Mest på hemmaplan

Jag var upp till läkaren en sväng i torsdags och blev då sjukskriven ännu en vecka framöver. I första hand, sen får vi se. Förhållningsorderna är att ta det lite lugnt, men inte så mycket mer än så. Det har jag gjort också. Det har blivit undertextning, lite skoluppgifter och en hel del virkning här hemma. Förkylningen som har bosatt sig i min näsa verkar inte heller riktigt vilja ge med sig, men jag har ändå försökt vara ute ett tag varje dag i det fina vädret och har sett till att få lite motion också genom dagliga promenader. Jag går inte fort, men går gör jag! Och det tänker jag fortsätta med så länge jag kan, annars förlorar jag snabbt förståndet tror jag.

Nu i helgen har det dessutom blivit en del sociala tillställningar, både i stan och hemma. Fredagen bjöd på middag och fika med Julia i Linné, lördagen på middag och spel hemma hos mig med Julia igen samt med grannarna, och idag har jag shoppat och ätit ute med grannarna och gått en prommis med Vanessa. Veckans goda gärning genomfördes också denna söndag, då vi under promenaden fick syn på en duva som satt onaturligt stilla mitt i gångtrafiken. Det visade sig att den hade lyckats trampa i tuggummi med båda fossingarna och därför inte kunde röra sig. Efter att ha dividerat en stund om hur vi bäst skulle gå till väga (utan att bli bitna) löste vi det genom att Vanessa höll fast duvan medan jag utförde operation tuggummiborttagning. Och se där, när vi satte ner den igen struttade den genast iväg och såg mycket gladare ut! Sen verkade den ändå vara lite för tam för sitt eget bästa, men nu fick den en chans att överleva i alla fall... Och vi fick känna oss som goda människor, med väldiga fobier för våra egna händer (i väntan på ett ställe att tvätta oss).

Nä, nu ska jag skype:a med Kamerun och sen krypa i säng. Det behövs en tidig kväll nu, för av nån anledning har min hjärna på sistone ställt in sig på att det är lite lagom sådär att vakna kring 6 varje morgon... Då är det stört omöjligt att somna om, hur jag än försöker. Och det är absolut inte för att jag är utvilad vid den tiden, för sen går jag runt och gäspar hela dagarna. Jag känner ju bara hur vuxenpoängen (eller tantpoängen?) trillar in när jag sätter mig 06.15 med min frukosttallrik och tittar på politiska utfrågningar. Hehe. Eller ställer mig och diskar, som i morse. Men det är väl lika bra att börja vänja sig vid konstiga sovvanor, för att döma av sparkfrekvensen har lille herr Derrick i magen en allt annat än "normal" dygnsrytm även han, den lille rackaren.