Usch på er. Nu är ni sådär tråkiga igen och kommenterar ingenting. Min motivation att blogga falnar… Skämmes. Nu var det ju ett tag sedan jag skrev sist, så vi kör highlightsversionen av ”hänt i veckan”.
Cams bil var inne på service några dagar innan jag kom hit, och tydligen hade nissarna där tömt hans kylare utan att fylla på den igen… det ledde förstås till en inte så glad bil, som överhettade på väg till sjön i fredags. Vi lämnade den vid vägkanten och kom tillbaka två dagar senare tillsammans med Randy som är duktig på bilar. Han konstaterade att det inte uppstått några bestående men och fyllde på kylaren, och så åkte vi vidare till Dumas där det bjöds på middag och hundvalpsgos.
Randy tyckte absolut att vi skulle ta med oss en valp hem, och de är ju söta som socker så vi googlade proceduren. Resultatet? Tja, det är möjligt… men omständligt. Det krävs en del vaccinationer, veterinärintyg och troligtvis är valpen för stor för att få flyga i kabinen när det blir dags för den att komma till Sverige och då måste den checkas som specialbagage… vi får väl se hur det blir med det hela. En labrador vore ju inte helt fel, men samtidigt innebär en hund mycket ansvar och man blir ganska bunden.
Bilen funkade fintfint hela vägen hem, så vi kände oss glada och försäkrade om att problemen nu var över. Tills vi kom in och skulle sätta tänderna i innehållet i ”the bag of cake” som Carla hade skickat med oss (kantbitarna hon skurit bort från födelsedagstårtan hon gjort åt Randys mamma). Påsen var full med myror. Det var även Camerons kläder och hår… så vi drog slutsatsen att de måste ha kommit från bilen. Mycket riktigt kravlade de överallt i baksätet. Bilen måste ha stått parkerad nära en myrstack av något slag. Vi ställde in tallrikar med sirap lite här och där i bilen, förhoppningsvis löser det problemet.
Annars har det inte hänt så mycket. Jag har sprungit och varit duktig, både igår (7km) och idag (6km). Och så har jag hittat en sjuuukt god glass, som Charlotte bjöd mig på igår. Mocha Java Chiller heter den, och är som en chokladmilkshake som också smakar kaffe. Ah, heaven. Och igår kväll såg vi Shutter Island, som var smått obehaglig men helt ok. Jag blev dock inte så förvånad av den omtalade twisten i slutet.
Nu får det räcka för idag, tror jag. Det finns en bild av lillvovven vi är sugna på, men den är på Cams mobil och han är på jobbet… ska försöka fixa upp den senare.
måndag 28 juni 2010
fredag 25 juni 2010
Bay Springs
Nu händer det grejer här. Lägenhet är kirrad. Det blir en trea, mest för att det är det enda alternativet som finns (köerna är bisarrt långa i Malå för tillfället) bortsett från mammas minimala övernattningslägenhet. Den är kanske snäppet dyrare än vad jag hade hoppats på, men i övrigt känns det helt perfekt!
Solsken, flygande hår och ny bikini... that's the way I like it.
För att återgå till nutiden så har vi spenderat dagen ute på sjön; i Bay Springs närmare bestämt. Cams kompis Rick har en motorbåt, så vi åkte ut med den och badade, åkte kneeboard och "went tubing". Jag vet inte vad det heter på svenska, men det handlar alltså om att man tolkar efter båten på en uppblåsbar mojäng. Det är riktigt härligt ute på båten, det blåser tillräckligt med fartvindar för att man inte ska plågas av att det är 40 grader varmt. Och så finns ju vattnet nära till hands, även om det är så pass uppvärmt att det knappt svalkar. Jag är en igel på the tube, ingen kan få av mig... Nu känner jag mig stolt och mörbultad. :p Sen tycker jag att jag är en naturbegåvning på kneeboarden också!
Cam kneeboardar.
Tillbaka i båten.
Vi var kvar på sjön så länge det var ljust ute, och vände sedan tillbaka till Tupelo där jag, Cam, Evan och Jon Homan åt på O'Charley's. Steak... mums. En bra avslutning på dagen. Imorgon jobbar Cam, så mitt midsommarfirande blir nog att springa en sväng (sprang 5 km igår, satsar på varannan dag nu) och kanske käka lite jordgubbar. Det blir lätt lite avslaget när man är ensam svensk. :p Trevlig midsommar önskar jag alla där hemma!
Solnedgång över Bay Springs - dags att åka hem.
För att återgå till nutiden så har vi spenderat dagen ute på sjön; i Bay Springs närmare bestämt. Cams kompis Rick har en motorbåt, så vi åkte ut med den och badade, åkte kneeboard och "went tubing". Jag vet inte vad det heter på svenska, men det handlar alltså om att man tolkar efter båten på en uppblåsbar mojäng. Det är riktigt härligt ute på båten, det blåser tillräckligt med fartvindar för att man inte ska plågas av att det är 40 grader varmt. Och så finns ju vattnet nära till hands, även om det är så pass uppvärmt att det knappt svalkar. Jag är en igel på the tube, ingen kan få av mig... Nu känner jag mig stolt och mörbultad. :p Sen tycker jag att jag är en naturbegåvning på kneeboarden också!
Vi var kvar på sjön så länge det var ljust ute, och vände sedan tillbaka till Tupelo där jag, Cam, Evan och Jon Homan åt på O'Charley's. Steak... mums. En bra avslutning på dagen. Imorgon jobbar Cam, så mitt midsommarfirande blir nog att springa en sväng (sprang 5 km igår, satsar på varannan dag nu) och kanske käka lite jordgubbar. Det blir lätt lite avslaget när man är ensam svensk. :p Trevlig midsommar önskar jag alla där hemma!
onsdag 23 juni 2010
Jooooobb, joooobb, jooooobb!
Ja, det är den stora nyheten sedan sist; jag har fått jobb! Det blir i Malå after all, återigen på skolan. Spanska, tyska, engelska och SFI/Ssa i en härlig blandning. Jag har blivit lovad 80% eller mer hela läsåret. :) Ännu bättre blev det av att det visade sig vara riktigt lätt att bli av med lägenheten i Holmsund, jag behövde inte ens säga upp den utan det räckte med att lämna återbud (vilket är omedelbart). Planerna har alltså snabbt förändrats, och samtidigt som det känns lite trist att flytten inte blir av är det otroligt härligt att ha inkomst och sysselsättning säkrade! Och Malå är inte så tokigt det heller, speciellt eftersom Cam kommer och bor hos mig. Jag kan nog trivas var som helst.
Cameron har jobbat både idag och igår så jag har spenderat mina dagar mestadels ensam. Har roat mig med film samt en del motionerande. Igår sprang jag 4 km och gick 2,5, idag nöjde jag mig med att enbart promenera. På löpband, alltså. Utomhus är det närmare 40 grader varmt och luftfuktigheten är inte nådig!
Nu ikväll har jag varit ute på en del ärenden med Charlotte och bland annat handlat grekisk yoghurt och fetaost. Ah, jag älskar när jag får lägga mig i vilka inköp som ska göras! Tyvärr hade de inte knäckebröd på Kroegar, annars var det en annan punkt på min önskelista. Vi gjorde också ett besök på biblioteket och åt på Sweet Peppers. Med andra ord en lyckad kväll. Nu funderar jag på att titta på Michael Moores Sicko i väntan på att Cam ska komma hem. Han har varit i Nashville på möte och har varit borta sedan kl. 5 imorse… nu närmar sig klockan 21. Tur att han är ledig nu i två dagar iaf, så vi hinner umgås lite!
Cameron har jobbat både idag och igår så jag har spenderat mina dagar mestadels ensam. Har roat mig med film samt en del motionerande. Igår sprang jag 4 km och gick 2,5, idag nöjde jag mig med att enbart promenera. På löpband, alltså. Utomhus är det närmare 40 grader varmt och luftfuktigheten är inte nådig!
Nu ikväll har jag varit ute på en del ärenden med Charlotte och bland annat handlat grekisk yoghurt och fetaost. Ah, jag älskar när jag får lägga mig i vilka inköp som ska göras! Tyvärr hade de inte knäckebröd på Kroegar, annars var det en annan punkt på min önskelista. Vi gjorde också ett besök på biblioteket och åt på Sweet Peppers. Med andra ord en lyckad kväll. Nu funderar jag på att titta på Michael Moores Sicko i väntan på att Cam ska komma hem. Han har varit i Nashville på möte och har varit borta sedan kl. 5 imorse… nu närmar sig klockan 21. Tur att han är ledig nu i två dagar iaf, så vi hinner umgås lite!
måndag 21 juni 2010
Mycket att förtälja
Nu är jag i USA, efter en minst sagt äventyrlig resa. Det mesta av dramatiken ägde rum i Charlotte, men för ordningens skull tar jag det från början.
Fortfarande kvar i Zihuatanejo gick vi ut och åt en lite finare middag näst sista kvällen. Vi valde en restaurang på stranden för utsiktens skull, och blev dessutom lovade happy hour. :p Först åt vi kött som serverades med guacamole, bönor, ris, pommes frites och grönsaker och som var riktigt gott, och sedan avslutade vi det med lite piña colada och daiquiri. Dagen efter var vår sista, och den spenderades förstås på stranden. Vädret var inte lysande, men godkänt. Lite moln kunde inte stoppa oss.
Happy hour... min personliga favorit var piña coladan men vi delade broderligt och systerligt.
Efter en sista frappe och en fruktsallad fullspäckad med überbilliga exotiska frukter hoppade vi på nattbussen till Mexico City. Hej nio timmar av iskyla och osköna säten… ingen av oss sov sådär fantastiskt bra, men fram kom vi iaf och vi tog oss också till flygplatsen förvånansvärt billigt och smidigt. Väl där gick jag genast till US Airways biljettdisk och kollade upp möjligheten att ändra min biljett till en dag tidigare. Det gick finfint. Men smakar det så kostar det, och 156 dollar sa hejdå till mitt konto.
Jag frågade killen i incheckningen vad han trodde om mitt ostämplade visum (missade att stämpla när jag lämnade landet vid påsk) och han sa att han inte visste säkert, men att jag troligtvis skulle få böta 1000 pesos eller mer när jag gick för att stämpla det den här gången. Det kände jag inte riktigt för att göra, så jag lyckades lura till mig 15 minuter gratis Internet och googlade frenetiskt för att försöka ta reda på om jag på något vis kunde komma undan. Det visade sig att folk tidigare bara lämnat landet utan att stämpla… så jag bestämde mig för vara fräck och göra detsamma. Friskt vågat, 600 kr vunnet.
Varje peso räknas... :p
Nästa problem dök upp i Charlotte, och det är alltså här den riktiga dramatiken sätter in. Jag hade riktigt kort connection time och skyndade alltså av planet för att snabbt ta mig igenom immigration. Men vad hjälper det att jag är först i kön när jag alltid hamnar i secondary screening? Den här gången var det inte bara för att jag ser så misstänkt terroristig ut, utan de tyckte faktiskt att jag hade gjort något fel. Tydligen räknas det nämligen inte som att man lämnar USA när man åker till Mexico… så i deras ögon hade jag med råge gått över de 90 dagar jag har rätt att vistas här utan visum. Gubben i immigration sa att ”i bästa fall åker du hem till Sverige idag” (jag vågade inte fråga vad som skulle hända i värsta fall) och ett tag där var jag verkligen inställd på att det var Stockholm nästa… men så plötsligt ändrade han sig och sa att eftersom jag hade ett giltigt visum i Mexico så var jag ju tekniskt sett mexikan, och då hade jag ju varit ”hemma” mellan mina USA besök. Tack och lov bestämde han sig för att den förklaringen höll och gav mig en ny inträdesstämpel, så nu får jag stanna här i 90 dagar till. :p När jag äntligen kom ut ur immigration var det bara 20 minuter kvar till mitt nästa plan skulle lyfta, och jag var fortfarande på fel terminal… men när jag med andan i halsen kom fram till gaten visade det sig att det blivit 30 minuter försenat, så jag hann med. :)
Framme i Memphis möttes jag av Cameron som väntade med öppna armar. Min väska behagade dock enligt tradition inte dyka upp, men den här gången behövde jag iaf inte vänta så länge. Den kom in redan med nästa plan och väntar nu på mig hemma hos Camerons pappa. Själv är jag i Dumas där vi spenderat dagen vid poolen och med att gosa med Daisys 10 valpar. Vi har gömt oss här, för Cams pappa (som kom hem från semestern idag) mår bättre av att inte veta att jag kom en dag tidigare och att vi passade på att sova sked i hans hus medan han var borta. :p Nu ska vi äta grillat här i Dumas med Carla och Cruz och sedan blir det till att återvända till Saltillo. Idag är Father’s Day i USA så vi ska gratta James ikväll och sova där igen. Men i varsin säng den här gången. :p
Fortfarande kvar i Zihuatanejo gick vi ut och åt en lite finare middag näst sista kvällen. Vi valde en restaurang på stranden för utsiktens skull, och blev dessutom lovade happy hour. :p Först åt vi kött som serverades med guacamole, bönor, ris, pommes frites och grönsaker och som var riktigt gott, och sedan avslutade vi det med lite piña colada och daiquiri. Dagen efter var vår sista, och den spenderades förstås på stranden. Vädret var inte lysande, men godkänt. Lite moln kunde inte stoppa oss.
Efter en sista frappe och en fruktsallad fullspäckad med überbilliga exotiska frukter hoppade vi på nattbussen till Mexico City. Hej nio timmar av iskyla och osköna säten… ingen av oss sov sådär fantastiskt bra, men fram kom vi iaf och vi tog oss också till flygplatsen förvånansvärt billigt och smidigt. Väl där gick jag genast till US Airways biljettdisk och kollade upp möjligheten att ändra min biljett till en dag tidigare. Det gick finfint. Men smakar det så kostar det, och 156 dollar sa hejdå till mitt konto.
Jag frågade killen i incheckningen vad han trodde om mitt ostämplade visum (missade att stämpla när jag lämnade landet vid påsk) och han sa att han inte visste säkert, men att jag troligtvis skulle få böta 1000 pesos eller mer när jag gick för att stämpla det den här gången. Det kände jag inte riktigt för att göra, så jag lyckades lura till mig 15 minuter gratis Internet och googlade frenetiskt för att försöka ta reda på om jag på något vis kunde komma undan. Det visade sig att folk tidigare bara lämnat landet utan att stämpla… så jag bestämde mig för vara fräck och göra detsamma. Friskt vågat, 600 kr vunnet.
Nästa problem dök upp i Charlotte, och det är alltså här den riktiga dramatiken sätter in. Jag hade riktigt kort connection time och skyndade alltså av planet för att snabbt ta mig igenom immigration. Men vad hjälper det att jag är först i kön när jag alltid hamnar i secondary screening? Den här gången var det inte bara för att jag ser så misstänkt terroristig ut, utan de tyckte faktiskt att jag hade gjort något fel. Tydligen räknas det nämligen inte som att man lämnar USA när man åker till Mexico… så i deras ögon hade jag med råge gått över de 90 dagar jag har rätt att vistas här utan visum. Gubben i immigration sa att ”i bästa fall åker du hem till Sverige idag” (jag vågade inte fråga vad som skulle hända i värsta fall) och ett tag där var jag verkligen inställd på att det var Stockholm nästa… men så plötsligt ändrade han sig och sa att eftersom jag hade ett giltigt visum i Mexico så var jag ju tekniskt sett mexikan, och då hade jag ju varit ”hemma” mellan mina USA besök. Tack och lov bestämde han sig för att den förklaringen höll och gav mig en ny inträdesstämpel, så nu får jag stanna här i 90 dagar till. :p När jag äntligen kom ut ur immigration var det bara 20 minuter kvar till mitt nästa plan skulle lyfta, och jag var fortfarande på fel terminal… men när jag med andan i halsen kom fram till gaten visade det sig att det blivit 30 minuter försenat, så jag hann med. :)
Framme i Memphis möttes jag av Cameron som väntade med öppna armar. Min väska behagade dock enligt tradition inte dyka upp, men den här gången behövde jag iaf inte vänta så länge. Den kom in redan med nästa plan och väntar nu på mig hemma hos Camerons pappa. Själv är jag i Dumas där vi spenderat dagen vid poolen och med att gosa med Daisys 10 valpar. Vi har gömt oss här, för Cams pappa (som kom hem från semestern idag) mår bättre av att inte veta att jag kom en dag tidigare och att vi passade på att sova sked i hans hus medan han var borta. :p Nu ska vi äta grillat här i Dumas med Carla och Cruz och sedan blir det till att återvända till Saltillo. Idag är Father’s Day i USA så vi ska gratta James ikväll och sova där igen. Men i varsin säng den här gången. :p
fredag 18 juni 2010
Mexico i ett nötskal
Idag är näst sista dagen i Zihuatanejo, och underbart nog så har den fyllts av idel gråa moln och regnskurar. Temperaturen är behagligare, men luftfuktigheten är uppe i 94%... Vi har inte orkat ta oss till stranden idag utan har roat oss med att fika, äta tacos och tvätta kläder. Ikväll ska vi snofsa till oss lite och gå på en halvfin restaurang.
Annars har vi sedan sist mest legat på stranden. Igår snorklade vi tom lite, vilket var ganska häftigt. Det är inga direkt fantastiska korallrev eller så, men några färgglada små fiskar spanade i alla fall mitt norra öga. Vi provade även en kokosnöt på stranden, men den var ingen höjdare. Bättre blev det när vi åkte in till stan och tog vår dagliga cappuccino-frappe. NOMS. Kvällarna här har vi som regel spenderat på vandrarhemmet där vi lagat mat och sedan suttit på balkongen och myst med godis, fruktsallad och/eller vin. Inte illa!
Det känns lite skumt att vi snart ska åka härifrån. Troligtvis blir det ett evigt hejdå till Mexico från min sida. Men även om det är lite sorgligt på ett vis så ser jag verkligen fram emot att komma till USA igen också. Det är ju lite av mitt andra hem. Och jag vet ju att Cameron är den första som möter mig på flygplatsen... :) Förhoppningsvis lyckas jag ändra mitt flyg till den nittonde, annars blir det en ensam natt i DF efter att Emelie och Marlene åkt hem. Så håll tummarna för mig!
Här följer några bilder som kanske bättre beskriver den senaste tiden än något jag har att säga:
Jag svischar förbi i mina nya skor, snabb som vinden.
Emelie paparazzifotar när Marlene visar snyggaste stilen under ett plötsligt skyfall: barfota och handduksturban.
Bästa tidsfördrivet; Uno och godis.
Promenad mot stranden här i Zihua.
Utflykt till Ixtapa med godaste fruktjuicen i praktiska to go-påsar. :p
Kokosnöt på stranden La Ropa. Smaken var inte helt angenäm.
Den dagliga halvlitersfrappen är desto godare. Både jag och Emelie har utvecklat ett visst beroende.
Annars har vi sedan sist mest legat på stranden. Igår snorklade vi tom lite, vilket var ganska häftigt. Det är inga direkt fantastiska korallrev eller så, men några färgglada små fiskar spanade i alla fall mitt norra öga. Vi provade även en kokosnöt på stranden, men den var ingen höjdare. Bättre blev det när vi åkte in till stan och tog vår dagliga cappuccino-frappe. NOMS. Kvällarna här har vi som regel spenderat på vandrarhemmet där vi lagat mat och sedan suttit på balkongen och myst med godis, fruktsallad och/eller vin. Inte illa!
Det känns lite skumt att vi snart ska åka härifrån. Troligtvis blir det ett evigt hejdå till Mexico från min sida. Men även om det är lite sorgligt på ett vis så ser jag verkligen fram emot att komma till USA igen också. Det är ju lite av mitt andra hem. Och jag vet ju att Cameron är den första som möter mig på flygplatsen... :) Förhoppningsvis lyckas jag ändra mitt flyg till den nittonde, annars blir det en ensam natt i DF efter att Emelie och Marlene åkt hem. Så håll tummarna för mig!
Här följer några bilder som kanske bättre beskriver den senaste tiden än något jag har att säga:
Jag svischar förbi i mina nya skor, snabb som vinden.
Emelie paparazzifotar när Marlene visar snyggaste stilen under ett plötsligt skyfall: barfota och handduksturban.
Bästa tidsfördrivet; Uno och godis.
Promenad mot stranden här i Zihua.
Utflykt till Ixtapa med godaste fruktjuicen i praktiska to go-påsar. :p
Kokosnöt på stranden La Ropa. Smaken var inte helt angenäm.
Den dagliga halvlitersfrappen är desto godare. Både jag och Emelie har utvecklat ett visst beroende.tisdag 15 juni 2010
Simma med delfiner
Nu är vi i Zihuatanejo! Bussresan hit gick otroligt bra, trots att den tog sammanlagt 8 timmar. Det äventyrligaste som hände var att vi blev sugna på glass efter kioskens stängningstid på busstationen i Irapuato, så vi tvingades venture out och leta öppna affärer i staden istället. Vi kom tillbaka 20 minuter senare med varsin Solero och undvek med nöd och näppe ösregnet. När vi sedan gick ut till bussen insåg vi att det faktiskt fanns en öppen kiosk ute på själva "perrongen" som sålde glass hela natten... :p
Här i Zihua bor vi på ett mysigt litet vandrarhem där vi förärats med ett eget rum. Vi har hittills lyckats klara oss utan AC, som kostar extra... men det är VARMT här. Och fuktigt. Det är monsunsäsong, vilket inte alls är så domedagsaktigt som vi hade föreställt oss. Det innebär bara att det störtregnar ibland, oftast på kvällarna. Vilket nästan är skönt, för då blir det lite svalare. På dagarna är det soligt för det mesta, men när molnen driver in är vi oftast ganska tacksamma över det. Igår spenderade vi dagen på stranden La Ropa här i Zihua, och idag tog vi bussen till närliggande Ixtapa. Där gick vi till delfinariet och betalade ett groteskt överpris för att uppfylla vår dröm om att få simma med delfiner. Snacka om att de vet hur man suger pengar ur turister här! Kameror var förbjudna, och bilderna de anställda tog kostade 100 pesos styck. Därför har jag också bara en bild... och den blev väl sådär. Men en häftig upplevelse var det iaf!
Här i Zihua bor vi på ett mysigt litet vandrarhem där vi förärats med ett eget rum. Vi har hittills lyckats klara oss utan AC, som kostar extra... men det är VARMT här. Och fuktigt. Det är monsunsäsong, vilket inte alls är så domedagsaktigt som vi hade föreställt oss. Det innebär bara att det störtregnar ibland, oftast på kvällarna. Vilket nästan är skönt, för då blir det lite svalare. På dagarna är det soligt för det mesta, men när molnen driver in är vi oftast ganska tacksamma över det. Igår spenderade vi dagen på stranden La Ropa här i Zihua, och idag tog vi bussen till närliggande Ixtapa. Där gick vi till delfinariet och betalade ett groteskt överpris för att uppfylla vår dröm om att få simma med delfiner. Snacka om att de vet hur man suger pengar ur turister här! Kameror var förbjudna, och bilderna de anställda tog kostade 100 pesos styck. Därför har jag också bara en bild... och den blev väl sådär. Men en häftig upplevelse var det iaf!
lördag 12 juni 2010
Sista dagen i Gto
Idag blir det inget fint inlägg med en massa bilder, för alla mina sladdar och elektronikprylar är redan nedpackade. Jag har faktiskt packat precis allt. Och tro det eller ej, men det rymdes i en enda väska! Att den sedan är en grovt överviktig (enligt uppskattning) monsterväska, det är en annan sak. Jag har hur som helst tänkt packa över de tyngsta grejerna i ryggsäcken sen (just nu är även den nedpackad) och checka två väskor.
I alla fall så känns det som en bra idé att skriva ett sista inlägg från Guanajuato, som ju ändå varit mitt hem de senaste 5 månaderna. Att åka härifrån känna konstigt. Det är både positivt och negativt. Jag är ganska redo att åka hem, (fast det blir ju först i juli), men samtidigt har jag ingen aning om jag någonsin kommer att komma tillbaka... och det har varit mycket trevligt med min tid här!
Idag har vi spenderat ett flertal timmar vid en allmän pool. Den var väl inget speciellt, och vädret var lite sådär, men vi var ändå nöjda efter att ha misslyckats med att hitta en pool under hela gårdagen. Då gav vi upp och satte oss och fikade istället, och sedan på kvällen sprang jag en runda med mina nya, finfina skor. Och så avslutade vi det hela med lite Uno. Inte illa, all in all.
Nu återstår att äta lite tacos, säga hejdå till mina härliga hyresvärdar och att posta ett par vykort innan vi börjar vår bussresa mot Zihuatanejo. Vi håller tummarna för att alla vädersidor vi har kollat har fel, ihållande regn hela tiden vi är vid kusten känns ju inte så kul. För säkerhetsskull ska vi forska lite om eventuellt solsäkrare stränder nu innan vi åker. Håll tummarna för oss!
I alla fall så känns det som en bra idé att skriva ett sista inlägg från Guanajuato, som ju ändå varit mitt hem de senaste 5 månaderna. Att åka härifrån känna konstigt. Det är både positivt och negativt. Jag är ganska redo att åka hem, (fast det blir ju först i juli), men samtidigt har jag ingen aning om jag någonsin kommer att komma tillbaka... och det har varit mycket trevligt med min tid här!
Idag har vi spenderat ett flertal timmar vid en allmän pool. Den var väl inget speciellt, och vädret var lite sådär, men vi var ändå nöjda efter att ha misslyckats med att hitta en pool under hela gårdagen. Då gav vi upp och satte oss och fikade istället, och sedan på kvällen sprang jag en runda med mina nya, finfina skor. Och så avslutade vi det hela med lite Uno. Inte illa, all in all.
Nu återstår att äta lite tacos, säga hejdå till mina härliga hyresvärdar och att posta ett par vykort innan vi börjar vår bussresa mot Zihuatanejo. Vi håller tummarna för att alla vädersidor vi har kollat har fel, ihållande regn hela tiden vi är vid kusten känns ju inte så kul. För säkerhetsskull ska vi forska lite om eventuellt solsäkrare stränder nu innan vi åker. Håll tummarna för oss!
fredag 11 juni 2010
Sommar, sommar, sommar!
Livet som ledig fortsätter förnöja. Igår vad vi überambitiösa och begav oss ut på bergsklättringsfärd. Det blev berget La Bufa, som jag har velat bestiga ända sedan jag missade när resten av utbytesstudenterna gjorde det i början av terminen. Det tog ett bra tag, vi var nog ute i solen i sammanlagt 4-4,5 timmar. Men vi tog en del fikapauser också förstås. Efteråt kände vi oss i alla fall nöjda men både trötta och brända också. Det blev en lugn kväll med middag ute och sedan sängen ganska omgående.
Äntligen på toppen! Finfin utsikt, men halvläskigt var det...
Imorse tog vi bussen till León för en extremt lyckad shoppingdag. Jag bara fyndar och fyndar här, allt är så billigt och butikern faller mig verkligen i smaken. Zara, Bershka och diverse små skoaffärer… Jag köpte faktiskt ett par nya springarskor idag igen, efter att ha debatterat lite med mig själv. Jag kom fram till att det ändå är bättre att köpa ett par till här för 150 kr, jämfört med att vänta tills jag kommer hem och få lägga ut tio gånger så mycket. Nu försäkrade jag mig verkligen om att de är ”mjuka” och sköna. Skavsårsskorna får jag väl lägga ut på Tradera - med en välformulerad beskrivning som främst fokuserar på hur sällan de är använda. Om inte någon här är intresserad..? :p
4 toppar, en klänning och två par skor... och jag är inte fullt 800 sek fattigare.
Förutom att shoppa så hann vi också med ett besök på Starbucks (iced coffee är mitt och Emelies nya beroende) och middag på Chili’s. Så underbart amerikaniserat! Det blev Chicken Fajita Pita med fries doppade i ranch och Paradise Pie till efterrätt. När vi kom hem tänkte vi fika med Jorge, men han fick aldrig vårt sms så vi tog en iscappuccino till alldeles för oss själva. Det blir frukostdate imorgon istället, och sedan har vi planerat en dag vid poolen (som vi dock inte vet var den ligger, vi hoppas på att Jorge kan hjälpa till med det problemet). Nu är det bäst att jag snoozar snart, om jag ska orka upp imorgon. Bara två ynka dagar kvar nu i Guanajuato! Det känns helt absurt.
För fansen: Jag och Marlene chillar i Pastitas.
Imorse tog vi bussen till León för en extremt lyckad shoppingdag. Jag bara fyndar och fyndar här, allt är så billigt och butikern faller mig verkligen i smaken. Zara, Bershka och diverse små skoaffärer… Jag köpte faktiskt ett par nya springarskor idag igen, efter att ha debatterat lite med mig själv. Jag kom fram till att det ändå är bättre att köpa ett par till här för 150 kr, jämfört med att vänta tills jag kommer hem och få lägga ut tio gånger så mycket. Nu försäkrade jag mig verkligen om att de är ”mjuka” och sköna. Skavsårsskorna får jag väl lägga ut på Tradera - med en välformulerad beskrivning som främst fokuserar på hur sällan de är använda. Om inte någon här är intresserad..? :p
Förutom att shoppa så hann vi också med ett besök på Starbucks (iced coffee är mitt och Emelies nya beroende) och middag på Chili’s. Så underbart amerikaniserat! Det blev Chicken Fajita Pita med fries doppade i ranch och Paradise Pie till efterrätt. När vi kom hem tänkte vi fika med Jorge, men han fick aldrig vårt sms så vi tog en iscappuccino till alldeles för oss själva. Det blir frukostdate imorgon istället, och sedan har vi planerat en dag vid poolen (som vi dock inte vet var den ligger, vi hoppas på att Jorge kan hjälpa till med det problemet). Nu är det bäst att jag snoozar snart, om jag ska orka upp imorgon. Bara två ynka dagar kvar nu i Guanajuato! Det känns helt absurt.
tisdag 8 juni 2010
Hejdå, Valenciana!
Tenta, check.
Nu har jag sommarlov. Tentan gick väl hyfsat bra, även om jag aldrig har någon koll på hur jag egentligen lyckas i just den här kursen. Det blir ju en trevlig (?) överraskning sen när betygsrapporten kommer. I alla fall så kände jag först att jag inte kunde någonting, men sedan visade det sig att alla frågor var baserade på en text som jag vänligt nog fick låna av en klasskompis. Då gick det lätt som en plätt. Sedan avslutades tentan med ytterligare en text som man skulle analysera och skriva en comentario till. Det fick jag göra hemifrån, sa hon, så jag tog med mig min text och hoppade på bussen tillbaka. Det var sista besöket NÅGONSIN i Valenciana, det!
Efter att snabbt ha snickrat ihop ett par sidors ordbajs mailade jag in det hela och fick officiellt sommarlov! Wohoo!
Nu har jag sommarlov. Tentan gick väl hyfsat bra, även om jag aldrig har någon koll på hur jag egentligen lyckas i just den här kursen. Det blir ju en trevlig (?) överraskning sen när betygsrapporten kommer. I alla fall så kände jag först att jag inte kunde någonting, men sedan visade det sig att alla frågor var baserade på en text som jag vänligt nog fick låna av en klasskompis. Då gick det lätt som en plätt. Sedan avslutades tentan med ytterligare en text som man skulle analysera och skriva en comentario till. Det fick jag göra hemifrån, sa hon, så jag tog med mig min text och hoppade på bussen tillbaka. Det var sista besöket NÅGONSIN i Valenciana, det!
Efter att snabbt ha snickrat ihop ett par sidors ordbajs mailade jag in det hela och fick officiellt sommarlov! Wohoo!
Sommarstämning
Nu är Marlene och Emelie här. De kom tidigt i morse, vid halv fem, så vi inledde vårt umgänge med några timmars sömn. Resten av dagen har vi också tagit det lugnt, och det har varit riktigt härlig semesterstämning! Skönt, efter helgens uppsatspillande. Tyvärr har jag en tenta imorgon bitti som stör friden, men efter den är jag helt klar. Sommarlov, javisst!
För att återgå till dagen som varit så satt vi i gräset i Pastitas en stund och pratade, fikade en kaffedrink på Club Café och gick sedan och handlade. När vi kom hem bokade vi bussar och boende för vår resa, det blir Zihuatanejo på lördag och en vecka framåt. :) Sedan lagade vi till lite tacos och avslutade kvällen med varsin glass. Det är mycket trevligt med lite Sverigesällskap, de flesta av mina utbytesstudentkompisar har åkt hem eller rest till andra delar av Mexico vid det här laget, så helgen var lite enslig faktiskt.
Livet känns bra fint faktiskt, bara den förhatliga tentan blir avklarad.
För att återgå till dagen som varit så satt vi i gräset i Pastitas en stund och pratade, fikade en kaffedrink på Club Café och gick sedan och handlade. När vi kom hem bokade vi bussar och boende för vår resa, det blir Zihuatanejo på lördag och en vecka framåt. :) Sedan lagade vi till lite tacos och avslutade kvällen med varsin glass. Det är mycket trevligt med lite Sverigesällskap, de flesta av mina utbytesstudentkompisar har åkt hem eller rest till andra delar av Mexico vid det här laget, så helgen var lite enslig faktiskt.
Livet känns bra fint faktiskt, bara den förhatliga tentan blir avklarad.
lördag 5 juni 2010
Fin-fredag
Pre-party Linn sippar på ett glas vin (I say glas, you say plastmugg) och väntar på att pajken ska komma hem från jobbet för att byta ett par ord innan det är dags att dra igång på riktigt.
Idag har varit en mycket, mycket bra dag. Det började med tentan i morse. För det första fick jag den där behagliga "jag kan det här"-känslan när jag tittade på frågorna. Och för det andra så hade det inte ens behövts, för ryskan var AWOL och istället möttes vi av en liten tant som sa "jag ser ingenting, jag hör ingenting, och jag säger till om hon kommer". Alltså blev det ett litet samarbete. Fast jag tror jag hjälpte mer än jag blev hjälpt, men då kan jag ju känna mig som en barmhärtig samarit iaf.
Sen råkade jag springa på Mari och en av hennes kompisar på väg hem från min promenad, och de bjöd in mig på en smoothie. En tupplur senare fick jag veta att Cam skulle jobba längre än vad jag hade trott, så jag bestämde mig för att utyttja tiden till att springa. Tredje gången denna vecka, se dukti en kvinn! Nu har Cam äntligen dykt upp, så jag ska prata med honom en stund innan jag drar vidare.
fredag 4 juni 2010
Dagen D
Det är fredag morgon, och om exakt 45 minuter börjar min tenta i lingvistik. Jag råkade vakna lite väl tidigt imorse, så jag tänkte använda den här sista kvarten innan det är dags att gå till bussen till att blogga lite.
De senaste dagarna har handlat en hel del om plugg (och ändå vet jag inte om jag är tillräckligt väl förberedd), men det som inte har haft med lingvistik att göra har faktiskt varit väldigt trevligt. I tisdagskväll var jag ute med tjejerna och ”tog en öl” (jag sätter det inom citationstecken eftersom jag själv bara dricker öl under pistolhot), och igår blev det både en smoothie med Mari och sedan middag med henne, Maria, Teresa och Veronica. Mycket trevligt. Ikväll har de fiesta de despedida, avskedsparty, i sitt hus, så det blir ett utmärkt tillfälle att även fira att lingvistiken är avklarad.
Annars har det varit ganska stillsamt. Fast jag kan ju förresten också nämna att det är klart nu att vi får lägenheten i Holmsund. Lite avsides kan tyckas, men jag gillar ju att bo i skogen och så är det är jättefin lägenhet till ett mycket bra pris. Det känns väldigt bra faktiskt! Nu fattas bara att hitta ett jobb också… ujuj. Det kan nog bli nog så spännande.
Nu är det hög tid att jag ger mig iväg. Ryskan tycker inte om sena ankomster och jag vill hålla mig i hennes good graces så kanske jag får några extra poäng på tentan. :p
De senaste dagarna har handlat en hel del om plugg (och ändå vet jag inte om jag är tillräckligt väl förberedd), men det som inte har haft med lingvistik att göra har faktiskt varit väldigt trevligt. I tisdagskväll var jag ute med tjejerna och ”tog en öl” (jag sätter det inom citationstecken eftersom jag själv bara dricker öl under pistolhot), och igår blev det både en smoothie med Mari och sedan middag med henne, Maria, Teresa och Veronica. Mycket trevligt. Ikväll har de fiesta de despedida, avskedsparty, i sitt hus, så det blir ett utmärkt tillfälle att även fira att lingvistiken är avklarad.
Annars har det varit ganska stillsamt. Fast jag kan ju förresten också nämna att det är klart nu att vi får lägenheten i Holmsund. Lite avsides kan tyckas, men jag gillar ju att bo i skogen och så är det är jättefin lägenhet till ett mycket bra pris. Det känns väldigt bra faktiskt! Nu fattas bara att hitta ett jobb också… ujuj. Det kan nog bli nog så spännande.
Nu är det hög tid att jag ger mig iväg. Ryskan tycker inte om sena ankomster och jag vill hålla mig i hennes good graces så kanske jag får några extra poäng på tentan. :p
tisdag 1 juni 2010
Hulken
Idag gjorde jag äntligen bort min muntliga presentation på lingvistiken. Det gick väl... sådär. Jag är inget större fan av att hålla föredrag, än mindre på spanska. Men alla andra var ganska kassa också så det gjorde inte så mycket, haha. Nu är det kvar en lektion till imorgon, och sedan tentan som har blivit flyttad till fredag.
För att använda en av Eves favorittermer så blev jag nästan stjärtad idag när jag skulle köpa mjölk. Kvinnan på Oxxo (som förövrigt är en surtant som aldrig ens hälsar på kunderna, men det är mer regel än undantag i det här landet) gav tillbaka 22.50 när jag betalade med en 50-lapp. Mjölken kostade 17.50. Jag hann gå precis utanför dörren innan jag upptäckte hennes misstag, men jag vände direkt tillbaka och förklarade situationen. Hon förnekade det i sten, påstod att hon gett mig 32.50 även fast jag visade upp precis vad jag hade fått. Jag uppskattade inte att bli anklagad för att ljuga, så jag blev Hulken. Jag fortsatte enträget att insistera tills jag fick tillbaka mina 10 pesos, som dock ackompanjerades av en mycket sur min. Mycket tjafs för ca 6 kr, kan man tycka. Men jag ger mig inte. Var tvungen att hålla igen för att inte föreslå en charmkurs också.
Det var ungefär höjden av spänning under min dag. Nu pratar jag sedan ett par timmar tillbaka med min loverboy. Har funderat lite på mitt framtida yrkesliv och återigen kommit till slutsatsen att inget låter direkt inspirerande. Vi har bestämt oss för att skriva en bestseller under pseudonym och på så vis skickligt undvika allt vad (riktiga) jobb heter.
För att använda en av Eves favorittermer så blev jag nästan stjärtad idag när jag skulle köpa mjölk. Kvinnan på Oxxo (som förövrigt är en surtant som aldrig ens hälsar på kunderna, men det är mer regel än undantag i det här landet) gav tillbaka 22.50 när jag betalade med en 50-lapp. Mjölken kostade 17.50. Jag hann gå precis utanför dörren innan jag upptäckte hennes misstag, men jag vände direkt tillbaka och förklarade situationen. Hon förnekade det i sten, påstod att hon gett mig 32.50 även fast jag visade upp precis vad jag hade fått. Jag uppskattade inte att bli anklagad för att ljuga, så jag blev Hulken. Jag fortsatte enträget att insistera tills jag fick tillbaka mina 10 pesos, som dock ackompanjerades av en mycket sur min. Mycket tjafs för ca 6 kr, kan man tycka. Men jag ger mig inte. Var tvungen att hålla igen för att inte föreslå en charmkurs också.
Det var ungefär höjden av spänning under min dag. Nu pratar jag sedan ett par timmar tillbaka med min loverboy. Har funderat lite på mitt framtida yrkesliv och återigen kommit till slutsatsen att inget låter direkt inspirerande. Vi har bestämt oss för att skriva en bestseller under pseudonym och på så vis skickligt undvika allt vad (riktiga) jobb heter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)