Christmas lovins

Måndag är måndag, och därför inte värd att slösa så mycket blog space på. Däremot kom jag på att jag inte har skrivit här att jag faktiskt beställt min biljett till USA nu. 26/12 bär det av! Och hemresan bokade jag till 8/7. Däremot har jag inte fixat biljetten vidare till Mexiko än, tänkte avvakta med det tills jag pratat med ambassaden. Still... yay!

Skyltsöndag

Julen har flyttat in. :)
Vilken härlig dag! :) Visserligen är råder arktiskt klimat, efter nästan två veckor av plusgrader. Men är det inte minst -15 så är det ingen riktig skyltsöndag! Jag började min dag med att sjunga i Missionskyrkan. Jag är ingen flitig (eller direkt entusiastisk) kyrkobesökare precis, men adventssånger måste ju otvivelaktigt vara det bästa sättet att hitta julstämningen. Efteråt attackerades jag av kyrkfolk modell äldre som ville tala om hur duktiga vi varit, och som också sa till mig att jag bär min ålder "med den äran". Vet inte om det är en komplimang när man bara är 22. Det låter mer som en fin omskrivning av "jaså, du säger att du har passerat tonåren?" :p

Nu har det pyntats i lägenheten också. Och när det var julfint och klart gick jag ett varv runt byn med pappa, Ullis, Agnes och Alvin och tittade på julskyltningen. Och så bjöds det på fika hos Emma. Sen var jag på gymmet och tränade också, och insåg att jag är rent utav Hulkenstark i benen, för jag kan benpressa max på maskinen (135 kg om jag minns rätt). Oh yes. Kom till mig när ni är i behov av superhjältetjänster! Haha. Nu på kvällskvisten har jag gjort mig lite kebab och tittat på Bones. Lägg till det det faktum att jag är på god väg att lära mig sticka egna tjocksockar (en välbehövlig talang när man saknar blodcirkulation i fossingarna), paltmiddag i Näsliden igår och dessutom ett besök på julmarknaden... och helgen är fulländad!


Så kom då advent,
kom in i mitt hus
Sprid värme och glädje,
förvandla i ljus
en värld som i mörker
förtvinar

Thanksgiving

Idag är det glufsardagen nummer ett i USA, och det närmaste jag har kommit en kalkon är kasslergryta. Men det var inte fy skam det heller. Mest avundsjuk är jag egentligen på ledigheten, Cam har t.ex. varit hemma från skolan hela veckan. Men nu är det ju torsdag, så även min helg har officiellt börjat! :)

Eftersom mitt utvecklingssamtal i eftermiddag blev inställt, jag kände mig för lat för att träna och Cameron övergav mig för att hinna äta mer Thanksgivingmat så har min kväll varit nästan enerverande lugn och stillsam. Fast det var bra också, för nu har jag fyllt i CSN-papper och mailat en kille vid universitetet angående visumansökan, så allt börjar klarna lite.

Nu blir det mitt sista(!) nedladdade avsnitt av Dexter och lite chokladpudding, sedan ska jag njuta av lugnet och krypa ner i sängen med en god bok.

Universidad de Guanajuato. För att det alltid är härligt med lite vardagsmotion innan man börjar skoldagen. ;)

Bra att veta

Har glömt att nämna här på bloggen att mitt antagningsbesked från Universidad de Guanajuato äntligen är på ingång. Nu känns det faktiskt som att jag så smått kan börja se fram emot resan och planera. Än är det en bit kvar dock, måste fixa studiestöd och visum. Det senare innebär inte bara pappersarbete utan också en resa till Estocolmo. I alla fall så är jag peppad. Jag har också börjat snappa upp en hel del slangord på spanska på senaste tiden, vilket är kul även om de knappast har exakt samma betydelse i Mexiko som i Colombia. En hel del av orden kommer alltså från mina små adepter, och de kan ibland ha alternativa betydelser som är lite vulgära. Andra kommer från Dexter. De är alltid vulgära. ;)

(Vulgär) Urban Dictionary i miniformat:
# pendejo - allt från dumskalle till fucking idiot... möjligtvis "dick head"
# coño - fuck/damn (alternativt kvinnliga könsdelar)
# chimbo - lame, fake (alternativt manliga könsdelar)
# vacano - coolt (men ryktas ha myntats av en man som hade ofrivilliga... hrm, "relationer" med sin ko. Vaca = ko, no = nej... Att det ligger någon som helst sanning i det kan jag däremot inte garantera.)

Ah, the joy of second (5th?) language aquisition. Jag kan ju alltid hoppas att jag inte får användning av orden själv... men jag har i alla fall större chans att hänga med om någon skulle få för sig att förolämpa mig! Haha.

I övrigt måste jag bara sjunga innebandyns lov. Finns det någon roligare sport? Jag tror inte det. Dansade ut ur sporthallen idag. In i slasket. Men inte ens det kunde påverka mitt goda humör. Synd att de inte lär ha något innebandylag i Guanajuato. ;)

Bilder från Tallinn

Vy över gamla stan från en utsiktsplats.

Marlene och gamla stan.

Jag och gamla stan.

Jag posar i ett hål i muren. Och känner mig nöjd med valet av snygga skor istället för bekväma.

Maja och Josse på cafét där vi värmde oss.

Hela gänget i hytten på hemvägen. Kortet togs en hundradels sekund innan en full litau trillade in... det är honom Marlene har fått syn på.

Konsten att klä sig

Söndag, härliga söndag. Jag har tillåtit mig själv att vara precis hur slapp som helst, och ÄNDÅ känns det som att jag faktiskt åstadkommit en hel del. Stötte på lite problem med tvättandet imorse då jag insåg att jag inte har något tvättmedel... men det löste sig med lite hjälp från mor min och nu har doften av sköljmedel spritt sig i min garderob. Iluvit! Dessutom hann jag ligga och läsa tills jag blev så hungrig att jag var tvungen att stiga upp, titta på ett par avsnitt av Dexter, hälsa på mormor OCH gymma. Och då slogs jag av en tanke.

Varför tycker människor det är ok att komma till gymmet i kläder de aldrig skulle visa sig i offentligt annars? Självklart ska man ha bekväma kläder på sig, och det är inte så att man måste snygga till sig innan. Man är ju där för att träna, inget annat. Men seriöst... om man inte har en mycket snygg och vältränad rumpa bör man bespara omvärlden synen av den, enbart iförd tajta och ofta halvt genomskinliga leggings. Speciellt när troskanten syns igenom också, och kanske till och med skapar ett "dubbelrumpa"-fenomen... yisch. Långa tröjor är the key, people. Help avoid visual abuse.

På gång

Mm... tänk att få komma hem till den här sötnosen varje dag!

Igår höll jag pappa sällskap eftersom mamma fortfarande var i Sundsvall. Fläskfilé och rotfruktsgratäng tackar man ju inte nej till heller.

Idag har det första steget tagits: Cameron har skickat in sin ansökan för uppehållstillstånd i Sverige. Äntligen börjar det hända saker. Nu återstår bara att vänta. I 6-8 månader. Yay. Men ändå, det känns jättebra. :)

Ikväll har jag haft eminent främmande i form av Frida, Simon och Simon. Gjorde en experimentell paj i ett försök att tömma frysen, och blandningen rabarber, svarta vinbär och röda vinbär var faktiskt inte helt fel. Nu när glassen är slut har jag kanske plats för mat också. ;)

Imorgon ska det tvättas kläder. Heeela dagen.

Cykelturken

Var på Bonden idag och fick gofika hos systra min, och blev då informerad om att Cykelturken is back in town. Gissa om jag var paranoid när jag promenerade hem. Visst, han verkar inte göra så mycket mer än förfölja folk. Men det är ändå rätt obehagligt. Man borde nog fräscha upp de där karatekunskaperna. ;)

Glömde...

Medan jag väntade på att utveckingssamtalet idag skulle börja fick jag ett hjärta av piprensare och pärlor av ett av dagisbarnen. Det är kärlek det.

México

Efter månader av total tystnad fick jag inte mindre än sex mail från Universidad de Guanajuato igår. Kruxet var att min status i fyra av mailen beskrevs som "candidado", medan jag i de övriga två var "aceptado". Utan inbördes ordning. Make up your frickin' minds! Länder med bristfällig byråkrati gör mig galen. Nästan lika galen som jag blir av att ha att göra med länder (läs: USA) med överdrivet välutvecklad byråkrati.

Två av veckans fyra utvecklingssamtal är härmed avklarade. Fett klirr i kassan. Därmed inte sagt att det inte ska bli skönt med helg igen imorgon. Till min stora glädje har dessutom min kurslitteratur (som jag beställde i måndags) dykt upp, precis i lagom tid för provet i helgen. ;)

I övrigt funderar jag över min mentala hälsa. Jag ska springa på fredag. Och jag längtar. Vart är världen på väg?

Torsk på Tallinn

Har som vanligt haft en rätt hård måndag på jobbet, men tack vare helgens förströelser kändes det inte lika drygt som vanligt. Dessutom var resten av dagen riktigt trevlig. Sprang lite på gymmet så fort jag slutat, och kom sedan hem och åt och fick finbesök av syster Ullis. Måndagsmys!

Helgen var iaf mycket lyckad. Åkte ju till Umeå i torsdags och spenderade kvällen hos Hanna och Lasse och söta lilla Jana. Sen på fredag hann jag med ett besök hos Sara i Stockholm och var en stund i gamla stan med Marlene innan det var dags att hoppa på båten. Fast vi kom med andan i halsen också. Tur att Maja och Josse var där i god tid och kunde checka in oss allihopa. ;)

Första kvällen tog vi det bara lugnt och såg Idol. Tack och lov funkade tv:n och de svenska kanalerna ända tills programmet var slut. Sen på lördag morgon blev vi bryskt uppväckta av en röst i högtalarna som uppmanade oss att handla julklappar till nära och kära i taxfreen... kl. 07.30. Inte uppskattat!

Tallinn var ok, vi gick runt i gamla stan och den såg väl ut som de flesta gamla städer. Dock var det kallt som bara den, vi var tvungna att gå in och fika och äta i omgångar för att inte frysa ihjäl. Sedan blev det förstås lite alkoholshopping också innan vi gick på båten igen. Ingen galen shopping som en del andra... hur mycket kan man egentligen konsumera? Men jag fyndade en del smaskiga och ljuvligt billiga likörer.

Kvällen påbörjades i hytten, och sedan gick vi ner två våningar till discoavdelningen och svängde våra lurviga. För det mesta skulle jag svara nej på frågan om jag tycker det är kul att dansa, men när jag väl kommer igång är jag riktigt entusiastisk. En trevlig kväll blev det!

Väl tillbaka i Stockholm dagen därpå påbörjades den långa resan hem. Tunnelbana, flygbuss, flyg, bil till Skelleftehamn, middag hos Josses pappa, en sväng på Ica Maxi och en extremt långsam bilfärd hem i halkan... sen var jag äntligen hemma. Hann i stort sett bara packa upp och prata med Cam, sedan var det dags att sova. Och det var skönt vill jag lova. Faktiskt är det en av mina favoritaktiviteter. Lite tragiskt kanske. Haha.

Mysteriet är löst

Det är tidningsbudet som väcker mig så ogudaktigt tidigt på morgonen. Om den som delar ut tidningen i mitt hus mot förmodan skulle läsa detta... SNÄLLA, SLUTA KLAMPA SÅ FÖRFÄRLIGT I TRAPPUPPGÅNGEN! 04.30 är ingen rolig tid att vakna. You ought to know.

En lektion kvar nu innan jag drar vidare mot Umeå-Stockholm-Tallinn. I <3 helg!

Rough Night

Imorse kl. 04.30 vaknade jag av någon outgrundlig anledning och upptäckte att min ring var borta. Jag fick den i julklapp av Cam för tre år sedan och har haft på mig den i stort sett konstant sen dess, så det var inte en upptäckt jag blev direkt glad över. När man är nyvaken har man ju dessutom en tendens att överdriva allt, så jag blev i stort sett hysterisk och hade inga möjligheter att somna om. Alltså steg jag upp för att leta. Den var inte i sängen. Inte på rumsbordet. Inte i soffan. Inte på golvet. Inte på köksbordet. Inte på toan. Och i min lilla lägenhet innebar det att alternativen var slut. När jag precis bestämt mig för att ge upp och fortsätta sökandet på morgonen istället trillade ringen ut ur mina pyjamasbyxor... som jag hade på mig. Hm. Har ingen aning om hur den hamnade där, men jag är glad att den dök upp i alla fall. Tyvärr var jag redan ganska vaken vid det laget, så det blev inte den bästa sömnen resten av morgonen.



Nu borde jag ta mig i kragen och packa lite. Tar bussen till Umeå direkt efter jobbet imorgon, och på fredag bär det av mot Stockholm och sedan vidare mot Tallinn. Pepp, pepp, pepp. Men ändå jobbigt att packa. Och troligtvis är jag väl tämligen internetlös till på söndag.

Överlevnadsstrategier

Idag har jag sprungit, drygt en halvmil. Känner mig förstås överdrivet nöjd med mig själv, men that's beside the point. Det är nämligen så att jag filosoferar en hel del där på löpbandet (dvs. nu när jag är i tillräckligt bra form för att kunna tänka annat än "det här är så jobbigt, jag tror jag dör"). Idag rörde sig mina tankar mest kring morgondagen.

Jag har haft en fruktansvärd måndagsångest den här helgen, har verkligen gruvat mig för att måsta börja om att jobba. Och där på gymmet insåg jag plötsligt nyckeln till ett ångestbefriat avslut på helgen. Jag måste helt enkelt applicera samma filosofi på måndagens jobb som jag gör på löpturen. Om jag ser 5 km framför mig på en gång, då orkar jag inte springa en meter. Men om jag tar det en minut i taget, då kan det faktiskt vara rätt trevligt. Samma sak gäller måndag. Om jag, som jag har gjort, ser framför mig hela måndagen med massvis av lektioner med griniga barn och en timmes läxhjälp med inte mindre än 7 vilda colombianer... då kan jag lika gärna gå och lägga mig och gråta. Men om jag fokuserar på en sak i taget blir det... tja, inte trevligt kanske. Men i alla fall uthärdligt.

Så länge jag kan minnas har min mormor haft en väggbonad uppsatt med det upplyftande budskapet "Varen icke bekymrade för morgondagen. Ty morgondagen skall ha sina egna bekymmer. Var dag har nog av sin plåga". Cyniskt, javisst. Men för den skull inte mindre sant. ;)

Firade pappa idag också. Hade tiggt skjuts med Erik, men han hade inte återhämtat sig än från gårdagens trevligheter så det blev jag som fick köra honom istället. När jag hörde hans stönanden kändes mitt val av lördagsaktivitet lite extra bra. ;)

Min lördag

Halva Malå verkar vara på hotellet ikväll. Not me. Tända ljus, hempoppade popcorn och säsong 1 av Bones, det är mer min melodi. Om inte annat är det ju en fördel om jag har några kronor kvar till Tallinn.

Senaste nytt

Hälsade på hos mormor idag och fick höra lite skvaller från ålderdomshemmet.

Tant: Åh, vad jag fryser.
Farbror: Du ska då jämt klaga. Klaga, klaga, klaga. Sluta klaga!
Tant: Nu håller du käften!

Det går hett till på Änglagård.

Livet, universum och allting

Sitter hemma hos mor och far i mitt älskade Näsliden. Har käkat en delikat grillad måltid, sett Idol och vunnit 20 kronor genom att klå pappa i Femhundra. Good times, good times.

Resten av veckan har inte varit direkt stimulerande. Jobba, äta, träna, sova. Repeat until dead. Ska bli skönt med en liten tripp nästa helg som ett avbrott från vardagen. Vardagen som jag kom tillbaka till i tisdags... jag blir snabbt uttråkad. ;) Pratade även med moder idag om vad det egentligen ska bli av mig, karriärmässigt. Själv har jag ingen aning. Jag kan inte komma på ett enda jobb jag skulle vilja gå till varje dag under en längre period... Det måste vara skönt att vara en sån människa som bestämmer sig tidigt för ett yrke och som sedan har vägen utstakad för sig. En annan vet inte vad hon ska hitta på till hösten ens. Fast förhoppningsvis har Cameron fått uppehållstillstånd då, så då har jag en fast punkt i mitt privatliv i alla fall. Då kan resten kvitta. Men det är minsann inte så lätt det här med att hitta något meningsfullt och roligt att göra.

Mörker

Idag var det tillbaka till verkligheten som gällde. Det gick över förväntan faktiskt, jag klarade mig igenom hela dagen på jobbet. Fast så fort jag slutat gick jag hem och sov 2,5 timme... Detta trots 10 timmar av djup sömn under natten. Och jag har en känsla av att det blir en tidig kväll ikväll också. Men sen måste väl jetlagen snart ge med sig..?

Det kändes lite tungt att släpa sig iväg till gymmet när väckaren ringde kl. 17, speciellt som det var alldeles kolandes svart ute. Men nu såhär i efterhand är jag grymt nöjd med mig själv. Better to light a candle than to curse the damn darkness. Nu ska jag titta på Bones och se om det är något att ha. Sen funderar jag på om det finns ett nytt avsnitt av House kanske..? Och så står ju förstås Cameron-prat på menyn. Good deal.

Några bilder

Här skulle jag vilja vara precis just nu.

Fint höstträd.

I Tupelo kan man köpa lite av varje... ;)

Äntligen hemma

Phew. Det var en resa som hette duga. Efter ca 44 timmars färd med bil, flygplan, och buss, samt en hel del väntande, kom jag äntligen hem för ungefär två timmar sedan. Det kändes rätt så skönt vill jag lova. Och det är inte illa att välkomnas av ett påfyllt kylskåp. Tack mamma. :) Nu är jag så trött så trött att jag skulle kunna somna vilken sekund som helst. Men jag måste nog försöka hålla mig vaken till 22 iaf, så jag inte vaknar typ 3 inatt. Måste jobba igen imorgon...

På planet från Memphis lyckades jag inte sova en enda minut, för jag fick en plats i mitten i mitten, med vårtmannen (seriöst, säkert tusentals vårtor över hela kroppen… ugh) på ena sidan och en synnerligen underlig dam på den andra. Kom efter ett tag underfund med att hon troligtvis var hög, för hon käkade Xanax (antidepressiva piller) som om det vore godis. Hur som helst var hon ganska underhållande att lyssna på, speciellt när hennes kommentarer (Are we in the air yet? Are you sure we’re in the air yet? What’s that big continent? I never knew Africa was right there!) drev hennes man till att brista ut sång: "You drive me crazy..."

Eftersom jag inte kunde sova fördrev jag tiden med att titta på film. Adventureland, Ghosts of Girlfriends Past och Sin Nombre. Min personliga favorit var den sistnämnda. Mina skumma stolsgrannar visade sig vara rätt trevliga ändå, och vi pratade lite under frukosten. Minde trevligt var att den höga damen lyckades spilla sin kaffekopp över hela sig själv och min fot. Det blev inte så farligt, men jag undrar i mitt stilla sinne om inte en spilld kaffekopp i kombination med de tre timmar vi var försenade på nedresan kan vara värt lite rabatt från flygbolaget nästa gång det bär av?

Allt som hände innan jag for känns väldigt avlägset nu. I fredags var ju planen att jag och Cam skulle ha lite av en date night, men så visade det sig att Mamaw och Pop var på besök från Arkansas. Så vi åt med dem, Carla, Randy och Cruz istället. Sedan åkte vi hem och såg The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. Filmen levde knappast upp till bokens storhet, men så tokig var den ändå inte.

Lördagen handlade mest om att få allt klart, dvs. packa och en snabb sväng förbi the mall. Sedan åkte vi till Blue Mountain för att hälsa på Cissy. Där var det full rulle, Hayes fyllde tydligen år och det var ett Halloween Party på G. Både jag och Cameron tycker det är lite jobbigt med röriga Hillbilly-tillställningar av det slaget, så vi pratade bara med Cissy och Kristen en stund innan vi drog vidare. Det faktum att min f.d. stalker Ralph var ute i trädgården och blåste bort löv fick mig inte att vilja stanna längre. ;)

En bilfärd fylld med allsång och ett alltid lika psykiskt påfrestande avsked på flygplatsen senare var jag så på väg hemåt. Hade 11 timmars layover i Amsterdam, men eftersom jag inte sovit något på planet försvann de timmarna ganska fort. Jag hittade en skön bänk, tog en insomningstablett och helt plötsligt var det inte alls så lång tid kvar att vänta. Väl tillbaka i Svea tog jag flygbussen följt av tunnelbanan hem till Sara. Tanken var att jag skulle få mig en natts ordentlig sömn, men istället blev det så att vi pratade till halv 3. Sedan var det dags att stiga upp igen vid 7-tiden... oh well, man lever bara en gång.

Idag har jag alltså flugit inrikes. Träffade mamsen i Umeå och hon bjöd på Subway, sedan var det bara att hoppa på bussen hem. Sen jag kom fram har jag hunnit packa upp, planera morgondagens svenska som andraspråkslektion och ätit kycklingsallad. Nu tänker jag minsann inte göra mer ikväll, utom att prata med Cameron och titta på Dollhouse. Ja, så ska jag lägga upp lite bilder här också.