lördag 29 maj 2010

Jomenvisst

Jag står inför min kortaste helg på länge, bara tre dagar ledigt. Det är ju för bedrövligt. :p Hur som helst så har det börjat väldigt lovande. Igår tog jag en kaffe med Mari efter att sista litteraturlektionen för terminen var avklarad, och bestämde mig då även för att gå ut på kvällen för att fira den officiella sista lektionsdagen (även om jag nu själv har extralektioner inlagda nästa vecka… man kan ju glädjas med andra). Sagt och gjort, vid 23-tiden begav vi oss mot Zilch för en fördrink och drog sedan vidare till Colemans lägenhet som var fullsmockad. Träffade på en och annan slibbig mexikan som påminde mig om varför jag tycker så ruskigt mycket om min egen pojkvän.

Idag bestämde jag mig för att det var dags att prova mina vingar, eller rättare sagt fötter, och ge mig ut och springa igen. Med ett icke-föraktligt antal plåster och mina gamla utnötta skor travade jag iväg och det gick faktiskt över förväntan. När jag kom hem blev det en sen middag i form av tacos. Så mexikanskt som det kan bli, även om sällskapet var europeiskt.

Effektiv som skrutt har jag varit också. Har fått lite jobb från Sverige mailat till mig, så jag har dels börjat på det och dels pluggat lite. I veckan blir det lingvistik för hela slanten, men en 4-timmarslektion på måndag, ytterligare en på tisdag och så tenta på onsdag. Och någon gång under den tiden ska jag hålla mitt muntliga föredrag också. Det kommer att kännas skönt när de tre dagarna är över, faktiskt. Då återstår bara tentan i lectura crítica som jag redan vet kommer vara helt absurd, så det är ingen idé att ens försöka plugga inför den.

Nu ska jag fortsätta smaska i mig lite jordgubbar och prata med Cam en stund. Just ikväll har jag sällskap av en halvtokig japan som går omkring och pratar för sig själv… Jag ogillar grannar, som jag tror att jag tidigare nämnt, så jag försöker hålla mig undan så gott det går. Men ibland måste man ju ge sig ut i ”allmänområdet”… som imorgon t.ex. Trots Sveriges misslyckande måste jag ändå se Eurovision. Jag har bott utomlands vid fyra finaltillfällen, och än har jag inte låtit det stoppa mig. Trots mitt sega internet och avsaknaden av svenskt bidrag tänker jag inte låta årets program bli det första jag missar.

1 kommentar:

  1. haha joo vist är vi! sådan mor sådan dotter som man brukar säga =D

    SvaraRadera