Vi un gato que caía por la ventana

Kira skrämde halverst livet ur mig idag. Fönstret stod öppet i sovrummet för att få in lite frisk luft, och i vanlig ordning smet båda kissarna in så fort jag öppnade dörren. Sen vände jag ryggen till i fem sekunder och hips vips var Kira ute på fönsterblecket och balanserade. Jag hann precis gå fram för att lyfta in busungen när hon av någon anledning halkade till... och föll ner på marken! Vi bor på andra våningen och det är en bra bit ner. Som tur var använde hon sig av sina überkattkrafter och landade helt oskadd, om än aningens chockad, på gräsmattan. Både jag och Cam rusade ut för att rädda vår bäbis som turligt nog stod kvar på precis samma fläck där hon landat. Jag önskar bara att jag hade haft möjlighet att dokumentera fallet, för det såg hur häftigt ut som helst. Tänk fladdermus så får ni en ganska bra bild av stilen.

Ungefär såhär såg det ut. Bilden snodd från ett sökresultat på google...

För övrigt så var idag dagen då det var dags för mitt fantastiska framträdande på 60-talsveckan. Det var alltså så att jag, Ullis och Malin som hade klätt upp oss i 60-talskläder dagen till ära och som sjöng Anita Lindbloms Sånt är livet. Det gick riktigt bra, fast jag var ovanligt nervös. Jag brukar inte ha några större problem med att sjunga inför publik, men idag blev det rent utav lite darr i benen. Men kul var det! Enda bilden jag har är den som kom med i Norrans bildspel, så den får duga. Here goes:

Min klänning är från cirka 1968. Inte riktigt min stil... jag tror jag håller mig till dagens mode faktiskt. :p