Autopilot

Mitt liv känns just nu som att det bara lunkar på. En ständig cirkel av ätasovatränaplugga. Om inte ond så är den i alla fall monoton. Om jag tar mig ur zombiestadiet och funderar på det lite så känns det som slöseri med liv att egentligen bara gå och vänta på att tiden ska gå. Men om jag funderar på det lite mer så inser jag ju att det är väldigt logiskt att göra precis det jag gör, nämligen att jobba bort så mycket skolarbete som möjligt innan det roliga börjar. Desto duktigare jag är nu, desto mer kan jag njuta av semestern när mina Sverigegäster kommer. Och det finns en aspekt till. Om jag redan nu börjar nöta in lingvistikpresentationen kommer jag snabbare uppnå ett stadium av relativ säkerhet som gör att jag slipper ha sådan hemsk ångest inför den.

Helgen har i stort sett hållit sig till ovan nämnda cykel. I torsdags var jag dock hos Casey på kvällen och socialiserade. Och imorgon ska jag ha lektion med Jorge. Annars har jag verkligen försökt vara en arbetsmyra, och det börjar ge resultat. Men usch vad tråkigt det är! Jag hoppas att jag orkar hålla disciplinen helgen ut (måndag och tisdag är lediga för min del) så att jag kan vara mer aktiv och social nästa vecka. Nu ska jag sätta mig och försöka komma på en thesis till en comparative essay för min onlinekurs. Ah, hägrande sommarlov! Är det inte dags att börja snart?