Apostlahästar och Lippizzanare

Nytt land, nytt oförståeligt språk. Tydligen är ungerska släkt med turkiska, det ser ungefär likadant ut med en massa prickar och symboler.

Vi har nu anlänt i Budapest, men vi har inte hunnit se något än eftersom vi kom hit först på kvällen. Tidigare idag gjorde jag och Marlene ett sista krafttag med sightseeingen i Wien och promenerade 4,5 km (enkel väg) till slottet Schönbrunn. Det är stort och ligger i en gigantisk park som nog är finare på sommaren, nu är den mest kal och grå. Där finns också världens äldsta djurpark, men den gick vi inte in på.

Inte Schönbrunn, men däremot skymtar Bratislava Slott i bakgrunden. Bilden är tagen vid krigsmonumentet vi klättrade upp till i måndags.

Cameron orkade inte följa med idag eftersom allt promenerande har fått hans knä att krångla. Marlene klagar på träningsvärk i vaderna och själv har jag hälsprickorna from hell. Men skam den som ger sig! På eftermiddagen mesade vi lite och köpte en tunnelbanebiljett eftersom vi hade väskorna med oss. Det enda turistiga vi gjorde då var att stanna till halvvägs till busstationen och gå ner till färgglada Hundertwasserhaus. Där skulle det inte vara helt fel att bo.

Hundertwasserhaus är ett vanligt bostadshus byggt av en man med ovanligt livlig fantasi.

Egentligen var det igår vi avverkade det mesta av Wiens turistattraktionsutbud. Vi började med att stega iväg till Spanska Ridskolan i rask takt. Där fick vi tag på biljetter till morgonträningen. Det var förstås inte som att se ett riktigt framträdande, men det var rätt häftigt ändå! Otroligt fina och väldresserade hästar. Efter det gick och gick och gick vi runt hela statskärnan och tittade på alla viktiga byggnader i hela staden, kändes det som. Bland annat var vi i Museikvarteret, såg rådhuset och parlamentet samt gick förbi operan och en hel massa kyrkor. Egentligen hade vi tänkt se operaföreställningen på kvällen, det var Don Quijote och biljetterna kostade bara 4 euro. Men det var ståplats det handlade om, och fram på kvällskvisten när det började närma sig insåg vi att våra trötta ben inte skulle palla 3 timmar opera också. Istället bestämde vi oss för att gå ut och äta, och valet föll på asiatisk mat på Naschmarkt. Gott, men lite jobb krävs fortfarande för att fixa tekniken med ätpinnarna!

Det var egentligen inte tillåtet att fotografera, så jag hoppas ni ursäktar den dåliga mobilkamerakvaliteten.

Nu ska jag sova min första natt i Ungern. Vi har inte bestämt än exakt vad vi ska hitta på imorgon, men det verkar finnas en hel del att se och göra i den här staden. Jag har försökt kurera mina fötter så gått det går också, så förhoppningsvis vaknar vi alla pigga, glada och redo att ta oss an en ny stad igen.