tisdag 31 januari 2012
Busy Little Beaver
Idag har jag varit duktig på många olika sätt. Först gjorde jag de sista uppgifterna inför första träffen på VAL-utbildningen. Det var ju på tiden, med tanke på att jag åker mot Umeå imorgon. För det andra så har jag ringt om huset och sagt att vi inte är intresserade. Lite synd, men ändå det smartaste med tanke på våra ovissa framtidsplaner. Och för det tredje så har jag varit på gymmet för första gången på jag vet inte hur länge. Närmare två månader, tror jag bestämt. Nu blev det en riktig mesträning också, men det är väl bättre än ingenting i alla fall. Das ist alles. Känner mig väldigt oinspirerad och trist på sistone. Vardag är så himla tråkigt. Hur länge måste man vänta innan man med gott samvete kan åka på en andra smekmånad? :p
söndag 29 januari 2012
+~ kg
Så. mätt.
Lasse och Stefan har precis åkt härifrån efter en eftermiddag/kväll i paltens tecken. De kom redan kl 15 och vi hjälptes alla åt med tillagningen. Sen åt vi en massa, och som om det inte var nog tryckte vi lite kladdkaka och kaffe till efterrätt. Det blev visst lite palt över också... jag försökte skicka så mycket som möjligt med L och S, men jag och C har ändå kvar hela nio paltar i kylen så det blir till att äta lite rester i veckan. Men inte mig emot, I love ze palts. :)
Lasse hade med sig ett ganska intressant spel också, som vi roade oss med medan vi väntade på att maten skulle bli klar. Det gick ut på att man fick fem familjemedlemmar, som man sedan skulle tortera både psykiskt och fysiskt så mycket man kunde (vilket gav dem minuspoäng). När de mådde riktigt, riktigt dåligt fick man slutligen döda dem. Man kunde också ge bort bra upplevelser till andra spelares familjemedlemmar för att göra dem gladare och friskare (och mer laddade med pluspoäng). När någon gjort slut på hela sin familj var spelet slut, och då vann den som låg mest på minus totalt. I vårt fall förblev vinnaren okänd då palten blev klar mitt i alltihop och spelet snabbt avblåstes pga allas kurrande magar. I alla fall så har jag ju alltid haft vissa dragningar åt det morbida hållet så det kändes definitivt som ett spel som skulle kunna falla mig i smaken.
Nu ska jag kolla in på tradera och se hur det går med en liten auktion av ett Wii... C vill ha ett, och as far as spelkonsoller go så är jag väl mest positivt inställd till just ett Wii. Sen funderar vi på att köpa ett löpband också. Ett bättre ett än det vi just ställde upp i förrådet, nämligen ett med motor. Det vore nog en bra investering, med tanke på att gymkort i ett år är lika dyrt som hela löpbandet. Och har man det ena kan man nog klara sig utan det andra ganska bra. Och kanske komplettera med simning och skidor och sånt istället? Hm.
Lasse och Stefan har precis åkt härifrån efter en eftermiddag/kväll i paltens tecken. De kom redan kl 15 och vi hjälptes alla åt med tillagningen. Sen åt vi en massa, och som om det inte var nog tryckte vi lite kladdkaka och kaffe till efterrätt. Det blev visst lite palt över också... jag försökte skicka så mycket som möjligt med L och S, men jag och C har ändå kvar hela nio paltar i kylen så det blir till att äta lite rester i veckan. Men inte mig emot, I love ze palts. :)
Lasse hade med sig ett ganska intressant spel också, som vi roade oss med medan vi väntade på att maten skulle bli klar. Det gick ut på att man fick fem familjemedlemmar, som man sedan skulle tortera både psykiskt och fysiskt så mycket man kunde (vilket gav dem minuspoäng). När de mådde riktigt, riktigt dåligt fick man slutligen döda dem. Man kunde också ge bort bra upplevelser till andra spelares familjemedlemmar för att göra dem gladare och friskare (och mer laddade med pluspoäng). När någon gjort slut på hela sin familj var spelet slut, och då vann den som låg mest på minus totalt. I vårt fall förblev vinnaren okänd då palten blev klar mitt i alltihop och spelet snabbt avblåstes pga allas kurrande magar. I alla fall så har jag ju alltid haft vissa dragningar åt det morbida hållet så det kändes definitivt som ett spel som skulle kunna falla mig i smaken.
Nu ska jag kolla in på tradera och se hur det går med en liten auktion av ett Wii... C vill ha ett, och as far as spelkonsoller go så är jag väl mest positivt inställd till just ett Wii. Sen funderar vi på att köpa ett löpband också. Ett bättre ett än det vi just ställde upp i förrådet, nämligen ett med motor. Det vore nog en bra investering, med tanke på att gymkort i ett år är lika dyrt som hela löpbandet. Och har man det ena kan man nog klara sig utan det andra ganska bra. Och kanske komplettera med simning och skidor och sånt istället? Hm.
fredag 27 januari 2012
Sjuk
Jag har inga egna lektioner på fredagar, men just idag hade jag skrivit upp mig på en del vick för att få det ur världen. Så blev det dock inte, för jag hann bara vakna och sminka mig innan jag insåg att allt inte riktigt var som det skulle. Bara några minuter senare var magsjukan ett faktum. Huuu. I ungefär en timme efter det låg jag mest på golvet inne på toan och mådde allmänt horribelt. Och sen tog det slut helt plötsligt? I alla fall illamåendet. Dock fick jag värsta frossan och gick och lade mig i sängen i ett par timmar under ett täcke OCH en filt, med två varmvattenflaskor och iförd mina varmaste tjocksockar och frös ändå. Och sen gick det också över och så mådde jag bra igen. Mycket, mycket underligt. Men självklart skönt att det var en så kort variant.
Resten av fredagen tog jag det bara lugnt och såg film och sånt. Kunde utan problem äta mysmiddag och (tyvärr) till och med godis. Synd med sånt slöseri av en halvledig dag, men det får bli mer aktivitet imorgon om jag fortsätter må bra. Jag har i alla fall hunnit sticka en hel del. Sock nummer ett blev ju gjord redan tisdag-onsdag, och nu idag har jag gjort ungefär 2/3 av sock nummer två. Cam ville lära sig sticka lite han med, så han började på en liten fyrkant för att träna. Han orkade inte mer än några enstaka varv, men det gick faktiskt riktigt bra för honom efter ett tag. :)
Resten av fredagen tog jag det bara lugnt och såg film och sånt. Kunde utan problem äta mysmiddag och (tyvärr) till och med godis. Synd med sånt slöseri av en halvledig dag, men det får bli mer aktivitet imorgon om jag fortsätter må bra. Jag har i alla fall hunnit sticka en hel del. Sock nummer ett blev ju gjord redan tisdag-onsdag, och nu idag har jag gjort ungefär 2/3 av sock nummer två. Cam ville lära sig sticka lite han med, så han började på en liten fyrkant för att träna. Han orkade inte mer än några enstaka varv, men det gick faktiskt riktigt bra för honom efter ett tag. :)
tisdag 24 januari 2012
Friiiiitid
Det känns att jag har lite med ledig tid än jag är van vid den här terminen. Idag har jag inte bara hunnit plugga, utan dessutom har jag gått en långpromenad, städat och gjort århundradets godaste köttfärspaj (enligt Cam, som åt sex sjundedelar av den). Och ändå var det kvar en massa tid nu på kvällen, och då fick jag den brillianta idén att sticka lite! En halv sock har det hunnit bli, och det är lika roligt som alltid. :)
söndag 22 januari 2012
Kontrast
Igår var en hektisk dag, på ett trevligt sätt. 8-årskalas, besök hos kusin i sällskap med mor och bror som var i Malå på helgbesök, titt på ett hus som vi får hyra om vi vill (vill vi det?) och sen spel hos Ullis och Jerry som blev spel hos Erik och Helena. Kul, kul, kul, men allt rännande och socialiserande tog ut sin rätt. Sov som en kratta också, så söndagen har istället varit extremt stillsam. Idag har vi mest bara sett film och slappat. Men det är skönt ibland det med. En bra helg har det då varit, utan tvekan!
fredag 20 januari 2012
Utlandsstämning
Idag har jag fått den stora äran att bli busvisslad åt av en lastbilschaufför. Att han var lönnfet och gråhårig bidrog bara till lyckokänslan. Yeah, baby! Hade det inte varit meterhöga snödrivor och -6 grader ute hade jag nästan trott jag var tillbaka i Mexico. Jag trodde faktiskt inte sånt där hände i Sverige... Men ack så fel jag hade.
Visslingsincidenten skedde på min kombinerade promenad/pratstund med chefen på banken/handlingstripp. Det verkar inte bli så överdrivet mycket jobb i vår, vilket känns både ock. Pengarna vill jag ju ha, men samtidigt är det ganska skönt med några lediga dagar under veckan... Min plan är att plugga då, eller eventuellt vicka om något vettigt dyker upp. Och så har jag fixat så jag får studiebidrag nu också. Det väger ju upp... en minimal del av löneförlusten. Whoop.
För att få en fläkt av sydligare breddgrader utan inblandning av frisky gubbar lagade jag och Cam thailändskt till middag; kyckling med grön curry och kokosmjölk. Mums! Sen bytte vi världsdel till Sydamerika och såg den animerade filmen Rio. Riktigt bra! :)
Visslingsincidenten skedde på min kombinerade promenad/pratstund med chefen på banken/handlingstripp. Det verkar inte bli så överdrivet mycket jobb i vår, vilket känns både ock. Pengarna vill jag ju ha, men samtidigt är det ganska skönt med några lediga dagar under veckan... Min plan är att plugga då, eller eventuellt vicka om något vettigt dyker upp. Och så har jag fixat så jag får studiebidrag nu också. Det väger ju upp... en minimal del av löneförlusten. Whoop.
För att få en fläkt av sydligare breddgrader utan inblandning av frisky gubbar lagade jag och Cam thailändskt till middag; kyckling med grön curry och kokosmjölk. Mums! Sen bytte vi världsdel till Sydamerika och såg den animerade filmen Rio. Riktigt bra! :)
torsdag 19 januari 2012
Trött i ögat
Januari 2012 går nog till världshistorien som min tråkigaste bloggarmånad. Ja ork int. Har inte så mycket att säga. I alla fall inte sånt som lämpar sig att säga här. Idag är jag trött som en trött sak, för jag var tvungen att stiga upp en timme tidigare imorse och vakta odygdiga elever som fått försittning. Har sovit kasst i veckan också, för min hjärna har inte velat sluta tänka på alla saker som verkar spännande/oroande/måttligt intressanta på dagtid men som blir tusentals gånger more så på natten av någon anledning?
Imorgon är jag ledig ledig ledig från allt vad jobb heter (nåväl, jag ska besöka banken men enbart för samtal och beställning av ett nytt visakort innan mitt har skiktat sig helt). Då tänkte jag börja så smått med studierna. Det positiva med VAL (som jag nog har bestämt mig för i slutändan) är att det är på svenska. Och så är det ju en ren lyx att bara plugga på halvfart. Men det negativa är att det är fruktansvärt ointressanta kurser. Who gives a shit about pedagogik? Ge mig en grammatikkurs så ska ni få se på ett äkta leende. :D Tur jag kan roa mig med att pracka på mina elever oregelbunda verb i alla fall. Konstigt nog verkar de inte så tacksamma som man skulle kunna vänta sig..?
Imorgon är jag ledig ledig ledig från allt vad jobb heter (nåväl, jag ska besöka banken men enbart för samtal och beställning av ett nytt visakort innan mitt har skiktat sig helt). Då tänkte jag börja så smått med studierna. Det positiva med VAL (som jag nog har bestämt mig för i slutändan) är att det är på svenska. Och så är det ju en ren lyx att bara plugga på halvfart. Men det negativa är att det är fruktansvärt ointressanta kurser. Who gives a shit about pedagogik? Ge mig en grammatikkurs så ska ni få se på ett äkta leende. :D Tur jag kan roa mig med att pracka på mina elever oregelbunda verb i alla fall. Konstigt nog verkar de inte så tacksamma som man skulle kunna vänta sig..?
söndag 15 januari 2012
Ut med det gamla
Igår städade jag bort julen. Till skillnad från människor i allmänhet tyckte jag inte alls det var en lättnad, tvärtom kändes det lite trist. Det har förmodligen en hel del att göra med att vi var borta mer än halva tiden som julpyntet var framme, jag hann knappt njuta av alla fina ljus innan de skulle ner igen. Och sen är jag inte så agressiv i mitt pyntande heller. Det var bara en stjärna, några ljusstakar, ett par dukar och gardiner som skulle ner. På tal om gardiner så samlade jag lite vuxenpoäng tycker jag genom att faktiskt stryka den nya uppsättningen innan jag hängde den... Hehe. Men barnasinnet är ändå intakt, för ska det inte vara jul så kan det lika gärna vara sommar, tänkte jag, och satte upp skira vita längder. :D
Förutom julpyntet har även en del andra grejer fått åka in i förrådet. Bland annat "löpbandet" vi hade ståendes i gästrummet, och min gamla tv med inbyggd VHS. Skönt att få lite mer plats och slippa grejerna som bara samlar damm. Nu skulle bara skinnfåtöljen få flytta ut också...
Förutom julpyntet har även en del andra grejer fått åka in i förrådet. Bland annat "löpbandet" vi hade ståendes i gästrummet, och min gamla tv med inbyggd VHS. Skönt att få lite mer plats och slippa grejerna som bara samlar damm. Nu skulle bara skinnfåtöljen få flytta ut också...
torsdag 12 januari 2012
Resan etapp 4 - Thailand
Thailand var sista landet på vår resa, men vi (ok, jag) hade planerat in 3 olika stopp. Först på tur stod Koh Lipe, en ö där jag bokade en natt mest för att slippa resa så långa sträckor per dag. Men det visade sig att Lipe hade mycket mer att erbjuda än bara enkel övernattning! Ön var otroligt mysig. Liten, men gemytlig. Mycket turister i och för sig, men det var ändå en härlig stämning. Maten blev miljontals gånger bättre så fort vi bara satte fötterna på Thailändsk mark, och stranden och havet var fantastiska. Vattnet var kristallklart och bjöd på den bästa snorklingen på hela resan. Jag såg till och med en puffer fish!
Vi hade bokat boende på ett ställe som hette The Box, men när vi kom dit var det något fel med rummet (det var ett vandrarhem, så det fanns bara ett rum) så vi fick bo på ett annat ställe istället. Det var lite synd, för The Box såg riktigt häftigt ut. Det var, som namnet antyder, en sorts låda till rum, gjort av gamla kontainrar. Vilket låter skumt, men det såg riktigt fräscht ut. Och lådan var liksom fastkilad i träden så det såg ut som en lyxig variant av en koja. I alla fall så fick vi bo på ett hotell typ 20 meter från stranden. Rummet var fint och bra, enda nackdelen var att det saknade AC. Men en natt kunde vi härda ut med bara en fläkt, det var nog till och med bra för bihålorna att få vila lite.
Vi spenderade dagen på Koh Lipe med att sola och snorkla. På kvällen åt vi middag och gick en strandpromenad. När vi var så långt bort på stranden som man bara kunde komma började det dugga. En minut senare ösregnade det. Jag överdriver inte när jag säger att jag inte hade en torr fläck på mig när vi kom hem. Jag är förvånad men tacksam att min mobil överlevde pärsen!
Dagen efter var det dags att åka vidare. Vi hade fått veta när vi köpte biljetterna att det skulle ta 2 eller högst 3 timmar att ta sig från Koh Lipe till Koh Lanta, som var vårt nästa stopp. Johordu. Resan tog 6,5 timmar, och bestod av färja, minibuss, minibuss och färja igen. Vi träffade i alla fall ett trevligt, medelålders par från Göteborg. De hade varit ute och rest sedan i september och skulle fortsätta med det i ett par månader till. SÅN vill jag bli när jag blir stur. Hotellet på Koh Lanta var superfint, och stranden såg gudomlig ut.... tills man försökte sig på att bada. Det var fullt med stenar av varierande storlek, vilket ledde till en hel del blåmärken och skrapsår på benen, och en olycklig incident när min fot träffades av en fet stock för tredje gången och jag visst råkade skrika några mindre vackra ord (på engelska) just när ett äldre amerikanskt par gick förbi på stranden. De tittade på mig med bistra miner och skakade fördömande på huvudet. :p
Vi bodde som sagt väldigt bra på Koh Lanta, så vi brydde oss inte om att göra några större utflykter. Vi var på stranden eller vid poolen mer eller mindre konstant tills det var dags att åka vidare igen. Denna gång till det sista stoppet; Krabi. Den här gången valde vi att ta en speedboat, trots att de brukar guppa en hel del, bara för att slippa förlora timmar och åter timmar på resande.
I Krabi bodde vi inte på stranden utan inne i Krabi Town. Det var bra på så vis att priserna var autentiska thailändska priser. Dessutom regnade det en del på oss, så det fanns mer att göra inne i stan än på stranden. Hur som helst spenderade vi förstås en del tid även i Ao Nang. Vi solade och badade och hyrde ett rum för en natt för att kunna spendera nyårsafton där. Vi åt en god middag, var runt på en liten barrunda och firade tolvslaget på stranden med en massa andra. Det var både fyrverkerier och thailändska varmluftsballonger. Vi skickade också upp en, efter att ha skrivit en önskan på den.
På nyårsdagen regnade det och jag var deppad. Andra januari regnade det. Jag höll på att få ett nervöst sammanbrott. Tack och lov tittade solen fram igen på eftermiddagen. Det var för sent för att åka till någon strand, men vi gick i alla fall ner till hamnen och tog en båttur på floden. Vi fick se mangrove-träsk (med både apor och ormar i!) och ett par häftiga grottor i kalkstensklipporna.
Dagen efter var vår sista dag i Thailand, och solen höll sig vänligt nog framme. Vi åkte till en ny strand; Phra Nang eller West Railay Beach, känd för att vara en av Thailands finaste. Det var den också! För att komma dit fick vi åka båt från Krabi Town i 35-40 minuter och sedan promenera längs en klippvägg i ytterligare 10. Själva stranden var omgiven av klippor på alla sidor och hade en grotta i ena änden. Ute i havet kunde man se öarna Poda och Chicken Island. Helt klart den finaste stranden på vår resa, även om vattnet tyvärr inte var så klart. Stranddagen blev ett perfekt avslut på resan, och nästa dag började vi den långa vägen hem.
Efter att ha flugit 10,5 h var det allt annat än gulligt att behöva övernatta på flygplatsen i Moskva, som för övrigt är en av världens ogästvänligaste flygplatser. Vi sov ett par timmar på en heltäckningsmatta, eftersom stolarna uteslutande var av metall och hade armstöd mellan varje. Sen fick vi den brillianta idén att kvarta på en soffa i ett stängt kafé. Det gick finemang, tills de öppnade igen kl. 04.00... Då var det färdigsovt. Vi gick till TGI Friday och åt varsin burgare till frukost. Det är nämligen den enda restaurangen på flygplatsen. Det finns kaféer också, men de tar inte kort och accepterar bara rubel. Och just ja, det finns ingenstans att växla pengar heller på Moskvas flygplats. Jag menar... WTF?
När vi äntligen anlände till Stockholm stannade vi där en natt hos Sara och Philip. Vi hann träffa många nära och kära och hade det allmänt trevligt. Lika fullt var det skönt när vi på lördag morgon anlände med nattåget till Bastuträsk och möttes av moder och fader som skjutsade oss hem. Det första vi gjorde var att hämta katterna som bott hos Stefan i flera veckor, och sen kändes det som all was well. Nu har jag skrivit en smärre novell, så nu ska jag ge mig. Här kommer bilderna istället:
På Koh Lipe finns ingen hamn, så man får ta longtail boat från färjan till stranden.
Goood thaimat. Green Curry Chicken i kokosmjölk.
Solnedgång över Koh Lanta.
Vårt hotell på Koh Lanta.
Poolen. :)
Första dagen i Krabi Town.
River Walk.
Parken vid hamnen i Krabi Town.
Svettiga men snygga.
Buddisttempel.
Den lilla orange:a pricken är en munk!
Thailändare är söta men inte alltid så bra på engelska. Haha.
Varmluftsballonger på stranden, nyårsafton.
Medan jag blev kotknäckt av en thaimassör provade Cam på att få fossingarna rengjorda av fiskar.
Båttur i Mangrove-träsket.
En gammal grotta, där det hittats ett 43000 år gammalt skelett.
FYI så var det här i närheten som en fladdermus bajsade på mig.
Massvis med apor! Och en orm såg vi också i vattnet. Huga.
Nattmarknaden i Krabi Town.
Cameron smakade en het kyckling. Han försökte få mig att prova men hans svettningar förådde hans lögn... ("Det är inte starkt!")
Jag höll mig till frukt. Här drakfrukt, mandarin, underligt äpple och lichi. Riktigt gott!
Munkar får egna platser.
Vår sovplats i Moskva. Mysigt va?
Så här fint pass (+ ett helt uppslag till) får man om man besöker 5 länder i Asien (och Ryssland).
Vi hade bokat boende på ett ställe som hette The Box, men när vi kom dit var det något fel med rummet (det var ett vandrarhem, så det fanns bara ett rum) så vi fick bo på ett annat ställe istället. Det var lite synd, för The Box såg riktigt häftigt ut. Det var, som namnet antyder, en sorts låda till rum, gjort av gamla kontainrar. Vilket låter skumt, men det såg riktigt fräscht ut. Och lådan var liksom fastkilad i träden så det såg ut som en lyxig variant av en koja. I alla fall så fick vi bo på ett hotell typ 20 meter från stranden. Rummet var fint och bra, enda nackdelen var att det saknade AC. Men en natt kunde vi härda ut med bara en fläkt, det var nog till och med bra för bihålorna att få vila lite.
Vi spenderade dagen på Koh Lipe med att sola och snorkla. På kvällen åt vi middag och gick en strandpromenad. När vi var så långt bort på stranden som man bara kunde komma började det dugga. En minut senare ösregnade det. Jag överdriver inte när jag säger att jag inte hade en torr fläck på mig när vi kom hem. Jag är förvånad men tacksam att min mobil överlevde pärsen!
Dagen efter var det dags att åka vidare. Vi hade fått veta när vi köpte biljetterna att det skulle ta 2 eller högst 3 timmar att ta sig från Koh Lipe till Koh Lanta, som var vårt nästa stopp. Johordu. Resan tog 6,5 timmar, och bestod av färja, minibuss, minibuss och färja igen. Vi träffade i alla fall ett trevligt, medelålders par från Göteborg. De hade varit ute och rest sedan i september och skulle fortsätta med det i ett par månader till. SÅN vill jag bli när jag blir stur. Hotellet på Koh Lanta var superfint, och stranden såg gudomlig ut.... tills man försökte sig på att bada. Det var fullt med stenar av varierande storlek, vilket ledde till en hel del blåmärken och skrapsår på benen, och en olycklig incident när min fot träffades av en fet stock för tredje gången och jag visst råkade skrika några mindre vackra ord (på engelska) just när ett äldre amerikanskt par gick förbi på stranden. De tittade på mig med bistra miner och skakade fördömande på huvudet. :p
Vi bodde som sagt väldigt bra på Koh Lanta, så vi brydde oss inte om att göra några större utflykter. Vi var på stranden eller vid poolen mer eller mindre konstant tills det var dags att åka vidare igen. Denna gång till det sista stoppet; Krabi. Den här gången valde vi att ta en speedboat, trots att de brukar guppa en hel del, bara för att slippa förlora timmar och åter timmar på resande.
I Krabi bodde vi inte på stranden utan inne i Krabi Town. Det var bra på så vis att priserna var autentiska thailändska priser. Dessutom regnade det en del på oss, så det fanns mer att göra inne i stan än på stranden. Hur som helst spenderade vi förstås en del tid även i Ao Nang. Vi solade och badade och hyrde ett rum för en natt för att kunna spendera nyårsafton där. Vi åt en god middag, var runt på en liten barrunda och firade tolvslaget på stranden med en massa andra. Det var både fyrverkerier och thailändska varmluftsballonger. Vi skickade också upp en, efter att ha skrivit en önskan på den.
På nyårsdagen regnade det och jag var deppad. Andra januari regnade det. Jag höll på att få ett nervöst sammanbrott. Tack och lov tittade solen fram igen på eftermiddagen. Det var för sent för att åka till någon strand, men vi gick i alla fall ner till hamnen och tog en båttur på floden. Vi fick se mangrove-träsk (med både apor och ormar i!) och ett par häftiga grottor i kalkstensklipporna.
Dagen efter var vår sista dag i Thailand, och solen höll sig vänligt nog framme. Vi åkte till en ny strand; Phra Nang eller West Railay Beach, känd för att vara en av Thailands finaste. Det var den också! För att komma dit fick vi åka båt från Krabi Town i 35-40 minuter och sedan promenera längs en klippvägg i ytterligare 10. Själva stranden var omgiven av klippor på alla sidor och hade en grotta i ena änden. Ute i havet kunde man se öarna Poda och Chicken Island. Helt klart den finaste stranden på vår resa, även om vattnet tyvärr inte var så klart. Stranddagen blev ett perfekt avslut på resan, och nästa dag började vi den långa vägen hem.
Efter att ha flugit 10,5 h var det allt annat än gulligt att behöva övernatta på flygplatsen i Moskva, som för övrigt är en av världens ogästvänligaste flygplatser. Vi sov ett par timmar på en heltäckningsmatta, eftersom stolarna uteslutande var av metall och hade armstöd mellan varje. Sen fick vi den brillianta idén att kvarta på en soffa i ett stängt kafé. Det gick finemang, tills de öppnade igen kl. 04.00... Då var det färdigsovt. Vi gick till TGI Friday och åt varsin burgare till frukost. Det är nämligen den enda restaurangen på flygplatsen. Det finns kaféer också, men de tar inte kort och accepterar bara rubel. Och just ja, det finns ingenstans att växla pengar heller på Moskvas flygplats. Jag menar... WTF?
När vi äntligen anlände till Stockholm stannade vi där en natt hos Sara och Philip. Vi hann träffa många nära och kära och hade det allmänt trevligt. Lika fullt var det skönt när vi på lördag morgon anlände med nattåget till Bastuträsk och möttes av moder och fader som skjutsade oss hem. Det första vi gjorde var att hämta katterna som bott hos Stefan i flera veckor, och sen kändes det som all was well. Nu har jag skrivit en smärre novell, så nu ska jag ge mig. Här kommer bilderna istället:
På Koh Lipe finns ingen hamn, så man får ta longtail boat från färjan till stranden.
Goood thaimat. Green Curry Chicken i kokosmjölk.
Solnedgång över Koh Lanta.
Vårt hotell på Koh Lanta.
Poolen. :)
Första dagen i Krabi Town.
River Walk.
Parken vid hamnen i Krabi Town.
Svettiga men snygga.
Buddisttempel.
Den lilla orange:a pricken är en munk!
Thailändare är söta men inte alltid så bra på engelska. Haha.
Varmluftsballonger på stranden, nyårsafton.
Medan jag blev kotknäckt av en thaimassör provade Cam på att få fossingarna rengjorda av fiskar.
Båttur i Mangrove-träsket.
En gammal grotta, där det hittats ett 43000 år gammalt skelett.
FYI så var det här i närheten som en fladdermus bajsade på mig.
Massvis med apor! Och en orm såg vi också i vattnet. Huga.
Nattmarknaden i Krabi Town.
Cameron smakade en het kyckling. Han försökte få mig att prova men hans svettningar förådde hans lögn... ("Det är inte starkt!")
Jag höll mig till frukt. Här drakfrukt, mandarin, underligt äpple och lichi. Riktigt gott!
Munkar får egna platser.
Vår sovplats i Moskva. Mysigt va?
Så här fint pass (+ ett helt uppslag till) får man om man besöker 5 länder i Asien (och Ryssland).tisdag 10 januari 2012
Resan etapp 3 - Malaysia
Vårt första stopp i Malaysia var Pulau Penang, eller Penang Island. Vi bodde i Georgetown, en stad som är känd för sin mix av kulturer. Det finns såväl buddister som muslimer och kristna och massvis med tempel/moskéer/kyrkor samt olika sorters mat. Tyvärr verkar fisk och skaldjur vara populära i alla kulturer... Vårt hotell var det sämsta vi bodde på under hela resan, men vädret var äntligen aningen bättre så det störde oss inte så mycket. Vi gick på upptäcksfärd i Georgetown första dagen, och träffade bland annat på en gullig liten buddistmunk (en gubbe alltså) som hade immigrerat från Kina. Vi såg också vår första och enda rickshaw, men Cameron den tråkmånsen ville inte åka med den! Resten av dagen spenderade vi med att shoppa lite souvenirer. Bland annat köpte vi några ätpinnar, så att vi kan fortsätta träna upp våra färdigheter även hemma i Sverige.
Nästa dag var bland de bästa på hela resan. Då begav vi oss upp till det nordvästra hörnet av ön, till nationalparken som ligger där. Där kunde man nämligen vandra i djungeln, med ”några av Malaysias bästa stränder” som slutmål. Vi valde en tur som slutade på Teluk Duyung, eller Monkey Beach. Vår förhoppning när vi gav oss av på morgonen var förstås att få se massvis med spännande, exotiska djur!
Vårt första möte med den malaysiska faunan var inget mindre än en bandvaran. ”Titta ett djur!”, sa jag. ”Aaaah, hilfe!” sa Cameron. Och så tog vi en snabb bild innan vi skyndade vidare. Nu är bandvaraner tydligen inte fullt lika otrevliga som komodovaraner, men hur skulle vi kunna veta det? Efter den första träffen såg vi inte mycket till djurliv alls, bortsett från en och annan fågel. Inga kobror, tack och lov (men enligt taxichauffören vi frågade är kobror inte farliga om man inte slår på dem med en pinne). Aporna lyste också med sin frånvaro och jag blev mer och mer uppgiven. Men efter en dryg timmes vandring kom vi slutligen fram till vårt mål, och Monkey Beach var true to its name. Där fanns en hel hög med orädda makaker som glatt tog mat ur givmilda turisters händer... och ouppmärksamma turisters ryggsäckar. En fräck liten rackare snodde åt sig hela vår påse med bröd. Tack och lov efter att vi redan hade ätit lunch, men ändå... :p Vi stannade kvar på stranden och tog det lugnt ett tag, men sedan började det dugga lite så vi vände hemåt. Vår vandring var totalt ca 7 km lång, men tog över två timmar att genomföra.
Dagen efter tog vi ytterligare en färja till ön Langkawi. Det är en rätt så typisk semesterort, där vi framför allt spenderade vår tid med att ligga på stranden. Vi firade julafton där också, och passade på att äta en lite extra god middag på en japansk restaurang. Det hände inget sådär värst speciellt under tiden vi var på Langkawi, men vi hade några sköna dagar med strandliv i alla fall!
På väg över Asiens längsta bro (drygt 13 km lång), den mellan Penang och Penang Island!
Buddisttemplet där vi träffade den kinesiske munken.
Rickshaw med tillhörande rickshawförare.
Strand i Penang National Park, alldeles i början av vandringsleden mot Monkey Beach.
Början av leden var lättvandrad.
Bandvaran. Det framgår inte riktigt av bilden hur läskigt stor den var...
Det var ruskigt fint på vissa ställen längs leden!
Det var bara 3,5 km till Monkey Beach, men vandringen tog ändå över en timme.
...Kanske för att leden ibland såg ut såhär.
Makaker gillar pringles.
Riktigt fint på Monkey Beach!
Weeee!
Man får snyggast hår när man åker färja.
Hotellet på Langkawi.
Julafton och vårt första besök på stranden på Langkawi.
Uråldrig sköldpadda som höll oss sällskap under julmiddagen på japansk restaurang.
Nästa dag var bland de bästa på hela resan. Då begav vi oss upp till det nordvästra hörnet av ön, till nationalparken som ligger där. Där kunde man nämligen vandra i djungeln, med ”några av Malaysias bästa stränder” som slutmål. Vi valde en tur som slutade på Teluk Duyung, eller Monkey Beach. Vår förhoppning när vi gav oss av på morgonen var förstås att få se massvis med spännande, exotiska djur!
Vårt första möte med den malaysiska faunan var inget mindre än en bandvaran. ”Titta ett djur!”, sa jag. ”Aaaah, hilfe!” sa Cameron. Och så tog vi en snabb bild innan vi skyndade vidare. Nu är bandvaraner tydligen inte fullt lika otrevliga som komodovaraner, men hur skulle vi kunna veta det? Efter den första träffen såg vi inte mycket till djurliv alls, bortsett från en och annan fågel. Inga kobror, tack och lov (men enligt taxichauffören vi frågade är kobror inte farliga om man inte slår på dem med en pinne). Aporna lyste också med sin frånvaro och jag blev mer och mer uppgiven. Men efter en dryg timmes vandring kom vi slutligen fram till vårt mål, och Monkey Beach var true to its name. Där fanns en hel hög med orädda makaker som glatt tog mat ur givmilda turisters händer... och ouppmärksamma turisters ryggsäckar. En fräck liten rackare snodde åt sig hela vår påse med bröd. Tack och lov efter att vi redan hade ätit lunch, men ändå... :p Vi stannade kvar på stranden och tog det lugnt ett tag, men sedan började det dugga lite så vi vände hemåt. Vår vandring var totalt ca 7 km lång, men tog över två timmar att genomföra.
Dagen efter tog vi ytterligare en färja till ön Langkawi. Det är en rätt så typisk semesterort, där vi framför allt spenderade vår tid med att ligga på stranden. Vi firade julafton där också, och passade på att äta en lite extra god middag på en japansk restaurang. Det hände inget sådär värst speciellt under tiden vi var på Langkawi, men vi hade några sköna dagar med strandliv i alla fall!
På väg över Asiens längsta bro (drygt 13 km lång), den mellan Penang och Penang Island!
Buddisttemplet där vi träffade den kinesiske munken.
Rickshaw med tillhörande rickshawförare.
Strand i Penang National Park, alldeles i början av vandringsleden mot Monkey Beach.
Början av leden var lättvandrad.
Bandvaran. Det framgår inte riktigt av bilden hur läskigt stor den var...
Det var ruskigt fint på vissa ställen längs leden!
Det var bara 3,5 km till Monkey Beach, men vandringen tog ändå över en timme.
...Kanske för att leden ibland såg ut såhär.
Makaker gillar pringles.
Riktigt fint på Monkey Beach!
Weeee!
Man får snyggast hår när man åker färja.
Hotellet på Langkawi.
Julafton och vårt första besök på stranden på Langkawi.
Uråldrig sköldpadda som höll oss sällskap under julmiddagen på japansk restaurang.måndag 9 januari 2012
Resan etapp 2 - Singapore och Indonesien
Vi lämnade kalla Kina i hopp om värme och solsken. Värme fick vi också, men solen lyste med sin frånvaro. Tydligen var det någon slags regnperiod i Singapore. Innan vi landade hade vi planer på att äta lunch på någon mysig uteservering i hamnen... men så blev det inte riktigt. Vädret och bristen på sömn gjorde att vi valde att åka mot vår färja ganska direkt. Vi tog spårvagn genom Singapore som gav intryck av att vara en ganska ”västerniserad” stad (ren, välorganiserad, effektiv...) och spenderade några timmar på ett shoppingcenter medan vi väntade på färjan som skulle ta oss till ön Batam i Indonesien.
Färjeturen var inte det mest angenäma jag varit med om i mitt liv. Det dåliga vädret påverkade även havet, och vågorna var ganska vilda. Det var en lättnad att smått illamående få kliva iland på Batam. Ön var dock inte riktigt det paradis vi hade tänkt oss. Det var lite... shabby. Vårt hotell var dock fint, och där spenderade vi också en hel del tid eftersom 1) vi var trötta och 2) regnet höll i sig de två dygn vi var där. Vi hann dock också med en del shopping inne i staden. Bland annat köpte jag mig ett par converse. Dels var de otroligt mycket billigare än hemma (ca 200 kostade de) och dels så hade mina fejkconverse, de enda skorna jag hade med mig förutom flipflops, gått sönder redan på Arlanda.
Maten i Indonesien var inte helt olik den i Kina. Mycket nudlar, mycket ris. Även till frukost. Det mesta innehöll också fisk eller skaldjur, vilket gladde Cameron och gjorde mig djupt deprimerad. Det bästa tyckte jag var de färskpressade fruktdrinkarna, som kom att bli ett återkommande inslag för mig under resan. Mmmm... mango. Indonesiens valuta heter rupiah och är ganska rolig. Rolig på så vis att den inte är värd knappt någonting. Till exempel kostade vår taxi från hamnen till hotellet 50 000 (eller 38 sek). Vi tyckte det var lite kul lägga 100 000 på middagen, men det bästa var nog att kunna ta ut en miljon på en gång ur bankomaten...
Efter två nätter på Batam var vi mer än lovligt trötta på regnet och redo att dra vidare. Vi tog en färja till Johor Bahru i Malaysia, och fortsatte därifrån med tåg via Kuala Lumpur till Penang längst upp i norr. Att åka nattåg med riktigt hög komfortnivå genom hela Malaysia kostar ca 160 sek.
Vi tog skydd från regnet i Singapore i ett shoppingcenter.
Sååå mycket julstämning!
Här började färjeturen from hell.
Singaporeansk linbana och regntunga skyar.
Vårt hotellrum på Batam.
Indonesisk frukost. Tro det eller ej, men den här hotellfrukosten var den bästa på hela resan. Asiatisk mat gör sig bättre på senare delen av dagen...
Billigt och bra i Indonesien.
En miljon rupiah. Ka-ching!
Malaysisk djungel genom ett tågfönster.
Mitt lilla krypin på nattåget mot Penang.
Godnatt!
Färjeturen var inte det mest angenäma jag varit med om i mitt liv. Det dåliga vädret påverkade även havet, och vågorna var ganska vilda. Det var en lättnad att smått illamående få kliva iland på Batam. Ön var dock inte riktigt det paradis vi hade tänkt oss. Det var lite... shabby. Vårt hotell var dock fint, och där spenderade vi också en hel del tid eftersom 1) vi var trötta och 2) regnet höll i sig de två dygn vi var där. Vi hann dock också med en del shopping inne i staden. Bland annat köpte jag mig ett par converse. Dels var de otroligt mycket billigare än hemma (ca 200 kostade de) och dels så hade mina fejkconverse, de enda skorna jag hade med mig förutom flipflops, gått sönder redan på Arlanda.
Maten i Indonesien var inte helt olik den i Kina. Mycket nudlar, mycket ris. Även till frukost. Det mesta innehöll också fisk eller skaldjur, vilket gladde Cameron och gjorde mig djupt deprimerad. Det bästa tyckte jag var de färskpressade fruktdrinkarna, som kom att bli ett återkommande inslag för mig under resan. Mmmm... mango. Indonesiens valuta heter rupiah och är ganska rolig. Rolig på så vis att den inte är värd knappt någonting. Till exempel kostade vår taxi från hamnen till hotellet 50 000 (eller 38 sek). Vi tyckte det var lite kul lägga 100 000 på middagen, men det bästa var nog att kunna ta ut en miljon på en gång ur bankomaten...
Efter två nätter på Batam var vi mer än lovligt trötta på regnet och redo att dra vidare. Vi tog en färja till Johor Bahru i Malaysia, och fortsatte därifrån med tåg via Kuala Lumpur till Penang längst upp i norr. Att åka nattåg med riktigt hög komfortnivå genom hela Malaysia kostar ca 160 sek.
Vi tog skydd från regnet i Singapore i ett shoppingcenter.
Sååå mycket julstämning!
Här började färjeturen from hell.
Singaporeansk linbana och regntunga skyar.
Vårt hotellrum på Batam.
Indonesisk frukost. Tro det eller ej, men den här hotellfrukosten var den bästa på hela resan. Asiatisk mat gör sig bättre på senare delen av dagen...
Billigt och bra i Indonesien.
En miljon rupiah. Ka-ching!
Malaysisk djungel genom ett tågfönster.
Mitt lilla krypin på nattåget mot Penang.
Godnatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)