tisdag 1 juni 2010

Hulken

Idag gjorde jag äntligen bort min muntliga presentation på lingvistiken. Det gick väl... sådär. Jag är inget större fan av att hålla föredrag, än mindre på spanska. Men alla andra var ganska kassa också så det gjorde inte så mycket, haha. Nu är det kvar en lektion till imorgon, och sedan tentan som har blivit flyttad till fredag.

För att använda en av Eves favorittermer så blev jag nästan stjärtad idag när jag skulle köpa mjölk. Kvinnan på Oxxo (som förövrigt är en surtant som aldrig ens hälsar på kunderna, men det är mer regel än undantag i det här landet) gav tillbaka 22.50 när jag betalade med en 50-lapp. Mjölken kostade 17.50. Jag hann gå precis utanför dörren innan jag upptäckte hennes misstag, men jag vände direkt tillbaka och förklarade situationen. Hon förnekade det i sten, påstod att hon gett mig 32.50 även fast jag visade upp precis vad jag hade fått. Jag uppskattade inte att bli anklagad för att ljuga, så jag blev Hulken. Jag fortsatte enträget att insistera tills jag fick tillbaka mina 10 pesos, som dock ackompanjerades av en mycket sur min. Mycket tjafs för ca 6 kr, kan man tycka. Men jag ger mig inte. Var tvungen att hålla igen för att inte föreslå en charmkurs också.

Det var ungefär höjden av spänning under min dag. Nu pratar jag sedan ett par timmar tillbaka med min loverboy. Har funderat lite på mitt framtida yrkesliv och återigen kommit till slutsatsen att inget låter direkt inspirerande. Vi har bestämt oss för att skriva en bestseller under pseudonym och på så vis skickligt undvika allt vad (riktiga) jobb heter.

5 kommentarer:

  1. Jag är inte förvånad,är man från Näsberg så är man beredd att döda för "sex"kronor.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Haha jag kom att tänka på den gången vi var i Streatham och du köpte en bok som du också fick för lite växel tillbaka på! Och hon var tvungen att räkna hela kassan för att se vem som hade rätt... :)

    SvaraRadera
  3. Hm.. Stratford var det nog :p

    SvaraRadera
  4. Mjo... men det var väl mycket pengar det handlade om? Om jag minns rätt så var det 5 eller 10 pund. Och på den tiden levde jag ju på barnbidrag, haha. Affärsmänniskorna borde helt enkelt lära sig att lita på mig, så slipper de bekymren med att räkna om kassan. :p Kram

    SvaraRadera
  5. Haha! Jag saknar dig... :) /Eve

    SvaraRadera