Phew. Det var en resa som hette duga. Efter ca 44 timmars färd med bil, flygplan, och buss, samt en hel del väntande, kom jag äntligen hem för ungefär två timmar sedan. Det kändes rätt så skönt vill jag lova. Och det är inte illa att välkomnas av ett påfyllt kylskåp. Tack mamma. :) Nu är jag så trött så trött att jag skulle kunna somna vilken sekund som helst. Men jag måste nog försöka hålla mig vaken till 22 iaf, så jag inte vaknar typ 3 inatt. Måste jobba igen imorgon...
På planet från Memphis lyckades jag inte sova en enda minut, för jag fick en plats i mitten i mitten, med vårtmannen (seriöst, säkert tusentals vårtor över hela kroppen… ugh) på ena sidan och en synnerligen underlig dam på den andra. Kom efter ett tag underfund med att hon troligtvis var hög, för hon käkade Xanax (antidepressiva piller) som om det vore godis. Hur som helst var hon ganska underhållande att lyssna på, speciellt när hennes kommentarer (Are we in the air yet? Are you sure we’re in the air yet? What’s that big continent? I never knew Africa was right there!) drev hennes man till att brista ut sång: "You drive me crazy..."
Eftersom jag inte kunde sova fördrev jag tiden med att titta på film. Adventureland, Ghosts of Girlfriends Past och Sin Nombre. Min personliga favorit var den sistnämnda. Mina skumma stolsgrannar visade sig vara rätt trevliga ändå, och vi pratade lite under frukosten. Minde trevligt var att den höga damen lyckades spilla sin kaffekopp över hela sig själv och min fot. Det blev inte så farligt, men jag undrar i mitt stilla sinne om inte en spilld kaffekopp i kombination med de tre timmar vi var försenade på nedresan kan vara värt lite rabatt från flygbolaget nästa gång det bär av?
Allt som hände innan jag for känns väldigt avlägset nu. I fredags var ju planen att jag och Cam skulle ha lite av en date night, men så visade det sig att Mamaw och Pop var på besök från Arkansas. Så vi åt med dem, Carla, Randy och Cruz istället. Sedan åkte vi hem och såg The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. Filmen levde knappast upp till bokens storhet, men så tokig var den ändå inte.
Lördagen handlade mest om att få allt klart, dvs. packa och en snabb sväng förbi the mall. Sedan åkte vi till Blue Mountain för att hälsa på Cissy. Där var det full rulle, Hayes fyllde tydligen år och det var ett Halloween Party på G. Både jag och Cameron tycker det är lite jobbigt med röriga Hillbilly-tillställningar av det slaget, så vi pratade bara med Cissy och Kristen en stund innan vi drog vidare. Det faktum att min f.d. stalker Ralph var ute i trädgården och blåste bort löv fick mig inte att vilja stanna längre. ;)
En bilfärd fylld med allsång och ett alltid lika psykiskt påfrestande avsked på flygplatsen senare var jag så på väg hemåt. Hade 11 timmars layover i Amsterdam, men eftersom jag inte sovit något på planet försvann de timmarna ganska fort. Jag hittade en skön bänk, tog en insomningstablett och helt plötsligt var det inte alls så lång tid kvar att vänta. Väl tillbaka i Svea tog jag flygbussen följt av tunnelbanan hem till Sara. Tanken var att jag skulle få mig en natts ordentlig sömn, men istället blev det så att vi pratade till halv 3. Sedan var det dags att stiga upp igen vid 7-tiden... oh well, man lever bara en gång.
Idag har jag alltså flugit inrikes. Träffade mamsen i Umeå och hon bjöd på Subway, sedan var det bara att hoppa på bussen hem. Sen jag kom fram har jag hunnit packa upp, planera morgondagens svenska som andraspråkslektion och ätit kycklingsallad. Nu tänker jag minsann inte göra mer ikväll, utom att prata med Cameron och titta på Dollhouse. Ja, så ska jag lägga upp lite bilder här också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar