onsdag 10 februari 2010

¡Qué padre!

Tisdag och det är en gladare min som gäller. Det känns fortfarande lite konstigt att inte ständigt ha tillgång till någon att prata och kramas med, men livet fortsätter ju och det gör det på ett ganska bra sätt!

Jag kom just tillbaka från Bar Fly, en av de ”trendigaste” barerna här i Guanajuato. Men för att ta det från början så var jag egentligen bjuden att komma på spelkväll hemma hos Dani, en mexikansk tjej från min litteraturkurs. Av någon anledning blev det dock inga spel, utan istället satt vi (jag, Dany, Alma, Fernando och Giuseppe) uppe på taket i några timmar och pratade och lyssnade på musik. Sen blev det en snabbsväng förbi baren vid midnatt, men jag har läxor jag måste hinna göra innan min lektion imorgon kl. 11 så jag ville inte vara ute allt för länge ikväll. Hur som helst så är det jättekul att faktiskt umgås med riktiga mexikaner… haha. (Guiseppe är iofs från Valencia i Spanien, men han är ju lika infödd spansktalare för det.) Annars är det ju lätt att utbytesstudenter ”klumpar ihop sig”.

Igår var också en aktiv dag om än med lite mindre lyckat resultat. Jag och amerikanska Lisa åkte till San Miguel de Allende för att hämta ut våra visum, men det visade sig att de inte hade kommit tillbaka från DF än. Alltså fick vi vackert vända om med en uppmaning om att komma tillbaka senare. Helt misslyckat var det dock inte, för när vi kom tillbaka till Gto (efter två timmars bussresa istället för en, för vi missade vår vanliga buss och fick ta den lantliga versionen) strosade vi på stan en stund och jag köpte både en gigantisk burk med delikata, überbilliga jordgubbar och en äkta mexikansk gordita (lite som tacos fast med tjockare bröd och i mitt fall fylld med kött och bönor). Mums!

Måste också få skryta av bussarna här i Mexico. Ja, inte just den som vi råkade ta hem från San Miguel då kanske… men långfärdsbussarna i allmänhet är extremt fräscha. Luftkonditionering, speciella fotstöd, film, gratis dricka och snacks… inte illa. Dock kan man ibland bli överraskad av ett plötsligt infall från busschauffören att vrida upp cd-spelaren på högsta volym och blasta ut 90-tals musik. Senast när jag var på väg hem från DF var det Take That med Want You Back For Good som skulle förgylla min dag. Jag tyckte det var lite nostalgikul i ungefär 2 minuter, sen ville jag att det skulle bli tyst igen så jag kunde somna om. :p

På tal om att sova så måste jag verkligen gå och lägga mig nu. Typiskt att bloggarinspirationen kommer kl. 00.57 när jag har så mycket att ta itu med imorgon… Oh well. Godnatt Mexico, godmorgon Sverige!

1 kommentar:

  1. Tycker det kan vara rätt sjukt med bussarna. Var likadant i Colombia och jag kände mig inte så bekväm när man såg folk utanför bussen som stod och svettades och sålde i princip vad som helst för att få mat. Så satt man själv där i ac:n tittade på film och drack lemonad...
    Fast visst är det skönt på långresor :-p Vi åkte mellan Neiva och Bogota, en resa på 6 timmar som blev 8 pga en trafikolycka, då var det skönt.

    SvaraRadera