Resan etapp 1 - Kina

Hej hej bloggen och Sverige. Nu är jag tillbaka hemma i vardagen, på gott och ont. Jag tänkte försöka åstadkomma några riktiga mastodontinlägg ikväll, som kompensation för all tid jag har varit mer eller mindre frånvarande. Men vi får se hur det blir med den saken, om jag har tid och ork. Klockan är redan 20.45 nu när jag börjar skriva, och igår lyckades jag med nöd och näppe hålla mig vaken till 21.30. Jetlaggens tid är ännu inte förbi.

Projekt 1 är i alla fall en liten summering av resan, denna gång inklusive bilder. Men för att inte alldeles överväldiga er så tror jag att det får bli en följetång med ett land i taget. Vi börjar alltså med Kina. Resan till Shanghai gick via Moskva och tog åtskilliga timmar. När vi landade letade vi rätt på en buss till grannstaden Hangzhou (lite mindre skrämmande än Shanghai med 1 miljon invånare istället för 9).

På bussen stötte vi på två engelsktalande människor, som jag frågade om de visste vart vårt hotell låg. Det visste de inte, de var nämligen från Kanada. Cameron skrattade och kallade mig fördomsfull som antog att de var kineser... men är det så konstigt då när de ser ut som asiater, kommunicerar med varandra på kinesiska och befinner sig i Kina? Hur som helst så hjälpte de oss att skriva ner adressen till vårt hotell på kinesiska, så vi hade en lapp att visa upp för taxichaufförerna. Det hjälpte dock föga, då alla vi chaffisar vi pratade med tog en titt på lappen, skakade på huvudet/skrattade rått och körde iväg. Tydligen tyckte de att det var för långt att köra till hotellet för att de skulle orka. What do?

Vi höll både på att frysa ihjäl (det var 0-gradigt i Hangzhou och vi hade inte så mycket kläder med oss) och att misströsta när räddningen tillslut kom i form av ett par vänliga främlingar. Först frågade vi en ung kille om han kunde hjälpa oss hitta en buss eller nåt. Han kunde typ 5 ord engelska, så det var inte så lätt att kommunicera. Sen kom en man fram som kunde 0 ord engelska. Han kände dock en taxichaffis, med hjälp av 5-ordskillens tolkning fick vi veta att om vi var villiga att betala 100 yuen (ca 100 kr) så skulle vi få skjuts av 0-ordsmannens taxikompis.

Vårt hotell var helt ok standard, bortsett från att det var ganska kallt även på rummet. Man kunde bara ha på värmen när man själv var där, för när man tog med sig nyckel kopplades all ström ur. Det medförde att rummet var svinkallt varje gång man kom tillbaka efter en liten utflykt. Vi tillbringade all tid vi var på rummet antingen i duschen eller under duntäcket. När vi inte var på rummet provade vi på kinesisk mat, vilket var äventyrligt eftersom vi inte förstod menyerna och kyparna inte förstod oss... Vi blev rätt duktiga på att äta med pinnar också, efter lite initial frustration.

Hangzhou är kanske inte världens mest spännande stad, men dock en naturskön sådan. När vi hade sovit av oss det värsta av jetlaggen tog vi en promenad runt en sjö som låg precis vid vårt hotell, och det var vackert så det förslog. Senare samma dag åkte vi till flygplatsen och påbörjade resan mot Singapore. Vi stannade bara en sisådär 30 timmar i Kina, eftersom 48 är den övre gränsen för hur länga man kan vistas i landet utan visum. Det blev en snabb visit alltså, men en trevlig sådan!

Förresten så är projekt 2, när jag är klar med resan, att summera året 2011. Det får dock vackert vänta några dagar till, för precis som jag förutspådde så är jetlaggen allt annat än nådig. Nu tänker jag krypa isäng så jag orkar vara någorlunda effektiv då jobbet börjar om imorgon!

Vårt hotellrum, som tack och lov var utrustat med ett ordentligt duntäcke.

UCF - Unidentified Chinese Food.

I've got skills. Och påsar under ögonen.

Sjön vid vårt hotell.









Paparazzifotografen #1!