Lustigt...

...hur saker och ting förändras. Hade någon frågat mig i början av förra året vilka matvaror jag alltid har hemma hade svaret troligtvis blivit något i stil med fil, fralla och bananer. Idag rör det sig snarare om ägg, kokosfett och bacon.

Idag är det exakt ett år sedan jag började med LCHF. Ett år med ytterst få avsteg, faktiskt. Denna bemärkelsedag har jag storslaget firat - genom att äta gröt och pizza. Men detta helt utan fusk förstås, då min receptrepertoar börjar vara ganska imponerande i omfattning. Som en liten sammanfattning av året som gått kan jag väl säga att jag har mått utomordentligt bra. Sköldkörteln är gladare, och bortsett från en kort förkylning tror jag faktiskt inte ens att jag har varit sjuk (peppar, peppar?). Desstuom äter jag godare och mer varierad mat än tidigare, och jag har inga som helst planer på att återgå till kolhydratfrossande. Folk blir förvånade när jag säger att jag hållit på i ett helt år, men det är faktiskt inget svårt val varken att göra eller att hålla fast vid när man gör det för hälsan och inte som en bantningskur. Man blir liksom aldrig "färdig" med att må bra!

Gröt'n! Gjord på ägg, kokosmjölk och kokosmjöl. Smaksatt med vaniljpulver och toppad med hallon, paranötter och kanelsmör. Detta, i olika varianter, är min nya frunchfavorit.

Pizza della Casa, med totalt kolisinnehåll på ca 2-3 gram.

Den här veckan har varit, och fortsätter vara, helt psycho. Jobb och/eller skola varenda dag och väldigt lite fritid. På torsdag, som egentligen skulle ha varit min lediga dag, har jag bokat in mig på en starta eget-dag. Det känns väldigt inspirerande och spännande. Jag vet ju att jag kommer behöva starta eget företag inom en inte allt för avlägsen framtid, så det ska bli både kul och nödvändigt att få lära mig lite om hur det går till. Men även om det är mestadels roliga saker jag sysslar med på dagarna så är sportlovet nästa vecka både efterlängtat och mycket välbehövligt. Inte för att jag kommer ha tid att vila då heller... Redan till helgen ska jag sätta mig ner och se till att komma igång ordentligt med uppsatsskrivandet. Jag fick äntligen tag på bokförlaget idag och fick bekräftat att det bara finns en översättning, så det innebär att steg ett är att själv producera en moderniserad variant! Jag växlar mellan att känna mig inspirerad och överväldigad. Men det är väl som sig bör? Ingen uppsats utan ångest, åtminstone emellanåt. ;)