Progress

Jag tror att göteborgare har ett annat lingvistiskt protokoll för telefonsamtal än vad västerbottningar har. Hittills har alla mina samtal med sörlänningarna slutat ungefär såhär:

Jag: Hej... blablabla.
Dem: Blablabla.
Jag: Hejdå!
Dem: Blablablabla.
Jag: Ehm, joo. Hejdå.
Dem: Ha det så bra.
Jag: Detsamma. Hejdå.
Dem: Tack, hej.

Antingen så är...
1) västerbottningar oartigare än göteborgare.
2) jag oartigare än göteborgare
3) jag väldigt sugen på att avsluta samtalet så snabbt som möjligt eftersom jag tycker telefoner är djävulens påfund.
eller
4) all of the above

Nu har jag i alla fall ringt de allra flesta som ska ringas, och det är ordnat med hemförsäkring, adressändring, elavtal... the whole nine yards. Har även hunnit vara hos tandläkaren, som gav mig en fet OK-stämpel. Gött. Packningen är också on schedule. Idag var det kökets tur att packas ihop. Efter jobb i Sorsele och en snabbvisit hos syster där det luktade apa. Vilket inte var menat som en kritik mot min syrras städning utan bara en kommentar på surströmmingslukten... vanligtvis håller jag mig miltals ifrån platser där den stinkande firren serveras, men Cameron ville gärna provsmaka en gång innan vi lämnar Norrland. Vad han tyckte? Tja, den pajken äter ju allt. Utom hallon, av någon underlig anledning..?