Progress

Jag tror att göteborgare har ett annat lingvistiskt protokoll för telefonsamtal än vad västerbottningar har. Hittills har alla mina samtal med sörlänningarna slutat ungefär såhär:

Jag: Hej... blablabla.
Dem: Blablabla.
Jag: Hejdå!
Dem: Blablablabla.
Jag: Ehm, joo. Hejdå.
Dem: Ha det så bra.
Jag: Detsamma. Hejdå.
Dem: Tack, hej.

Antingen så är...
1) västerbottningar oartigare än göteborgare.
2) jag oartigare än göteborgare
3) jag väldigt sugen på att avsluta samtalet så snabbt som möjligt eftersom jag tycker telefoner är djävulens påfund.
eller
4) all of the above

Nu har jag i alla fall ringt de allra flesta som ska ringas, och det är ordnat med hemförsäkring, adressändring, elavtal... the whole nine yards. Har även hunnit vara hos tandläkaren, som gav mig en fet OK-stämpel. Gött. Packningen är också on schedule. Idag var det kökets tur att packas ihop. Efter jobb i Sorsele och en snabbvisit hos syster där det luktade apa. Vilket inte var menat som en kritik mot min syrras städning utan bara en kommentar på surströmmingslukten... vanligtvis håller jag mig miltals ifrån platser där den stinkande firren serveras, men Cameron ville gärna provsmaka en gång innan vi lämnar Norrland. Vad han tyckte? Tja, den pajken äter ju allt. Utom hallon, av någon underlig anledning..?

Bilder från helgen

Lycksele: Alex, Emelies kompis Simon och Emelie.

Lycksele: Eve, jag och Marlene mobilnördar.

Lilla Skeppträsket: Cameron, jag och Ullis.

Hektiskt

Jag vaknade imorse av världens åsksmäll. Det lät på fullaste allvar som att blixten precis slagit ner i just vårt hus. Som tur var var så inte fallet, men halvt utan ström var vi i alla fall då en säkring hade gått på något vis? Nu är det åtgärdat i alla fall.

Livet sedan senaste inlägget har sett ut såhär: torsdag i Sorsele. Fredag jobb igen och sen paltkok och spel hos Lasse. Därefter åkte jag och Eve mot Lycksele, inte så mycket för motorveckan utan för att träffa några kompisar som var hemma. Det var trevligt. :) Vi kom hem efter midnatt, hämtade upp Cameron som stannat kvar hos Lasse och åkte hem. Hann sova en fem timmar ungefär innan det var dags att stiga upp och brassa iväg mot schtaan med moder och Eve. Blev några timmars shopping som mest gick ut på grejer till kvällen och en transportbur till katterna, men jag fyndade en del superbilliga kläder på rean också! Igår kväll var vi sedan i Jennys stuga med syskonen, respektive och några barn. Det blev grillning och sen mys vid elden. Härligt! Det var även en av sommarens varmaste dagar hittills, men lagom till att vi skulle promenera de 3 kilometrarna hem så började det regna... och sen kom åskan alltså.

Det tar sig

...sa pyromanen. Sprang längre idag men kände mig mindre död. Lång väg kvar till 15,5 km förstås, och medelhastigheten kunde vara bättre... men helt kört känns det inte i alla fall. :)

Bankblogg

Jag är på jobbet, men det har kommit exakt 4 kunder sedan vi öppnade för en och en halv timme sedan, så jag tar mig friheten att blogga lite. Igår premiärjobbade jag i Sorsele, vilket faktiskt var nästan trevligare än att jobba här då det i alla fall kom hyfsat mycket kunder. Kanske för att banken där bara har öppet två dagar i veckan? Ska dit igen imorgon, och tisdag och torsdag nästa vecka.

Sen på kvällen var det packning som gällde. Vår lägenhet börjar mer och mer likna en krigszon. Det står lådor och påsar överallt och är på det hela taget ingen ordning. Eller jo, nån ordning är det. Man kanske kan kalla det för ett organiserat kaos. Igår hjälpte mamma och pappa till också, så vi fick iväg en del av de saker som vi inte ska ha med oss (överflödiga möbler, snowboardar och dyl) till Näsliden. Men hujeda mig, det är mycket kvar att göra. Jag hoppas verkligen vi kommer rymma allt vi vill ha med oss i skåpbilen vi har hyrt. Jag fattar inte hur man kan ha så mycket grejer? Ska försöka vara hård med mig själv och göra mig av med allt som är överflödigt.

Ett smakprov på hur hemtrevligt vi har det just nu. Dålig bildkvalitet tyvärr, vet inte vad det har tagit åt min kamera.

Att packa är en barnlek med dessa eminenta hjälpredor.

USA-bilder

Jag hade visst varit riktigt dålig på att fota på den här resan, men några enstaka bilder kan jag i alla fall bjuda på.

Vi hälsade på hos Cissy i Blue Mountain och stötte på denna vackra dam. Måste ha siames i sig? Hon har i alla fall världens häftigaste ögon, ljust ljust blåa! Hade det inte varit så krångligt att frakta katter över Atlanten (och om jag inte redan hade haft världens finaste kissar hemma) så hade jag adopterat henne direkt.

Ingen USA-resa är komplett utan ett besök på mexikanska buffén på Las Margaritas. SÅ gott, SÅ onyttigt och SÅ underbart.

Camerons mormor (längst till vänster) är en cool kvinna. Som ung sjöng hon country och sånt, och fick en gång låna en jacka av självaste Elvis på en konsert. Jag minns inte vilka männen på den här bilden är, men den andra kvinnan är ingen annan än Dolly Parton.

Djurlivet i Mississippifloden, utanför kasinot i Tunica. Jag och Lasse fick inte komma in på kasinot med våra svenska körkort, så vi och Cruz väntade utanför medan Carla gick för att hämta storspelarn Cameron. Förutom ca 700 sköldpaddor hann vi se några gigantiska fiskar (alligator-nånting hette de visst) och en water moccasin-orm. Huga.

Livet.

Jo, såhär är det: Cameron kom in på sin utbildning. Och dagen efter fick jag ett jobb. Liiite flyt måste man ju säga att vi har haft. :p Har pratat med min nya chef idag. Det är 65% verkar det som, ett lärarjobb i spanska och engelska. Känns bra nu när jag har fått veta lite mer detaljer. Och ungefärlig lön. :D

Sen något som är mindre kul är att vi gick in på migrationsverket för att kika på hur lång väntetiden kan tänkas vara på Camerons permanenta uppehållstillstånd. 7-10 MÅNADER! Whaaaa..? Skrev ett snyftarmail till dem om hur fattiga vi är eftersom vi lever på min deltidslön. Han kan ju nämligen inte få CSN förrän hans PUT går igenom. Vi får hoppas att de bryr sig.

Sleepless i Malåträsk

Varför bloggar hon inte, kanske ni frågar er? Har hon inget att skriva om?
Jo, det har hon. Alldeles för mycket. Därför blir jag, varje gång jag tänker att jag ska ta tjuren vid hornen, aaaningens för lat. Men jag ska göra ett försök nu iaf. Om inte annat så blir det väl en början.

Nu är vi hemma i Sverige igen, och jetlaggen har oss i sitt våld. Första natten hemma sov jag 14 timmar, andra natten blev det blygsamma 12. Och inatt, då var verkligen allt åt skogen! Jag gick och la mig i hyfsad tid eftersom jag skulle upp och jobba. Somnade vid midnatt ungefär, men vaknade igen vid 2 och kunde inte för mitt liv somna om! Jag provade läsa, letade rätt på en mp3-fil med white noise for sleeping på internet (har fått något skavsårsaktigt i öronen av propparna så jag måste sova utan, och det gör livet så mycket mer komplicerat när man är så lättväckt som jag), skällde ut Cameron för att han förde oväsen (han pratade i normal samtalston i ett annat rum, haha), försökte tänka på ingenting och, när det inte funkade, dunkade mitt huvud i väggen i ren desperation. Tillslut lyckades jag slumra in en stund igen, men då var klockan redan efter 5 och 08.00 ringde väckaren. Det är ett rent under att jag inte kollrade bort någons pengar idag på banken. ;)

Jag vill påstå att det är SJs fel att jag är så trött som jag är. När vi hade avverkat hela den långa flygresan över Atlanten (Lasse på ett plan, Cameron på ett och jag på ett) så var planen först att vi skulle ta nattåget från Arlanda kl 21. Joho, då fick jag ett mail från SJ om att de skjutit upp avgångstiden med två timmar. Inte så kul när man sett fram emot att få lägga sig tidigt efter att ha sovit kanske 2 timmar på hela flygresan. Iaf så satt vi tålmodigt och väntade på flygplatsen, och åt middag i Sky City för att fira Camerons 24-årsdag (hurra!). Då kom det ytterligare ett mail från SJ, denna gång om problem med tågtrafiken i Västsverige. Ytterligare två timmars försening sa de, men eftersom problemet inte var löst än så misstänkte vi att det skulle bli värre och började kika på flyg istället. Det fanns inga. Tåget kom tillslut 02.15, och då var vi långt ifrån pigga och glada. Vilka muppar. Förhoppningsvis får vi pengarna tillbaka iaf, för som tur var så hade jag köpt biljetten innan de skärpte återbetalningspolicyn. :D

Sista tiden i USA var iaf finemang. Det regnade ganska mycket, vilken jag, i egenskap av soldyrkare, nog var den enda som led av. Vi hann i alla fall träffa både släkt, vänner och min gamla värdfamilj. Sista söndagen vi var där slog vi på stort och inledde dagen med Mexican Buffet i Tupelo på bästa Las Margaritas, och sedan var det dags för bröllopsmiddag (sent omsider) för alla amerikanska would-have-been guests. For ut och sprang igen den kvällen, för det kändes minst sagt välbehövligt. Sen spelade vi spel med hela familjen, vilket var extra kul för mig eftersom jag vann 5/7 omgångar.

Sista dagarna vi var i MS letade vi efter en ring till mig också, för jag vill ett slätt "wedding band" förutom min flådiga amerikanska engagement ring, hehe. I alla fall så visade det sig vara lättare sagt än gjort. Tydligen är mina fingrar för små för att min storlek ska finnas i lager? Och vi hade sparat det så länge att vi inte hade tid att vänta på varken resize eller leverans, så det fick skjutas på framtiden. Får se om det blir att beställa efter en istället kanske. Lite kläder fyndade jag i alla fall, så jag var nöjd ändå. Medan shopping var mitt önskemål ville C på kasinot, där han hovade in 450 dollar utspritt på tre besök. Och Lasse han valde att åka med sin nya Man Friend Randy (Cs styvpappa alltså) till Adamsville, TN och titta på en chrome factory. Jag var inte så deppad över att inte bli medbjuden på den resan. ;)

Tja, det var lite om USA. Ska fixa fler bilder så småningom, är för tillfället för trött för att orka resa mig och hämta sladden till mobilen. Dock så har det hänt en del på livsfronten också, tar det i ett nytt inlägg så det här inte blir evighetslångt.

So far so good

Det regnar i Mississippi. Vilket är ganska välkommet, för det gör att det är en 10-15 grader svalare (än ca 40, som det varit tidigare). Vi har varit tillbaka här i två dagar och har hunnit se Ted på bio och äta Buffalo Wild Wings med gamla kompisar, och idag har vi varit ute och sprungit också. Det var första gången på en dryg månad för min del, och det var ännu längre sedan jag lyckades springa mer än 2-3 km utan att få ont i knät! Idag klarade jag närmare 5 utan några känningar, visserligen i lugnt tempo men det kändes ändå som ett steg i rätt riktning. :) Det är ju lätt hänt att det slinker ner en och annan onyttighet när man befinner sig i USA, så det är nog inte helt fel att kunna motionera lite!

Istället för att försöka berätta om allt som hände medan vi var i Florida tänkte jag lägga ut bilderna här nedan. Så prepare to be bildbombad. Från dagarna i Stockholm har jag däremot inte så många bilder, så jag kan försöka mig på en liten sammanfattning. Efter att ha bott hos Eve i två nätter blev det en natt hos Sara. Vi såg film och hade en lugn kväll. Dagen efter klippte jag mig hos en ganska sur tant i Solna. Hon tolkade "ta så lite som möjligt" som "ta minst 15 cm", så jag var kanske inte helt nöjd när jag gick därifrån. Sen blev det shopping i stan med Eve och Sara. Vid 17 träffade jag Linnéa (som jag faktiskt tog en bild på!) och vi väntade in Sanna för att sedan äta ute på en mexikansk restaurang. Trevligt. :)

Sanna bodde lämpligt nära T-Centralen, så jag sov över hos henne för att tidigt, tidigt på morgonen släpa mig i väg till tåget mot Gbg. Jag var på intervju för ett lärarjobb och han precis svänga om hos Vanessa och tigga mig lite lunch innan det var dags att vända tillbaka till huvudstaden. Väl där åkte jag ut till Gustavsberg och spenderade natten hos Marlene och Alexander. Vi grillade ute på klipporna och satt sedan och pratade på deras balkong. Supermysigt, men jag var halvdöd av trötthet efter min tidiga morgon. Dagen efter träffade jag Maja och solade och spelade minigolf i Tantolunden. En bra avslutning på min vistelse! Sedan väntade en lång och dryg flygresa, med övernattning i London. Tur jag hade Lasse som eminent resesällskap.

Jag och Linnéa väntar på Sanna.

Cruz har en kattunge som är miniliten och söt men som inte vill vara med på kort.

Här syns hon lite bättre.

Första morgonen i USA steg vi upp tidigt och promenerade över till Carla och Randys hus för att bege oss mot Florida.

En bäbishäst finns det också. :)

Andra kvällen i Florida gick vi ut på en jättelång pir och tittade på solnedgången.

Superfint!

Vi fick också se en massa stingrockor!

Dag två var alla utom jag och Cruz brända, så vi skippade stranden och gjorde annat istället.

Cameron och Cruz åkte denna skräckinjagande skapelse.

Sen var vi på WonderWorks, ett skumt hus där man kunde göra en massa skumma saker.

Som att tävla i att vara så avslappnad som möjligt, och med hjälp av att kontrollera sina hjärnvågor få en boll  att rulla över till motståndarens sida... Cameron vann, jag blir jättestressad av att tvingas vara lugn.

Det här ser coolare ut än det är, det var bara en kostym man kunde sticka in huvudet i. ;)

I slutet av huset fanns en hinderbana med rep och sånt man kunde balansera på.

Det såg jätteroligt ut, men när man väl kom upp var det otroligt läskigt!

Dagen efter var vi tillbaka på stranden och snorklade och sånt.

Det här är en bild av Uncle Carls hus där vi bodde i Panama City Beach.

Idag när vi var ute och sprang höll jag på att kliva på den här sötnosen. Som tur var var den heller död.

USA

Nu är jag och Lasse framme i Mississippi. Vi är glada och välbehållna men såååå trötta. Det har väl blivit ungefär 4 timmars sammanlagd sömn de senaste två dygnen. Just därför ska jag spara den ordentliga uppdateringen till efter att jag har sovit så det blir något vettigt sagt. Imorgon åker vi till Florida direkt på morgonen, så vi får se när jag får tid att skriva. Nu - sängen!