Självklart var situationen på förra nattbussen för bra för att vara sann. För det första hade killen som insisterar på att det var en direktbuss helt fel, vi stannade flera gånger och plockade upp folk tills det var helt fullt. För det andra så hjälpte det föga att bussen hade toa när den visade sig vara out-of-service... Men det löste bussgubbarna faktiskt snyggt, för de gjorde ett omproviserat stopp vid en bensinmack mitt ute ödemarken, och lät en hel busslast vänta på tre nödiga svenskor. Fördelen med att ha ett flexibelt körschema. ;) gränsövergången gick iaf hyfsat smidigt, och vi kom fram till Podgorica kl 3 på natten som utlovat. Busstationen där var dock riktigt otrevlig, och ännu mer så upplevde vi den eftersom ingen av oss lyckats sova speciellt mycket. Det var litet, rökigt, toaletterna var låsta och kvinnan i biljettkassan pratade ingen engelska och gjorde heller inga försök att förstå. Dessutom fanns det spärrar för dörren ut mot bussperrongen och vi kunde inte för våra liv fatta hur vi skulle bete oss för att få komma ut dit igen... Tillslut gav vi upp och satte oss helt enkelt ner för att vänta. Vi visste inte riktigt hur länge eller på vad. Bättre tider, kanske. Som tur var inträffade dessa ganska fort, då det visade sig gå en buss till Budva redan vid fyra.
Framme i Budva var vi vid 05.20 och var inte direkt piggare då. Vi tänkte därför unna oss taxi till vandrarhemmet, men gubben måste ha tyckt att vi såg både rika, dumma och desperata ut för han fläskade i ordentligt vid prisangivelsen. Då blev jag envis och bestämde att då fick det vara. Vi promenerade istället, och med lite hjälp av välvilliga, nattugglande montenegriner hittade vi rätt direkt och blev ännu surare på taxichaufförens ockerpriser när vi insåg att vårt boende låg mindre än 500 m från busstationen... Tyvärr var den enda som var vaken på vandrarhemmet en halvfull, gräsrökande gubbe som föreslog att vi kunde lämna väskorna hos honom och lägga oss och vila på sofforna ute på altanen. Då vi inte blev helt övertygade om det fenomenala med den idén valde vi att söka upp ett café istället... Händelsevis blev det ett hotellcafé, och vi spekulerade faktiskt ett tag i om vi borde byta boende också.
Efter 2 timmar, två olika caféer och två koppar kaffe hade vi ork att återvända till vandrarhemmet igen. Och se där, stället var helt förändrat! Borta var alla spår av fest kvällen innan, och istället för gubben möttes vi av en trevlig ung kille som sa att vi visserligen inte kunde checka in förrän kl 14, men att vi gärna fick utnyttja lokalerna i övrigt och att vi kunde få lämna våra väskor om vi ville gå någon annanstans. Det blev lite vila på sofforna, följt av lunchätande och en lugn dag på stranden. På något vis lyckades vi hålla oss vakna till 21 (utom Eve som la sig redan 18, hehe) men sen sov vi som stockar i 11 timmar.
Igår kände vi oss iaf mer utvilade, och orkade med att gå till Mogren Beach lite längre från vårt boende. Det var en finare strand, men den var precis lika fullpackad. Det var så pass att vi hade problem att hitta någonstans att lägga oss, och sedan hade vi verkligen inte mer än 20 cm bufferzon till närmaste solare. Dessutom märks det tydligt att turismen är mer utbredd här än vid kusten i Albanien. Maten är dyrare, vattnet kostar fyra gånger så mycket, och för två solstolar med parasoll ville de ha €15! Hur som helst hade vi några sköna timmar på stranden, och gick sedan och utforskade den vackra gamla stan. På kvällen blev det Uno och ett glas vin, men sedan gjorde vi hotellägaren besviken genom att tacka nej till hans erbjudande om sprit... Till förmån för sängen. :p
Och där är vi nu. Jag har sovit som en kratta och är ensam vaken, men nu ska jag skaka liv i de andra. Vi ska checka ut idag, men tänker ta stranden igen en sväng nu på förmiddagen. Sedan blir det turistande i Podgorica, och ikväll nattåg (ny upplevelse!) därifrån till Belgrad. Vi åker därifrån samma kväll med nattbuss till Sarajevo, och först där har vi boende (och internet) igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar