https://www.google.com/#hl=sv&safe=off&sclient=psy-ab&q=prurigo+pigmentosa&oq=prurigo+pigmentosa&gs_l=serp.3..0l4.6149467.6149467.6.6150467.1.1.0.0.0.0.55.55.1.1.0...0.0...1c.1.5.psy-ab.w6aMqpAgh5Q&pbx=1&fp=1&biw=1366&bih=630&bav=on.2,or.r_cp.r_qf.&cad=b
Varning för inte så mysiga bilder. Men efter flera olika teorier och misslyckade behandlingar är jag tämligen övertygad om att mitt utslag är just prurigo pigmentosa. Det är visserligen en ovanlig diagnos (utom i Japan av någon anledning), men troligtvis finns det ett stort mörkertal då det har visat sig vara relaterat till ketos. Och tro mig, i mitt googlande hit och dit har jag hittat en hel hög med lchf:are som lider av odiagnostiserade, röda utslag... Det finns tydligen något piller man kan ta, en slags antibiotika, som bör hjälpa ganska snabbt. Frågan är hur pigg en svensk doktor är på att tro på min egenhändigt ställda diagnos? Plus att jag säkert släktar på min pappa och får alla obskyra åkommor listade under "mycket ovanliga biverkningar". Och just idag var jag inte så sugen på frätskador i strupen eller anafylaktisk chock.
Alternativet är att istället öka på kolhydratintaget. Jag tror jag testar det först, för om jag kan hitta en balans med kolhydrater där jag håller mig ur ketos så utslagen försvinner, men ändå håller blodsockret tillräckligt stabilt över dagen för att behålla de positiva hälsoeffekterna, då ser jag inga nackdelar med att äta lite mer frukt och kanske en grov macka om dagen.Win win, mer eller mindre, speciellt som jag inte är ute efter viktnedgång. Om jag nu hittar balansen, dvs. Jag börjar testa med 80-100g om dagen, med start idag! Har frossat i yoghurt, bär, frukt, en liten portion pasta och till och med en stulen tugga av Cs glass... :D Kändes helskumt faktiskt, med sådana "oändliga mängder" kolisar efter en dryg månad av nästan total avhållsamhet. Men man blir nog snabbt van igen. Och förhoppningsvis behöver jag inte sträcka mig längre än något mellanting av liberal LCHF och strikt GI.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar