söndag 21 november 2010

Konsten att komma över sin telefonskräck

Alla som känner mig någorlunda väl vet att jag och telefoner inte kommer speciellt bra överrens. Faktiskt så tycker jag det är riktigt, riktigt obehagligt i de allra flesta fall då jag förväntas ringa ett telefonsamtal. Jag tycker det är jobbigt att ringa myndigheter, att göra jobbsamtal, att beställa en pizza... Listan över människor jag kan prata i telefon med utan att ha hjärtklappning är inte lång.

Genom åren har jag blivit väldigt skicklig på att komma på sätt att undvika att ringa. Mail och sms är världens bästa uppfinningar, tycker jag, och går det inte på annat vis så kan man ju faktiskt söka upp den man behöver prata med. Men ibland går det inte att undvika samtal, hur mycket ångest man än har. På senaste tiden har jag fått tuffa till mig rejält, då min hyra är ett evigt krångel. Jag har ringt min hyresvärd så ofta sedan jag flyttade in här i augusti att jag snart tror hans namn kommer hamna på min speed dial.

Det är en konstig avgift på 376 kr som hela tiden läggs till på min hyra. Hyresvärden sa att jag kunde strunta i den, vilket jag gjorde. Då kom en betalningspåminnelse. Jag ringde hyresvärden igen. Han lovade att fixa det och ringde sedan upp mig igen och sa att det var lugnt. Sedan kom ett inkassobrev. Ikväll ringde jag alltså hyresvärlden åter igen, och han försäkrade att allt är i sin ordning, inkassobrevet måste ha skickats ut innan han pratat med dem... "Men ring om du får något mer, då får vi stämma dem". Det känns ju tryggt. Not. Men nu har jag i alla fall effektivt botat min rädsla för att ringa till hyresvärden. En person i taget, det är så man får hantera det. Baby steps.

Förresten så var Harry Potter precis så bra som förväntat. Och väldigt lik boken, vilket jag uppskattar. Dessutom lyckades jag fynda 80-talskläder i Skellet. Vi promenerade in på H&M och där var de direkt, rakt framför ögonen på oss... de anskrämligaste (neongröna) tights jag någonsin sett. Kaching. Investerade även i en knallrosa tröja, och så ska jag gräva upp lite acessoarer här hemma. Det kommer bli legen-wait for it-dary. Nu är Stefan här så jag ska vara social och lägga bort datorn. Snart kommer Lasse (när han vallat sina skidor...) och då blir det gofika.

Som avslutning bjuder jag på en bild på världens sötaste Kira.

1 kommentar:

  1. Telefonskräck är ärftligt,dock ej på mors sida.
    kram

    SvaraRadera