Jag sitter på en tråkig föreläsning och gör mitt bästa för att inte verka allt för uppenbart ointresserad. Jag må ha lätt för mig i akademiska sammanhang i allmänhet, men jag börjar starkt misstänka att jag har någon form av auditiv adhd. Även om jag faktiskt är intresserad av det jag lyssnar på får jag jobba hårt för att hindra tankarna från att vandra, och är föreläsningen dessutom långtråkig blir det stört omöjligt att vara uppmärksam. Fast jag är knappast ensam om att sitta och pilla på mobilen. Turligt nog slutar vi om en knapp timme, så då får jag återvända till mina lekkamrater i Holmsund. Nu har jag lite mer energi för att leka med dem än vad jag hade igår.
Jag sov som en klubbad säl inatt, i 9,5 h. Det var en halvtimme mer än planerat, så jag fick skippa frukost och springa till bussen. Drömde att Kira hade slunkit in i mitt sovrum och trampade omkring i min säng. Vaknade till lite och insåg att det inte bara var en dröm, för jag hann precis få syn på ett litet barn som smet ut genom dörren. Men klockan var 02.40 och jag var sådär lagom groggy och blev osäker på om jag sett rätt, om jag inbillat mig, om jag drömt eller om det kanske spökade? Det visade sig dock imorse att det faktiskt var ett barn. Närmare bestämt herr Alfons som hade gjort en nattlig utflykt och passat på att göra ett litet besök hos sin faster.
Alfons är en riktigt rolig typ faktiskt, speciellt när han ska sova. Han är snart 5 år och väldigt lillgammal. På kvällarna har han alla möjliga finurliga funderingar och man blir väldigt full i skratt när man får ta del av dem. Igår ville han räkna "i tystnad" för att avgöra tävlingen mellan oss om vem som kunde somna först. Men mitt roligaste läggdagsminne från Alfons är när han bad mig att räkna får åt honom så han kunde somna. ;) Ikväll ska jag lägga Melvin istället. Får se hur länge han är nöjd med det innan han börjar säga "mamma sova mig". :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar