Idag har vi varit en sväng till Skellet och hämtat hem vår nya lilla familjemedlem, Disa. Alla som har sett henne har smält som smör i solsken, utom självaste storasyster Kira som varit ganska skeptisk till den lilla hårbollen som plötsligt ska dela hennes liv. Först verkade Kira vara räddast av dem, men sedan insåg hon nog att hon är ca 7 gånger så stor och sa ifrån på skarpen. Men på det stora hela så funkade första mötet bra, om än stämningen knappast var hjärtlig. Det är inte lätt för ett ensambarn att plötsligt behöva dela med sig av uppmärksamheten. :p
Lasse följde med oss till stan och åt också middag med oss när vi kom hem igen. Sedan kom även Stefan och Moa över och vi hann både se film och spela en omgång Chicago, som vanns av undertecknad. Nu har det återigen blivit en aningen för sen kväll, så jag ska ge mig nu och försöka få några timmars sömn. Det vore ju bra att inte ha vänt dygnet alldeles när måndagen kommer. Nu får vi väl se hur det går att sova ikväll. Kira är i sitt rum som vanligt, men Disa har vi här inne hos oss. Och hon verkar konstigt nog inte vara speciellt trött, trots att hon knappt sovit alls sedan vi hämtade henne.
Det där med att leka med ett snöre är inte så lätt som det ser ut...
Våra två missar kom inte helt fantastiskt överrens, men bortsett från en hel del fräsningar och ett och annat morrande var det inte så illa för att vara första mötet.
Inte ens en svartsjuk storkisse kan sura i evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar