Jomenvisst

Jag står inför min kortaste helg på länge, bara tre dagar ledigt. Det är ju för bedrövligt. :p Hur som helst så har det börjat väldigt lovande. Igår tog jag en kaffe med Mari efter att sista litteraturlektionen för terminen var avklarad, och bestämde mig då även för att gå ut på kvällen för att fira den officiella sista lektionsdagen (även om jag nu själv har extralektioner inlagda nästa vecka… man kan ju glädjas med andra). Sagt och gjort, vid 23-tiden begav vi oss mot Zilch för en fördrink och drog sedan vidare till Colemans lägenhet som var fullsmockad. Träffade på en och annan slibbig mexikan som påminde mig om varför jag tycker så ruskigt mycket om min egen pojkvän.

Idag bestämde jag mig för att det var dags att prova mina vingar, eller rättare sagt fötter, och ge mig ut och springa igen. Med ett icke-föraktligt antal plåster och mina gamla utnötta skor travade jag iväg och det gick faktiskt över förväntan. När jag kom hem blev det en sen middag i form av tacos. Så mexikanskt som det kan bli, även om sällskapet var europeiskt.

Effektiv som skrutt har jag varit också. Har fått lite jobb från Sverige mailat till mig, så jag har dels börjat på det och dels pluggat lite. I veckan blir det lingvistik för hela slanten, men en 4-timmarslektion på måndag, ytterligare en på tisdag och så tenta på onsdag. Och någon gång under den tiden ska jag hålla mitt muntliga föredrag också. Det kommer att kännas skönt när de tre dagarna är över, faktiskt. Då återstår bara tentan i lectura crítica som jag redan vet kommer vara helt absurd, så det är ingen idé att ens försöka plugga inför den.

Nu ska jag fortsätta smaska i mig lite jordgubbar och prata med Cam en stund. Just ikväll har jag sällskap av en halvtokig japan som går omkring och pratar för sig själv… Jag ogillar grannar, som jag tror att jag tidigare nämnt, så jag försöker hålla mig undan så gott det går. Men ibland måste man ju ge sig ut i ”allmänområdet”… som imorgon t.ex. Trots Sveriges misslyckande måste jag ändå se Eurovision. Jag har bott utomlands vid fyra finaltillfällen, och än har jag inte låtit det stoppa mig. Trots mitt sega internet och avsaknaden av svenskt bidrag tänker jag inte låta årets program bli det första jag missar.

Den ryska björnen

Min mobil är inte den bästa paparazzikameran... men far får vad far ber om. ;) Detta är alltså den fruktade lingvistikläraren.

´

Must Be Tuesday

Tog precis en kvällspromenad och stötte på detta:



Dålig bild, jag vet, jag försökte ta den lite diskret med telefonen när jag passerade... Indiandansarna följdes av trummor och åter trummor, det var ett väldans liv. Och folk överallt längs Avenida Juarez. Inte så konstigt heller att det var en populär tillställning, paraden hade flera deltagare vars enda uppgift var att dela ut godis och glass. Själv hastade jag bara förbi för att komma ut på bakgatorna där det var mindre trångt så jag kunde fortsätta min motionsrunda.

Mina skavsår är kvar, så jag får gå i flipflops fortfarande. Men har på två dagar har blåsorna krympt till ungefär hälften av sin ursprungliga storlek. Dock är de fortfarande äckliga och har antagit en skum, röd-lila färg… Jag hoppas på att de ska vara så pass läkta om två-tre dagar att jag kan springa igen, om jag sätter på tio plåster per fot och använder mina gamla utnötta skor.

Det har inte hänt så mycket på senaste tiden, förutom en viss insektsinvasion. Idag såg jag en fet spindel bakom kylskåpet, men det värsta var ändå igår när en kackerlacka föll från skyarna och attackerade mig när jag var inne på toan… Jag är inte direkt rädd för kackerlackor men jag tycker de är ruskigt äckliga. Jag får verkligen känslan av att de är smutsiga och ohygieniska på alla sätt och vis. Hur som helst lyckades jag med hjälp av en bit kartong och en tom yoghurtburk fånga besten och spola ner den i toan. Nu hoppas jag bara att den inte tänker komma uppkravlandes och bita mig i röven när jag minst av allt anar det… för kackerlackor överlever väl det mesta?

Viewer discretion adviced

Ok, jag ska börja med att be om ursäkt för att jag utsätter er för detta. Känsliga läsare kan ju hålla för ögonen nu.

1. Jag köpte nya skor igår. De kändes bra på alla sätt och vis (bra dämpning, bra pris) utom de rosa detaljerna som tydligen är obligatoriska på damskor.



2. Jag provsprang nu på morgonen... AJ. Dessa är de absolut värsta och största skavsår jag någonsin drabbats av. Jag äcklas och fascineras på samma gång. Kan inte låta bli att titta på dem med jämna mellanrum för att kontrollera om de verkligen är så gigantiska som jag minns dem. Jag hoppas verkligen inte detta kommer bli resultatet varje gång jag använder skorna. Kan tilläggas att jag faktiskt hade plåstrat i förebyggande syfte också, eftersom jag vet att jag brukar vara känslig när jag har nya skor...

Sur men kreativ

Det blev inget León idag. Ouppfyllda förhoppningar, det känns som ett återkommande inslag för min Mexicovistelse… Om du tyckte dig skönja en viss pessimism så hade du alldeles rätt. Jag är så less på shady people. Becca skulle sms:a om vilken tid vi skulle åka, men det hade hon fortfarande inte gjort kl. 23 så jag hörde av mig till henne istället. Fick veta att hon, Lisa, Casey och Greg skulle ta en taxi men jag var välkommen att möta dem på busstationen kl. 08.15… pfft, sa jag. Jag tänker inte stiga upp 06.30 för att ensam ta bussen till busstationen och åka så ogudaktigt tidigt till León att jag får gå runt som en zombie hela dagen… nej, då letar jag hellre skor här i Gto. Det som var lite extra trist var att jag tackade nej till en fest jag blev bjuden på, för jag trodde jag skulle upp tidigt.

Nu blev det hemmakväll istället, och en sömnlös sådan. Jag gick och lade mig vid midnatt kanske, men efter en timme blev jag så less på att ligga och fundera att jag steg upp och snickrade ihop denna nya design. Jag hade sången på hjärnan och blev plötsligt inspirerad, så vad ska man göra? :p

Sen finns det nyheter på lägenhetsfronten också. Jag provade intresseanmäla i Holmsund, bara för att se om jag hade någon chans där. Det hade jag, jag hamnade två respektive fyra i kön på två fina och billiga lägenheter. Det är sjukt vilken hyresskillnad det är jämfört med inne i Umeå! Men jag tror inte att det är en bra idé att binda upp sig än. Om det var så lätt att få lägenhet nu så bör det ju vara möjligt även sen… så jag kan nog utan att oroa mig allt för mycket avvakta ett tag till och försöka med centrala Umeå först. Har lagt ut en annons på blocket nu också. Men Holmsund känns inte som döden utan faktiskt som en acceptabel plan B; det är tillräckligt mycket billigare för att mer än väga upp kostnaden för busskort och så bor ju min bror där.

Nu ska jag snart bege mig ut och se om jag inte kan hitta mig ett par vettiga löparskor här i Guanajuato. Jag är sugen på att springa igen ikväll, men jag känner i benen att det inte är en bra idé att fortsätta i mina utnötta, plattsulade gammskor. Och så ska jag faktiskt köpa lite godis, det är ju trots allt lördag!

When my world is falling apart
And there’s no light to break up the dark
That’s when I look at you
When the waves are flooding the shore
And I can’t find my way home anymore
That’s when I look at you

You appear just like a dream to me
Just like kaleidoscope colors that
Cover me, all I need
Every breath that I breathe
Don’t you know you’re beautiful?

Heja heja!

Åh, jag har varit så DUKTIG idag! Det kändes helt hopplöst när jag började, och det är fortfarande mycket kvar, men... nu har jag skrivit de första fem sidorna av min uppsats. Och det trevliga är att jag fortfarande har den del idéer kvar, som jag ska försöka förvandla till de resterande tio sidorna. En klapp på huvudet till mig.

Min tanke var att fira min prestation med en kaffe med Jorge, men han har hittat sig en norska att leka med så jag blev bortprioriterad. :p Men det gör inte så mycket, jag tror jag ska ta mig en promenad istället i kvällssolen och njuta av livet. Kanske till och med springa lite, om det inte är allt för många hormonstinna mexikaner nere vid löparspåret. Och sociala stimulans får jag tillräckligt med i helgen ändå, för på lördag blir det nog en resa till León igen (dock med begränsad shopping för min del, måste ju få hem allt också) och så kaffe/middag med Mari någon av dagarna, för att få lite avbrott från studierna.

Nu ska jag gå och fixa lite pasta till middag och intaga den tillsammans med ett avsnitt av Dollhouse.

Edit (ca 3,5h senare): Nu har jag minsann varit ännu duktigare! Det blev en lite löparrunda, och det var inte alls så farligt som jag trodde. Småpojkarna (och gammgubbarna, för den delen) hinner ju inte komma med så många kommentarer när jag bara svischar förbi. Nu sprang jag bara 3 km, men det var första gången på 5 månader så det kändes i benen ändå. Men det känns skönt att vara igång igen. Nu blir det inköp av springarskor i León på lördag. :)

Den här finingen la Eve upp på facebook idag. Gissa om jag längtar tillbaka...

Logik

Så var det då dags för ytterligare ett kapitel i följetången ”Linn stör sig något alldeles extremt och klagar överdrivet mycket på irriterande småsaker såsom bristande organisation”. Det låter som en specifik kategori, men tro mig, den har många inlägg. :p Idag är det Día del Estudiante, ”Studentens dag”, vilket innebär att alla lektioner är inställda. Det hade dock inte vår lärare behagat informera oss om, så 70 procent av eleverna dök upp ändå. De andra 30 procenten skolkar hur som helst för det mesta. När vi väntat i ca 40 minuter dök så ryskan (läraren) upp, talade om att det inte skulle bli någon lektion och bestämde att vi ska kompensera det med två extra sessioner á 4 timmar veckan efter att skolan egentligen är slut. Var är logiken i detta? Snälla, tala om det för mig för jag ser det inte. Kanske är det någon okänd rysk filosofi som människor av andra nationaliteter inte kan förstå sig på. Men ingen vågar säga emot heller, för hon är rätt läskig. Hehe.

On a happier note så har jag nu gjort en intresseanmälan på en lägenhet i Umeå. Håll tummarna! Iofs har jag så få ködagar att jag inte vet om jag vågar hoppas på något. Men så himla många anmälda var det inte på den. Det är en härligt billig 2:a på Tomtebo. Jag och Cam diskuterade igår hur vi ska tänka vid lägenhetsval och kom fram till att även om stort och centralt med tillhörande jaccuzzi låter allt bra härligt så är det nog bättre att vi försöker vara lite realistiska, haha. Ingen av oss har ju jobb än... Fast jag har sökt åtminstone 15 stycken, så jag hoppas någon nappar. Även om min evighetslånga utbildning (16 år, räknade jag precis ut) inte verkar duga till något… Förhoppningen är ju ändå att vi ska kunna spara lite pengar till framtida events. :)

Hear Me Roar

Jag är inte på mitt sötaste humör just nu. Tisdagar = skitdagar, i alla fall har de varit det den här terminen. Upp tidigt för att plågas av meningslöst tjatter i 3 timmar, som då och då avbryts av en diffus och illa definierad fråga som är helt och hållet omöjlig att svara på. Idag fick vi veta att vår slutuppsats ska vara 15 sidor lång och måste handla om Ernesto Sábato. Och inte nog med det, vi ska ha en tenta också. Vanligtvis har man antingen en uppsats eller en tenta, men nej… murkelkvinnan ska absolut dra till med båda. Jag blir så frustrerad!

Har varit hemma i snart en timme nu, och det känns faktiskt lite bättre efter en stor kopp kaffe och resterna av gårdagens fruktsallad. Ska ta en promenad om en stund och samla tankarna lite. Just nu är de alla destruktiva och enbart fokuserade på att konstruera välformulerade meningar om de otaliga nackdelar jag finner hos den mexikanska skolan i allmänhet och den här kursen i synnerhet. Det kanske vore mer konstruktivt om jag började fundera på hur jag ska ordbajsa mig till 15 sidor om en författare jag inte är speciellt intresserad av.

Skogsnisse och eremit

Idag är jag en trött Beda. Jag väcktes kl. 8 imorse av att musiken i huset här intill var av lite väl hög volym… och nej, det var inte baren på andra sidan gatan som spökade. Den här gången var den skyldige ingen annan än självaste kyrkan! Mysigt att vakna till stämsång, jovisst… men helst inte riktigt så tidigt. Och till historien hör förstås att jag inte har sovit en natt utan öronproppar sedan jag kom till Mexico. Det är en av de saker jag saknar mest hemifrån; det är inte mycket som går upp emot att vaggas till sömns av skogens sus hemma i Näsliden!

What else is new? Tja, jag har spenderat helgen med att skriva klart mitt trabajo final för literatura mexicana. Nu har jag uppnått den imponerande mängden 6 sidor, och jag tror det får vara nog. Ska bara kontrolläsa imorgon och sen skicka in den. Annars har jag tagit det ganska lugnt. Var precis iväg och åt med Mari och Maria (Norge resp. Tyskland) och ska även gå på bio med dem ikväll och se The Blind Side. Det är att föredra att spendera kvällarna elsewhere än på vandrarhemmet, för just nu finns det andra gäster här som förstör min idyll. I don’t play well with others. Speciellt inte när de får för sig att mitt rum är ett allrum dit man kan knalla in lite hur som helst och se på tv. Nej, nej, på med sjutillhållarlåset säger jag.

Svenne Banan

Nu är det bara två veckor kvar av terminen. Fem lektioner. Det känns skönt, fast väldigt konstigt också. Snart är min tid i Mexico över, och nu har jag inte heller något annat utlandsäventyr planerat inom en överskådlig framtid. Jag älskar Sverige och ser fram emot att bo hemma igen, det är jättekul att fantisera om jobb, lägenhet, samboliv och kanske en kissemjau... men samtidigt vet jag att jag brukar bli rastlös efter några månader av stillhet i de norrländska skogarna. Tanken på att bli en Svensson på heltid är lite läskig! Men jag får väl försöka släcka min äventyrstörst med små resor här och där. Fler utlandsstudier är i alla fall inte aktuellt, tror jag. Men man ska aldrig säga aldrig. :p

Att skolan tar slut innebär ju förresten inte att jag åker hem. Om tre veckor ungefär kommer Marlene och Emelie hit, och då blir det till att resa runt lite igen och ha det allmänt trevligt. Och sen åker jag till USA ett tag. Idel roliga saker, med andra ord. Fattas bara fem lektioner först... fem lektioner, två slutuppsatser, en tenta och en muntlig presentation. Jag vill ha sommarlov nuuuuuu!

Yucatán och Quintana Roo

Vår mysiga säng i Tulum. :p Myggnätet var dock uppskattat!

Inte vår hydda, men en likadan. Precis vid stranden!

För ungefär 4 timmar sedan kom jag tillbaka till Guanajuato efter att ha spenderat några dagar i paradiset. Jag menar det verkligen. Quintana Roo, Mexico. Write it down people. Stränderna består av extremt finkorning vit sand, vattnet är varmt och alldeles turkost, solen är lagom stark… ah, det är härligt! Vi bodde på ett vandrarhem de sista två nätterna som bestod av små hyddor som låg alldeles på stranden. Boendet var dock långt ifrån lyxigt, bara som ett träskjul med en hård säng i som täcktes av ett myggnät. Myggor fanns det tyvärr gott om, och som alltid var jag deras favorit.

Bar och restaurang.

Härliga hänggrejer vid stranden!

Natten innan vi åkte till kusten spenderade vi på ett ekohotell i djungeln i Yucatán, närmare bestämt på liten ort vid namn Yodzoknot. Där träffade vi också på insekter och denna gång av det betydligt otrevligare slaget. Det började med att vi fick veta att det var säsong för en sorts stor, ”blobbig” skalbagge som vi inte såg något av under dagen men som fullkomligen regnade ner från skyarna efter mörkrets inbrott. När vi tagit skydd från dessa otrevliga varelser inne i stugan dröjde det inte länge förrän våra lampor lockade till sig en kackerlacka och ett antal små hoppande insekter som förde ett väldigt oväsen. Tuffa som vi är… så satt vi krampaktigt hopkrupna på våra sängar och vakade till kl. 2 då invasionen verkade avta. Kackerlackan och hoppjerkorna höll vi i styr genom att ställa koppar över dem, och efter att ha sett en hel film (lustigt nog hittade vi svenska Miffo i samlingen, och den hade ingen av oss sett förut) utan några tecken på nyanlända vänner vågade vi äntligen sova några timmar.

Vårt rum på ekohotellet. Innan insekterna invaderade.

Utifrån.

Toan.

Vi valde att stanna i Yodzoknot för att det låg nära ruinerna Chichén Itzá, men det slutade med att det enda vi såg av dem var ljus- och ljudshowen på kvällen. Resten av tiden var vi i vår lilla by, där vi hittade en jättemysig familjeägd restaurang där vi åt båda dagarna och bland annat blev vittne till en danslektion för byborna. Vi besökte också en cenote, som jag inte hittar någon bra översättning av… men det är som en undervattensgrotta, ett stort hål där marken har sjunkit undan och som har fyllts upp med vatten. Vissa av dem påstås vara bottenlösa. Väldigt fint var det iaf, om än lite läskigt att tänka på hur djupt det var!

Undervattensgrottan.

Sedan åkte vi alltså vidare (vår resa innehöll sin beskärda del av bussåkande) till Tulum som ligger i staten Quintana Roo. Förutom att vi degade på stranden och åt groteskt overpriced mat på vandrarhemmets egen restaurang så hann vi också med en sväng till ruinerna. Man fick inte gå fram till byggnaderna och de var heller inte så stora och imponerande som i Chichén Itzá eller Teotihuacán, men placeringen alldeles vid stranden… det var mäktigt. Och hela området var smockfullt med ödlor, stora som små.

En av Tulums många ödlor.

Ruinerna alldeles vid stranden.

Nu har Eve åkt vidare till Miami och jag är tillbaka hemma som sagt. Det blir en tidig kväll ikväll, för imorgon kan jag om jag har otur måsta hålla min halvtimmeslånga presentation på lingvistiken, om jag hinns med. Bäst att vara utvilad, hur som helst. Nu ska jag spendera resten av kvällen med att prata med Cam. Han var på intervju på svenska ambassaden igår och han sa att det hade gått bra. Hon som intervjuade honom (en svenska som flyttat till USA) sa att hon iaf kunde vara säker på att förhållandet var äkta om han var beredd att flytta till mörka, kalla Norrland. :p Nu kommer hennes rekommendation att skickas tillbaka till migrationsverket och så är det mer väntan som gäller. Förhoppningsvis inte allt för länge. Jag är sååå redo för det här distanstjafset att vara över.

Ps. Cancún, den überturistiga orten vi flög till, rekommenderar jag ingen. Bara taxi från flygplatsen går på 600 pesos... lika mycket som vi betalade för vårt boende på resten av resan! Och min frukost imorse, en yoghurt och en banan, kostade mer än de hemlagade måltider jag fick på familjerestaurangen i Yodzoknot. Fy för turistfällor!

The Climb

Det är precis som alla andra onsdagar; min hjärna är alldeles mör efter fyra timmars lingvistik och helst vill jag bara lägga mig ner och sova. Men jag är glad också, för det jobbigaste är bortgjort och helgen stundar. Och den här helgen är ju till och med ännu lite bättre än vanligt, för imorgon åker jag och Eve söderut för några dagar fullspäckade med djungler, ruiner, sol och strandliv. Alldeles strax ska vi fira vår avfärd med en mikrokladdkaka, Jorge är på väg hit för att få sig lite fika och en stunds svenskpratande. Jag hoppas bara att kakan faktiskt blir kladdig den här gången, och inte stenhård som sist!

Igår var också en exceptionellt bra dag! Vi steg upp hyfsat tidigt och begav oss direkt efter frukost iväg på utflykt till La Crucita. Vi klättrade upp för berget på bara 1,5 timme, trots att mitt minne svek ibland och ledde oss in på betydligt brantare partier än vad som egentligen är bekvämt. :p När vi kom upp till toppen var vi iaf väldigt nöjda med vår prestation. Vi hade packat med oss lite picknickmat, så vi satt på toppen och njöt ett bra tag innan vi vände hemåt igen.





Förresten så har jag varit duktig på senaste tiden och faktiskt sökt flera jobb. Egentligen bara ett som jag verkligen, verkligen vill ha… det är en halvtid på ett dagis med språkprofil. Jag hoppas att det faktum att jag saknar adekvat utbildning kan vägas upp av min entusiasm och femspråkighet. ;) De andra två jobben jag har sökt hittills är dels ett extrajobb på posten och dels en heltid/deltid som chaufför av hemglassbilen. Om inte annat så lär jag ju med det sistnämnda bringa folk glädje, haha.

Nu är det hög tid att bringa glädje i form av en kladdkaka till mina vänner här. Jorge borde anlända inom några minuter. Trots att han är mexikan brukar han vara väldigt punktlig! Det här blir nog det sista ni hör från mig på ett tag, för med tanke på mina helgplaner kommer jag troligtvis att vara frånvarande i några dagar. Jag kommer tillbaka till Gto. på tisdag. Vi ses då!




There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
It's always gonna be an uphill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
It ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb

- The Climb, Miley Cyrus

Eve ska bli frälst

Nu är Eve här. Vi myser med en exotisk fruktsallad och lite varm choklad. Nom! Det har vi förtjänat efter vår långa pilgrimsresa idag. Vi åkte upp till berget som ligger alldeles mitt i Mexico (ca en timmes bussresa) där det finns en 12 meter hög Jesusstaty. Ärligt talat var det väl inte så jättemycket att se, men det känns ändå bra att ha varit där. Tyvärr har jag inga bilder, för vi tog bara med Eves kamera och hon har inte med sig sladden. Sigh.

Igår tog vi det allmänt lugnt och strosade mest runt. Vi handlade en massa mat och gick upp till Pípila och softade. Även att göra ingenting är trevligare med sällskap! Imorgon ska vi stiga upp i gryningen (nåja, kl. 09.00) och bestiga berg. Bokstavligt talat alltså. Vi ska packa med oss lite picknickmat och gå upp till La Crucita.

För övrigt kan jag rapportera att värdet på peson har stigit från 55 öre till 60 öre, vilket inte uppskattas. Och så är det högtider på gång nu i Mexico. Jag trodde att det var Cinco de Mayo (femte maj) som var the big deal, men i flera dagar nu har det paraderats med trummor, blåsts i visselpipor och skjutits med kanoner. Öronpropparna till trots är det svårt att få en god natts sömn! Jag är redo för vardagen igen. :p

Nu är det hög tid att introducera Eve to the wonderful world of Dr. Horrible's Sing-Along Blog! Jag må vara barnet Hedenhös (aka en hädare), men för mig är detta dagens verkligt religiösa upplevelse.

Jag och min nya sexiga skinnjacka.

Oh yeah, you know you want it! (Jackan alltså!) :p

Good Times

Klockan är snart 22 och jag har parkerat mig på soffan med en stor mugg latte och en fet påse med M&M’s. Här ska inte sovas på många timmar än! Eve anländer kl. 02.20 och då ska jag helst befinna mig på busstationen så jag kan guide:a henne ”hem”. Och kombinationen koffein/ogudaktiga mängder socker verkar funka riktigt bra, jag känner mig redan mycket piggare än vad jag gjorde när jag kom hem för en timme sedan.

Dagen spenderades med shopping i León, och oj vilken lyckad dag det har varit! Jag mötte Becca och hennes japanska rumskompis Junko vid 11 och hoppade på bussen. Vi började inne i stan, som är ett paradis för alla skoälskare. Brevid skoaffären ligger en skoaffär, och bredvid den ligger 15 skoaffärer till. Likadant på varenda gata. Och priserna sedan… det är rena himmelriket. Några skoinköp blev det dock inte för mig den här gången, mest på grund av platsbrist i resväskan. Allt ska ju också hem någon gång. Istället drog vi vidare till köpcentret Plaza Mayor som innehåller allt man kan önska sig; Zara, Bershka, Pull and Bear… Jag hade inte alls tänkt spendera så mycket, men för de 700 kr jag la ut fick jag tre tröjor, ett par (välbehövliga) nya jeans och EN SKINNJACKA! Oh, my little coaty… I love you so much already.


Vi avslutade dagen på en koreansk restaurang där jag provade på Chop Suey. Det var gott! Däremot lyckades jag inte riktigt få in tekniken med ätpinnarna, trots Junkos förstklassiga demonstration.

Helgen i övrigt har också varit bra. Igår mest för att jag fick mycket gjort. Jag skrev ungefär halva slutuppsatsen till litteraturen, men framför allt så översatte jag allt som hade skickats till mig från skolan i Malå. ”Kan du ha detta klart till v. 18?”, stod det i mailet. Kan jag väl, tänkte jag. Tills jag öppnade kalendern och insåg att vecka 18 bara var ett fint sätt att säga ”innan måndag”. Lite stressigt blev det, men finfint med lön även denna månad.

I torsdags var det ju tjejmiddag som gällde och det var trevligt som alltid. Maten var jättegod också, vilket ju är ett plus. Efter middagen gick vi till Why Not och tog en drink och så blev det några spontanomgångar av flip cup. Jag kan inte påstå att jag var någon naturbegåvning, men efter några omgångar fick jag in rätta knycken. Kvällen fortsatte sedan på El Bar som inte är ett ställe i min smak, så jag var bara där en timme kanske och var hemma redan vid 1. Trevligt, i alla fall!

Hela gänget som samlades för finmiddag. Fr.v. Lisa, Becca, jag, Casey, Jecca, Alex och Kelsey.

An epic game of flip cup is about to begin.