EU-prov och läkarkontakter

Jag har varit iväg en snabb sväng till Stockholm. Det huvudsakliga syftet med resan var att göra antagningsprovet till EUs översättarjobb, men jag hann även träffa en del kompisar och fika/äta middag/båda delarna tillsammans med dem. Med andra ord var det ett trevligt dygn i hufvudstaden. ;) Provet kändes gå ganska bra, men man fick inte veta resultatet på en gång utan det kommer via internet... tja, när vet jag inte riktigt. I alla fall så gjorde jag det med inställningen "det får gå som det går (och det går knappast bra)". Men sen när det väl var avklarat så kändes det ganska hoppfullt. Jag var mest orolig över matten innan, men den var inte alls så komplicerad som jag hade fruktat. Däremot var läsförståelsen på spanska ganska klurig! Men, som sagt, jag får vänta ett tag på resultatet. Oavsett vilket så är jag glad att jag fick ändan ur och i alla fall testade. Sen var det kanske lite våghalsigt att åka iväg till Stockholm med tanke på bebissituationen just nu, men det gick ju vägen som tur var. :p

Nu sen jag kom tillbaka till Götet har livet mer eller mindre präglats av kontakter med sjukvården. Först och främst så ringde Camerons doktor (eller rättare sagt en sköterska) upp mig i morse. Hon hade försökt ringa honom, men han sov ju förstås (kl. 01.00 i MS) och var tämligen okontaktbar. Tydligen hade han fått tid på tisdag nästa vecka för återbesök och förmodligen planering av framtida åtgärder för foten, men eftersom han inte kommer tillbaka till Sverige förrän på torsdag funkade det ju inte så bra. Nu skulle han bli kallad på ny tid istället, troligen i oktober.

För egen del har jag pratat med läkare igen om min sjukskrivning, och eftersom jag fortsatt har samma problem blev den förlängd månaden ut. Utöver det hade jag dessutom inbokat ett möte på Aurora. Barnmorskan där var via min journal uppdaterad om vad som hänt senaste tiden, och föreslog med anledning av det att vi skulle skynda på processen med beslut om kejsarsnitt. Hon bokade av vårt fjärde möte, som egentligen skulle ha varit nästa vecka, och bokade istället in en tid med läkaren som faktiskt ska ta beslutet. Och så sa hon åt mig att se till att hålla bebisen inne ett tag till, gärna till minst v 34 (så lungorna hinner bli färdiga) men i första hand i alla fall till efter torsdag så att Cameron åtminstone hinner hem. :p Jag har absolut inga planer på att ploppa ut nån bebis innan dess heller, så jag tar det allmänt lugnt och hoppas på att pajken gör detsamma!