Den här helgen har jag gjort väldigt lite. Och väldigt mycket. I fredags var C på afterwork till långt in på småtimmarna. Kul för honom! Själv roade jag mig med att fika på stan med Emma (W) för att sedan gå på bio med Emma (E) och Tobias. Vi såg Hundraåringen, och den var som väntat underhållande! Igår var det sedan min tur att vara på "fest". Eller närmare bestämt var jag och klasskompisen Emma (N) hemma hos klasskompisen Fia och drack lite vin och hade allmänt trevligt.
Idag var jag bara allmänt seg och omotiverad (kan tänkas ha någon form av koppling till vindrickandet - men det är bara spekulationer). En promenad blev det, eftersom solen sken, men det var faktiskt allt annat än behagligt med blåst och 3 minus. Ca 30 grader varmare än i Malå idag, jag vet. Men vindarna här är inte att leka med. Sammanfattningsvis har det alltså varit en bra helg ur ett socialt perspektiv, men i övrigt har jag tyvärr inte alls kommit mig för att göra sådant som jag egentligen borde syssla med. Men äh, skit i det. Det kommer fler lediga dagar! Fast nu i veckan blir de betydligt färre än tidigare, eftersom vårterminen på universitetet kör igång på tisdag.
Det finns en massa små anekdoter från den gångna veckan som jag tänkt att jag borde skriva om, men eftersom jag dragit ut på det så länge så blir det en enda röra av detta om jag försöker få med allt. Men ett par av "höjdpunkterna" tål ändå att nämnas:
1. Igår trasslade jag ihop mina skosnören när jag var ute på promenad och gjorde en praktvurpa mitt på gatan, inför flertalet roade(?) åskådare. Undvek som tur var att bli överkörd, men lyckades däremot skrapa upp knäet och göra hål i mina nyaste och bästa mjukisbyxor. Muhu.
2. En kväll när jag och Disa lekte lite apport råkade jag kasta hennes leksak bort mot sovrummet. Plötsligt började ett underligt ljud höras där inifrån, det lät ungefär som en galen man som skrek upphetsat om något på ett asiatiskt språk. Jag tänkte att det måste vara inbillning, men så hördes det igen. Jag tänkte att det måste komma utifrån, men så hördes det igen - och den här gången var det helt uppenbart att det kom från sovrummet. Tillsist blev C tvungen att gå och kolla vad det var för konstig liten japan som förirrat sig in under vår säng. Det visade sig att rösten tillhörde Luke, en av Cs spelarkompisar från USA. Han pratade visserligen inte japanska, men han var nog mitt uppe i spelandet och lät därför rätt hysterisk. Nu var det ju inte så att Luke själv hade rest till Sverige och smugit sig in hos oss, utan förklaringen låg istället i att Disa på något vis måste ha kommit åt surfplattan i sin lek, och lyckats svara på ett inkommande skypesamtal… Det låter osannolikt, men det är den enda förklaringen jag kan komma på. Jag är väldigt glad att jag inte var ensam hemma när det hände i alla fall, haha. Det är helt klart lite läskigt när det plötsligt börjar komma mystiska röster från oväntade ställen. :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar