Varför bloggar hon inte, kanske ni frågar er? Har hon inget att skriva om?
Jo, det har hon. Alldeles för mycket. Därför blir jag, varje gång jag tänker att jag ska ta tjuren vid hornen, aaaningens för lat. Men jag ska göra ett försök nu iaf. Om inte annat så blir det väl en början.
Nu är vi hemma i Sverige igen, och jetlaggen har oss i sitt våld. Första natten hemma sov jag 14 timmar, andra natten blev det blygsamma 12. Och inatt, då var verkligen allt åt skogen! Jag gick och la mig i hyfsad tid eftersom jag skulle upp och jobba. Somnade vid midnatt ungefär, men vaknade igen vid 2 och kunde inte för mitt liv somna om! Jag provade läsa, letade rätt på en mp3-fil med white noise for sleeping på internet (har fått något skavsårsaktigt i öronen av propparna så jag måste sova utan, och det gör livet så mycket mer komplicerat när man är så lättväckt som jag), skällde ut Cameron för att han förde oväsen (han pratade i normal samtalston i ett annat rum, haha), försökte tänka på ingenting och, när det inte funkade, dunkade mitt huvud i väggen i ren desperation. Tillslut lyckades jag slumra in en stund igen, men då var klockan redan efter 5 och 08.00 ringde väckaren. Det är ett rent under att jag inte kollrade bort någons pengar idag på banken. ;)
Jag vill påstå att det är SJs fel att jag är så trött som jag är. När vi hade avverkat hela den långa flygresan över Atlanten (Lasse på ett plan, Cameron på ett och jag på ett) så var planen först att vi skulle ta nattåget från Arlanda kl 21. Joho, då fick jag ett mail från SJ om att de skjutit upp avgångstiden med två timmar. Inte så kul när man sett fram emot att få lägga sig tidigt efter att ha sovit kanske 2 timmar på hela flygresan. Iaf så satt vi tålmodigt och väntade på flygplatsen, och åt middag i Sky City för att fira Camerons 24-årsdag (hurra!). Då kom det ytterligare ett mail från SJ, denna gång om problem med tågtrafiken i Västsverige. Ytterligare två timmars försening sa de, men eftersom problemet inte var löst än så misstänkte vi att det skulle bli värre och började kika på flyg istället. Det fanns inga. Tåget kom tillslut 02.15, och då var vi långt ifrån pigga och glada. Vilka muppar. Förhoppningsvis får vi pengarna tillbaka iaf, för som tur var så hade jag köpt biljetten innan de skärpte återbetalningspolicyn. :D
Sista tiden i USA var iaf finemang. Det regnade ganska mycket, vilken jag, i egenskap av soldyrkare, nog var den enda som led av. Vi hann i alla fall träffa både släkt, vänner och min gamla värdfamilj. Sista söndagen vi var där slog vi på stort och inledde dagen med Mexican Buffet i Tupelo på bästa Las Margaritas, och sedan var det dags för bröllopsmiddag (sent omsider) för alla amerikanska would-have-been guests. For ut och sprang igen den kvällen, för det kändes minst sagt välbehövligt. Sen spelade vi spel med hela familjen, vilket var extra kul för mig eftersom jag vann 5/7 omgångar.
Sista dagarna vi var i MS letade vi efter en ring till mig också, för jag vill ett slätt "wedding band" förutom min flådiga amerikanska engagement ring, hehe. I alla fall så visade det sig vara lättare sagt än gjort. Tydligen är mina fingrar för små för att min storlek ska finnas i lager? Och vi hade sparat det så länge att vi inte hade tid att vänta på varken resize eller leverans, så det fick skjutas på framtiden. Får se om det blir att beställa efter en istället kanske. Lite kläder fyndade jag i alla fall, så jag var nöjd ändå. Medan shopping var mitt önskemål ville C på kasinot, där han hovade in 450 dollar utspritt på tre besök. Och Lasse han valde att åka med sin nya Man Friend Randy (Cs styvpappa alltså) till Adamsville, TN och titta på en chrome factory. Jag var inte så deppad över att inte bli medbjuden på den resan. ;)
Tja, det var lite om USA. Ska fixa fler bilder så småningom, är för tillfället för trött för att orka resa mig och hämta sladden till mobilen. Dock så har det hänt en del på livsfronten också, tar det i ett nytt inlägg så det här inte blir evighetslångt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar