För er som inte visste det så heter "logga ut" något i stil med "prilacit saa" på slovakiska. Tur ibland att man är tillräckligt mycket datanörd för att veta var länkarna borde sitta, när vissa sidor översätter sig själva! Slovakiska är verkligen inte lätt att förstå, men trots detta har vi på något vis lyckats ta oss från flygplatsen till vårt vandrarhem med hjälp av både buss och spårvagn. Go us!
Men jag har ju varit frånvarande nu ett tag, så jag ska ta det från början. I fredags föll sig allt så väl att jag blev helt lektionsfri efter klockan 10. Tyvärr är skolan en smått förvirrad arbetsplats där informationen inte alltid kommer fram som den ska, så jag fick själv inte veta detta förrän kl. 10.15. Då ringde jag till Stefan som skulle till Skellefteå och fick veta att han precis var på väg, han befann sig i startgroparna (dvs. på Statoil). Snällt nog väntade han på oss, så Cameron fick raketpacka och så fick vi skjuts till Skellet istället för att behöva ta skolbussen via Lycksele kl 15.30.
Vi kom istället fram till Umeå redan vid 16-tiden och hann alltså umgås med syskonbarnen en stund innan de skulle gå och sova. De var lite småsjuka båda två, men lika mysiga med faster för det! Sen imorse begav vi oss till flygplatsen tidigt och var i Stockholm vid 10. Dagen spenderade vi promenerandes runt stan och intog både årets första (och enda?) semla och varsin kebab. Jo, och så satte ett alarm igång på Bromma just när vi skulle gå igenom en automatisk dörr... Den stängde sig rakt framför oss och en vakt tittade argt på oss och frågade om vi försökt backa ut. Eh? sa vi, och blev turligt nog friade från misstankar då kvinnan framför oss sa att det var hon som velat gå ut och hämta något. Och vi fick komma in på flygplatsen utan vakteskort. :p
Nåväl, det var dagen i Sverige det. Två timmar på ett obekvämt Ryanairflyg senare så befann vi oss istället på Slovakisk mark, på den minsta och mest bedrövliga flygplats jag någonsin skådat. Det var så tomt också, vi fick leta hur länge som helst för att ens få tag på en bankomat! Men sen gick allt ganska smidigt, tack vare den detaljerade vägbeskrivning vi fått från vandrarhemmet. Vi delar nu rum med ett par Colombianer och en engelsktalande typ av något slag. Vi hann mest bara säga hej till dem när de var påväg ut för kvällen. Själva slog vi oss istället ner på golvet och spelade en omgång Uno under stora gäspningar. Nu har vi gett upp och knyter oss. :p Förhoppningsvis får vi sova ut imorgon så vi orkar vara uppe lite längre under resten av semestern, haha. Innan tio måste vi dock slå upp våra blå, för då stänger frukosten. Bäst jag somnar nu alltså, om jag ska hinna få sova de välbehövliga 10 timmarna. Haha. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar