Fördelen med en redig mustasch

Hur söt är inte denna katt? #imjustsayin

Idag har jag varit på hembesök på vad som kanske blir mitt framtida jobb. Mer än så ska jag inte skriva, med hänsyn till familjen och tystnadsplikt osv. Men det kändes ganska bra kan jag i alla fall säga. Fast läskigt innan jag åkte dit. Tydligen fanns det två kandidater till kvar utöver mig, så de ska också få göra hembesök och sen får jag veta om en vecka eller så kanske.

På vägen hem stötte jag i alla fall på en intressant busschaufför. Och nu menar jag stötte på som i mötte, inte stötte på som i raggade upp, haha. Det började med att jag, i vanlig ordning, gick förbi honom utan att visa upp någon biljett. Så gör man nämligen i Göteborg, man behöver bara visa biljetten om det kommer en kontrollant. Men det tyckte inte den här mannen var ok, utan han ropade lite argt att jag skulle komma tillbaka. Nu hade jag slagit av mobilen pga döende batteri, så jag slog mig ner längst fram medan jag startade upp den igen för att kunna visa biljetten. Undertiden fick jag mig en utskällning för att jag inte hade visat tillräckligt tydligt att jag ville åka med bussen (eftersom jag stått och pratat med min eventuella famtida arbetsgivare). Sen när jag visade biljetten snäste chauffören att jag skulle läsa upp den för honom för han kunde minsann inte se själv. Sedan fortsatte samtalet såhär:

Han: Vad kostade biljetten?
Jag: 36 kr.
Han: Så mycket?! Ja, men det drabbar väl ingen fattig.
Jag: Haha... nä. Eller jo. Jag är ju studerande.
Han: Va? Hur gammal är du?
Jag: 25.
Han: 25?! Du ser ut som 16.

Sen var han helt plötsligt väldigt vänligt inställd till mig, och vi pratade om att måsta visa leg på systemet (det "problemet" hade han också dragits med tydligen) och därifrån gick samtalet, via chaffisens egna erfarenheter av mustaschodling i ungdomsåren, på något vis över till att handla om förekomsten av skäggväxt hos kvinnor från mellanöstern (som troligtvis var busschaufförens hemvist). Sedan skildes vi som de godaste av vänner med ömsesidiga önskningar om en trevlig kväll. :p

Sen lyckades jag med konststycket att byta till fel buss. Eller, rätt buss... men i fel riktning. Blev lagom irriterad på mig själv. Men jag kom hem tillslut i alla fall, bara sisådär en halvtimme senare än jag önskat. Nu har jag spenderat lite tid med att promenera runt här hemma i mina nya vibrams som anlände idag. Snygga är de inte, men jag tror de kan bli riktigt bra att springa i. Är lite rädd att de är aningen för tighta bara... men jag ska testa gå mer i dem här hemma och känna efter. De är sjukt svåra att få på sig också, första gången jag testade dem tänkte jag att det var som ett helt träningspass i sig. :p

Dagens faktiska träningspass för mig innebar en promenad tillsammans med Vanessa. Det fick bli här i mina hoods, eftersom jag hade lite pressat schema och klämde in prommisen mellan morgonens lektion på gymnasiet och hembesöket nu på kvällen. Blev lite stressigt att hinna äta också där emellan, men det var det värt för det var riktigt härligt ute! Nä, nu ska jag gå och lägga mig. Jag sov nämligen som en kratta natten som var - precis som jag alltid gör inför dagar med något jag gruvar mig lite över. Och som vanligt kan man konstatera att det var det helt i onödan. Men int bli man nå klokare för he.