Tankar om tid

Idag har det varit soligt och fint igen. Jag och Cam tog med oss katterna till stugan när jag jobbat klart, och vi badade alla fyra. Katterna uppskattade det aningen mindre än vad vi gjorde. ;) Sedan tiggde vi till oss middag av moder och fader också, innan vi återvände till Máláge (som Malå tydligen heter på samiska..?) och jag gick en promenad med Eve följt av en springtur utan Eve. (Sicken latmask! :p)

Det är så härligt att springa när man är i någorlunda bra form! Jag vet inte hur det ska gå när det blir kallt och snö, vad ska jag ta mig till då? Nog för att löpband är bra på många sätt och vis, men det är inte riktigt samma känsla som att springa i skogen en solig kväll. Inte är det lika skonsamt för benen heller. Nej huvva, nu får tiden sakta ner ett tag.

På tal om det där med tid så fick jag en aha-upplevelse av det obehagligare slaget när jag cyklade hem från Lasse och Lovisa i lördags, vid midnatt ungefär. Det var ju mörkt ute! Mörker på nätterna blir mörker på kvällarna som blir mörker på dagarna. Det betyder höst, och höst betyder skolstart, och skolstart betyder att nedräkningen till jul kan börja... och hux flux så är det dags för pension.

Tur att jag och Cam mest troligt kommer åka på bröllopsresa över jul, så vi får lite välbehövlig sol och värme då också. Jag googlade faktiskt runt lite på resor på jobbet idag, och hittade en del lovande ställen och aktiviteter. :) Nu fattas bara att hitta bra flygbiljetter också. Och kanske att kolla så att vi båda kan vara lediga då. Förhoppningsvis tar vi oss iväg nästan en hel månad. Det ska bli sååå skönt. Det var allt för länge sedan jag var iväg på en riktig resa. Flera månader. Och över ett år sedan jag var i en annan världsdel. Hujeda mig. ;)