Mexico i ett nötskal

Idag är näst sista dagen i Zihuatanejo, och underbart nog så har den fyllts av idel gråa moln och regnskurar. Temperaturen är behagligare, men luftfuktigheten är uppe i 94%... Vi har inte orkat ta oss till stranden idag utan har roat oss med att fika, äta tacos och tvätta kläder. Ikväll ska vi snofsa till oss lite och gå på en halvfin restaurang.

Annars har vi sedan sist mest legat på stranden. Igår snorklade vi tom lite, vilket var ganska häftigt. Det är inga direkt fantastiska korallrev eller så, men några färgglada små fiskar spanade i alla fall mitt norra öga. Vi provade även en kokosnöt på stranden, men den var ingen höjdare. Bättre blev det när vi åkte in till stan och tog vår dagliga cappuccino-frappe. NOMS. Kvällarna här har vi som regel spenderat på vandrarhemmet där vi lagat mat och sedan suttit på balkongen och myst med godis, fruktsallad och/eller vin. Inte illa!

Det känns lite skumt att vi snart ska åka härifrån. Troligtvis blir det ett evigt hejdå till Mexico från min sida. Men även om det är lite sorgligt på ett vis så ser jag verkligen fram emot att komma till USA igen också. Det är ju lite av mitt andra hem. Och jag vet ju att Cameron är den första som möter mig på flygplatsen... :) Förhoppningsvis lyckas jag ändra mitt flyg till den nittonde, annars blir det en ensam natt i DF efter att Emelie och Marlene åkt hem. Så håll tummarna för mig!

Här följer några bilder som kanske bättre beskriver den senaste tiden än något jag har att säga:

Jag svischar förbi i mina nya skor, snabb som vinden.


Emelie paparazzifotar när Marlene visar snyggaste stilen under ett plötsligt skyfall: barfota och handduksturban.


Bästa tidsfördrivet; Uno och godis.


Promenad mot stranden här i Zihua.


Utflykt till Ixtapa med godaste fruktjuicen i praktiska to go-påsar. :p


Kokosnöt på stranden La Ropa. Smaken var inte helt angenäm.


Den dagliga halvlitersfrappen är desto godare. Både jag och Emelie har utvecklat ett visst beroende.