skippade jag både promenaden och större delen av pluggandet, för jag kände att… well, I’m worth it!

Istället spenderade jag en stund med att kolla upp busslinjer, sevärdheter och hostelinformation inför resan. Peppapeppapeppa. Det börjar verka reslust banne mig. I sitt ”överresta” tillstånd blir min hjärna allt trögare med att komma till det där riktiga wohoo-stadiet, men med lite hjälp på traven har den nu börjat fatta att den snart ska få ut på äventyr igen och att det kommer bli AWESOME.

Och så har jag funderat lite på saker jag vill ha. Kylskåpspoesi, t.ex. Det är ett alldeles ypperligt trevligt fenomen! Och så är jag sugen på att köpa ett riktigt löshår. Det jag har är dels fejk, så man kan inte locka eller platta det utan att det smälter, och dels så är det också alldeles för ljust. Inte bra. Men äkta löshår är ohutligt dyrt. :/

Nej, nu måste jag sluta upp med mina ha-begär och få arslet ur och gå och hämta passet. De små bävrarna på Ryanair tar ju ut extraavgifter för allt, så även för boardingkortet om man missar att skriva ut ett eget… Och så måste jag väl börja fundera på packningen också, det blir till att välja med omsorg eftersom vi reser med enbart handbagage. Och dessutom ska jag leta fram jobb-outfiten till imorgon. Det blir väl täckbyxor och solglasögon som gäller kan jag tänka. Och så Gamla Burtan under armen. Vilken ynnest att få åka snowboard på betald arbetstid! Jag hoppas bara vinden lugnar sig innan dess, det viner runt knutarna.

Lavin!

Note to self: ta inte med katten ut på balkongen om det finns risk för takras. Vad som börjar som en fridfull mysstund kan allt för kvickt förvandlas till en hotande massaker. Jag är tacksam att jag har alla vitala delar i behåll. Efter omständigheterna mår dock alla inblandade bra. Kira verkar ha kommit över traumat och ligger och spinner på sängen, och jag har bara ytterligare några ärr att se fram emot på min sargade kropp. ;)

Norrsken

Riktigt såhär tydligt var inte norrskenet jag såg... men jag var glad ändå.
Vad skådar mitt norra öga, om inte Aurora Borealis. Tyvärr missade jag den mest intensiva delen och fick bara se ett blekt grönt sken. Men vackert var det i alla fall!

Jag gjorde tentan i fornspanska idag, den kändes gå riktigt bra. Och sedan hade jag medarbetarsamtal som även det gick som en dans. Chefen sa att deras ambition är att ha någon slags överblick över vilka tjänster som finns till påsk... Efter det slutade jag i alla fall och gick och tränade med Vanessa en sista gång innan hon åker till Götet och jag till Slovakien. Sen drog jag med mig Cam på en promenad också, för att han mådde lite bättre och för att vädret var så härligt.

Dessutom har jag suttit en stund med c-uppsatsen idag, den engelska denna gång. Just nu är det den tråkiga teoridelen, men när jag är klar med den tror jag att resten kommer att bli riktigt roligt!

Efter middagen travade jag iväg hem till Emma och Lovisa på lite tjejkväll. Lovisa hade gjort en paj, och så såg vi film. Det var alltså på vägen dit jag fick se norrskenet. När jag kom hem för en halvtimme sedan meddelade Cameron att han inte alls mådde så bra längre, snarare tvärtom. Magsjukans återkomst. Jag hoppas verkligen inte att detta är något nytt virus han dragit på sig, för jag vill INTE ha det. Till på fredag måste vi vara friska och krya båda två, för då är det resdags och det med basta. Magsjuka begone.