Smile Time

Först och främst: tack för kommentarerna! Det är jättekul att få lite koll på vilka som är här och läser. En del var jag förstås redan medveten om (sorry pappa…), men andra var mer av en överraskning. :) Hur som helst är jag mycket mer peppad att skriva när jag vet att det blir läst.

Idag är en otroligt bra dag, för nu är alla veckans jobbiga lektioner avklarade. Jag har en kvar imorgon, men den är a fresh breeze jämfört med 3 timmars värdelöst babbel om uppsatsstruktur (tisdag) och 4 lååånga timmar lingvistik med järnryskan (idag). Dock positiva nyheter från båda dagarna:

1) Det kanske inte blir någon lektion nästa tisdag. ”Egentligen är det ju inte en helgdag, men om ni alla kommer överrens om att ni hellre vill vara lediga så… säg till mig innan, bara.”
2) Ingen som skulle göra sin presentation idag var förberedd, så de ska presentera nästa vecka istället. Vilket innebär att även jag får en veckas uppskov.
3) Vi fick tillbaka våra examenes parciales idag, och jag hade 17.8/20. Phew! Det innebär ett betyg på 8.9. Jag behöver 9.0 för att få VG i Sverige… Det kanske kan gå vägen ändå det här. :)

Något annat som gör mig glad är att en av de trevligaste helgerna på länge väntar. Imorgon är det ”very nice turkish quality”-klänningen som gäller. Finmiddag och utgång. Fredag: uppsatsskrivande (ok, det kanske inte är en höjdpunkt…). Lördag: shopping. Söndag: Eve kommer! Det kan ju inte bli bättre. Eller jo, för jag har ju fått lön också! Le med mig. :)

Pretty please..?

Jag har äntligen fått ändan ur och skaffat en besöksräknare (tack för tipset Jennifer!), mest för att jag ville veta om det faktiskt finns någon som är här och läser. Ni är ju inte duktiga på att visa er närvaro genom kommentarer direkt… :p Nu har jag bara haft räknaren i en dag, så jag har inga direkt empiriska bevis, men det verkar ju faktiskt som att det är fler än jag trodde som tittar in här. Och eftersom räknaren innehåller en funktion som visar VARIFRÅN läsarna kommer så blir jag ju bara så himla nyfiken. Kan ni inte snällasnällasnälla kommentera det här inlägget och tala om vilka ni är? Även om ni vanligtvis inte kommenterar, eller om ni tror att jag redan vet vilka ni är. Såhär nöjd skulle jag bli då:



Ps. In case you don't speak Swedish but for some reason found my blog anyway, please leave me a comment and let me know who you are!/Si usted no habla sueco pero por alguna razón ha encontrado mi blog, ¡favor de dejar un comentario para que sepa quién es!

Skolan vs. livet

Hojhoj. Helgen är över och imorgon blir det till att stiga upp före 8. Inte min cup of tea. Och min motvilja späs på av den totalt värdelösa lektionen som väntar. Men men, fem skolveckor kvar nu. Och till helgen kommer Eve och då blir resande, gourmetmat och djupa filosofiska samtal en välkommen distraktion. :) (Håll dig lugn, vulkanskrälle!)

Sedan sist jag skrev har det inte hänt så värst mycket värt att nämna. Idag blev det planerade fikat med Becca äntligen av. Jag hade nästan gett upp hoppet efter att det ställts in upprepade gånger av olika anledningar… men det var väldigt trevligt. Vi planerade en liten resa också, shopping i León nu på lördag. Jag hoppas att det blir av, jag vill ha en skinnjacka och ett par nya jeans… får nog ha på mig allt när jag ska hem sen, för det lär inte rymmas i väskan. På torsdag har vi (jag + massvis med amerikanskor) planer på att klä upp oss och gå ut på en fin restaurang någonstans.

Annars handlar det mesta om skolarbete. Presentationen är bara 1,5 vecka bort nu, men jag har skrivit den helt klart och ska börja nöta in den nu så det känns inte sååå panikartat. Och så funderar jag som bäst på vad jag ska skriva om Manuel Gutierrez Nájera som slutuppsats till Literatura Mexicana. 40% av betyget… hujedamig. Men jag har gjort hela engelskakursen klar, trots att den är slut först i slutet av maj. Så trots att jag har mycket kvar att göra kan jag inte låta bli att känna mig ganska duktig också!

Helg hela veckan

Jag kom just tillbaka från ett besök hos min f.d. hyresvärdinna och är nu 1500 pesos rikare. Helt plötsligt har jag alltså 750 kr extra i börsen… det känns inte helt fel! Pengarna var visserligen mina, det var den deposit jag betalade när jag flyttade in. Men jag har som inte räknat in dem i min budget, så just nu känns det som ett skänk ifrån ovan. :) 750 kr räcker till mycket i det här landet.

Jag stannade till hos hyresvärdinnan på hemvägen från min dagliga promenad. Försöker gå ungefär en timme som en del av mitt nya, hälsosamma liv. ;) Det jobbiga är att jag aldrig får vara ifred. Det jag gillar minst med Mexico är nog faktiskt mexikanerna. Inte alla förstås, men majoriteten av de unga killarna. Idag toppades de vanliga kommentarerna om hur snygg och blond jag är med ett ”I wanna fuck you”. Johordu tack. Tyvärr är jag alldeles för trögtänkt och kommer på mina comebacks först ett par minuter senare. Jag misstänker dock att mitt tålamod kommer att brista någon dag och det blir styckmord på den stackaren som hade oturen att vara sista droppen.

Annars så är det helg. Igen. Jag hade inte mindre än 6 lediga dagar förra helgen, sedan en lektionsdag (då jag höll ett föredrag som gick ganska bra) och nu 4 lediga dagar till. Så bortskämd med ledighet är jag inte alltid, men förra veckan föll det sig bara så. Dock har jag fortfarande gott om arbete att sysselsätta mig med här hemma. Uppsatser, föredrag och andra godingar…

Igår var jag min vana trogen hemma hos Casey på förfest. Det var ovanligt trevligt faktiskt, med mer folk än your average Thursday. Jag var där till kl. 1 ungefär, då resten av folket begav sig till El Bar. Då gick jag hem istället, pratade med Cameron en stund och gick sedan och lade mig. Imorse (nåja, kl. 12) vaknade jag utvilad och ”obakis”. :D Fick även höra lite skvaller om de andra tjejerna som tydligen haft svårt att hålla sina tungor i styr. Att det ska vara så svårt för folk att vara trogna bara för att de har ett distansförhållande… Om det inte vore för mig själv skulle jag nog helt tappa tron på mänskligheten. :p Hm, nu känner jag mig lite som en moraltant, haha. Dags att sluta med min självglorifiering och ta uti med något slags skolarbete, kanske.

Autopilot

Mitt liv känns just nu som att det bara lunkar på. En ständig cirkel av ätasovatränaplugga. Om inte ond så är den i alla fall monoton. Om jag tar mig ur zombiestadiet och funderar på det lite så känns det som slöseri med liv att egentligen bara gå och vänta på att tiden ska gå. Men om jag funderar på det lite mer så inser jag ju att det är väldigt logiskt att göra precis det jag gör, nämligen att jobba bort så mycket skolarbete som möjligt innan det roliga börjar. Desto duktigare jag är nu, desto mer kan jag njuta av semestern när mina Sverigegäster kommer. Och det finns en aspekt till. Om jag redan nu börjar nöta in lingvistikpresentationen kommer jag snabbare uppnå ett stadium av relativ säkerhet som gör att jag slipper ha sådan hemsk ångest inför den.

Helgen har i stort sett hållit sig till ovan nämnda cykel. I torsdags var jag dock hos Casey på kvällen och socialiserade. Och imorgon ska jag ha lektion med Jorge. Annars har jag verkligen försökt vara en arbetsmyra, och det börjar ge resultat. Men usch vad tråkigt det är! Jag hoppas att jag orkar hålla disciplinen helgen ut (måndag och tisdag är lediga för min del) så att jag kan vara mer aktiv och social nästa vecka. Nu ska jag sätta mig och försöka komma på en thesis till en comparative essay för min onlinekurs. Ah, hägrande sommarlov! Är det inte dags att börja snart?

Ett nytt hem

Nu har jag varit tillbaka i Mexico i ett par dagar, och det börjar kännas som att jag aldrig åkte härifrån. Idag gjorde jag bort den fruktade lingvistiktentan, och jag tror att det gick ganska bra. Men det beror ju helt på hur ryskan väljer att rätta. Sedan fick jag veta idag att alla måste hålla en individuell muntlig presentation också. I 30 minuter. Jag hatar muntliga föredrag with a passion, och att tvingas hålla ett halvtimmeslångt sådant på spanska och om sociolingvistik… det är rena döden.

Imorgon har jag också ett föredrag, men ett kortare sådant och om en bok. Det ska nog gå bra. Sedan är det helg. Jag har inga planer än, men fint väder är det ju allt som oftast så det borde gå bra att hitta på något. Undantaget från det fina vädret var i måndags när jag kom hit, då åskade det och spöregnade. Jag kände mig verkligen välkomnad av vädergudarna. Desto bättre kändes det dock att komma till mitt nya boende. Det är rent, ljust och framför allt mögelfritt. Lite lyhört, men med mina trotjänare öronpropparna är det inga problem att sova ändå. Just nu bor det heller inte någon i sovsalen på andra sidan hallen, så jag har stället helt för mig själv. Skönt!

Igår kom Jorge förbi med min monströst stora väska och stannade och fikade. Sedan packade jag upp allt, så nu har jag installerat mig helt här. Det finns bara ett förvaringsutrymme, nämligen garderoben, men den är stor. Där får kläder, skor, frukt och andra pinaler samsas. Det enda jag inte riktigt gillar här är kvaliteten på Internet. Signalen är obefintlig i mitt rum och svag i the common room, så ibland måste jag gå in i köket för att kunna koppla upp mig… och routern står nere i cafét, så den går inte att flytta närmare. Just nu har Internet gett upp helt, jag hittar inte ens åt nätverket. Så när jag kommer mig in för att posta detta återstår ju att se. ¡Pinche Internet!

(Det tog ca en timme innan Internet kom tillbaka… inte ok.)

Hallen, även "common room".

Köket.

Det första rummet man kommer in i som är mitt. Glaskuren innehåller toa och dusch.

Mitt sovrum.

Sovrummet från en annan vinkel.

Och så lite bilder från bröllopet:

Brudparet: Derrick och Kristie. I paw's lada.

Tårtan. Jag orkade knappt smaka på den för det fanns så mycket annat. Detta var the bride's cake, sedan fanns det groom's cake också i form av cheese cake. Hade ingen aning om att vardera sida behövde en egen...

Inte illa att ha en farfar-in-law som föder upp hästar. :)

Jag saknar

Allsångtajm i Northeast Mississippi. Först på spelningslistan?
All That She Wants - Ace of Base. ;)

Time flies

Sista dagen i USA idag, och jag är smått deprimerad. Men det hör till. Det värsta med att åka är egentligen (förutom att lämna Cameron) att komma tillbaka till skolan. Jag är helt otaggad. Speciellt med tanke på att lingvistiktenta väntar på onsdag. När den är bortstökad tror jag dock inte att det ska vara några större problem att komma in i andra andningen och njuta av de sista två månaderna i Mexico. Det blir ju trots allt bättre boende nu, sommaren har kommit igång på riktigt och (minst) två Sverigebesök hägrar!

Idag har jag inte gjort annat än förberett för resan, känns det som. Packa, tvätta, fixa matsäck, kolla flyg- och busstider… Cam jobbade på morgonen, men när han kom hem tittade vi på Mulan som jag aldrig hade sett tidigare. Nu ligger han och snooze:ar på soffan, men snart ska det bli ändring på det för det vankas palt till middag! Eller raspeballer, rättare sagt. Något storkok blir det dock inte, utan vi ska bara göra små smakprov så att hans pappa och Charlotte får uppleva norrländsk cuisine. Ska bli intressant att se hur det går hem, det är ju inte alltid en självklar succé med palt underligt nog. Själv skulle jag kunna leva på det. Skulle de verkligen hata det så finns det i värsta fall också någon slags chili.

Sedan sist jag skrev har vi även hunnit med avskedsmiddag med Carla och Cruz på Mi Pueblo i torsdags, som följdes av ett oplanerat besök i Booneville och fest förstås. Det var trevligt. I fredags jobbade Cam, och när han slutade hade vi myskväll med Boondock Saints II och Ben & Jerry’s. Igår var det dags för det tidigare nämnda bröllopet. Det var jättefint väder, perfekt för ett utebröllop. Vi kom dit lite tidigare och hjälpte till att göra iordning allt. Bland annat pyntade vi ladan med massvis med blommor så den såg riktigt presentabel ut. Jag ska försöka komma ihåg att sno några av Charlottes bilder innan jag åker. Efter själva ceremonin serverades det tårta och andra refreshments, och sedan red brudparet iväg (inte i solnedgången men väl in i skogen…) och kom tillbaka ombytta och redo för fest. Alla samlades hemma hos Cams moster och åt paw’s berömda friterade catfish och gjorde s’mores vid lägerelden. Jag åt förstås ingen fisk, men jag blev alldeles tillräckligt mätt på pommes frites och chokladdrypande marshmallows. Kände mig som om jag var gravid med trillingar ungefär när vi tillslut åkte hem vid 22-tiden.

Nej, nu har Cam börjat snarka något alldeles förfärligt så nu tror jag det är dags att hoppa på hans mage tills han vaknar.

Livet går sin gilla gång

Nu var det ett tag sedan jag skrev något, men ärligt talat har jag inte haft så mycket att berätta. Cam var sjuk lör-tis, så vi (och framför allt han) har varit väldigt stillsamma. Och nu när han har blivit friskare igen så har han börjat jobba. Tack och lov har det varit jättefint väder, som svensk högsommar, så jag har inte alls mått dåligt på min plats ute i trädgården med en bok som sällskap. Nu har jag tyvärr läst ut allt jag hade med mig – utom lingvistikboken. Men även om jag borde fördjupa mig i den så känns det på inget vis lockande.

Ikväll när Cam slutat jobba ska vi bege oss till Ripley för att träffa Carla, Randy och Cruz en sista gång medan jag är här. De ska nämligen spendera hela helgen i Nashville på Alyssas bröllop. Vi åker istället till betydligt mindre spännande Ashland för att gå på Derricks bröllop i en lada… Jag var mer sugen på det första alternativet egentligen, men det är ju Cams kusiner det handlar om så det är väl inte mer än rätt att han får fatta besluten. :p

I övrigt har jag sedan sist samlat vuxenpoäng genom att ställa mig i diverse bostadsköer samt skriva mail till en syo som jag hoppas ska kunna upplysa mig om vad jag egentligen vill med mitt liv. Eller i alla fall kanske hjälpa till att lista ut om min nuvarande plan är realistisk. Nu är det bara att vänta på svar, med andra ord.

Nu ska jag gå ut och se hur vädret är idag. Det har nog blivit lite svalare, för det åskade ordentligt under natten. Men en stund vill jag vara ute i alla fall. Jag måste ju få min dagliga dos pollen.

100 inlägg!

Detta ska firas. Med en ny design. Yes.
Linn ♥ Photoshop = sant.

Påsken

Det blev konsert i fredags and ‘twas amazing. Inte bara var Chevelle lika fantastiska som väntat, men Three Days Grace var också jättebra. Det var jag, Cam, Wooley och Stephanie som for och det var definitivt mer än värt de $50 som biljetterna gick på. :)

The Red, Chevelle.

I Don't Care, Three Days Grace.
Igår var vi i Dumas igen på påskfirande. Carla och Randy hade bjudit in folk från kyrkan och hade cookout på bakgården. Jag är ju ingen varmkorvätare, så för min del blev det mest cheetos och choklad. Gott, men inte så häslosamt… sedan var det dags för egg hunt. Det fanns hela 700 små plastägg som var utspridda på en äng. En del innehöll godis, en del pengar och en del var riktiga, hårdkokta ägg. Egentligen var det bara barnen som skulle leta dem, men eftersom jag är kulturellt oerfaren fick jag också vara med. :p Jag hittade 18 ägg och fick mig en fin liten hög med godis.

Jag och Rojo. Han verkar måttligt road av såpbubblor.
Efter äggjakten började folk så sakteliga bege sig hemåt, men jag, Cam, Hailey och hennes lillasyster Hope stannade kvar och umgicks. Vi spelade lite go-cart frisbee (underhållande men smått hälsovådlig sport som vi uppfann) och satt ute och njöt av det fina vädret tills solen gick ned. Härligt! När vi kom hem till Saltillo vid 10-tiden började Cam klaga över att han inte mådde så bra, och några timmar senare hade han feber och var allmänt bedrövlig.

Idag var det dags för påskfirande här hos Cams pappa, och Charlotte (styvmammans) föräldrar kom på besök. Cam låg kvar i sängen, men jag var social ändå och blev bjuden på honey-baked turkey, sweet potato casserole, green beans, corn och rolls. Till efterrätt vankades det chocolate cake…. Inte illa. Nu på eftermiddagen har Cam stigit upp också, så förhoppningsvis håller han på att bli bättre. Det är bara en vecka kvar nu innan jag åker tillbaka till Mexico, så det gäller att ta vara på tiden!

Dött murmeldjur. Mysigt, va? :p

Thirsty Thursday

I förrgår (onsdag) åkte vi till Dumas igen eftersom Cams pappa har en städhälp som kommer kl. 6 på torsdagmorgon. Dessutom var mawmaw och pawpaw där och hälsade på, självklart med gammelmormor Rosie-May i släptåg. 96-åringen var som alltid underhållande i sin brutala ärlighet. ”Can’t they see we is ready to go to bed?” :p

Igår var det svenskt högsommarväder och vi var ute och njöt mest hela dagen. Möttes på morgonen direkt utanför dörren av Daisy och Jake (hundarna) som hade hittat sig ett dött murmeldjur att knapra på. Mysigt! Daisy var i löpen också så de var till slut tvungna att stänga in henne i ett skjul för att hon skulle få vila från Jake en stund. :p Men valpar har det nog hunnit bli ändå, så om inte Carla gör verklighet av sitt hot att ta bort dem så borde de vara runt 3 veckor gamla när jag kommer tillbaka hit i juni… :)

På kvällen åkte vi till Booneville där det i vanlig ordning vankades torsdagsfest. Ovanligt mycket folk var det dock, drygt 30 pers som mest. Kul med lite liv, men jag föredrar nog ändå när det är självaste kärngänget som är här. Hur som helst så hann klockan - efter beer pong-turnering, en promenad till järnvägsspåret och otaliga omgångar Waterfall - bli efter 4 innan vi kom i säng. Dessutom sov jag och Cam på en luftmadrass som inte alls höll luften speciellt bra. Vi är lite trötta idag, med andra ord. Men ikväll vankas det Chevelle-konsert! Om vi får tag på biljetter, dvs. Hoppas hoppas hoppas.