onsdag 15 december 2010

Ofrivillig busringning

Jag får psykbryt. Idag kom nya avier för hyran i januari-mars. Tror ni att Riksbyggen lyckades skriva rätt summa den här gången då? Ett inkassobrev och 529 telefonsamtal senare är svaret tydligen fortfarande nej. Kanske hoppas de att om de krånglar tillräckligt så blir jag tillslut less och slutar bråka. Sorry, men för 4500 kr om året kan jag bråka väldigt länge. Det blir till att ringa hyresvärden igen.

För att vara lite muntrare en stund så kan jag ju berätta att gårdagens julshopping var riktigt lyckad. Jag har nu inhandlat alla klappar utom mammas. Den brukar alltid vara lättast, men i år är den svår inte på grund av mamma själv utan för att affärerna inte behagar sälja den present som jag hade tänkt ut. I alla fall inte exakt rätt. Men de andra klapparna hittades, som sagt, och vi åt god thaimat och köpte en klänning till mig också så det var en riktigt trevlig dag.

En viss komik uppstod dessutom när Vanessas telefon felkopplade. Jag kanske ska börja från början. Vi körde Emmas bil, för hon hade varit snäll och lånat ut den. Tyvärr var bilen inte riktigt med på noterna, utan vägrade först starta i Malå och sedan igen i Skellefteå. Stefan, som fått igång den första gången, hade varit förutseende nog att skicka med startkablar. Alltså krävdes det bara en hjälpsam gubbe inne i parkeringshuset så var vi igång igen. Men eftersom vi inte hade någon som helst tillit till batteriet längre så stängde vi aldrig av bilen ute på Solbacken, utan Lovisa satt kvar medan jag och Vanessa sprang in på Ica Maxi.

Det började bli sent och vi var hungriga, så vi bestämde oss för att köpa lite yoghurt. Detta var anledningen till att vi ville ringa Lovisa, för att höra om hon också ville ha. Tyvärr felkopplade som sagt mobilen, så det slutade med att jag pratade med en tjej i 10-årsåldern som förståeligt nog inte fattade något alls. Hon tackade bestämt nej till yoghurt, och precis som jag höll på att förklara för Vanessa att det måste vara något fel med ljudet i mobilen för det lät som att jag pratade med ett barn ringde hon upp och undrade varför i hela friden vi ville veta om hon var sugen på en yoghurt en helt vanlig tisdagkväll. Vi höll förstås på att dö av skratt, och inte blev det bättre när tjejens storasyster ringde oss en halvtimme senare och undrade vad vi egentligen höll på med. :p

Väl hemma igen så blev det ett armpass på gymmet och sedan sängen. Idag har jag jobbat och så var det dags för julfestmöte igen. Det är inte lång tid kvar nu innan jullovet. Me like. :) Nu ska jag iväg och hälsa på syrran.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar