tisdag 2 februari 2010

Con ese tiempo de mierda que tenemos...


Det regnar! Mycket. Och hela tiden.

Regnet började i söndags, och enligt väderleksrapporten får vi inte se solen igen förrän tidigast på fredag… trist! Jag förvandlades till en dränkt bäver två gånger idag, först på väg till skolan imorse (då jag fick sitta i mitt blöta tillstånd i ett kallt klassrum i tre timmar) och sedan på vägen tillbaka. Nu när jag kom hem hoppade jag dock direkt i pyjamasen, drog på tjocksockarna och kröp ihop under en filt… så det var inte lika illa. :) Och trots att det kändes jobbigt att ge sig ut i regnet imorse var det socialt lyckat. Jag tycker om de andra eleverna i Literatura Crítica y Redacción. Dagens andra lektion, Literatura Española, blev inställd på grund av ”det här skitvädret vi har”, som en klasskompis uttryckte det.

Igår var det uppehåll några timmar, och jag och Cam passade på att ta oss ut ur huset en stund för att få lite frisk luft. Egentligen hade vi tänkt åka på en liten utflykt, men vädret kändes så oberäkneligt att vi bestämde oss för att hålla oss i stan. Det blev ett museibesök istället, och inte på vilket museum som helst… Museo de las Momias!

Första rummet i Museo de las Momias... resten var ungefär likadant!

Det fanns till och med mumifierade bäbisar...


Det infördes nämligen en lag i Guanajuato 1865 som krävde att familjerna till avlidna människor skulle betala en gravskatt. I de fall där familjerna inte fanns kvar eller inte kunde betala grävdes kropparna helt sonika upp och ställdes ut på museum. På grund av speciella förutsättningar i jorden och det torra bergsklimatet här hade de blivit naturligt mumifierade… Lagen om gravskatt ändrades 1958, och sedan dess har inga nya kroppar grävts upp. Men de som redan fanns i museet blev kvar. Det var lite udda att gå runt och titta på en massa döda människor, men det är en av Guanajuatos största turistattraktioner så det var något vi kände att vi borde göra. Dessutom bjöd promenaden dit på vackra vyer!

Vy över Guanajuato... denna gång i dagsljus.

I den morbida sinnesstämning vi befann oss i efter besöket på mumiemuseumet kändes det bara allt för passande att vi passerade en kyrkogård på vägen hem.


Nu ska jag ge mig för idag, men en sista anmärkning måste jag flika in som avslutning: Vad dåliga ni är på att kommentera! Jag kräver inga långa, personliga brev, men det vore kul om ni kunde skriva en rad eller två så jag vet vilka ni är som läser... Por favor. :)

5 kommentarer:

  1. HEJ!
    Vad tråkigt med regn..
    Här i malå har vi -17,1 men tidigare idag var det ännu kallare vi fick till och med vara inne på rasterna. Jag skulle tycka att det var lite äkligt att kolla på alla döingar, fast ändå lite kul? ha det bra! Kram Nora

    SvaraRadera
  2. Hej
    Haha dränkt Bäver=) och du och dina panikattacker=) "det är lungt, det lös sig" vet du ;) Är i sverige/göteborg nu som du kanske märker jag har Å Ä Ö. Himmelriket

    La in ditt telefonnr på min mobil också. Jag LÄR ringa. Hur är det med tidsskillnaden nu igen? När kan man ringa? :)

    Har läst alla dina inlägg nu. Legat lite efter men tage igen det nu. Måste fan fixa internet där hemma...

    Ska vara på Filmfestival-veckan här i götet nu från och med idag till söndag. Så vi lär säkert höras på internet :)

    /Eve

    SvaraRadera
  3. Moder och Åsa har nu kollat dina bilder och är förstås ruskigt inspirerade! Kram från oss båda

    SvaraRadera
  4. Eve: fick du mitt sms? Tidsskillnaden är 7 timmar så du kan ringa när som helst utom tidigt på morgonen här... inte mellan 8 och19 svensk tid är en bra tumregel, haha.

    Mamma och Åsa: är ni inspirerade av mumierna? :p

    Nora: det var lite äckligt med alla döingar fast lite coolt ändå!

    SvaraRadera
  5. Hur går det med regnet? Jag såg på nyheterna igår att det är översvämningar!
    Linnéa

    SvaraRadera