Genombrott

Jag har en plan med mitt liv! Nåja, jag har iaf en tanke om hur de närmaste 3 åren skulle kunna se ut. Vilket känns jätteskönt, med tanke på att jag har varit akademiskt förvirrad… så länge jag kan minnas, egentligen.

Jag anmälde mig till kurser inför nästa läsår häromdagen, det blev inte helt oväntat spanska c och engelska c. Iaf så tittade jag runt lite och hittade då en mastersutbildning i språk som jag tror jag ska läsa. Den kräver att man redan har avverkat 180p, men till skillnad från översättar- och tolkutbildningar behöver inte 60 av de poängen vara i svenska. Alltså kan jag tillgodoräkna mig alla mina tidigare lästa kurser och börja direkt. Detta innebär att jag om tre år kan ha gått från att bara läsa strökurser till att ha en masters degree i språk.

Vad blir man med en sådan då, kanske du frågar dig. Ja, det är en mycket bra fråga. Så långt har jag inte riktigt kommit i mina tankegångar. Det jag vet med säkerhet är att man kan fortsätta att forska efter avslutad utbildning. Och eftersom jag har haft en tanke på att kanske doktorera och undervisa på universitet så vore det ju ett steg i rätt riktning. Sedan kan man alltid upptäcka nya spännande alternativ under resans gång.

Utbildningen jag har hittat är i Lund. Det är en stad jag aldrig har varit i, men som känns bra rent instinktivt. Jag är lite sugen på att bo söderöver ett tag, och den är lagom stor (ca 76 000 pers). Synd att skåningar pratar så lustigt bara. :p Vad gäller närmaste året nu så tror jag att jag och Cam kommer att bosätta oss i Umeå när jag kommer hem från Mexico. Jag tänker plugga mina kurser på distans och försöka få jobba samtidigt, och han ska gå SFI och om vi har tur kanske även han kan få sig något deltidsjobb. Även om det är mycket att fixa med bostadsköer och jobbintervjuer hit och dit innan allt är klart så känns det otroligt mycket bättre nu bara för att jag åtminstone har en grundläggande plan. :)

En liten rapport från the present också, innan jag ger mig för dagen. Igår var vi i Dumas och hälsade på där. Vi spelade basket med Cruz och körde go-cart, sedan åkte vi till Ripley och handlade och så bjöd vi på mat. Det blev kycklingpasta. Min mage känns för tillfället bättre. Jag vill inte ropa hej för tidigt, men jag hoppas verkligen att det är en varaktig förbättring för jag har tydligen ingen försäkring som täcker sjukvård i USA. So here’s to hoping! Cam ska jobba idag, men de har fortfarande inte ringt honom och sagt vilken tid de vill att han ska börja. När han åker är min plan iaf att sätta mig och börja beta av den inte allt för mysiga hög med skolarbete jag har nu under påsklovet. Jag minns en gång i tiden när lov betydde ledighet… those were the days.