Sedan gick jag för att handla på Coop och misslyckades med att få det billiga priset på fläskfilén eftersom de ljög när de skrev "handla för minst 200" och egentligen menade "handla för minst 200 utöver fläskfilén". Fixade det genom att gå till deras costumer service och prata med tjejen där. Orkade inte ta diskussionen om syftningsfel och falsk marknadsföring, men hon gjorde iaf ett undantag och lät mig köpa till mat för de 30 kr som fattades upp till 200 i efterhand. Tyvärr var jag för lat för att gå tillbaka in i butiken så jag ryckte åt mig tre bonaqua som jag egentligen inte behövde. Slutade med att jag fick tillbaka 18 kronor. Ehh... det var såå värt det. Not.
Blev för lat för att bära min numera ganska tunga påse (inklusive bonaqua x3) alla 650 meter hem, så jag tog bussen de två hållplatserna från Hjalmar. The epitome of lazy. Tjejen bakom mig råkade tappa axelremmen från sin väska över sätet så den petade lite på mig och hon bad så hemskt mycket om ursäkt. Jag sa att det var lugnt, och hon svarade genom att ge mig sitt tuggummi. Helt normalt, eller? Sen kollade jag in förpackningen lite närmare och började misstänka att hon hade en liten baktanke med det hela, utöver vanligt busshyfs. :p Aja, jag var ju osminkad och såg väl ung och bedrövlig ut. Hon kunde ju inte veta att jag egentligen är en välbevarad tant med tre jobb och snart 300 högskolepoäng, som dessutom redan är allt för väl insatt i hur oerhört värdelös arbetsförmedlingens "hjälp" egentligen är.
Fram- och baksida på tuggummiförpackningen. Kan inte bestämma mig för om den nedvärderande formuleringen på framsidan roar eller förskräcker mig. De försöker verkligen prata ungdomars språk... haha. Eller LOL menar jag förstås.
När jag kom hem ringde jag för första gången i mitt 25-åriga liv till sjukvårdsupplysningen. Detta för att min spetälska inte har gått över, utan snarare spridit sig ner över ryggen. Creepylicious. Tanten i telefon tyckte jag skulle gå till vårdcentralen för att kolla så det inte är bältros. Sagt och gjort, Hisingsakuten ca 500 m från vår lägenhet hade jour, så jag gav upp de ljuva tankarna på BodyBalance och travade istället iväg på sjukan. Fick vänta en timme på att få prata med sköterskan. Hon bedömde att mina utslag inte bara existerade i min fantasi. Det var ju skönt att höra! Sedan fick jag vänta en timme till på läkaren. Han sa att det inte var bältros och att det inte heller såg ut som nässelutslag. Vad det var kunde han däremot inte tala om men han muttrade något om eksem. Något jag aldrig haft förut, men någon gång ska väl vara den första..? I alla fall så skrev han ett recept på starkare kortisonsalva och ordinerade smörjning två gånger per dag i en vecka. Blir det inte bättre av det ska jag göra återbesök, blir det bättre ska jag långsamt trappa ner. Hann inte till apoteket innan de stängde men får fixa det imorgon bitti.
Sen blev det hem för en sen middag som Cam-a-lam lagade till. Det blev friterad rättika (smakade pommes) med fläskfilé. Sen hann vi precis panikdiska lite så kom Emma (inte grannen) och vi spenderade kvällen med girl talk och lite tv-serier (C var alltså inte involverad i dessa aktiviteter). Hade tänkt baka en kladdkaka men då Emma är mjölkallergiker blev det för klurigt. Svårt att undvika laktos, mjölkprotein OCH kolhydrater i en och samma kaka. Det slutade med pannacotta istället, gjord på extra creamy kokosmjölk. Den blev helt ok faktiskt, om än den lägre fetthalten än i vanlig grädde fick konsistensen att bli lite mindre krämig och mer geléig. Ska testa kladdkaka imorgon istället till mello-myset. Nu har jag precis intagit lite västerbottenspaj till kvällsfika (vill inte tyna bort av hunger under natten) så nu ska jag krypa i säng. Godnatt, säger jag och spetälskan.
Ps. Igår hände inget spännande annat än att jag återigen blev utan jobb pga. sjuk elev. Var lite irriterad över det först men insåg sedan att jag hade guldläge att gå en långpromenad i det fina vädret! Inte helt fel det heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar