måndag 9 januari 2012

kVAL

En dag tillbaka på jobbet och jag känner mig redan stressad. I rättvisans namn ska det dock nämnas att det inte är enbart jobbets fel. Faktiskt beror nog största delen av my inner turmoil på att jag inte har någon tydlig känsla för vad det är jag egentligen vill med mitt liv. Och det är ju ett problem. Just nu tar problemet sig uttryck i att jag inte kan bestämma mig för vad jag ska plugga under våren. Jag har ju som sagt kommit in på VAL-utbildningen. Vilket är bra, för det är skönt att läsa bara 60 istället för 90 poäng och det är en möjlighet som jag bara kommer få en gång. Om jag inte läser till lärare nu så kommer jag med största sannolikhet aldrig att göra det. Man behöver inte vara lärare för alltid bara för att man är utbildad till det, man kan jobba tills man är less och sen bli nåt annat. Det var argumenten FÖR utbildningen. Argumenten EMOT är att kursen verkar ganska jobbig och tråkig, den räcker två hela år eftersom den är på halvfart och jag är redan nu less på att jobba som lärare, så är det verkligen värt att plugga till det om jag aldrig får någon användning för min titel? Men kanske skulle det vara trevligare att jobba på gymnasiet?

Gaaah, jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Samtidigt finns det ju andra kurser jag hellre skulle läsa, men även de är på halvfart. 50% VAL + 50% andra studier + 67% lärarjobb + okänt antal % bankjobb = alldeles för många %! Jag blir utbränd bara av att tänka på hur utbränd jag skulle bli. Efter att ha pratat med diverse förståndiga personer som brukar hjälpa mig i sådana här förvirrade stunder har jag i alla fall kommit fram till att det klokaste jag kan göra just nu är att tacka ja till både VAL och någon annan av kurserna (engelsk litteratur eller postdiktatoriska latinamerikanska romaner?) så länge och helt enkelt se vad som känns bäst. Man kan ju alltid hoppa av, tack och lov. Och så får jag väl se hur det utvecklar sig med jobb framöver. Jag ska besöka banken imorgon, har jag tänkt. Om inte annat för att mitt VISA-kort håller på att krackelera. Det ska bli gudomligt skönt med en ledig dag imorgon, förresten. Jag vaknade kl. 5 imorse. Jag misstänker att det var jetlaggen som slog till, och det var inte uppskattat. Imorgon blir tydligen min enda lediga dag också, för jag har hunnit lova bort mig på vik på fredag. Hoppas det är varmare än dagens -25, så man törs sticka näsan utanför dörren!

2 kommentarer:

  1. Ja nåt måste du göra,du kan ju inte vara kattskötare hela livet.

    SvaraRadera
  2. Du ska se att allt löser sig... att du plötsligt en dag vaknar - fullt medveten om vad du ska bli när du blir stor! Mor

    SvaraRadera