Resan etapp 3 - Malaysia

Vårt första stopp i Malaysia var Pulau Penang, eller Penang Island. Vi bodde i Georgetown, en stad som är känd för sin mix av kulturer. Det finns såväl buddister som muslimer och kristna och massvis med tempel/moskéer/kyrkor samt olika sorters mat. Tyvärr verkar fisk och skaldjur vara populära i alla kulturer... Vårt hotell var det sämsta vi bodde på under hela resan, men vädret var äntligen aningen bättre så det störde oss inte så mycket. Vi gick på upptäcksfärd i Georgetown första dagen, och träffade bland annat på en gullig liten buddistmunk (en gubbe alltså) som hade immigrerat från Kina. Vi såg också vår första och enda rickshaw, men Cameron den tråkmånsen ville inte åka med den! Resten av dagen spenderade vi med att shoppa lite souvenirer. Bland annat köpte vi några ätpinnar, så att vi kan fortsätta träna upp våra färdigheter även hemma i Sverige.

Nästa dag var bland de bästa på hela resan. Då begav vi oss upp till det nordvästra hörnet av ön, till nationalparken som ligger där. Där kunde man nämligen vandra i djungeln, med ”några av Malaysias bästa stränder” som slutmål. Vi valde en tur som slutade på Teluk Duyung, eller Monkey Beach. Vår förhoppning när vi gav oss av på morgonen var förstås att få se massvis med spännande, exotiska djur!

Vårt första möte med den malaysiska faunan var inget mindre än en bandvaran. ”Titta ett djur!”, sa jag. ”Aaaah, hilfe!” sa Cameron. Och så tog vi en snabb bild innan vi skyndade vidare. Nu är bandvaraner tydligen inte fullt lika otrevliga som komodovaraner, men hur skulle vi kunna veta det? Efter den första träffen såg vi inte mycket till djurliv alls, bortsett från en och annan fågel. Inga kobror, tack och lov (men enligt taxichauffören vi frågade är kobror inte farliga om man inte slår på dem med en pinne). Aporna lyste också med sin frånvaro och jag blev mer och mer uppgiven. Men efter en dryg timmes vandring kom vi slutligen fram till vårt mål, och Monkey Beach var true to its name. Där fanns en hel hög med orädda makaker som glatt tog mat ur givmilda turisters händer... och ouppmärksamma turisters ryggsäckar. En fräck liten rackare snodde åt sig hela vår påse med bröd. Tack och lov efter att vi redan hade ätit lunch, men ändå... :p Vi stannade kvar på stranden och tog det lugnt ett tag, men sedan började det dugga lite så vi vände hemåt. Vår vandring var totalt ca 7 km lång, men tog över två timmar att genomföra.

Dagen efter tog vi ytterligare en färja till ön Langkawi. Det är en rätt så typisk semesterort, där vi framför allt spenderade vår tid med att ligga på stranden. Vi firade julafton där också, och passade på att äta en lite extra god middag på en japansk restaurang. Det hände inget sådär värst speciellt under tiden vi var på Langkawi, men vi hade några sköna dagar med strandliv i alla fall!


På väg över Asiens längsta bro (drygt 13 km lång), den mellan Penang och Penang Island!

Buddisttemplet där vi träffade den kinesiske munken.

Rickshaw med tillhörande rickshawförare.

Strand i Penang National Park, alldeles i början av vandringsleden mot Monkey Beach.

Början av leden var lättvandrad.

Bandvaran. Det framgår inte riktigt av bilden hur läskigt stor den var...

Det var ruskigt fint på vissa ställen längs leden!

Det var bara 3,5 km till Monkey Beach, men vandringen tog ändå över en timme.

...Kanske för att leden ibland såg ut såhär.

Makaker gillar pringles.

Riktigt fint på Monkey Beach!

Weeee!

Man får snyggast hår när man åker färja.

Hotellet på Langkawi.

Julafton och vårt första besök på stranden på Langkawi.

Uråldrig sköldpadda som höll oss sällskap under julmiddagen på japansk restaurang.