måndag 26 december 2011

Bäbisfiskarnas skräckvälde

Idag är vår sista dag i Malaysia. Vi befinner oss på ön Langkawi, ett ganska stereotypt turistställe. Och här har vi äntligen fått oss lite strandliv! Igår var det riktigt soligt och fint och vi låg och stekte oss mest hela dagen. Vi hade tänkt göra detsamma idag, men sen kom vi på att det är smartare att låta huden vila lite så vi inte bränner oss. Här bor vi nämligen på "fel sida" av ön och måste ta taxi till stranden, men det problemet tror vi oss inte ha i Thailand dit vi åker imorgon. Bättre alltså att sola och bada där och shoppa lite här. Langkawi är en skattefri zon så man kan köpa en del grejer (alkohol, choklad...) superbilligt.

Nu har vi bara ett land kvar att besöka, men det blir tre olika stopp där. Koh Lipe, Koh Lanta och slutligen Krabi. Och eventuellt dagsutflykter till närliggande öar som tex Koh Phi Phi. Jag hoppas Thailand är precis så paradisaktigt som det sägs att det ska vara. Och att de har mycket färska, tropiska frukter. Maten är ärligt talat inte min cup of tea i Asien so far. Nudlar tre gånger om dagen må väl vara, men varför måste de smyga ner fisk i allt? Till och med "vegetariska" rätter har fisk i. Och imorse höll jag så smått på att svimma (alternativt kräkas) när jag insåg att det var små fiskyngel nedblandade i frukostriset. Jag suktar efter fil, yoghurt eller vad som helst utom just ris eller nudlar med torkade bäbisfiskar. Just nu överlever jag på rostat vitt bröd med jordgubbsmarmelad. Sicken lyxig hotellfrukost va?!

Men nu ska jag sluta klaga! Allt annat är ju nämligen fantastiskt bra. Och det finns bra mat också, som de kycklingnachos med guacamole jag beställde igår. Och självaste julafton firade vi med att äta på en extra fin japansk restaurang. C valde sushi, medan min julmiddag det här året bestod av chilikyckling. Och nudlar, fast dem hade de smugit ner räkor i så jag gav bort dem till Cam. Och stranden här är jättefin, lång och kritvit. Och varmt havsvatten, förstås. Oss går det ingen nöd på. :)

Ps. Jag hade en liten bokkris eftersom jag gjorde slut på min medhavda reslektyr efter knappt halva resan. Räddningen hette used book shop, där jag bland annat sprang på Hundraåringen som klättrade ut genom fönstret och försvann (boken, inte gubben). 400 sidor senare måste jag säga att det var ett ypperligt val! Mycket underhållande. Synd bara att den tog slut så fort. Den andra boken jag ryckte till mig av bara farten håller knappast samma klass.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar