Sitter i Booneville och lyssnar på regnet som fullkomligt öser ner utanför fönstret. Trist! Det började regna igår, och det ska tydligen inte sluta förrän på söndag. Och då är jag inte här längre. :( Har känt en välbekant liten depression smyga sig på de senaste dagarna, och jag vet att den har precis allt att göra med att det snart är dags att åka hem. Den här gången blir det i alla fall bara två månader innan vi ses igen... alltid något att glädjas åt.
Svenska konsulatet i Atlanta har nu svarat på ett mail jag skickade till dem, och det visar sig att man inte alls behöver åka dit för att lämna in ansökan. Den kan man istället skicka med posten direkt till New York. Däremot måste man dit på intervju sen. Men det innebär i alla fall att det blir betydligt lättare att komma igång. Dessutom har jag fått mail från Mexiko också, och de sa att mitt antagningsbesked borde komma någon gång under nästa vecka. Yay!
Mitt minne sviker mig, jag kan inte minnas vad som hänt de senaste dagarna... igår kväll var vi i alla fall i Dumas och satt och pratade och umgicks med Camerons mamma till sent. Randy jobbade natt, vilket inte gjorde mig direkt ledsen. Planen var att även besöka Cissy, men hon var ute och rallade. Gjorde ett nytt försök idag, men då skulle hon tydligen till Oxford. Det får bli imorgon, innan det bär av mot flygplatsen. Tur att mitt plan går först 19.30! Ikväll blir det istället att säga hejdå till alla och äta ute med Cammy Poo.
Nu ska jag skynda mig att boka Tallinn-kryssningen innan vi drar vidare mot Ripley och sedan Saltillo/Tupelo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar