Yucatán och Quintana Roo

Vår mysiga säng i Tulum. :p Myggnätet var dock uppskattat!

Inte vår hydda, men en likadan. Precis vid stranden!

För ungefär 4 timmar sedan kom jag tillbaka till Guanajuato efter att ha spenderat några dagar i paradiset. Jag menar det verkligen. Quintana Roo, Mexico. Write it down people. Stränderna består av extremt finkorning vit sand, vattnet är varmt och alldeles turkost, solen är lagom stark… ah, det är härligt! Vi bodde på ett vandrarhem de sista två nätterna som bestod av små hyddor som låg alldeles på stranden. Boendet var dock långt ifrån lyxigt, bara som ett träskjul med en hård säng i som täcktes av ett myggnät. Myggor fanns det tyvärr gott om, och som alltid var jag deras favorit.

Bar och restaurang.

Härliga hänggrejer vid stranden!

Natten innan vi åkte till kusten spenderade vi på ett ekohotell i djungeln i Yucatán, närmare bestämt på liten ort vid namn Yodzoknot. Där träffade vi också på insekter och denna gång av det betydligt otrevligare slaget. Det började med att vi fick veta att det var säsong för en sorts stor, ”blobbig” skalbagge som vi inte såg något av under dagen men som fullkomligen regnade ner från skyarna efter mörkrets inbrott. När vi tagit skydd från dessa otrevliga varelser inne i stugan dröjde det inte länge förrän våra lampor lockade till sig en kackerlacka och ett antal små hoppande insekter som förde ett väldigt oväsen. Tuffa som vi är… så satt vi krampaktigt hopkrupna på våra sängar och vakade till kl. 2 då invasionen verkade avta. Kackerlackan och hoppjerkorna höll vi i styr genom att ställa koppar över dem, och efter att ha sett en hel film (lustigt nog hittade vi svenska Miffo i samlingen, och den hade ingen av oss sett förut) utan några tecken på nyanlända vänner vågade vi äntligen sova några timmar.

Vårt rum på ekohotellet. Innan insekterna invaderade.

Utifrån.

Toan.

Vi valde att stanna i Yodzoknot för att det låg nära ruinerna Chichén Itzá, men det slutade med att det enda vi såg av dem var ljus- och ljudshowen på kvällen. Resten av tiden var vi i vår lilla by, där vi hittade en jättemysig familjeägd restaurang där vi åt båda dagarna och bland annat blev vittne till en danslektion för byborna. Vi besökte också en cenote, som jag inte hittar någon bra översättning av… men det är som en undervattensgrotta, ett stort hål där marken har sjunkit undan och som har fyllts upp med vatten. Vissa av dem påstås vara bottenlösa. Väldigt fint var det iaf, om än lite läskigt att tänka på hur djupt det var!

Undervattensgrottan.

Sedan åkte vi alltså vidare (vår resa innehöll sin beskärda del av bussåkande) till Tulum som ligger i staten Quintana Roo. Förutom att vi degade på stranden och åt groteskt overpriced mat på vandrarhemmets egen restaurang så hann vi också med en sväng till ruinerna. Man fick inte gå fram till byggnaderna och de var heller inte så stora och imponerande som i Chichén Itzá eller Teotihuacán, men placeringen alldeles vid stranden… det var mäktigt. Och hela området var smockfullt med ödlor, stora som små.

En av Tulums många ödlor.

Ruinerna alldeles vid stranden.

Nu har Eve åkt vidare till Miami och jag är tillbaka hemma som sagt. Det blir en tidig kväll ikväll, för imorgon kan jag om jag har otur måsta hålla min halvtimmeslånga presentation på lingvistiken, om jag hinns med. Bäst att vara utvilad, hur som helst. Nu ska jag spendera resten av kvällen med att prata med Cam. Han var på intervju på svenska ambassaden igår och han sa att det hade gått bra. Hon som intervjuade honom (en svenska som flyttat till USA) sa att hon iaf kunde vara säker på att förhållandet var äkta om han var beredd att flytta till mörka, kalla Norrland. :p Nu kommer hennes rekommendation att skickas tillbaka till migrationsverket och så är det mer väntan som gäller. Förhoppningsvis inte allt för länge. Jag är sååå redo för det här distanstjafset att vara över.

Ps. Cancún, den überturistiga orten vi flög till, rekommenderar jag ingen. Bara taxi från flygplatsen går på 600 pesos... lika mycket som vi betalade för vårt boende på resten av resan! Och min frukost imorse, en yoghurt och en banan, kostade mer än de hemlagade måltider jag fick på familjerestaurangen i Yodzoknot. Fy för turistfällor!